Cykelsemester i Champagne

3.2K

En cykelsemester i Champagne är en utmärkt kombination av upplevelser och motion på valfri nivå, för champagneälskaren, eller för den delen för den som gillar att cykla. Lite foton och lärdomar följer från en cykelsemester i ett solvarmt tjugogradigt Champagne oktober 2019.

Champagne Côte des Blancs.

Förutom motion och naturupplevelser, så innebär cykelsemester i Champagne att man inte behöver känna sig begränsad i att prova drycker. Ambitionsnivån kan motionsmässigt också anpassas utifrån förmåga och intresse. Man kan exempelvis ta bilen ner och ta med sig egna cyklar, och sedan cykla runt från ett basläger, alternativt flytta sig från en by till nästa med bilen på förmiddagen, och använda cyklarna för att cykla runt i byn. Bilen kan sedan användas för att åka runt mellan önskade vinhus och fylla på sista dagen, så löser sig även transportproblematiken för egeninköpta flaskor

Eller så kan man hyra cyklar på plats, och klara sig utan bil.

Champagnehusen är generellt likt det mesta av bebyggelsen koncentrerade till byarna, och det är inte ovanligt med över 50 champagnehus i en by, t ex Avize i Côte de Blancs söder om Epernay. Således måste man inte cykla runt på landsbygden för att ha mer champagneprovningsmöjligheter än man hinner med.

Hyrd lägenhet extremt centralt i Reims. Boenden via Hotels.com (reklamlänk) eller Booking.com (reklamlänk) finns i överflöd. Särskilt Booking.com kan erbjuda många individualiserade lägenheter, något som vi använde tre gånger.

Själva valde vi eftersom vi är som vi är att enbart cykla, med cyklar hyrda på plats i champagnestorstaden Reims, och sedan avverka ca 45 km, 32 km respektive 55 km om dagen, och med en extra dag i byn Etoges, där det väl blev runt 5 km cyklande. Cyklarna hyrdes från Ouibike (ej reklam, utan nöjd kund), som levererade respektive plockade upp dem på önskade adresser och tider i Reims, och levererade oklanderligt perfekt service. Åtminstone om man behärskar turistfranska.

Första dagen var i princip bara tänkt som transportsträcka från Reims till mer pittoreska Epernay, och gav en lång rad nyttiga erfarenheter.

Mellan Reims och Epernay ligger berget (kullen om man klättrat Mont Blanc och Kilimanjaro) Montagne de Reims, som man antingen cyklar runt eller över. Vi valde det senare, men borta från den stora trafikleden D951 och istället över D9 till Val de Livre. 

Att använda Google Maps med cykelinställning fungerade utmärkt för att på mindre trafikerade vägar ta sig ut från Reims, men sedan började en del egenheter. Franska myndigheter har lagt in vartenda traktorspår på åkrarna i sina kartor, och dessa hamnar också i Google Maps, och blir då rekommenderade cykelvägar.

Cykelväg enligt Google Maps.

Nu regnade det inte, utan var behagliga 23 grader, men en kombination av grusvägar som skulle få en svensk vägförening att skämmas, gräsvägar och i bästa fall betongvägar, gjorde att det inte direkt gick fort framåt. Google Maps skattningar av cykeltider är minst sagt optimistiska.

Lunchpaus vid en korsning på Google-vägen. Montagne de Reims i bakgrunden. En liten kylbag, med en frysklamp och lite fransk ost och charkuterier agerade lunch.

Och värre blev det när Google för stigningen upp för kullen skickade in oss på ett lerspår i skogen, som säkert skulle glatt den mest förhärdade mountainbiker. Utan packning. Vi hade med oss packning för tre nätter, men det var hanterbart.

God fart på asfaltsväg på väg mot Montagne de Reims.

Från ovanför Le Craon de Ludes kom vi dock ut ur skogen och in på D9, och sedan var det nedförsbacke till Val de Livre, och sedan mestadels nedför eller platt vidare till Reims. Snittfart för dagen blev 13 km/h. plus pauser.

Första dagen tog vi med egen lunch, men skippade det de följande dagarna. Varje by verkar ha en bykrog, och om inte annat ett patisserie där man kan köpa bakverk, så det enda som inköptes i förväg övriga dagar var vattenflaskor. Bykrogarna kan dock kräva bokat bord även på lunch, och i så fall får man falla tillbaka på bageriet eller eventuell bybutik. Vi såg flera turister som avvisades från till synes tomma restauranger på lunch, beroende på att stammisar eller turister bokat bord. Så nödproviant kanske inte skadar att ha med sig.

Val de Livre. Notera den svarta skylten.

Efter Val de Livre valde vi att hålla oss till asfaltsvägar, och välja en kombination av cykel eller bil i navigatorn för att undvika att skickas ut bland vinrankorna.

Vill man undvika allt för trafikerade vägar kan man alltid följa skyltningen för Route touristique de Champagne, som är mer pittoreska landsvägar, men avsedd för bilar. Den är inte alltid närmsta vägen, och undviker inte backar, men man slipper grus, lera, gräs och oftast lastbilar.

Följer man turistvägen slängs man in i sådana här byar. Här Avenay Val d’Or.

Väggren är inte något som existerar i området, men cykling är väl någon form av fransk nationalsport och trots fransmännens annars lite tveksamma körstil, så visar de full respekt och håller goda avstånd mot cyklister. Det kändes aldrig farligt eller obehagligt, och är mycket värre att cykla på svenska landsvägar. Dessutom var trafiken mycket sparsam, med två undantag – D9 mellan Oger och Vertus, och D951 uppe på Montagne du Reims på tillbakavägen. Det finns dock alternativvägar för den som nedprioriterar tid och kanske inte behöver cykla fem mil på en dag. Ska man t ex bara flytta sig från Oger till Vertus på en dag undviker man med fördel D9.

Pusselvy längs kanalen parallellt med Marne på väg mot Epernay.

Väl i Epernay kunde vi pusta ut med champagneprovningar hos något av de stora champagnehusen i staden, som alla är  inriktade på massturism med betalda källarguidningar och provningar. Noll chans att smaka av sortimentet gratis.

Lena framför skylten vid bron över Marne i Epernay.

Vi valde Collard Picard i väntan på en i förväg inbokad visning hos överkommersiella Mercier.

Dagens första glas på Collard Picard.

Det höjdes väl ett och annat ögonbryn från amerikanska och brittiska turister när vi drog in på cykel på Collard Picards gård. Ett tips är att om man är två beställa olika avsmakningar, och prova varandras, så man totalt sett kan avverka exempelvis sex olika sorter istället för tre.

Google Maps patina.

Merciers elektriska tåg i sina 18 km långa tunnlar var förstås väldigt trevligt, och därtill svalkande efter över fyra mil på cykel, men champagnerna från huset är kanske lite väl slätstrukna. Tanken är trots allt att det ska vara champagne för alla.

Pekingtunneln hos Mercier.

Nästa dag begav vi oss vidare ner längs Cote de Blancs, där det finns Grand Cru-byar och man bara får odla den vita chardonnay-druvan. Denna gång skulle vi undvika att kastas ut i leran, genom att välja bil för navigeringen när vi väl kommut ut från Epernay.

Det höll i nästan två kilometer, då det sedan visade sig att vägen helt sonika var bortgrävd. Så vi fick cykla tillbaka och välja en alternativ rutt, vilket återigen kastade ut oss på åkervägar och störde tidplaneringen lite. Vi nådde Grand Cru-byn Cramant lagom till lunch, bara för att bli avvisade från champagnehusen med informationen att “det är lunch, och mat är något vi tar väldigt allvarligt på här i Frankrike”. Så det fick bli champagne för typ fyra euro glaset på bykrogen istället. Lärdomen är att champagnehusen verkar ha stängt mellan 12 och 14, eventuellt redan från 11 till 14. Cykling kan istället planeras utifrån detta, och man kan gott ta sovmorgon om man ska cykla kortare sträckor, då man alltså inte behöver vara framme förrän vid 14.

Provning blev det istället hos Paul Sugot i nästa by Avize. Vi hade blivit rekommenderade Sugot, och blev inte besvikna. Annars finns det över 60 champagnehus i Avize, och det kan alltså vara lite svårt att filtrera.

Bloggarjäveln parkerar cykeln vid Paul Sugot.

Franskakunskaper var nödvändiga i Paul Sugots vardagsrum, där provningen skedde. Huset tar betalt för provning om man inte köper något, ett inte helt ovanligt upplägg, men inte garanterat. Provningar behöver inte kosta. Kvinnan i huset pratar bara franska, men när väl mannen till slut anslöt så blev det fler språk runt bordet.

Prislista.

Smakupplevelserna från de små champagnehusen kan vara fantastiska. Volymerna är små, och man är ofta fokuserade på kvalitet istället för att det ska smaka på ett visst sätt. Sämre druvmust säljer man helt enkelt till de stora breda husen, som fixar eventuella kvalitetsproblem med kemikalier.

Här hittas mycket av möjligheterna med att prova bubbel på plats – man kan smaka på sådant som aldrig hamnar i Sverige pga för små volymer eller för stor personlighet.

Ett problem med cykelsemester är dock att man inte kan ta med sig särskilt många flaskor på cykeln. Däremot kunde Sugot leverera flaskor till tid och adress när vi skulle vara tillbaka i en lägenhet i Reims, så vi beställdeatt transportera hem i en specialväska från VinGardValise (ej reklamlänk), som vi lånat av en god vän. Ett alternativ är att be vinhuset skicka hem flaskorna som present åt någon i Sverige, eller för den delen till dig själv, vilket dock i det senare fallet innefattar vinskatt. Om du flyger eller kör hem flaskorna som eget bagage slipper du skatt, om du skickar dem som gåva åt någon slipper du skatt, men om du skickar dem till dig själv måste du skatta. Logiken är inte glasklar. Mer om det i ett separat inlägg, men vi kan konstatera att franska posten fungerar utan anmärkning.

Stopp hos Launois Pere et Fils.

Nästa stopp fick bli hos Launois Pere et Fils i Le Mesnil-sur-Oger, två byar bort. Launois är rätt stora och finns på Systembolaget med några av sina karaktäristiska flaskor, men dock inte alla.

Launois.

Vi fick här en mycket professionell provning ledd  av en anställd med mycket goda engelskakunskaper, och utbildad inom restaurang- och servicenäringen. Totalt testade vi sju olika sorters champagne gratis, och fick dessutom prova några av sorterna igen, så vi landade väl på nio glas var.

Launois är något vi även druckit tidigare, och det var mycket trevligt att få ett så gott bemötande.

Nu återstod bara en längre transportsträcka ner till lite avsides Etoges, vilket inkluderade den hårt trafikerade D9 ner till Vertus för att undvika att cykla på åkervägarna. Även här behandlades man som cyklist med respekt och med helt platt och rak väg gick det i gott tempo, tills det var dags att klättra upp för sluttningarna i Vertus. Väl uppe på krönet var det nedför någon mil till Etoges, och vi klockade väl uppåt 55 km/h som högst. Vi undvek därmed D9833, som vi dock fick cykla på de sista kilometern in mot Etoges. Trafiken var dock inte särskilt illa.

D9833 rakt genom Etoges.

Dagen slutade dock på cirka 14 km/h, något snabbare än dagen innan. Temperaturen under dagen hade toppat på 27 grader så här under första halvan av oktober.

I Etoge bodde vi två nätter på Chateau d’Etoges (ej reklamlänk), ett premiumboende med fine dining och spa, om än rätt enkelt med svenska mått mätt (bubbelbad, bastu och relax, samt eventuella behandlingar).

Ännu en champagne på Chateau Etoges, en hel flaska på slottsterassen denna gång.

Gästerna präglades av dyra lyxbilar – gärna cabroilet – och mycket britter, men också andra nationaliteter. Vi var väl de enda som anlände på cykel, även om det gick att låna cyklar av slottet.

Ostbrickan innan efterrätten. Fritt fram att välja bland ostarna.

Utanför Etoges fanns faktiskt ett högkvarter för det franska halvmilitära gendarmeriet, vilket var det enda vi såg av rättsväsendet på hela semestern. Champagne kändes inte direkt som ett högriskområde, och med tiden blev vi slappa på att lyfta av packningarna från cyklarna, annat än vid de stora champagnehusen som Mercier och Taittinger i Reims.

Annars lärde vi oss av Lanuois personal att man inte blir full på champagne i Champagne, det är bara polisen som anser att champagne är alkohol.

Fine dining på Chateau Etoges.

Nästa dag var det enligt prognoserna ösregn, vilket innebar en sorts kondens i luften, som kunde forma sig till droppar. Regn i Champagne verkar inte vara riktigt samma sak som regn i Göteborg eller Sjuhärad, om man säger så.

Chateau Etoges på kvällen.

Dagen spenderades med att cykla runt och totalt prova champagne från tre champagnehus, samt äta lunch på bykrogen. Som enligt slottet inte existerade, antagligen någon form av uråldrig familjefejd, utan slottets närmaste rekommendation låg typ sex kilometer bort, och man serverade själva ingen lunch. Fast man var ju fine dining och kanske inte ville sänka sig till bykrognivå.

Vinprovning på Alain Bergere. Mycket bra, blev några flaskor skickade till Sverige.

Fast vilken bykrog.

Fransk salladsbuffé.

Till maten fick man en sallads- och efterrättsbuffé, som inkluderade t ex rökt anka och ankleverpaté (anklever är godare än gåslever, men det är bara en åsikt). Turister som kom in ifrån kondensen avvisades för att det inte fanns bord, men vi lyckades på något vis få ett bord utan att ha bokat.

Sedan blev det mer provningar.

Typiskt champagnehus. Det ser oftast inte något vidare ut för världen på utsidan, utan det är mot innergårdarna man håller det fint.

Inför kvällen klädde vi upp oss och drog återigen ut på en sista provrunda. Vår selektionsprocess var slumpen, dvs cykla runt tills man hittade något som såg trevligt ut och sedan fråga om man kunde få prova.

Lena i Etoges.

 Visade sig vara en av de bättre provningarna hos Verrier et Fils. Här var inredningen i provningsrummet lite mer modern, och vinmakaren själv behärskade fullgod engelska med plus i kanten.

Verrier et Fils.

 Dessutom med en attityd, intresse och uppriktighet som var uppskattad.

Verrier et Fils.

Blev några flaskor hemskickade till Sverige som presenter också. Skulle definitivt stoppa förbi igen om man har vägarna förbi, helst med bil för att kunna lasta fullt. Å andra sidan fanns det säkert ett trettiotal champagnehus även i avsides Etoges, och champagne är ju sällan dåligt, i synnerhet från sådana här mindre och mer personliga hus.

Herr bloggaren vid middagsbord. Endast skjorta och svarta jeans följde med i cykelpackningen som så kallade finkläder. Hängslena är förstås inga hängslen utan mina Unipörs-väskor (nöjd kund, ej betald reklam, men Lenas bolag), som hängde med hela cykelturen för mobil, värdesaker, extrabatteri mm.

Inför sista cykeldagen och femtio kilometer tillbaka till Reims, så gjorde vi ordentlig research med Google Streetview, vilket betalde sig. Alla vägar kontrollerades, så det skulle vara asfalt, inklusive en helt rak men smal asfaltsväg rakt genom en skog, smått surrealistiskt. Snittfart in till Epernay blev något i stil med 19 km/h och tyvärr blev det dåligt med foton på grund av farten.

Hastigheten gjorde att vi var i Epernay innan 11, vilket innebar ett problem.

Restauranger fanns markerade som öppna, men före 12 serverade de bara alkohol, så vi fick söka lunch på ett patisserie/café.

Lunch. Starka scener.

Sedan bar det vidare mot Reims, där vi hade en tid att passa på Taittinger.

Backen upp mot Champillon. Borta i fjärran, på andra sidan den större D951, ligger Dom Perignon i någon dalgång i berget.

Vi valde här att ta den hårt trafikerade D951 rakt över Montagne de Reims, även om vi slingrade oss upp för backen via D251 och därmed slapp både stigning och trafik samtidigt. Det är dock några kilometer backe och man uppskattar 21-växlad cykel.

Utsikt ner mot Epernay från Champillon.

 Sedan blev det D951, som var helt rak och slät rätt över kullen, bruten av några rondeller till alternativvägar. Här tutade väl en och annan bilist, då avsaknaden av väggren gjorde att vi av och till stoppade upp den tunga trafiken om det var möten, men vi överlevde. Högsta farten på resan klockades väl på raksträckan efter backen ner mot Reims, uppåt 60 km/h om jag minns rätt. Blev lite otrevligt med vindarna på åkrarna, så man fick bromsa ner farten lite.

Innan Reims bytte vi över till att navigera med cykel i Google Maps, men Google Maps ville ändå skicka in oss på en fyrfilig trafikled, vilket gjrode att vi fick navigera lite manuellt och hittade turistrutten för Champagne och tog en omväg tillbaka. Fast sammantaget nådde vi Taittinger med god marginal.

Taittingers källare.

Taittingers visning var mycket professionell, med personal med perfekt engelska – vi hade bokat den engelska visningen och provningen. Källaren är världsarvsmärkt, då delar utgörs av en kalkgruva från typ 400-talet.

Världsarv.

Måste upplevas förstås. Taittinger lagrar bara sin finaste champagne Comte på denna plats, då källaren inte är stor nog för övriga flaskor. Visningen hos Taittinger var en mycket positiv och proffsig upplevelse, väl värd pengarna.

Därefter återstod bara cykling till kvällens och nattens lägenhet, och återlämande av cyklarna till Oiubike, som dök upp exakt på angiven tidpunkt och plats, samt ta emot flaskorna från Paul Sugot som också höll tiden.

Dagen därpå blev det tåget tillbaka till CDG och hemresa.

Lite av den uppackade skörden väl hemma.

För övrigt serverar SK i Göteborg Taittingers Comte 2007 på glas för 329:- SEK glaset. Flaskan går på 2300:- hos SK, medan den kostar runt 1550:- på bolaget. Således rätt trevligt prissatt, om man nu vill prova ett glas Comtes. Flaskan kostade typ 150 euro hos Taittinger i Reims, dvs dyrare än på bolaget.

En liten inflikning om priserna på de stora champagnehusen. Man kanske kunde spara 50-60 kronor per flaska om man köpte lokalt istället för hos Systembolaget. Det är knappt värt besväret att frakta hem – de stora champagnehusen kan man istället köpa billigare på CDG och transportera hem i påse utan att behöva knöla med bagaget. Taittinger-flaskorna ovan är köpta på CDG. Systembolagets marginellt högre priser kompenseras av bekvämligheten. Istället är min högst personliga åsikt att man bör fokusera på att lokalt köpa från de små mer personliga husen för det transportutrymme man har. Med flaskor från småproducenter för 15-20 euro kan man göra fantastiska fynd i min mening, kvaliteter som kunde kostat uppåt 500 kronor på bolaget.

Franska posten levererade också.

Överlag en mycket trevlig och givande upplevelse, både en kombination av dekandens, naturupplevelse och motion. Antagligen kan man spendera betydligt mer tid på detta än de sex nätter vi lade (inklusive första natten på flygplatshotell pga sen ankomst), och lägga veckor på att utforska hela Champagne, men ändå inte hinna med mer än någon procent av alla champagnehus.

Totalt räknade vi in att vi testat 47 olika sorters champagne, inklusive de vi hade till maten på lunch och middagar.

Se till att ha en 21-växlad cykel, då det är långa backar både utför och uppför. Cykelkorg var mycket uppskattat, för att enkelt kunna hantera t ex regnkläder och annan utrustning. Landsvägsracer är kanske inte att rekommendera, för även om du planerar kommer du för eller senare hamna på en åkerväg, utan en ordentlig landsvägscykel med ordentliga däck är önskvärd.

Samtidigt kan man anpassa ambitionsnivån utifrån den egna fysiska förmågan. Bokar man en natts boende i varje by kan man klara sig med några kilometer om dagen.

Satsa på Grand Cru-byar och flaskor och kom ihåg att Reims och Epernay är turistfällor, medan mer genuina upplevelser hittas i byarna.

Glöm inte signalkläder till cykeln, så du syns ordentligt. Ouibike hade dock signalvästar att låna ut, men räkna inte med det. Glöm Google Maps tidsestimat för hur lång tid det tar att cykla.

Att hyra lägenheter, förslagsvis via Booking.com (reklamlänk), är prisvärt och utbudet är långt mycket bättre än enbart hotellen, samtidigt som man kan välja betydligt mer detaljerat var man vill bo. Däremot ska man räkna med att man måste komma överens om när man ska plocka upp nycklar, då det inte finns bemannade receptioner. Och glöm alla boenden “utanför staden eller byn”. Då finns det inga vinhus i närheten, utan bo i byarna eller städerna, där du också hittar vinhusen i volym.

Vår cykelsemester var i oktober, vilket innebar svenskt högsommarväder. September sägs vara svårt, på grund av att skörden är i full gång och det kan vara svårt att få provningar hos de mindre husen. Under sommaren får man nog räkna med temperaturer upp mot eller över trettio grader, vilket kan orsaka andra utmaningar. Även sista cykeldagens sexton grader och kondensregn innebar ett behagligt väder, ur svenskt perspektiv.

Sammantaget kan Champagne på cykel absolut rekommenderas för den som gillar kvalitetsbubbel med personlighet, och det finns många fler deldistrikt att utforska än den rutt vi valde – exempelvis västerut från Epernay eller runt Reims. Men Google is not your friend. Reka ordentligt i förväg om du inte vill ut i spenaten med cykeln, eller skickas in på en fyrfilig trafikled i Reims.

Hela resan betalades privat med skattade pengar, och är inte finansierad av bloggen, även om jag släpade med tre kilo dator hela vägen för att kunna fortsätta jobba dagligen. Däremot har jag gjort bedömningen att tillräckligt många bloggläsare är intresserade av ämnet för att skriva detta inlägg, även om utgifterna alltså inte dragits av. Denna resa var semester, och inte research vare sig för blogg eller bok. Behöver egentligen inte skrivas, men jag gör det ändå.