Andra världskriget slutade med Nazitysklands ovillkorliga kapitulation i princip på tre olika datum i Europa. Minst känt är antagligen den tyska underskriften av kapitulationen den 7:e maj i Reims, medan man i forna Sovjetunionen firar den 9:e maj som segerdagen.
Kapitulationsbordet vid Eisenhowers högkvarter i Reims. |
Med reservation för förenklingar.
Den amerikanska 101:a luftburna divisionen upprättade sitt högkvarter i Reims, för att återhämta sig efter det misslyckade försöket att säkra broar över Rhen in i Nederländerna i Operation Market Garden. Reims hade snabbt fallit för de allierade styrkorna efter utbrottet från Normandie och Paris befrielse, då de allierade ryckte fram så snabbt att tyskarna inte hann befästa staden, som var tänkt att vara en samlingspunkt för det tyska försvaret. Tyskarna hann bara spränga broarna i staden, utom en där den franska motståndsrörelsen hindrade dem, och den allierade offensiven saktade in först senare.
Eftersom Reims hade såväl flod, vägar, järnväg, flygplats och en intakt telefonväxel så blev orten sedan högkvarteret för hela de Västallierade under Eisenhower, och det blev således hit som tyskarnas stabschef Jodl flög för att förhandla om kapitulationen efter Hitlers självmord. Eisenhower deltog inte, utan lät i sin tur förhandlingarna hanteras av sin stabschef för att de militära rangerna på bägge sidor av bordet skulle vara lika.
Tyskarna ville teckna en separatfred med Väst, men efter Casablancaöverenskommelsen var endast ovillkorlig kapitulation acceptabel, och tyskarna gav till sist med sig och Jodl fick berättigandet av Keitel och Dönitz att teckna kapitulationsavtalet. De allierade gjorde en eftergift, nämligen att tyskarna skulle få två dagar på sig innan de lade ner vapnen, så att maximalt med tysk trupp och civilbefolkning kunde fly undan Stalins trupper. Avtalet tecknades dock sent den 7:e maj, sannolikt för att korta ner dessa två dagar, och närvarande journalister fick inte avslöja något förrän efter 36 timmar.
Dock läckte det hela ut efter att tyskarna proklamerat det hela i radion, och en amerikansk journalist publicerade det hela den 8:e maj, vilket omedelbart blev etablerat som krigsslutets dag, trots att avtalet sade den 9:e. Stalin var förstås förgrymmad, och krävde en ny kapitulation på plats i Berlin, med alla de högsta befälhavarna inklusive Sovjets marsalk Zjukov och tyskarnas överbefälhavare Keitel istället för stabscheferna.
Detta skrevs under 23:01 den 8:e, men Stalin ändrade tidszonen i de ockuperade områdena till Moskvatid, vilket gjorde att kapitulationen skrevs den 9:e Moskvatid, och möjligheten för tyskarna att få en dag till på sig att göra motstånd upphörde därmed. Eller något sådant. Sovjetunionen och sedermera Ryssland har aldrig nämnt eller erkänt kapitulationen redan den 7:e, även om de också satt med vid bordet.
Således kapitulerade Tyskland den 7:e maj, det blev i väst offentligt den 8:e maj, och på Moskvatid skrevs den andra kapitulationen den 9:e maj. Således kan andra världskriget i Europa sägas slutat tre gånger.
Jodl och Keitel avrättades sedermera efter Nürnbergrättegångarna för sina krigsbrott och brott mot mänskligheten.
10 kommentarer
Vi väntar förväntansfullt på någon hakfällande faktoid från allas vår Lillefar Ben Dover.
Eller snarare fyra gånger. Kriget i Jugoslavien pågick fram till den 15 maj 1945.
Läste Anthony Beevors bok om Berlin alldeles för tidigt i livet. Den gav närmast något sorts trauma efter beskrivningarna av övergreppen mot civilbefolkningens kvinnor.
Att de inte kunde få till ett vapenstillestånd efter att de sista reserverna slängts in i Ardennerna är bortom rim och reson, men det var väl hela kriget också.
Hellstorm visar vad det tyska folket utsattes för innan och efter kapitulationen i maj 1945.
De segrande länderna gjorde sitt bästa för att utrota och knäcka den tyska befolkningen.
Åren efter andra världskriget dog fler tyskar i koncentrationsläger, i slaveri eller under landsflykt än under de 6 år som andra världskriget varade!
https://vimeo.com/173016847
Jag läste också den lite tidigt. Jag har för mig att det är i den boken det står en anekdot som har hängt med mig om när ett par tyska (tror jag) soldater ska avrätta en rysk (tror jag) civilperson. Han kan dock spela piano och de ville gärna ha lite underhållning i stridspausen. Så de låter honom leva så länge som han kan spela piano för dem. Efter flera timmars (dagars?) pianospelande ger han upp, tyskarna tackar hjärtligt för den privata konserten och skjuter honom.
Det minns jag inte, dock anekdoten om den ammande mamman och en rysk pluton k ett vagnslider samt hennes släktingar som ska ha bett dem pausa för att det otröstliga barnet skulle få amma. De sköts väl allihop till slut om jag minns rätt.
Inte konstigt att deras psykiatriker flydde till Sverige efter kriget med dess befolknings lite mildare trauman.
Jag har försökt läsa den boken tre gånger och jag har alltid slutat någon gång i mitten. Det är en fullständigt öppen och vidrig skildring av fullständigt menlös slakt och krigsbrott.
Kommer att tänka på oktoberrevolutionen ( Ryska ) som inträffade i november .
Röd Oktober!
Julianska kalendern används forfarande av flera ortodoxa kyrkor och andra samfund, men sovjet bytte väl 1924?