De svenska hushållen har väldigt låga obligationsinnehav och knappt några räntefonder alls. Mindre 2% av de finansiella tillgångarna utanför pensions- och försäkringssystemen är obligationer och räntefonder. Hushållen tar alltså rätt stora risker med sitt finansiella sparande utanför bankkontot när konjunktur och förmodat börs viker.
 |
| En gammal statsobligation på papper. |
Hushållens finansiella bruttotillgångar var andra kvartalet 9 054 680 MSEK, dvs lite drygt niotusen miljarder kronor. Bruttotillgångar är alltså utan att man drar bort skulderna. De faktiska bruttotillgångarna var högre då 5 583 633 MSEK ligger i tjänstepensioner, försäkringar och premiepensioner.
Direktägda aktier uppgår till 2 405 696 MSEK, och fonder till 1 260 932 MSEK.
Av fonderna är endast 62 885 MSEK, eller knappt 63 miljarder räntefonder. det finns också en stor andel övriga fonder, vilka kanske innehåller obligationer, t ex så kallade generationsfonder.
Hushållen direktäger också 95 687 MSEK i obligationer, för en summa om 158 572 MSEK, vilket kan jämföras med totala summan obligationer+aktier+fonder om 3 762 315 MSEK. Obligationerna är därtill mestadels strukturerade produkter, som i mycket kan vara aktieindexobligationer.
Endast 4% av hushållens finansiella marknadssparande ligger tydligt i obligationer, och av de totala tillgångarna oräknat pensioner och försäkringar, är mindre än 2% obligationer.
Det går inte att se hur fondfördelningen är inom pensionerna och försäkringarna, men man kan förmoda att dessa i mycket motsvarar fördelningen aktier och obligationer, dvs högst 4%. Den som vill är välkommen visa att det ser annorlunda ut, men SCB:s sparbarometer har inte datat.
Hushållen har också 1 952 790 MSEK på banken, vilket kanske kan sägas kompensera,samt mindre belopp hos t ex Riksgälden. Det är en enorm summa, ett snitt på knappt 200 000:- SEK per svensk och frågan är varför? Beloppen är förstås Paretofördelade, dvs att 20% sitter på 80% av tillgångarna, vilket bara gör det hela ännu konstigare. Räknas arbetslikvider i enskilda firmor som hushållens tillgångar – det är inte heller många enskilda firmor som har en månadsomsättning på 200 000:- SEK, då är det vanligare att man väljer aktiebolag som företagslösning.
En förklaring kan vara att man tror att obligationer inte ger avkastning pga låga räntor och lika gärna har pengarna på banken, en summa som för övrigt ökat kraftigt med drygt 140 miljarder kronor det senaste året. Antagligen ser man inte dessa pengar som investeringar, utan de är avsedda för något specifikt ändamål.
Min slutsats blir ändå att hushållen är underexponerade mot obligationer trots att vi är sencykliskt i konjunkturcykeln och därför tar en oerhörd risk. Viker börsen kommer hushållens förmögenheter snabbt rasa, vilket framför allt har den psykologiska effekten att man håller hårt i plånboken, vilket kommer drabba svensk ekonomi. Många har aldrig varit med om annat än en starkt trendande börs sedan finanskrisen 2009 och är helt oförberedda på att det faktiskt kan gå ner.
46 kommentarer
Finns det ens något rimligt sätt att som småsparare exponera sig mot obligationer utan att förväntad avkastning blir sämre än på ett bankkonto med 1% ränta?
Ja hur gör folk? Lysa med 100% räntor eller diverse Vanguard bond ETF:er på Nordnet?
99 % är genuint ointresserade och månadssparar på sin höjd med någon fondfördelning som sattes upp för 10 år sedan.
iShares Core Global Aggregate Bond UCITS ETF ger en kunpongränta på runt 2,5% men handlas i EUR så då har du väl valutarisken eller möjlighet beroende på hur du ser på det.
Obligationer i utländsk valuta går ju bra i sken, relativt sett pga valutan givetvis. Gissar annars att de som kör obligationer kör företagsobligationer eller till och med high yield för att få någon som helst avkastning . 0 är ju för övrigt bättre än alternativet om det blir ett ras på börsen.
I Sverige får du nog köra företagsobligationer för att få ut någon avkastning men det gäller inte i alla länder och Sverige är inte det enda land i hela världen som är "säkert" att parkera pengar i för hade läget varit sånt hade efterfrågan på svenska kronan varit högre.
Minus finansiellt ex pension — ja.
Men i just denna statistik ingår inte hushållens reala tillgångar, det vill säga i första hand småhus. Det är ju ofta dessa som hushållens skulder matchar mot.
Hur stor del av hushållen har finansiella tillgångar?
Se Martins text nedan. Verkar vara missförstånd och att vi ändå inte ligger minus finansiellt, sett till hushållen som grupp.
Det är såklart rejält snett fördelat, men vi saknar bra statistik.
Finns lite, bl SBABs rapport från 2017 och enkät från i våras.
10 % har ingen buffert alls, ca 30 % har buffert motsvarande en årslön osv. Gruppen 55-64 har högst saldon, troligtvis högst lön och barnen utflyttade.
Lite svar gav det inlägget men inte fördelningen mellan hushåll. (Nu killgissar jag här men något säger mig att andelen hushåll med finansiella tillgångar skiljer sig mellan Danďeryd och Tensta)
Så är det. Man får backa till 2006 för att få bättre fördelning från SCB osv, Credit Suisses statistik är extrapolerat från den om jag minns rätt.
Det är synd för det är kul info. Man kan räkna ut en del "baklänges" genom att se på kapitalvinster och ränteintäkter/utdelningar via deklarationer. Det har Daniel Waldenström gjort bland annat.
Borde vara orimligt att hushållen exklusive pensioner skulle vara finansiellt på plus. Det är väl framförallt pensionsfonder som lånar ut pengar till hushållen? Och på så sätt är det hushållen som via sina pensioner finansierar sina egna lån.
Pensionsfonderna måste ju ha hållhakar på den arbetande befolkningen. Annars kan de inte skicka pengar till pensionärerna som inte arbetar. Dessa hållhakar skaffar den sig genom att ta vinster som genereras i företag där folk arbetar och genom räntor från de som arbetar.
Bostadsrätter lär räknas som finansiella tillgångar.
Då är det rimligt att tro att hushållen är på plus.
Huruvida de har en stabil position är en annan sak.
Svenskar har större tillgångar än skulder, och de med mest skulder har också mest tillgångar. https://research.sebgroup.com/macro-ficc/reports/190328094252
Intressant och viktigt inlägg. Jag har dock några synpunkter.
1) Varför skulle hushållens inlåning vara paretofördelad? Att det finansiella sparandet skulle vara paretofördelat köper jag rakt av men det finns anledningar till att just bankinlåningen skulle ha en annan fördelning.
2) Hushållen ligger inte minus finansiellt om du tar bort pensioner och periodiseringar enligt SCB:s sparometer. Om du exempelvis bara tittar på hushållens Inlåning (2 005 593 msek), Obligationer (95 687 msek), Direktägda aktier (2 405 696 msek) och Fondandelar (1 260 932 msek) så får du ett totalt sparande på ca 5770 miljarder. Jämför sedan detta med de totala skulderna på 4 485 miljarder (i detta ingår även periodiseringar) så ser du att hushållens nettoförmögenhet är positiv även när du tar bort pensionstillgångar, försäkringar, bostadsrätter och småhus. Du tittar säkert på raden "Finansiell individuell nettoförmögenhet exkl. Periodiseringar" som redan exkluderar pensioner och försäkringar.
Det står iofs inte någonstans att just bankinlåningen är paretofördelad? Poängen är väl lite att 20% av hushållen sitter på 80% av sparkapitalet och man får anta att dessa har LITE bättre koll på ekonomi än de övriga 80%. Dock kan man notera att dessa 20% har 3% av totala sparkapitalet i räntor, dvs 4% av det egna sparkapitalet.
Om man skall tolka det så så är snedfördelningen även tydlig bland de rikaste och man kan inte vifta bort det med att det är patrasket som orsakar snedfördelningen.
Å andra sidan kanske det är fel på antagandet – att 3-4% ränteplaceringar alltid skulle vara fel. Det skulle kunna vara så att det kan vara rationellt att vara så exponerad mot börsen och att bloggaren är en perma-björn.
Som jag läser bloggfesten så påstås det ganska tydligt att bankinlåningen påstås vara paretofördelad och att detta är ett problem. Om inte tycker jag mig se ett alvarligt syftningsfel. Men jag är inte någon expert på svenska språket.
Killgissar att de flesta är rejält underviktade mot guld och guldaktier. Inte så klokt om börserna går ner rejält kommande år eftersom guld är kontracykliskt.
Hur stor del av ekonomin utgörs av guld? Och hur har du kommit fram till att hushållen troligtvis äger mindre andel guld än så?
Fritt ur minnet att hushåll/fonder på global nivå har bara ett par procent i guldrelaterat. Bör vara liknande i Sverige.
Du har säkert rätt men nu är guldet så förbaskat dyrt att det inte känns som en idé att köpa. Åtminstone inte för en pensionär som räknar med max 25 år till.
Somebody: Om det är så mycket som ett par procent låter det som att man sitter för tungt i guld i förhållande till hur stor del av ekonomin guldet utgör.
Märkligt resonemang kring positionsstorlek måste jag säga. Inte minst med tanke på hur guldet presterat på sistone eftersom guldets andel av ekonomin inte ökat.
Frågan är hur stor del av portföljen som skall vara guld, och framförallt hur man motiverar den siffran. Jag har en känsla av att man inte kan ta guldets andel av ekonomin som tumstock precis.
Att ta utvecklingen som grund för hur man skall vikta sin portfölj är vanskligt. Säg hur skulle en sån beräkning se ut? Och hur mycket skulle baserat på det tulpanlökar utgöra på 1630-talet?
Ofta nämns 5-10% som en rekommendation, vilket jag tycker är lågt inte minst om börserna stigit 8-9 år på raken.
10% i en grotta
En rekommendation som ges utan motivation känns ganska meningslös. Det går ju kasta ur sig vilken siffra som helst.
Riksgälden har ju inte gett ut några statsobligationer sedan 2016 (om jag minns rätt). Enda statsobligationen som vanligt folk kan äga är väl 2014:2?
Obligationer och räntefonder är en HÖGriskplacering. Den globala skuldsättningen har ökat exponentiellt och är nu ohållbar. Alla vet att pengarna (de aggregerade skulderna) inte kommer att betalas tillbaka. Enda sättet är få ner skulderna realt sett är inflation. Och när inflationen kommer så kommer man inte att kunna höja räntan (i USA, sydeuropa och många andra länder pga statens skulder (höjda räntor skulle försätta länder i konkurs)), i Sverige kan man inte höja räntorna pga bostadslånen). Vi får alltså en miljö med hög inflation och låga räntor. Och då vill man inte ha räntefonder eller obligationer.
Precis min tankebana också. Så vad har vi att välja på när det blir riktigt dåliga tider men ändå räntan är låg???
Bra fråga. Jag har funderat i åratal utan att komma till någon lösning. Traditionellt sätt att försvara sig mot inflation är reala tillgångar (tex fastigheter, konst etc) eller aktier i företag som lätt kan höja sina priser (tex livsmedelsindustri, el, sjukvård). Men alla dessa tillgångar är redan inflaterade (jättedyra) och inget man vill investera i. Återstår bara guld/silver, men det är opraktiskt att investera i. Det hela är jättesvårt. Jag tar tacksamt emot alla idéer.
Det här är bra frågor ja. Säkra/defensiva företag har värderats upp ordentligt (typexempel: Axfood).
Men vad gör att du anser att guld _inte_ redan är högt värderat?
Å andra sidan varnar denna blogg för att fastigheters höga värde och föreståndare krasch. Jordbruksmark lär bli värdefullt vid kronkrasch då importen kommer bli svindyr.
Det blir nog stagflation efter inledande ökad deflation. Det som sker nu är att de stora börjar förstå att politisk risk är på banan på allvar, USAs mentala inbördeskrig leder till rädsla överallt. Det tillsammans med annat (såsom att räknas som fullvärdig tillgång) ger ökat guldsug.
Backar upp din fråga. Vad farao skall man investera i om man vill lägga 100k på 10-15 år?
Joakim: Jag anser inte att guld är för högt värderat. Guld har gått mycket sämre än tex aktier och fastigheter sedan dem monetära basen har exploderat (sedan man börjat trycka pengar på allvar). Problemet är att guld är opraktiskt att investera i (inköp, lagring, försäljning)
Gargamel: Jag håller med bloggen om att fastigheter är för högt värderade. Åtminstone i Sverige. Det är en del av problematiken som begränsar vad som finns kvar att investera i.
@Akela: För dom som köpte bostad för 5-10 år sen är frågan ganska enkel: Betala av på lånet. Det är i princip det säkraste. Buy-to-let fastigheter i städer/länder med bra turistnäring och höga yields på uthyrningen. Guld och kanske silver. Eller så köper man på sig en permanentportfölj (lite av varje). Allt kan inte gå fel samtidigt. Tillgångar reagerar olika beroende på ekonomiskt klimat. Förhoppningsvis kan man få en positiv realavkastning på portföljen.
Jag är också intresserad av att ta en del risker och försöka tjäna pengar på eländet. Men har inte riktigt hittat något bra. En del källor pratar om bitcoin och smarta affärslösningar som är i sin linda
Obligationsbubblan kommer snart att brista och det kommer att blir mycket stora konsekvenser. Alla vet att denna bubbla kommer att leda till hög inflation. Riksbanken håller som bäst på att minska andelen av statsskulden med realränta. Varför? Jo för att de förstår att de kommer att bli dyra, även fast de följer fejkade siffror för inflationen. Så svenska folket verkar kloka som håller sig borta från denna tickande bomb. Vad ska man köpa? Inte lätt. Själv har jag köpt några hundra kilo silver för att ha något kvar när dammet lagt sig.
@Micael: Svenska folket knarkar bostadsrätter istället. Det enda som står helt opåverkat av allt ifrån världskrig till naturkatastrofer.
Räntor blir sjukt osexiga för massan med 2% inflation, 1% förvaltningsavgift och historiskt låga räntor. Man jagar högre avkastningen i andra inkomstslag. Delvis därför tror jag att börskraschen inte blir lika hård som den övriga lågkonjunkturen.
Avkastningskraven på aktier är historiskt låga, värderingen på samtliga tillgångar otroligt höga, som konsekvens av 10 år global lågräntepolitik.
Framförallt är väl svenska statsobligationer oattraktiva med tanke på den svenska kronans fortsatta fall?!
Diversifiering och återigen diversifiering. Ingen kan med säkerhet säga att kronan kommer att fortsätta att falla eller att guld eller aktier eller räntor är det bästa.
Å andra sidan med artikeln om kronofogden kan man tänka sig att stora massor ju har negativ position på kreditmarknaden aldeles oavsett. Givet att man netto har negativ position på kreditmarknaden så är det ganska kontraproduktivt att ha räntesparande i någon större utsträckning (det hade ju i praktiken varit som att låna pengar för att sätta in på banken).
Lite synd att statistiken inte tar upp blandfonder enligt den fördelning som de har. Teoretiskt sett skulle det ju kunna vara betydligt större andel i räntor om de där 98% utgjordes av blandfonder i stor utsträckning som i sin tur är räntor i hyffsad utsträckning.