De amerikanska börserna och t ex indexet S&P-500 steg kraftigt under gårdagen. Men frågan är om det egentligen ens rör sig om en rekyl, eller om det bara är volatilitet och panikartat beteende fortfarande. Titta på charten nedan.
Latest in aktieindexobligationer
Fick en bra fråga från en av de kära läsarna. Bra frågor sätter igång hjärnan, dvs jag saknar svar på dem rakt av, och den här gången handlade det om skattearbitrage.
Som bekant är vinster i kapitalförsäkring skattefria, och istället får man en schablonskatt om ca 1% av hela värdet på innehavet en gång om året. Samtidigt blir förluster inte avdragsgilla. Däremot är förluster avdragsgilla i en aktiedepå och förlust av kapital kan delvis kvittas mot inkomst av tjänst eller helt mot vinster på kapital.
Har man iaf anställning och avdragsmöjlighet (dvs inte har för stora bostadslån där räntan dras av som underskotta av kapital), så kan man fundera på om det finns något garanterat skattearbitrage mellan kapitalförsäkring och aktiedepå. Se till att förluster hamnar i depå, och vinster i kapitalförsäkring. Nettovinsten blir skatteavdraget.
Nu är möjligheterna till handel i terminer och optioner förbjudet inom svensk kapitalförsäkring, vilket begränsar handlingsutrymmet.
En möjlig variant är att köpa en “riskfri” aktieindexobligation i kapitalförsäkringen (kf). Riskfri satte jag inom citationstecken, eftersom man alltid har en motpartsrisk i aktieindexobligationer (AOI). Tanken är iaf att AOI:n garanterat ger pengarna tillbaka, men ger dig del i en indexuppgång. Går index ner är din enda förlust över löptiden ditt courtage. Löper AOI:n på tre år blir skatten i kapitalförsäkringen alltså 3% av satsat kapital. Maximal förlust blir i praktiken 3% + courtage.
Mot detta köper du någon form av hävstångsinstrument mot samma index i din depå. Tänker inte uttala mig om hur det instrumentet skall se ut, terminer, optioner etc. Hävstången sätts i motsatt riktning som din AOI. Stiger index som önskat får du en vinst i din kf, men en avdragsgill förlust i din depå. Vid önskat utfall blir din vinst alltså sämre även om du får tillbaka på skatten.
Men faller index så får du en vinst i depån, fast ingen förlust i kf, annat än 3%+courtage. Här kan man rent av få en nettovinst via depån om index faller mycket.
Problemet är att om index står någorlunda stilla så får du ändå en förlust. Annars har man en garanterad vinst, som beror på att en del av förlusten i hävstångsinstrumentet är avdragsgill. Svårigheten gäller val av hävstångsinstrument.
Vän av ordning påtalar dock att det här egentligen inte är ett skattearbitrage. Att spela mot en AOI med ett hävstångsinstrument kan ge garanterad vinst oavsett om man kör depå/kf-konstruktionen. Skillnaden är vid uppgång i AOI:n och förlust på hävstången där valet av depå och kf ger lite bättre vinst på hedgen pga avdragsrätten.
Om någons hjärna exploderar av att läsa det här, så är det förståeligt. Själv fick jag huvudvärk.
Har någon bättre förslag på hur man kan nyttja skattearbitraget mellan depå och kf?
Som vanligt sker all skatteplanering med eget ansvar, och det är möjligt att Skatteverket (Hej på er, kära läsare från Skatteverket. Att jag nämner myndigheten gör att det här inlägget automatiskt hamnar på deras Intranet har jag upptäckt.) menar att det där bryter mot någon avsikt med någon lag och alltså är ett skattebrott.
Finansinpektionen medger att de följer devisen too big to fail, och rent av förbjuder Carnegie att köpa HQ Bank. I DN:s artikel står det också att läsa:
“HQ Bank är en liten aktör och beslutet påverkar inte den finansiella stabiliteten i landet, enligt FI.” Det tolkar jag underförstått som att om de inte hade varit en liten aktör så hade man inte likviderat dem. Vad sänder det för signal till de som vill vända sig till någon annan än de svenska storbankerna?
Finansinspektionen hade alltså bestämt sig från början att inte ge banken en chans att överleva utan istället likvidera den, och sätter därmed bland annat 900 företag och privatpersoner med mer än insättningsgarantins 500 000 på bankkonto i en mycket dålig sits, samt att övriga kunder kan få se sina tillgångar och likvider mer eller mindre inlåsta en period under likvidationsprocessen. Det kan ta några dagar att flytta medel som aktier till en annan bank, dagar då mycket kan hända med värdet på aktierna. Dessa företag och privatpersoner har på inget sätt bidragit till de påstådda överträdelserna som HQ begått, men är ändå de som straffas.
Hela affären visar att det man skall frukta mest av allt är statens och myndigheters godtycke. Det finns inget sätt att skydda sig mot svenska staten. Hade FI varit intresserade av en så bra lösning som möjligt för kunderna och de anställda så hade man gett en större tidsfrist än 48 timmar, och dessutom inte gjort det på en helg. Det räcker alltså inte att ha pengarna insatta på en finansiellt sund bank som HQ Bank, staten kan ta dina pengar ändå via myndighetsbeslut. Detta är ännu en anledning till att överväga guld bortom svenska statens kontroll, eller rent av ha pengarna utomlands.
Men nu tvångslikvideras alltså HQ. En gnagande misstanke handlar om att det var en svensk bank som på äkta amerikanskt vis hade två efternamn i företagsnamnet. Sådant får man inte ha i Sverige. Skall ni starta en bank i Sverige, kalla den gärna Socialistbanken (SOB) för att vara på den säkra sidan.
Nu återstår att se hur mycket Öresund (OMX:ORES) och HQ (OMX:HQ) kraschar på Stockholmsbörsen idag, eller om den ena eller bägge aktierna får vara handelsstoppade tills vidare.
Sedan är det inte orimligt att övriga svenska börsnoterade banker dras med ner, när det nu visat sig hur riskabelt det kan vara att äga aktier i en till synes finansiellt sund bank. För att inte tala om den härva av derivat, aktieindexobligationer mm där HQ stått som garant, utfärdare, motpart eller market maker. Dessa måste nu nystas upp.
Nu spekulerar jag bara, men om instrument som HQ tidigare utfärdat och varit marketmaker för nu slutar att hanteras, men fortsätter handlas, kan det finns risk/möjlighet att lägga skambud och sedan hoppas få ut något via likvidationen. Man bör nog läsa in sig rejält på hur det är tänkt att fungera först, men det kan finnas en möjlighet att köpa till skampriser om nu inte handeln i samtliga HQ-utfärdade instrument bara stoppas. Vilket i så fall sätter ännu fler på pottkanten.
Det ser iaf ut som att likvidationen innebär att HQ Bank omedelbart blir av med sitt börs- och clearingmedlemskap. Det lär innebära att den automatiserade marketmakingen av HQ:s ETF:er, warrants och andra derivat inte kommer fungera under dagen, annat än möjligen om de hanteras manuellt via en annan aktör.
Vi får i slutändan se hur liten HQ egentligen är. Tror på börsnedgång idag iaf.
Jag vill iaf sända en tanke till alla de som drabbas på ett eller annat sätt. Lycka till.
Tillägg: För att oroa alla kunder till Avanza så är Öresund och herrarna Hagströmer & Qviberg även största ägarna till Avanza. Vi får väl se om det hela rör sig om en personlig vendetta mot H&Q. Kan vara läge att flytta pengarna från Avanza i så fall.
Den utmärkta boken The Black Swan – The impact of the highly improbable (2007, Bokus 104:-) av Nassim Nicholas Taleb är kanske inte direkt lättläst, men är åtminstone en rejäl smäll mellan ögonen på de flesta av oss.
Riktigt stort blir det när Taleb (född kristen grek-ortodox libanes, och sedermera trader, analytiker och förvaltare på Wall Street) mot slutet av boken förutspår finanskrisen i en handvändning, baserat på hans teorier kring svarta svanar och assymetriska näringsverksamheter.
Skall nu inte gå djupare in på vad en svart svan är, men den skall ha stor påverkan, inte vara generellt förutsebar (även om någon av några miljarder människor kan råka gissa rätt) och i efterhand vara fullständigt självklar. En svart svan kan vara såväl positiv som negativ. T ex är Harry Potter-böckernas enorma succé att anse som en svart svan.
Bland de mer handfasta råden mot slutet av boken beskriver Taleb bland annat hur man bör investera respektive leva sitt liv utifrån medvetenheten av existensen av fenomenet svarta svanar.
När det gäller aktieinvesteringar så finns det i grunden två sorters näringsverksamheter ett företag kan ägna sig åt. Något som endast är exponerat för svarta svanar på nedsidan, och annat som är exponerat för svarta svanar på uppsidan.
Banker är ett utmärkt exempel på det första. En bank lånar ut pengar. I bästa fall betalas pengarna tillbaka, och allt är bra. Det finns ingen överraskande uppsida, ingen svart svan som kan göra att en bank helt plötsligt får mer pengar tillbaka än den lånat ut. Däremot kan det hända att banken inte får tillbaka sina pengar pga t ex en kraschad bostadsbubbla. Banker är bara exponerade för svarta svanar på nedsidan och är alltså en olämplig investering.
Det samma gäller antagligen också skog och skogsbranschen. Precis som för banker kan förstås priser (räntan för banken) utvecklas på ett för näringen positivt sätt, men det finns ingen svart svan på uppsidan. På nedsidan finns det skogsbränder, stormar insektsangrepp, sjukdomsangrepp, statlig expropriation eller ny teknik som konkurrerar ut näringens produktion (ex Internet som konkurrerar ut papperstidningar och med det minskar behovet av papper). För skogsägaren gäller det här i allra högsta grad, även om det förstås finns försäkringar. Det finns ingen möjlighet till överraskande uppsida, skogen kan helt plötsligt inte växa dubbelt så fort som väntat.
Taleb beskriver hur man bör investera utifrån svart svan-filosofin, nämligen sätta kanske 90% av sina tillgångar i säkrast möjliga investering, dvs statspapper. Resten skall man investera i branscher som har svarta svanar på uppsidan. Här hittar man bl a media, teknikutvecklingsbolag, bioteknik- och medicinforskningsbolag. Antagligen kan man även räkna prospekteringsbolag inom gruvor och energi hit, medan de stora producenterna inom samma näring istället lider av samma problem som banker eller skog, vilket aktualiseras med BP:s haveri i Mexikanska Gulfen, som definitivt kan klassas som en negativ svart svan för omgivningen och investerarna, längs stränderna rent av bokstavligt.
Oftast händer ingenting med dessa positiva svart svan-bolag, men tids nog kan man lyckas pricka in någon svart svan om man inte blir ruinerad först. Tur helt enkelt. Vissa branscher är mer exponerade för tur, eller positiva svarta svanar. Ruinerad skall man förstås inte bli, eftersom 90% av tillgångarna sitter säkert.
En variant är att sätta hela eller delar av de där tio procenten i olika former av hävstångsinstrument, t ex inför rapporter. Inte nödvändigtvis en rapportstrut, utan kanske en chansning i en enskild riktning.
Det sättet att investera ser alltså allt mer ut att handla om chanstagning på högoddsare. Oftast kommer man alltså förlora pengar.
Vad vi i princip pratar om är att konstruera en egen aktieindexobligation, fast mot enskilda företag eller instrument istället för mot index. 90% av kapitalet mot i princip helt säkra statsobligationer, resten mot högoddsare. Räntan på statspappren kan användas för att fylla på förlusterna tills man väl lyckas pricka in en svart svan. Till skillnad mot en produktifierad aktieindexobligation har man ingen motpartsrisk, annat än en statlig betalningsinställelse på statsobligationerna. Möjligen kan man istället sätta pengarna i guld, men guld kan också utsättas för svarta svanar, t ex statlig konfiskation eller kraftiga prisras. En medelväg är att inte ha några skulder, och sätta 90% av kapitalet i realkapital, som visserligen kan ändras i värde, men som inte försvinner om inte staten beslagtar det eller utsätter det för straffskatt, jmf fastighetsskatt på villor eller hyreshus.
Logiken bakom det här är kanske inte helt uppenbart om man vare sig läst eller förstått bokens innehåll.
The Black Swan – The impact of the highly improbable (2007, Bokus 104:-) finns numera i en billigare pocketversion, liksom Talebs föregående bok Fooled by Randomness (2001, Bokus 94:-). Fooled är kanske både en mer kortfattad och mer lättsmält läsning än Talebs magnum opus The Black Swan.
Wikipedia om The Black Swan, svart svan-teori, Fooled by Randomness och Nassim Nicholas Taleb, en av vår tids större tänkare i min mening.
Intressant trivia är att det egentligen aldrig framförts någon vettig kritik mot hans teorier, utan eventuella angrepp på Taleb är av en mer personlig natur, men om man ger sig in i leken får man också leken tåla. Taleb har inte direkt varit nådig mot t ex Scholes (som i Black and Scholes-formeln), t ex i en artikel i Slate:
“This guy should be in a retirement home doing Sudoku,” Taleb says. “His funds have blown up twice. He shouldn’t be allowed in Washington to lecture anyone on risk.”
Kontentan av Talebs teorier är att vi inte kan förutse risk, och när vi försöker oss på det värdesätter vi risk felaktigt. Förr eller senare knackar alltid verkligheten på och då går det inte som världens smartaste människor tänkt sig med sina matematiska formler.
Tittar vi nu på något exempel på hur en person med säg 2 miljoner kan investera utifrån ovanstående, så sätter man alltså 1.8 MSEK i statsobligationer i olika former, och 200 000:- i högriskbolag inom forskning, utveckling och prospektering, väntar och håller tummarna. Med säg 1% i ränta kan man skjuta till högst 18000:- varje år för att täcka förlusterna. Sedan är det bara att vänta.
Skickligheten ligger möjligen i att identifiera rätt bolag och branscher, men det är kansek en helt annan historia.
När det gäller livsstil, så menar Taleb att man bör nappa på alla chanser man snubblar på. Råkar man på en möjlighet till ett nytt jobb, ta det, det kan bli genombrottet. Är man författare och får ett möte inbokat med en förläggare, avboka allt annat, mötet kan vara helt livsavgörande. Om man inte chansar när tillfällen ges kan man aldrig drabbas av en personlig positiv svart svan. Man bör också bosätta sig i en storstad och röra sig där “folk finns”, så att det finns en möjlighet att möta personer som kan förändra ditt liv.
Sitter man som jag och ugglar i skogen blir ju oddsen för chansartade assymetriska förändringar i ditt liv minimala.
Samtidigt talar Taleb om de tysta bevisens kyrkogård. För alla som lyckats, oavsett om det är inom författande, sport, karriär, investeringar eller som artist, så finns det 10 000-tals som misslyckats, inte kommit någonstans, eller rent av blivit ruinerade eller förstörda för livet. Men dessa varken hörs eller syns.
USA hyllas av Taleb som ett av få länder i världen där det är tillåtet att misslyckas, vilket också är varför USA har stått för så många av de nya lyckade världsföretagen, innovationer och genombrott, mot mer intoleranta Asien och Europa. Det här är en viktig poäng. Om det är fel att misslyckas, så vågar allt färre chansa på att bli något stort.
Är det något som en svensk regim kunde verka för så är det just att misslyckanden skall bli rumsrena. Det kostar antagligen inte ens speciellt mycket pengar för staten, utan handlar om att tillåta och tolerera både de som lyckas och de som misslyckas. Sätten att åstakomma detta är många, men borde nog ha sin plats i ett annat inlägg.
Tillägg: Nassim Taleb har just släppt andra utgåva av The Black Swan, med ytterligare hundra sidor om robusthet och ömtålighet (eng “robustness and fragility”). Taleb har förstås en egen hemsida i all sin enkelhet, och finns även ensidigt på Twitter där han lägger ut lite visdomsord som t ex. “For most, success is the harmful passage from the camp of the hating to the camp of the hated.”
Aktieindexobligationer (AIO) har de senaste åren varit en populär sparform, som också sagts vara säker. Finanskrisen har dock satt fingret på motpartsrisken hos dessa papper. Det finns trots allt upp till tre motparter som kan gå omkull.
Först består AIO:n av en obligation, som med avkastning över löptiden kommer ge pengarna tillbaka för spararen. Resten av pengarna sätts i något form av hävstångsderivat som skall ge avkastningen om index stiger.
Obligationen, hävstångsderivatet och AIO:n kan alla tre ges ut av tre olika banker. Tre motpartsrisker.
Med regeringens nyligen genomklubbade räddningsplan för finansmarknaderna så är strukturerade produkter undantagna. Dit räknas AIO:er.
I en artikel om detta från Dagens Industri finns en intressant formulering från Swedbanks chef för aktieindexobligationer. Jag citerar DI nedan:
“I ett mejl till finansdepartementet skriver han att aktieindexobligationer, med en genomsnittlig upplåningstid på tre år, är en allt viktigare källa till medelfristig finansiering för svenska banker.”
Ord och inga visor. Inget snack om kunderna här inte. AIO:er har varit en källa för finansiering av de svenska bankerna. Den underliggande obligationen har banken helt enkelt sålt till kunden för att få in pengar.
AIO:er är lysande. För banken. Först tar de oftast ett ohyggligt högt courtage. Sedan får de billig finansiering, där de själva kan sätta räntan. Och i en del fall betalar man också överpriser för att få ytterligare hävstång. Eventuellt är banken också market maker för hävstångsderivatet och tjänar bra med pengar där också. Plus courtaget vid försäljning. Och under löptiden sker handeln i obligationen helt i bankens egen regi, som kan sätta kurser som det passar.
Inte undra på att Swedbank är upprörda över att AIO:er nu hotas av stabilitetsplanen. Hur skall de nu få billig finansiering?
Avslutningsvis så menar Swedbank att det är synd att stänga ner AIO:er till förmån för fonder.
Ja, där får man ju bara 0.5-1.5% i förvaltningsavgifter varje år. AIO:er är alltså lönsammare. För banken.
Fonderna brukar ju annars vara duktiga på att köpa bankens egna obligationer och ta ut procent i förvaltningsavgift för besväret. Det är svårt att hitta obligationsfonder som faktiskt bara köper statspapper.
Nyare artiklar