Med anledning av inlägget om Gibraltar kommer jag ihåg att jag var investerad i Hang Seng-index i Hong Kong 1995 – 1998, via Sparbankens aktieindexobligationer. Vilket innehåller en del lärdomar om rätt råd och rätt analys, men i slutändan avgjorde den så viktiga slumpen. Vilket resulterade i ännu en affär som aldrig gjordes.
Jag hade blivit upplärd i att vara långsiktig i aktier och på börsen, vilket var helt rätt strategi på 90-talet. Via min mentor på Sparbanken, hade jag bland annat börjat köpa aktieindexobligationer hos Sparbanken, vilket i den tidens starkt trendande marknad kändes som en rätt bra konstruktion. Naturligtvis skulle jag idag placerat i högavkastningsderivat på egen hand och satt säkringen i obligationer eller annat räntebärande i egen regi, men jag var ung och oerfaren. Dessutom fanns det inte några enkelt tillgängliga derivat för olika utländska marknader på den tiden. Detta var ändå före Internetmäklarnas tid.
Min mentor pekade ut Hong Kong som en marknad med stor potential. 1997 skulle Hong Kong lämnas tillbaka till Kina och om man därmed låg inne i Hang Seng-index kunde man få en snabb genväg in i Kina, som skulle bli framtidens stora marknad och tillväxtregion. Det här var 1995 och analys och rådet var alltså helt korrekt kan man konstatera så här i efterhand.
![]() |
Hittat i arkivet. |
Sagt och gjort placerades en summa i en SPAX eller MAX, eller vad nu Sparbanken ville kalla produkten. Det här var en aktieindexobligation med extra avkastning, 104% av index, dvs 4% överavkastning. Den uppmärksamme noterar att det också köptes en motsvarande obligation mot amerikanska börsindex med 153% i avkastning, dvs 53% mer än index. Då större delen av pengarna säkrades i obligationer inom aktieindexobligationen, så blir det ingen förlust här, så länge inte Sparbanken går i konkurs, om man sitter kvar löptiden ut.
Löptiden var tre år och från 1995-09-17 till 1998-09-16. Ni börjar ana vart det här slutar.
Hang Seng gick spikrakt uppåt till juli 1997 och överlämnandet av Hong Kong. Nästan 80% plus och med 4% överavkastning blev det alltså en vinst på 83.2%. En mycket bra affär. Men som jag var lärd så satt jag förstås still i båten och sålde inte.
![]() |
Hang Seng-index med relevanta
datum utsatta. |
Sedan kom Asienkrisen.
1998-09-16 låg Hang Seng nästan exakt på lägsta punkt. Lägsta notering var den 13:e augusti.
Index hade fallit, men jag fick förstås tillbaka pengarna eftersom det ändå var en värdesäkrad aktieindexobligation. Jag hade också blivit lärd cut your losses and run with your profits, och övergav Hong Kong och Kina.
Poängen här är att det alltså var en korrekt analys, både medellångt fram till 1997, men också därefter – Kina skulle bli lönsamt att investera i. Otur gjorde dock att jag drog mig ur, eftersom aktieindexobligationen nästan exakt prickade botten i Asienkrisen. Naturligtvis skulle man köpt där på botten och rullat vidare framåt till åtminstone 2007, men listan med affärer man aldrig gjorde är oändligt lång.
Den samtidigt inköpta amerikanska aktieindexobligationen gav ca 135% i vinst när den såldes 1998-09-16 och jag viktade om mot NASDAQ-index. Sedan tog IT-bubblan fart på allvar. Men det är en annan historia.
Om man nu envisas med att köpa aktieindexobligationer och sitta på dem tiden ut, så bör man åtminstone försöka undvika att köpa i klump för att minska risken att samtliga löper ut vid en kris. Å andra sidan så minskar man också chansen att de alla löper ut på en börstopp. Eller så ska man resonera tvärt om – köp samtliga samtidigt, eftersom de är värdesäkrade gör det inget om de löper ut på en botten, och topparna kan man alltid fånga med rullande stop-loss. Tror man att utfärdande bank aldrig ska gå i konkurs eller att de värdesäkrande obligationerna är helt säkra kan alltså aktieindexobligationer med rullande stop-loss vara en strategi för “säkra vinster”. Men som vi lärt oss de senaste åren finns det vare sig säkra banker eller säkra statsobligationer…
Nu var det länge sedan jag tittade på aktieindexobligationer, men på 90-talet kunde man som bekant få rätt OK ränta på statsobligationer. Det innebar att en betydligt större del av satsat belopp kunde investeras i hävstångsderivat mot börsindex än idag. Tre års löptid med säg 8% ränta ger 1-1/1.08^3=20.6% som kan investeras mot börsindex. Tre års löptid med 1.5% ränta idag ger 1-1/1.015^3=4.3% som kan investeras mot börsindex. Knappast samma möjligheter till överavkastning, utan snarare lär man få kanske 50% av börsuppgången istället för ens 104%? Dessutom ska ju banken ha sina rätt stora vinster på konstruktionen, vilket antagligen leder till ännu sämre avkastning? Eller så sänker man garantibeloppet till kanske 80% av satsat kapital, istället för 100%?