För att verkligen understryka den breda försvars- och säkerhetspolitiska enigheten hos de svenska riksdagspartierna bör den kommande S-regeringen låta Pål Jonson (M) – Sveriges förmodligen bästa försvarsminister genom tiderna – fortsätta som försvarsminister även i den nya regeringen. Det skulle vara ett kvitto att rikets säkerhet står över blockpolitik och förblir högsta prioritet.
Det sägs att vi har en bred blocköverskridande partipolitisk enighet kring återrustningen av svenskt försvar, svensk försvarspolitik, svenskt Natomedlemskap och svenskt stöd till Ukraina. Det har sagts mig rent av från Vänsterpartiet att inget kommer ändras på dessa punkter, utom möjligtvis att det får bli ett nytt byregemente för att göra Socialdemokraterna glada, förmodligen i Kiruna, då sossarna älskar organisations- och utbildningsenheten regemente trots kostnaderna det innebär utan egentlig operativ effekt.
I Sverige tillsätter riksdagen statsministern, efter att ha tillsatt en ny talman. Den kandidat som talmannen nominerar till statsminister och där endast en minoritet röstar nej blir statsminister. Talmannen kan alltså nominera en statsminister där inte en enda röst läggs positivt, så länge en minoritet röstar nej. Statsministerkandidaten behöver inte ens vara vald till riksdagen eller ens medlem i ett parti. Talmannen skulle kunna nominera Bianca Ingrosso till statsminister, och om inte riksdagen röstar emot kan hon sedan utse ministrar bäst hon vill – ministrar som inte heller behöver vara folkvalda. Vi kan i Sverige alltså ha en ren teknokratregering helt utan folkvalda. Svenkar röstar på vilka som ska sitta i riksdagen, inte vem som ska bilda regering.
Konsekvensen av detta är också att statsministern inte måste utse ministrar från riksdagens ledamöter, eller ens partimedlemmar alls. Och således kan Magdalena Andersson (S) efter valsegern i september utse sittande försvarsminister Pål Jonson (M) till fortsatt försvarsminister även i en S-regering. Han är trots allt den bästa kandidaten, och innebär den långsiktiga kontinuitet som svensk försvars- och säkerhetspolitik behöver.
Därmed får vi ett kvitto på att svensk försvars- och säkerhetspolitik ligger fast, liksom Natomedlemskapet och stödet till Ukraina.
Oavsett vilket ser bloggen nu fram emot en gemensam presskonferens med Andersson (S), avgående statsminister Kristersson (M) och gärna även Åkesson (SD), där alla tre partierna förklarar att oavsett valresultatet ligger planering, samsyn och enighet om svensk försvars- och säkehetspolitik, Natomedlemskapet och Sveriges roll i Nato, samt stödet till Ukraina fast och är inte en valfråga.
Sveriges frihet, nationella suveränitet och demokrati ska stå över partipolitiken. Håll presskonferensen som bekräftelse och ge sedan ett kvitto i Magdalena Anderssons (S) regering genom fortsatt förtroende för Pål Jonson (M) som Sveriges försvarsminister.
35 kommentarer
Insämmer! Jag tycker också att Jonsson ansträngt sig att inte vara partipolitisk i försvarsfrågorna.
Nä, till skillnad mot Carl-Oskar Bohlin, som förvisso är mycket kompetent i sin ministerroll, men som inte kan hålla sig från att vara väldigt politisk i andra frågor. Ser snarare att Bohlin satsat på partiledarpost längre fram.
Helt enig med föregående talare.
Om det sedan är partipolitiskt realistiskt, är en annan fråga.
COB är en kuf som borde styras upp, visavi sitt provokativa beteende.
Helt onödigt och kontraproduktivt för hans roll.
COB har ett svårt tweet-beef-beroende. Han har byggt hela sin politiska person runt detta.
Varje gång COB (gäller även Forsell) får “feeling” och skriver ett debattinlägg så genereras ett antal nya väljare till oppositionen.
Märkligt att Moderaternas kommunikationsspecialister inte har koppel på honom.
Som politiskt aktiv jävligt i mitten kan jag inte annat än att hålla med om att PJ är mycket bra – och välkommet nog avhåller sig från det traditionella tjafset.
Så bra idé av den orsaken.
Däremot troligen i praktiken otänkbart, tyvärr.
Men vem vet? Det kan vara läge för samlingsregering fortare än vi anar.
Gällande stabilitet i kursen håller jag med dig till fullo. Men ett generellt råd för den som tycker så att ju att undvika att bidra till att ge ytterkanterna för stort inflytande.
Bara för att man kallar sig Svärjevän eller fredis och nu håller med om allt för att det är politiskt självmord att inte göra det, så betyder det inte att man egentligen har ändrat sig.
Man tycker fortfarande om pengarna från Putler.
Tänker inte helt osökt på Bo Balderssons böcker och statsrådet som sitter kvar. Inga andra liknelser i övrigt 🙂
Ja, det borde gå att komma överens om. Jag kan inte se någon lämpligare.
Finns inte. Det är krig.
Då är man försiktig med omsvängningar.
Som sagt, det borde gå. Fast det föreligger alltså en viss tveksamhet om det blir verklighet. Jag håller åtminstone med bloggaren om förslaget.
+1
Bra förslag!
Hög tid att riva “blockgränsen” som allt för länge varit en mental berlinmur i svensk politik!
Ett regeringssamarbete, grundat på samsyn i säkerhets- och försvarsfrågor, där bl a M och S ingår borde inte vara omöjligt att få till stånd. Då vore ju PJ självklar som fortsatt försvarsminister.
Förmodligen ett av de bästa förslagen på bloggen nånsin!
Tack!
Jag vill också Pål Jonsson ska sitta kvar.
Jag skulle därför rösta M, men sedan framkom det de skulle stödja för mig fel politik.
Jag fick nu lösningen.
S, lova ha kvar Jonsson så röstar jag på er.
Annars? Blankt?
Instämmer till 100% med LW, jag haft samma ide’ ett längre tag och som jag också diskuterat med vänner vilka oftast håller med
🇺🇦🇸🇪🇺🇦
Sprid och förstärk.
Känner på mig Gripen kommer till Ukraina fortare än kvickt…
Nemiroff inte efter valet vilket fall.
Ytterligare en tungt vägande orsak att behålla Pål är att han är disputerad (inom sitt område)… Tyvärr en sällsynthet bland Svenska ministrar.
Kallas det samlingsregering då eftersom PJ är med i M?
Lämpligt med det i kristider.
Nä, det gör det inte.
Nä. Det var det inte.
Fick söka lite, dålig på politiska saker.
Om man bortser från totala kovändningen kring NATO så var väl Peter Hultqvist ganska respekterad av både vänster och höger? Så jag tror inte det kommer hända.
Var han? Fick intrycket att han fick jobbet enbart för lång och trogen tjänstgöring i partiet? Kan ha fel dock och han på riktigt var respekterad.
Det får man nog säga om till och med Timbro verkade gilla honom:
https://timbro.se/smedjan/mannen-som-kunde-tala-med-mop-ar/
Helt rätt precis som Jan Eliasson är Pål mer en tjänsteman som lever för byråkratin och att göra det bästa jobbet framför politiken och rävspel. Jag tror dock det blir svårt att hålla tillbaka Hultqvist men hoppas han är man nog att ta erbjudande från Pål att bli introducerad till alla han träffat senaste åren och fortsätta ta med honom/lyssna till honom.
Jag kan ha fel, men var inte Sven Romanus – justitieminister 1976–1979 och Carl Axel Petri – energiminister 1979–1981 och justitieminister 1981–1982 “partilösa domare”.
Kanste tar emot att Magda tar in en moderat som minister, men Pål Jonsson kan ju alltid gå ur Moderaterna och inte ställa upp i valet, om man har en “deal” klar före valet.
Sällan man loggar in och kommenterar numera när andra gör det så bra men detta var banne mig det bästa jag läst sedan stjärnserien som numera ligger på delad förstaplats med detta inlägg av LW 👍
Registrerade mig bara för att hålla med. Men då jag är en regelbunden läsare sedan länge vill jag också passa på att tacka Lars W för den här bloggen, som jag verkligen uppskattar att följa!
Kommer inte ske. När Socialdemokratiska maktpartiet får makten ska alla lojala politruker få sin plats vid köttgrytan, den politiska adeln ska få sina förläningar för lång och trogen tjänst.
Lysande förslag, men mitt förtroende att svenska politiker skulle fatta ett så rationellt beslut är mycket lågt. Men ska inte komma här och sprida negativitet runt ett bra förslag. Heja heja Pål J.
Kan ni utveckla varför han är så bra? Jag tycker inte jag har läst mycket om honom alls, varken här eller i pressen. Så jag har dålig uppfattning, förutom möjligen att försvaret känns lite mer framåtlutat och villigt att lära än tidigare.
Ett problem med en sådan lösning är att den med största sannolikhet skulle skjuta Påls framtidsutsikter inom det egna partiet i sank.
Dels så är väl regeringen formellt sett kollektivt ansvarig för den politik man för, och även om så inte vore fallet så skulle det faktum att han suttit i en icke-höger regering förmodligen utnyttjas mot honom av rivaler inom det egna partiet.
Jag håller med. MÖJLIGEN kan jag tänka mig att PJ och Bohlin får sitta med som ständiga rådgivare i det nya departementet för automatiserad krigföring, eeeeehhh, försvarsföring, som bildas efter valet. Dvs Drönardepartementet. PJ som teknisk expert och Bohlin som rådgivare för hur man utbildar hela Sveriges befolkning i att köra drönare.
Sedan får väl Thorvaldsson och några från industrin sitta med för att planera massproduktion. Om Volvo stängs ute från USA-marknaden lär viss personal därifrån och en stor mängd konsulter bli tillgängliga för detta.
Poängen att Bianca Ingrosso skulle kunna bli statsminister ifall talmannen föreslår det och en majoritet i riksdagen inte röstar emot är elegant!
Mitt inlägg i frågan är annars att en samlingsregering mellan S och M känns mycket osannolik, åtminstone i början av mandatperioden. Om Tidöpartierna skulle vinna så är det givetvis inte aktuellt, fast Jonson får antagligen inte sitta kvar ändå. Om inte M gör ett mycket bättre val än nuvarande opinionsundersökningar får vi istället då SD-märkta försvars- och utrikesminstrar (eller statsminister).
För att vara lite konstruktiv skulle man istället kunna föreslå att S (om den sidan vinner) engagerar Mykhailo Fedorov. Säkert ännu bättre än Jonson. Han skulle behöva bli svensk medborgare. Men det går väl att fixa, om bara viljan finns.
Jag håller med bloggaren, men om någon tror att Magda är karl nog att peta dalmasen för en moderat är man naiv. Om Thomas Baudin får sitta kvar sitter dalmasen tio gånger tryggare. Sedan är väl dalmasen hyfsat kompetent. Han har väl inte varit värre än alla andra sossar eller militärledningen när det gäller att förutse det ryska anfallet 2022 och när det gäller motståndet mot NATO var väl det helt nödvändigt för att vara minister tills Magda vände på klacken.