“Vrid huvudet bortåt, nej lite mer. Upp med hakan. Upp med glasögonen. Ner med hakan. Ställ dig så bredbent du kan, så du kommer ner lite i förhållande till ljuset. Lite gladare, nej, visa inte tänderna. Se nöjd ut.”
Bokmässan är igång och den hektiskaste veckan på året fortsätter. Har inte riktigt haft någon paus, utan bara växlat upp de senaste månaderna, och i tisdags blev det nya pressfoton för nästa års roman, och igår onsdag tog jag foton till omslagets framsida. En sak jag lärt mig av att posera för foton, är att man ska ha yttersta respekt för fotomodellyrket, för det är ingen dans på rosor att posera i timmar framför en kamera.
Foto på fotografen. Restaurangback för att sitta på och komma ner lite i höjd, istället för stående. |
Att vara fotomodell är ett krävande yrke. Utöver kosthållning och tillhörande tristhet, så ska man i timmar, antagligen 8+ ttimmar om dagen stå mer eller mindre stilla, och bara ändra position i takt med instruktioner från fotografen.
But first, let me take a selfie. |
Därtill kan det vid utomhusfotografering bli rätt kallt (eller varmt), samtidigt som man ska fortsätta vara oberörd. Man får inte svettas, man får inte få gåshud, man får inte bli röd i ansiktet, man ska stå i diverse konstiga positioner som inte syns på kameran.
Man måste helt enkelt vara rätt nöjd med sig själv och gilla sitt eget sällskap, internalisera och tänka på något annat, samtidigt som man följer varenda detaljinstruktion.
För min del tar en sådan här session bara runt två timmar, men jag har enorm respekt för de som har fotomodell som professionellt yrke och gör detta hela dagarna. Det kräver sin person.
Mina pressfoton är från 2016 och har nu använts i tre böcker, så det var dags för nya, lite mörkare, lite mer dramatiska, lite svårare. Fotograf den här gången är Håkanlind och de foton jag sett blev riktigt bra. Återstår att se vilka som blir pressfoton.
Men en bok är inte bara ett foto på författaren, utan för den roman jag skriver på nu, så behövdes det lite särskilda foton till omslaget. Så igår stod jag själv bakom kameran och tog runt 200 bilder, varav en kommer hamna på nästa romans omslag. Kanske bilden nedan, som är tagen mot vit bakgrund. Idag behöver man inte grönt för greenscreen, i synnerhet inte på stillbild. Bilden nedan är även obehandlad.
Foto: Lars Wilderäng |
Ni hittar mig i övrigt på bokmässan de närmaste dagarna, på Svenska Mässan i Göteborg, som för övrigt byggts om för att anpassas till krondiket Västlänken, som ska spärra av mässan de kommande 5-10 åren.
17 kommentarer
Gillar verkligen bilden på karolinen. Sabel, huggare(?), automatkarbin och någon form av handeldvapen. Snygg uppgradering från sent 1600-tal till dags dato.
Pistolen ska väl eg föreställa försvarets pistol m/88 (Glock 17), men på det lilla vridreglaget vid modellens vänstra tumme så ser man att det är en Glock 18 med möjlighet till automateld, eller mer troligen ett kolsyredrivet airsoftvapen baserat på pistolmodellen.
Det är inte ovanligt att högvakten på kungliga slottet klär upp sig i olika klassiska munderingar. Karolin har jag sett på plats ett flertal gånger. Utspelar sig boken i/kring slottet, månne?
Vi har hittat MÖP:en.
Fast MÖP:en borde veta att en Karolin inte bar sabel, utan värja 😉
"Huggaren" är väl en bajonett?
Vad ska nya boken handla om?
Karoliner är vi allihopa, allihopa, allihopa (känd melodi)
Uniformen kostade lika mycket som vapnen på den tiden har jag förstått (källa: Fråga Lund, kanske).
Vilket är ungefär så det ser ut nu, en uniform med kängor och stridsväst är nog ganska exakt lika mycket i kostnad som en Ak5.
@Ibland Jo, Fråga Lund var det. Jag såg som hastigast på inslaget. Han (historikern) sa väl även något i stil med att soldaterna hade olika sorters kvistar i hatten för att kunna känna igen vän resp. fiende (dvs. detta innan uniformen blev allmän)? Det gick väl sådär… Kvistigt värre. Ja, men man får väl tro på det när det kommer från di lärde i Lund…
Trodde först att fotografen heter Restaurangback 🙂 Lite kontinental känsla, med betoning på första eller sista stavelsen. Ta det den som vill, jag är generös med sånt!
Älskar bilden hoppas på en bok som matchar
Fotomodell ? Då ska det vara snygga brudar i bikini på en strand, inte gamla gubbar framför en stenbro -:)
Tja, man kan nog kallas fotomodell utan att ha förutsättningarna.
(No offence Lars. "Värjan skämtar inte")
Då är man mer av ett fotoobjekt.
Du skulle kunna göra storverk i Dressmann-reklamen. I stället för flinande idioter. Vore ett riktigt lyft.