Är du en person som fokuserar på rutiner och att hålla ordning, eller arbetar och lever du främst projektbaserat där du istället skapar något?
 |
| Lagar du mat eller diskar du? |
Dags för lite flum jag reflekterat över.
En rutinperson utför rutinsysslor, repetetiva återkommande sysslor, som sällan innebär att man skapar något, utan snarare att man underhåller och håller ordning. Rutinpersonen förvaltar.
I kontrast utför projektpersonen sysslor projektbaserat. Mer eller mindre grandiosa projekt, som genomförs en gång, och går sedan vidare till nästa projekt. Kanske rent av skapar oordning på vägen. Projektpersonen är en entreprenör.
I vardagen kan man se det som att rutinpersonen klipper gräset, medan projektpersonen anlägger gräsmattan. Projektpersonen målar om huset, men rutinpersonen tvättar fasaden. Projektpersonen lagar mat – nya grandiosa maträtter som tar hela köket i anspråk – medan rutinpersonen plockar disk, diskar och städar. Projektpersonen planterar krukväxter, rutinpersonen vattnar dem.
Naturligtvis är detta en förenkling, få människor är 100% rutin respektive 100% projekt. Exempelvis lagar ju även rutinpersonen mat. Samma uppsättning av maträtter som alltid, och inte sällan något nytt. Projektpersonen städar också. Fast kanske inte så ofta, definitivt inte regelbundet, och när det väl sker så är det ett enormt projekt där allt ordnas, inte bara enstaka uppgifter åt gången.
Beroende på om man är en projektperson eller en rutinperson, så kan man vara mer eller mindre lämplig för olika arbetsuppgifter. Det gäller såväl som anställd på en arbetsplats, eller om man driver eget företag.
Funderar du som en del läsare att flytta ut på landet och skaffa sig en liten gård, kom ihåg att det innebär rutinuppgifter, dag ut och dag in, som inte kan hoppas över. Står du över, så tar naturen snabbt över, och när det gäller djur är det daglig tillsyn och rutin som krävs. Samma med odlingar. Projektpersonen kan gräva, plantera och skörda – men rensa ogräs och vattna varje dag är något för en rutinperson. Samtidigt finns det projektbaserade sysslor som ska genomföras, vilket gör att en ren rutinperson är mindre lämplig. Å andra sidan kan man skapa rutiner. Rutinpersonen kan gå ut och köra röjsåg en timme varje morgon, medan projektpersonen lägger upp det som projekt och kör röjsåg en hel vecka i stöten. Motsvarande gäller med skogsarbete. Eller rensa ogräs. Allt på en gång, istället för lite varje dag.
Hur man ska lösa arbetsuppgifterna kan skilja sig åt, men naturligtvis kan både projektpersonen och rutinpersonen ha vilket jobb som helst. Dock kan man trivas olika väl, vara olika effektiv, och vara mer eller mindre lämplig, i synnerhet kring att uppskatta sysselsättningen. Att identifiera projekt- respektive rutinpersoner kan också vara en ledarskapsfråga, och styra hur man ska leda olika personer, men kanske också arbetsuppgiftsfördelningen.
Själv är jag en rutinperson. Det gör att jag kan producera ett antal blogginlägg varje dag, året runt, utan att tröttna. Även om mitt bokskrivande är i projektform – faktiskt de enda externa yrkesmässiga projekt jag egentligen någonsin slutfört, i mitt tidigare IT-konsultyrke fick jag aldrig slutföra något – så bygger bokskrivandet på rutin. Att sätta sig ner och få skit gjort, varje dag, tills det är klart.
Min observation är att det kan behövas både projektpersoner och rutinpersoner på såväl en arbetsplats som i ett hushåll eller ett förhållande. Både skapande entreprenörer och ordningsskapande förvaltare.
Det finns säkert möjligheter att bara ha rutinpersoner på en arbetsplats – kanske kan det fungera på IT-driften. Fast det blir kanske inte så mycket med de stora kliven i byte av plattformar, även om hårdvaran och mjukvaran uppdateras successivt. Det går också att bara ha projektpersoner, men frågan är hur det blir i längden?
I övrigt kan man också fundera på detta kring investeringar. Både i hur du själv investerar, samt i vilka bolag och hur de leds och sköts. Projektbaserade företag kan förstås ha en enorm tillväxt, men är den hållbar i längden utan det rutinmässiga förvaltandet? Vad händer med det projektbaserade företagets tillväxt om de inte lyckas få fram nya lyckade projekt? Är företaget stort nog har man förstås råd med misslyckade projekt. Jämför Apple under Jobs – man lanserade massor med produkter, varav bara en del slog, och andra läggs ner. Efter Jobs, har man allt mer gått mot förvaltning och inte skapat något nytt, åtminstone inte någon disruptiv succé.
En annan relaterad fundering kring automatisering, är att rutinuppgigfter är det som alltid ersatts av automatisering. Diskmaskinen och tvättmaskinen för att ta två sysslor i hemmet, och mer modernt robotgräsklippare och robotdammsugare. Vilket bara är positivt, då det ger mer tid åt de mer komplicerade rutinerna. Detta innebär också att arbetsuppgifter som är projektbaserade och skapande inte hotas av någon automatisering.
Nu är inte saker alltid så enkla. Projektpersonen kan inte genomföra ett projekt och räkna med att rutinpersonen tar över per automatik när det ska förvaltas, utan rutinen måste förankras och etableras. På andra sidan kan rutinpersonen skapa oordning genom att missat att göra något till rutin, och därmed få en sådan stor börda att det bara kan lösas genom ett projekt, det vill säga inte lösas alls. Så gräset är klippt, men färgen på huset flagnar.
Man kan också se rutinpersonen som konservativ och projektpersonen som progressiv. Den ene försöker bevara allt som det är, medan projektpersonen vill se utveckling och något nytt.
Är du främst en rutinperson eller projektperson? Svara nedan.
Ja, det finns säkert hyllmeter med böcker i ämnet, men de har jag inte prioriterat att läsa. För övrigt läser jag oftast på rutin, dvs en timme åt gången, istället för att plöja en bok tills den är slut. Undantag finns, så kallade bladvändare, där jag slukas upp medan världen förfaller och entropin runt mig ökar.
Frågan är om ordet entropi och entreprenör har samma rot?
47 kommentarer
Nu är jag bara på mobilen, men det see ut som Google enkäten inte kopplas in.
Nu då?
Funkar!
Spännande tankar. Är helt klart projektperson, dessutom svårt att avsluta så mer av en starter än en avslutare. Pratar öppet om det i jobbsammanhang, men uttryckt som att jag hatar rutinuppgifter (ja, det är lätt att det blir stökigt runt mig). Ses väl allmänt som en kreativ person. Jag jobbar med förvaltning. 🙂
Heh. Ja, jag tror att man ofta kan se om någon är en projekt- eller rutinperson beroende på hur det ser ut på arbetrsplatsen – inte nödvändigtvis i hemmet dock, om vederbörandes partner är en rutinperson.
Känner igen det där. Har varit en kreativ person i en statlig förvaltningsorienterad miljö och sågs med misstänksamhet av cheferna som ogillade rörliga och självständiga personer. Jag kunde sluta så småningom som tur var.
Har absolut mest städat på min arbetsplats av alla kollegor (doktorand på universitet). Är ändå helt klart projektperson,"if it's worth doing it's worth overdoing". Köpt hus och fritidshus senaste året och renoverar, ser det som en stor insats som måste göras för att nå bättre levnadsstandard vilket gör det värt den rätt stora insatsen och tiden från fru och barn. Gillar dock att ha ordning och reda vilket gör att arbetsplatsen är städad och en timme i slutet av varje fritidshusrenoveringspass läggs på att plocka i ordning verktyg och städa undan. Ser mig som en person som avslutar påbörjade projekt. Personer som alltid startar men aldrig avslutar är väl "Gula" enligt den vedertagna Tomas Eriksson skalan 😉
Jag är nog 50/50. Ungefär som Miljöpartiet. Skapar oordning på rutin.
Haha
Inte helt entydigt för min del. Men i huvudsak är jag en projektperson (min röst). Men samtidigt så gillar jag rutin, dvs. när det rör sig om saker av vikt.
Saker av vikt. Pratar vi om Ben Dovers mamma?
Vet för lite om henne; är hon vikt-ig?
Börja inte nu igen.
Det blir ännu intressantare om man studerar fenomenen i en äktenskaplig miljö. Hemma har vi arbetsfördelningen att när NHC lagat maten, så diskar jag. Och när jag lagat maten, så diskar jag. När vi städar så dammar hon och jag kör städroboten. Med poetisk överdrift: När jag tjänat ihop pengar, så gör hon av med dem.
Jag måste ha rutiner för att få min vardag att fungera, så jag är väl en rutinperson. Men jag tycker också att det är mycket trevligt och uppiggande att prova nya saker.
Som gårdsägare med djurhållning så går ju dom här sakerna ihop. T.ex att hugga årets ved är ju ett projekt i sig men för mig har det blivit rutin. Samma sak att skörda årets ensilage osv.
Kanske kan kallas säsongsarbete i och för sig.
Jag är nog både och.
90% projekt både hemma och på jobbet. Har alltid en backlog av "projekt" att plocka från på fritiden. Helst ska det vara något av en utmaning, eller att man får anledningen att köpa nya verktyg eller maskiner. Rutinprojekt prokrastineras tills jag blir tvungen (ofta min bättre hälft som avgör det).
Som tur är verkar omgivningen anpassa sig och tar hand om det mesta rutingörat.
Problemet för mig med repetitiva rutinsaker är att jag omedelbart går in i automatisk utförandemod och börjar tänka på något annat, vilket kan leda till att det lätt blir väldigt fel. Jag hinner en bra bit på fel spår innan jag upptäcker att jag missat något. Sist fick jag riva ner ett 50-tal kakelplattor som jag just satt upp för att jag missat en kakelbård.
Kakelbored?
Sen är ju rutiner bra. Exempelvis, de flesta har nog sin morgonrutin som man inte behöver tänka på för att utföra. Problemet där är om något oväntat inträffar, då kan det hända att delar av rutinen försvinner och man kommer till jobbet orakad eller liknande.
Eftersom det är möp-måndag; Montgomery eller Patton.
Intressant. Utpräglad projektperson skulle aldrig någonsin stå ut med en gård, såvida de repetitiva uppgifterna ger bra avkastning. Kan göra i princip allt skitgöra för pengar, men rensa rabatt går inte, exempelvis.
Har alltid velat jobba med automation. Får gåshud av produktionlinor ärligt talat.
Nä, tacka vet jag en trasig utgödsling!
Helt klart projektmänniska, rutinsysslor jag gillar är dock inget problem. Har t ex haft djur hela mitt liv och älskar den avkoppling det ger att sköta om dem.
Städningen sköts av dammsugarrobot, det som inte går in i diskmaskinen staplas dock gärna på hög.
I stor grad rutinmänniska. För att få vardagen att fungera så tycker jag att det är enkelt med rutiner. Driver eget företag men det krävs ändå struktur. Träning sker på förbestämda tider liksom andra rutinmässiga saker, ex städning och handla. Däremot på helger och semester sker mycket efter impulsivitet och lust.
Jäkla massa projektkillar härinne, ni verkar inte veta om att ni ofta ställer till det för oss rutinkillar som sedan ska ta hand om era projekt? Finns en hel del som sett annorlunda ut, dvs enklare+billigare ut om vi haft en dialog innan ni rusar iväg och sätter in frånluft-värmepumpar och Italienska designlampor.
Jag vet även att det blir inte bra om det blir för mycket av mig i nåt projekt, som det då tex gärna blir i "min" BRF. Jag har inte alltid den bästa lösningen för alla andra, såklart att jag tycker den är bäst just då.
Tog några år att fatta det, behövs input från andra och jag måste kunna ge mig ibland, bita ihop och låta någon annan bestämma hur det ska se ut.
Mycket som skulle se annorlunda ut? Tja, t.ex. alla verktyg skulle ha varit gjorda av sten.
Rutiner är tråkigt, här gäller det att hitta nya spännande vägar….
…..Men får vardagen att fungera. struktur/ingen struktur. Jag tror att alla människor, barn vill ha någon typ av struktur och ordning. Även djur. Motsatsen är väl kaos och oordning. Sen behöver det väl inte alltid vara uppstyrt.
Är entreprenör/projekt människa. Men behöver samtidigt rutiner som nån slags terapi. Städar/diskar/klipper gräset därför gärna för att slippa tänka under några minuter.
Det är svårt att skapa något av värde utan att ha ordning och struktur. Om företaget vill patentera något så görs det sällan ur ett "kreativt kaos", vilket är en dålig ursäkt för att slippa rutinuppgifter.
Projekt. Men jo, vi kan bo med stora rutinkrav – vi kan anställa folk som mot pengar vill hantera de stora kraven på rutin.
Förövrigt lagar jag både mat och diskar som mer regel än undantag. Detta är småsaker, som inte kräver någon avancerad rutin. Jag behövde dock bli över 30 innan det blev ordentlig ordning på saker som damm, eftersom det är lite lurigare (man ser inte riktigt saker som damm som utvecklas i hemmet förrens det är lite försent, d.v.s det är extremt dammigt – i kontrast till tex den hunger man påminns om varje dag).
Är en utpräglad projektperson. Framstående på specialiteten "trouble shooter". Däremot helt värdelös på rutinjobb. Sådant som kontinuerlig bokföring, fakturering och liknande spyr jag över även om det är livsviktigt. Jag har kunskaperna men klarar inte att sätta mig ned och få det gjort så länge det finns nya spännande projekt att hugga tag i. Men jag har med tiden skaffat mig självinsikt och ser till att "någon" gör detta åt mig. Skulle inte drömma om att skaffa mig en uppgift där jag skall förvalta något över tid. Jag tror däremot att ett framgångsrikt företag består av en lagom mix av olika personligheter som kompletterar varandra. Men som också klarar av att fördela arbetsuppgifterna på ett förnuftigt sätt där var och en gör det som denne är bra på.
Helt klart en rutinperson numera. Har dessutom dåligt tålamod med såna som inte kan slutföra vad de påbörjat ha ha.
Jag skulle kunna vara hos samma arbetsgivare i 20 år bara jag fick någorlunda ok arbetsuppgifter.
Semestrar gärna på samma ställen. Mina kuska runt i Australien-dagar är över.
Vore det inte för hustrun hade jag fortfarande kuskat runt, om än i arbete. Funderar på om det är mest nostalgi från en svunnen tid… men saknaden är stor.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Samma lycka som jag kan känna när jag upplever nya fantastiska människor i en otippat fantastisk del av världen kan antagligen du känna av att sjunka ned i din 10 år gamla utemöbel den första varma sommarkvällen i Maj.
Jag kommer alltid behöva mer uppenbar stimulans och variation, då jag är så långt ifrån motsatsen att jag måste acceptera (snarare än kan förstå) att människor kan få tillräcklig stress i en så inramad miljö. Jag förstår inte vart den stressen kommer ifrån.
I den mån man kan vara avundjuk på känslor man inte känner (det är inte helt naturligt) är det lätt att känna avundsjuka över hur mycket lättare det är för er att hitta den stress ni behöver. Och så har nog många känt i min sits, enda sedan några kompisar redan i sena tonåren helt saknade intresse (behov?) av att söka sig ifrån den bubbla de föddes i.
En och annan diskussion med likasinnande öppnar frågan om det handlar om exponering; på samma sätt som det är lätt att hålla sig ifrån även bra droger innan man testat dem. Gemensamt mellan oss har varit möjligheten att fritt utforska och expandera gränserna, vilket är långt ifrån samma sak som mer intetsägande "jag har jobbat utomlands" osv (i drogrefensen kan det vara en rätt dålig drog).
Bara food for thought, inget facit här.
Stoikheion: det är nog inte bara nostalgi, hoppas du kan ta dig tiden (= pausen) att få prova livet utomlands någon gång till. Ta med frun på en lång semester åtminstone och känn efter. Jag känner inte den nostalgin alls längre. Har haft så stor del av mitt liv ensam på olika platser, nya jobb, hittat nya vänner. Känner mig klar med det livet nu men saknar vänner i vardagen. Linus: du beskriver det så bra i ditt första stycke. Ja jag vill ha och mår bra av att sitta vid samma ställe, se samma kustremsa och lyssna på ljuden från naturen. Minst tio år i sträck. Spänning för mig är att gå över vägen trots röd gubbe : )
Linus det låter som ett spännande liv och tillvaro. Mer en action än mitt brittiska drama 😂
@Andromeda, delvis action, delvis frustration. 🙁
Enda undataget där jag har rutiner är mat, men det är för jag tycker matlagning är så enformigt att jag försöker bli av med det snabbast möjligt. Hade det funnits ett piller jag kunnat ta såhade jag gjort det.
Därmed inte sagt att jag äter vid samma tid eller lika måna måltider varje dag, men nör jag äter är det ungefär lika.
Vad är man om man föredrar rutiner men samtidigt alltid försöker förbättra rutinerna, dvs göra dom mer effektiva samtidigt som man försöker höja kvalitén? Rutinutvecklare? Optimerare?
Rutinperson. Ingen av kategorierna är ointresserad av optimering, det är något annat slags drag (som antagligen klassas som ett sjukdomstillstånd, tex förståndshandikapp).
Big five: openess to experience är väl ungefär detta? Hur mycket man gillar nytt jämfört med beprövat. Men det säger en del om arbetsplatsen. Jag har alltid tyckt synd om de som får göra rutinmässiga uppgifter men det borde jag kanske inte göra.
Projektperson.