Därför behövs kött – hållbart jordbruk och mer mat – förutsättning för vegetarisk produktion

3.4K

Köttproduktion är en nödvändighet i ett hållbart jordbruk, som inte utarmar jorden och mänsklighetens långsiktiga överlevnad, och gör också att det produceras mer kalorier och mat än utan köttproduktion – inte mindre. Nedan följer en lång rad anledningar till detta.

Svenskt jordbruk.

Det är inte på grund av slump eller gammal vana, som jordbruk sedan urminnes tider innefattat tamdjur och medföljande produktion av kött, mjölk och ägg. I praktiken är köttproduktionen rent av en förutsättning för att vegetarianer och veganer ska kunna äta sina vegetabilier, som inte hållbart kunde odlas annars. Världen är som vanligt inte svart-vit, utan full av ömsesidiga beroenden.

1. All mark går inte att odla på, utan kan bara användas till bete

Mark som är för torr, för fuktig, för kuperad eller för näringsfattig, eller med för tunn jord, ofta en kombination av flera av dessa, går helt enkelt inte att odla något för människor ätbart till rimlig avkastning utifrån kostnad och arbetstid. Denna mark kallas betesmark.

Typisk svensk betesmark synlig bortom träden.

Är exempelvis jordmånen tunn och marken sluttar går det helt enkelt inte att odla på den, utan att den snabbt eroderar bort till kalt berg. Istället fungerar bara perenna grödor, dvs gräs, på sådan mark. Men den kan fortfarande producera näring och kalorier åt människor, och det helt drivet av solenergi, nämligen i form av de solenergidrivna betesdjuren. Detta kräver i princip ingen arbetsinsats, men producerar ändå mat åt människor.

Det går inte ens åt något vatten, eftersom det vatten som köttet kräver kommer helt via regn (även om de som klagar på kött räknar in detta regn i köttproduktionens vattenbehov, som att vattnet skulle fångats upp och skickats till öknen annars). Och vatten djuren dricker går för övrigt ut i andra ändan och hamnar som en del av betesdjurens självgödslande tillbaka på marken.

Betesmarkens kött- och mjölkproduktion leder helt enkelt till mer mat än annars.

Det handlar alltså om riktiga betesmarker, inte prima åkermark, slät och fin som fotbollsplaner, som någon hästgårdsägare låter sina hästar beta på.

2. All åkermark duger inte till grödor annat än vallodling 

Av samma anledning som bete så duger inte all åkermark till annat än vallodling, dvs gräs eller om man så vill grovfoder till tamdjur. Detta går också att kombinera med visst bete, t ex efterbete efter sista vallskörden.

Vallskörd i Ushguli, Georgien, Europas högsta permanenta bosättning.

Särskilt på våra breddgrader finns det mycket åkermark, som bara går att använda till vall. Detta blir vinterfoder åt våra tamdjur. 

Gräs innebär som perenn gröda att rötterna binder jorden och hindrar erosion.

Även vallodlingen drivs av regnvatten, men när köttets vattenåtgång räknas in så ingår regnvattnet som faller på vallen. 

Bete och vallåkrar innebär alltså mer mat åt människor, på mark som annars inte hade gett någon mat.

3. Växtföljd

Grunden i ett uthålligt jordbruk är växföljd eller om man så vill växelbruk. Det betyder att man inte odlar samma gröda på samma mark varje år, vilket leder till näringsutarmning, jorderosion, växtsjukdomar, lägre skördar och på sikt obrukbar mark. 

I synnerhet i ekologiskt jordbruk, eller jordbruk där man minimerar insatsen av bekämpningsmedel, dvs hållbart jordbruk, är växelbruk absolut nödvändigt.

Ett exempel på femårig växtföljd kan vara

År 1 Vårsådd av vete

År 2 Vallodling 

År 3 Vallodling

År 4 Råg

År 5 Ärtor eller bönor

Som man ser här är två av fem år även på en prima åkermark vallodling, dvs grovfoder åt betesdjur som producerar mjölk och kött. Det finns även andra växtföljder, men gemensamt för i princip alla är förekomsten av vall och/eller ärt. De senare tillför kvävegödsel från luften till jorden och återställer näringsbalansen.

Vallen blir kött och mjölk. Men så också ärtorna.

Det vanligaste att odla är inte ärtor vi människor äter, eftersom det skulle vid 20% av åkermarken som ärtodling innebära att 20% av allt vi äter skulle vara ärtor. Det räcker inte med ärtsoppa en gång i veckan, utan en och en halv dag i veckan skulle vi bara äta ärtor till frukost, lunch och middag, och det utan att ha något fläsk i ärtsoppan.

Istället blir det foderärt som blir djurfoder.

4. Kvalitet på grödorna

All kvalitet på all jordbruksproduktion duger inte till människoföda. För låg proteinhalt i t ex vete gör att det inte går att använda vetet till mjöl. En viss andel, varierande per år, av en skörd blir inte mänskligt ätbart. Därför går den istället till djurfoder, vilket ger mer mat än annars, eftersom den annars behövt slängas.

Relaterat till förra punkten så skulle t ex inte alla ärtodling bli av en mänskligt ätbar kvalitet. 

Beroende på årets väder och jordbrukarens skicklighet varierar förstås utfallet från år till år, men generellt kommer en viss del av jordbruksproduktionen av vegetabilier att gå till djurfoder. Det inkräktar inte på mänsklig föda, utan ökar produktionen av mat.

Detta drabbar även veganer och vegetarianer, som förstås bara äter det som blir av mänsklig kvalitet, och dessa rider så att säga på det faktumet att otjänlig skörd blir djurfoder.

5. Människor äter inte hela växten

Väldigt sällan äter människor hela växten. I vissa fall äter vi bara en bråkdel av växten. Men vi kan få mat av resten ändå, genom att man gör djurfoder av detta. Genom att ge visst (allt fungerar inte) spill till djurfoder så får vi alltså mer mat än annars.

Ett trivialt exempel är halm, dvs strå från spannmålsodling. Detta används som underlag i djurstallar, men djuren äter även halm innan den blivit nedtrampad eller fått avföring på sig. 

6. Djur äter mänskliga rester

I den moderna världen är inte detta lika vanligt, i den mån det alls är tillåtet, men i traditionellt och jordhruk i u-länder, kan man ge rester av människoföda till djuren, och därmed förvandla oäten eller dålig mat till högvärdigt protein och kalorier. Klassiska exempel här är en gårdsgris, som äter det mesta som blir över, och sedan blir skinka till jul. En annan klassiker är höns, där man kan säga att en höna kan leva på det som en människa slänger om dagen, och istället producera ett ägg.

7. Djurgödsel berikar jorden

Även om näringen i gödsel från djur ursprungligen kommer från jordbruksmarken via t ex vall, så innebär en återföring av gödsel att man jordförbättrar och gör marken bördigare genom förbättrad struktur och levande mikrobiotop för insekter, maskar med mera, och i slutändan bördigare mark.

8. Blandproduktion effektivare

Som ni bör förstått vid det här laget har blandproduktionen uppstått för att det är effektivare och producerar mer mat. Idag kommer maten från ICA, men jordbruket har växt fram över tusentals år, och förr när jordbruket handlade om liv eller död för brukarna, så tog man förstås rent darwinistiskt fram bättre och bättre metoder för att minska risken att dö av svält. Således är djurhållning effektivt. Annars hade det inte funnits.

Den hypade så kallade “havremjölken” visar sig i själva verket producera mindre mat per hektar. Den ger mindre kalorier, mindre protein, föder färre människor och ger större CO2-utsläpp per kalori än traditionellt svenskt jordbruk, vilket inkluderar djurhållning. Men det viktiga är ju att man tror att man gör rätt, utifrån marknadsföring, inte att faktiskt hjälpa miljön.

Kör havremjölkarna växelbruk, och ingår då vallodling eller foderärt i deras växtföljd? I så fall är havremjölkarna beroende av köttproduktion för att inte utarma sin jordbruksmark.

9. Kött är en överskottsprodukt av mjölk och ägg

Kött blir en överskottsprodukt av främst mjölkproduktion. En ko ger ingen mjölk, om hon inte föder en kalv. Denna kalv håller man sedan olika länge tills den slaktas, eller behålls som ett ersättande livdjur när en äldre ko slaktas ut. 

I fattigare länder är även kycklingkött ett resultat av äggproduktion, där man kan äta upp tuppkycklingar, där de inte som i våra industrier avlivas direkt, men också äter upp äldre värphöns när deras produktivitet och ålder sätter gränser.

Betesmark under ena torrsäsongen i Tanzania.

10. Miljöaspekter

Sekundärt till att djurhållning innebär mer mat än annars, har främst betesdjur en lång rad positiva miljöaspekter. De binder kol i marken, vilket reducerar CO2 i luften, och bete förvandlar öken till frodig mark. När man slutar beta mark utarmas den och stora delar av ökenutrbredningen i amerikanska mellanvästern bero på att man slutat med bete och istället låst in djuren.

De mest artrika markerna vi har är också betesmarker, och många arter bland de 10 000-tals växter och småkryp som lever där kan bara finnas på våra betesmarker. Däremot är installade betesdjur i den industriella köttproduktionen i vissa länder (t ex USA eller Polen) ett problem – betesdjur måste beta för att vara positiva för miljön, och ska inte stå inne i fabriker hela sina liv. Det senare är dock förbjudet i Sverige. Miljöaspekterna får man så att säga på köpet.

Sammanfattning

Man kan säkerligen diskutera hur mycket kött som är lämpligt. Generellt kan man säga att den mängd kött, ägg och mjölk som Sverige kan producera på egen hand, utan nettoimport av foder, är en lämplig nivå. Man bör absolut sky utländskt industrikött från betesdjur, men allt utländskt kött är inte industrikött. Ett tydligt exempel på hållbart kött är argentinskt beteskött. Även i Australien och Nya Zeeland kan man vara relativt säker på att det handlar om betesdjur, och inte installat industrikött.

Betesmark vid Myvátn, Island.

Köttfrågan är inte så enkel som köttfienderna vill utmåla. Dessa drivs möjligen ideologiskt, för jag tror inte att deras mål är att mänskligheten ska svälta. Dock hävdar de att köttproduktion tränger bort produktion av mat för människor. Som visat ovan är det fel att kategoriskt säga detta. Samtidigt som vi aldrig ätit så mycket kött som idag, så föder vi också fler människor än någonsin tidigare globalt. 

Ovanstående är bara en enkel introduktion.

Oavsett, ingen tvingas äta kött, ägg eller dricka mjölk. Men kom inte och säg att det är för att människor skulle svälta annars. Det är snarare tvärt om. Köttproduktion ger mer kalorier och betesdjur och vallodling hindrar ökenutbredningen som rent åkerbruk kan leda till. Men vi som äter kött välkomnar att andra inte gör det – det blir mer kött åt oss, och antagligen även relativt sett lägre priser på köttet än om alla veganer och vegetarianer också skulle äta kött.

Och köttätare – se till att köpa rätt kött. Det finns två enkla regler för att säkerställa rätt framställt kött – svenskt kött eller ekologiskt kött om man tvunget måste köpa utländskt.