Anmärkningsfritt på El Celler de Can Roca

För drygt två veckor sedan besökte jag restaurangen El Celler de Can Roca i Girona, Katalonien. Några läsare uttryckte intresse för att jag skulle skriva några rader om besöket. Det handlar trots allt om (typ) en världens tre högst rankade restauranger enligt Guide Michelin. Som sådan förvånansvärt prisvärd jämfört med svenska stjärnkrogar.

El Celler de Can Roca.

Det är inte helt lätt att få ett bord på El Celler de Can Roca, och när bordsbokningarna släpps i början av månaden, 9-11 månader i förväg, brukar de vara borta på någon timme. Vi hängde på goda vänner, som hade lyckats med en sådan bokning, så besöket var planerat långt i förväg.

Del av köket på restaurangen.

Restaurangen är en trestjärnig krog enligt Guide Michelin, och sägs vara den tredje bästa i världen, även om det förstås finns åsikter om det.

Första aptitretaren förbereds i köket.

Som sådan är priset inte helt brutalt. Cirka 2000:- SEK för en femtonrätters menu, och cirka 1000:- SEK för vinpaketet. Vårt besök gick på cirka 3300:- SEK inklusive bubbel innan och kaffe i loungen efteråt. Svenska stjärnkrogar på denna nivån finns det väl egentligen bara en av, nämligen Frantzén i Stockholm, som har betydligt högre priser, och på en- och tvåstjärniga svenska krogar kan man lätt nå samma pris för färre rätter.

Lars och Lena till bords.

3300:- SEK för en middag är förstås mycket pengar oavsett, även för mig, men ibland kan upplevelsen vara värt det på det undansparade beskattade semesterkontot (även om jag förstås jobbade den dagen, undantaget själva kvällen). Så var det också i detta fall.

Aptitretare inspirerad av traditionella tapas från kockarnas barndom.

Min sammantagna bedömning av måltiden är utan anmärkning, vilket Lena informerat mig om är det högsta omdöme jag kan ge någon eller något. Rent av helt utan anmärkning. 

Maträtt.

Vissa enskilda delar av några rätter föll mig inte helt i smaken, men det var inget fel på dem på något vis, utan handlar om en ren preferens.

En sakebaserad rätt, med sake i glaset.

Mer mat. Be mig inte komma ihåg vilken detta var.

Mer anmärkningsfri mat.

De femton rätterna, plus aptitretarna och det fantastiska brödet man kunde använda för att få upp den sista biten av sky eller sås, var föredömligt dimensionerade, liksom vinglasens innehåll, för att man skulle klara av en fyratimmars sittning och femton rätter, samt lika många vinglas. En del svenska stjärnkrogar eller ambitionskrogar brister lätt här och gör att man inte uppskattar måltiden fullt ut mot slutet. 

En varmrätt på drakhuvudfisk trancheras vid bordet.

Så ej El Celler de Can Roca. Nu hade vi förvisso grundat med att äta minimalt innan, och bara satsat på snabba kolhydrater (i praktiken bara choklad och läsk i mitt fall) för att ge tillfällig mättnad under dagen, men god aptit för kvällen.

Efterrätt. Tror jag.

Aptiten höll i alla fall genom alla rätterna, och det tog sig snarare mot slutet med de fantastiska efterrätterna, istället för som på många svenska ambitions- och stjärnkrogar toppa innan första varmrätten. Total tid blev ungefär fyra och en halv timme, och som kvällens andra sena sittning stängde vi restaurangen.

Efterrätt.

Vinvalen var också helt utan anmärkning. Vinpaketet inkluderade några viner från 1972 och 1967, vilket sett till priset var minst sagt prisvärt. Andra i sällskapet handplockade viner från den omfattande listan, utifrån en i sällskapet som jobbar med vin professionellt. Priserna var tydligen skäliga även där, och finare flaskor kunde kosta vad de kostar på Systembolaget, fast här lagrade i El Celler de Can Rocas vinkällare. 

Sällskapets manuella vinval, som alltså inte var vinmenyn, som innehöll femton olika viner.

Ett besök kan rekommenderas. Flera i sällskapet hade varit där förr för några år sedan, och kunde konstatera att menyn utvecklats, även om åsikterna gick isär kring vilken version de föredrog.

Prisskillnaden kontra Frantzén kan motivera rese- och övernattningskostnaderna. Tydligen går det rent av att flyga med Ryan Air direkt till Girona, även om alla i sällskapet flög till Barcelona istället och tog snabbtåget till Paris, som tar cirka 30 minuter Barcelona-Girona.

Lite av tilltugget till kaffet.

Kan konstatera att detta var min bästa restaurangupplevelse någonsin. Konstigt kanske hade varit annars. Med det sagt så var enskilda rätter lika bra som på en del svenska stjärn- eller ambitionskrogar, men dessa klarar ofta inte av att leverera denna höga kvalitet på varenda rätt. 

Och som sagt prisvärt, om man nu vill lägga de här summorna på en middag. Vilket är fullt förståeligt om man inte har lust till.