Fredagsmys: Micael Dahlen om 70%, lycka, mening och rörelse

“You can’t spell fun without u” – Mikael Dahlén

Dags för lite härligt fredagsmys. Att vara ganska bra, ofta 70%, gör oss nöjda och lyckliga, och för lycka behöver man uppleva mening i sin existens och en rörelse som innebär förändring mot det fyrkantiga normalt. Åtminstone är det min tolkning av en föreläsning av den inte helt okände multibegåvade Handelsprofessorn Micael Dahlén.

Professor Micael Dahlén vid Handelshögskolan. Inte Dave Grohl, Foo Fighters.

Nedanstående är mina egna reflektioner utifrån professor Micael Dahléns föreläsning, som agerar bas för resonemanget. Att t ex mening och rörelse är förutsättningar för lycka är i sig inte något nytt, men Dahlén för fram det på ett underhållande vis.

Siffran (ungefär) 70% visar sig vara återkommande för ett positivt utfall under många omständigheter.

Fd elitidrottare som tröttnat mentalt eller slitit ut kroppen på att försöka vara bäst i världen fortsätter ofta att träna och lägger sig då på en mätbar nivå av ungefär 70% av tidigare potentiell elitförmåga. Att lägga sin träning på 70% av sin kapacitet gör att träningen blir angenäm och något som kan bli en rutin, istället för en plåga.

Även i förhållanden visar sig 70% återkomma. De par av partners som är lyckligast visar sig vara lika till 70% i egenskaper, intressen och förmågor. Alltså ganska lika, men fortfarande olika på massa punkter. Det leder till överraskningar, dynamik och ett värde i förhållandet som man t ex inte får om man växt samman och är helt lika i allt. 

För att uppleva återkommande lycka behöver man nämligen uppleva en rörelse i livet, en förändring och att något händer. Sammanväxta par stagnerar och visar inte upp denna dynamik, vilket alltså inte blir hållbart i längden. Här kan man alltså i ett förhållande komma ihåg att fortsätta odla olika intressen, åsikter, umgängeskretsar mm. I lagom omfattning.

På det personliga planet handlar lycka om utveckling. Alla har vi eller känner vi någon som slutat på sitt jobb för de upplever att de stagnerar – jobbet har helt enkelt blivit tråkig. Att byta arbetsgivare, rent av helt byta karriär kan alltså höja den upplevda lyckan. Tills man återigen stagnerar. Det kan också förklara varför t ex rockband kan upplösas när de är som störst, att VD:ar slutar och byter karriär, att världsledande elitidrottare lägger av – de upplever att de inte längre kan uppleva personlig utveckling och rörelse, när man redan uppnått allt.

Att mitt i livet byta karriär kan alltså leda till lycka, vilket också förklarar hur en del förkastar en högavlönad karriär för något betydligt mindre ekonomiskt lukrativt. Kan man dessutom välja en karriär som innebär dynamik, kontinuerlig förändring och att man känner sig meningsfull är det ännu bättre.

Man behöver nämligen om inte uppleva en mening med livet, så uppleva att den egna existensen är meningsfull – att man som en av världens snart åtta miljarder människor ger någon marginalnytta och faktiskt tillför något. Att man stör. Gärna på ett positivt sätt. 

Enklaste (men inte bästa) sättet att uppleva mening är att gå med i en sekt menar Dahlén, eftersom sekten (om den nu är en religion, ett politiskt parti, en supporterklubb för AIK eller något annan sammanslutning) ger livet en mening, om än skruvad, destruktiv eller felaktig, byggd på en lögn. Religiösa människor tenderar att vara lyckligare, eftersom en låtsaskompis förklarar deras mening i livet. Oavsett är det inte konstigt hur sekter kan locka till sig folk, då de ger dem en mening.

Men upplever man att man gör någon skillnad i sitt liv så leder det till lycka. Det kan vara i stort eller smått, men ger livet en mening. Familj och barn kan exempelvis ge livet mening för många.

Så denna fredagsmysiga afton kan ni ta med er 70%, rörelse och åtminstone marginell mening med er tillvaro för att uppnå ett lyckligt liv.