“You can’t spell fun without u” – Mikael Dahlén
Dags för lite härligt fredagsmys. Att vara ganska bra, ofta 70%, gör oss nöjda och lyckliga, och för lycka behöver man uppleva mening i sin existens och en rörelse som innebär förändring mot det fyrkantiga normalt. Åtminstone är det min tolkning av en föreläsning av den inte helt okände multibegåvade Handelsprofessorn Micael Dahlén.
![]() |
Professor Micael Dahlén vid Handelshögskolan. Inte Dave Grohl, Foo Fighters. |
Nedanstående är mina egna reflektioner utifrån professor Micael Dahléns föreläsning, som agerar bas för resonemanget. Att t ex mening och rörelse är förutsättningar för lycka är i sig inte något nytt, men Dahlén för fram det på ett underhållande vis.
Siffran (ungefär) 70% visar sig vara återkommande för ett positivt utfall under många omständigheter.
Fd elitidrottare som tröttnat mentalt eller slitit ut kroppen på att försöka vara bäst i världen fortsätter ofta att träna och lägger sig då på en mätbar nivå av ungefär 70% av tidigare potentiell elitförmåga. Att lägga sin träning på 70% av sin kapacitet gör att träningen blir angenäm och något som kan bli en rutin, istället för en plåga.
Även i förhållanden visar sig 70% återkomma. De par av partners som är lyckligast visar sig vara lika till 70% i egenskaper, intressen och förmågor. Alltså ganska lika, men fortfarande olika på massa punkter. Det leder till överraskningar, dynamik och ett värde i förhållandet som man t ex inte får om man växt samman och är helt lika i allt.
För att uppleva återkommande lycka behöver man nämligen uppleva en rörelse i livet, en förändring och att något händer. Sammanväxta par stagnerar och visar inte upp denna dynamik, vilket alltså inte blir hållbart i längden. Här kan man alltså i ett förhållande komma ihåg att fortsätta odla olika intressen, åsikter, umgängeskretsar mm. I lagom omfattning.
På det personliga planet handlar lycka om utveckling. Alla har vi eller känner vi någon som slutat på sitt jobb för de upplever att de stagnerar – jobbet har helt enkelt blivit tråkig. Att byta arbetsgivare, rent av helt byta karriär kan alltså höja den upplevda lyckan. Tills man återigen stagnerar. Det kan också förklara varför t ex rockband kan upplösas när de är som störst, att VD:ar slutar och byter karriär, att världsledande elitidrottare lägger av – de upplever att de inte längre kan uppleva personlig utveckling och rörelse, när man redan uppnått allt.
Att mitt i livet byta karriär kan alltså leda till lycka, vilket också förklarar hur en del förkastar en högavlönad karriär för något betydligt mindre ekonomiskt lukrativt. Kan man dessutom välja en karriär som innebär dynamik, kontinuerlig förändring och att man känner sig meningsfull är det ännu bättre.
Man behöver nämligen om inte uppleva en mening med livet, så uppleva att den egna existensen är meningsfull – att man som en av världens snart åtta miljarder människor ger någon marginalnytta och faktiskt tillför något. Att man stör. Gärna på ett positivt sätt.
Enklaste (men inte bästa) sättet att uppleva mening är att gå med i en sekt menar Dahlén, eftersom sekten (om den nu är en religion, ett politiskt parti, en supporterklubb för AIK eller något annan sammanslutning) ger livet en mening, om än skruvad, destruktiv eller felaktig, byggd på en lögn. Religiösa människor tenderar att vara lyckligare, eftersom en låtsaskompis förklarar deras mening i livet. Oavsett är det inte konstigt hur sekter kan locka till sig folk, då de ger dem en mening.
Men upplever man att man gör någon skillnad i sitt liv så leder det till lycka. Det kan vara i stort eller smått, men ger livet en mening. Familj och barn kan exempelvis ge livet mening för många.
Så denna fredagsmysiga afton kan ni ta med er 70%, rörelse och åtminstone marginell mening med er tillvaro för att uppnå ett lyckligt liv.
40 kommentarer
Drick bara 70% av fredagsölen. De sista 30% är ändå ljummen och gör dig för berusad ändå.
Det räcker med att det står 40% på flaskan för att jag ska bli lycklig och alldeles varm inombords.
Har du något knep för att snabbt filtrera ut 70% av de där 40%?
Drick 100% av flaskan så får du i dig de där 70% och övriga 30% också.
Det är väl 70% av en liter?
Känslor? Nja, enda gången jag gråter är när snuten tar fram pepparsprejen och enda gången jag har smärta i bröstet är i slutet på tredje ronden.
Annars tar jag mig fram med lika delar förakt och ilska.
Så heroinet funkar inte längre?
Sån skit funkar kanske för mesar som Torsten Flink och späda barnsoldater, jag injicerar rent plutonium.
Så din langare är rysk påverkansagent?
Nej det är hans mammas affärsverksamhet som finansierar hans Pu-beroende.
https://smellyourmum.com/
Polonium är väl annars det ryssen använder. Om det fanns tillräckligt av det skulle man säkert uppcka att det är klyvbart.
Det är ingen speciellt upptäckt att Po är klyvbart eftersom alla Po-isotopera är radioaktiva och alltså sönderfaller spontant utan yttre påverakan. Det är kanske fissil du har i åtanke. Enligt Ronen's fissil regel är ingen Po-isotop fissil.
Byta karriär… Hmmm… Torde dock inte innebära att man slänger flera år av studier, flit mm på hällebergets soptipp och "byter ner" sig till något där man i princip kan stänga av all tankeverksamhet…
Men det tycker ju AF… (egna erfarenheter)
Nja, men i ditt fall kanske dom tyckte att du var personligt lämpad att jobba som narkoman/byfåne?
Vad elak du har blivit på gamla dar Ben Dover! Dags att gå med i en sekt? Vad sägs om:
http://www.universe-people.com/english/default_en.htm
http://sv.rael.org/home
Jag är redan med i en:
https://en.wikipedia.org/wiki/Church_of_Euthanasia
@Ben Dover!
Uppenbarligen verkar du ha vaknat på fel sida idag varför mitt råd är:
Bend Over !
Naturligtvis kan man byta karriär, men det är lättare när man är ung, speciellt om föräldrarna kan sponsra bytet. Själv har jag inte haft en tanke på att byta karriär, för mjukvarubranschen ändras så snabbt att man i praktiken jobbar med något helt nytt på ett helt nytt sätt efter några år. Det senaste är att ta sig in i molnet vilket medför en helt ny arkitektur, nya arbetssätt och nya programspråk.
Apropå fd elitidrottare är Dalen även extremt lik Anders Szalkai, fd marathonlöpare på landslagsnivå. http://www.springtimegroup.se/anders-szalkai/
Extra lustigt eftersom Michael också springer en hel del långdistans, det är typ omöjligt att skilja dem åt i träningskläder. Kommer det en lång skäggig långhårig typ älgande ganska snabbt får man spana om han har svart nagellack eller inte för att avgöra om det är professorn eller mästaren.
Man kan inte skriva fun utan FU. 🙂
Man kan inte operera komplikationsfritt utan lik…
Jag har hört honom prata på en statlig personaldag och blev inte imponerad av budskapet, däremot av ryktet att han tar 70 000 per framträdande.
Budskapet fritt ur minnet var att det inte är vad man gör som är viktigt, utan vem man vill vara, exemplifierat med en datinghemsida för folk som definierar sig som delfiner. Och sen lite soundbites som "what does economy mean in a time when money is free".
Eller rättare sagt vad man vill framstå som. Helt i enlighet med äckelsamhällets förnedrande progression beskrivet av Guy Debord.
Läste nån artikel med honom i SVD för ett tag sen. Inte imponerad alls. Och då är jag en människa som betalar mer än gärna för att besöka föreläsningar och som gärna sitter och YouTube-ar liknande personer. Flum+Flum=ännu mera Flum. Inget för mig tack. Funkar säkert på Södermalm….
Blir spontant påmind om KASAM, känsla av samhörighet. Vissa beröringspunkter ser jag, en delaktighet i något som har mening och är förståeligt.
Jag ser framför mig en publik av gravallvarliga svartklädda män och kvinnor som får sig en INSIKT:
"Va, stagnerar livet när var dag är den andra lik, och det blir roligare om man varierar sig? DET ska jag komma ihåg!"
Vissa människor är naturligt "lyckliga" pga sin personlighet. Vi andra har det svårare. Det första man bör notera att förväntningar är roten till både lycka och olycka. Är ens förväntningar överdrivna blir man alltid sviken och olycklig. Således bör man arbeta med sina förväntningar, och tona ner dessa så mycket som det går. Överträffade förväntningar ger lycka.
Många upplever i trettioårsåldern att "blev det inte mer än så här". De hade helt fel förväntningar.
En annan sak som många gör är att alltid se det negativa i allt. Det leder osvikligt till en svart syn, olycka och rentav depression. Det man bör göra är att identifiera åtminstone en positiv sak med allt som händer. Ja, det finns alltid något positivt, även i det mest svarta. Med tiden blir man bättre på det och tungsinnet lättar. Man blir mer tillfreds med tillvaron.
Man bör även identifiera sånt som man tar för givet. Är man frisk, gläds åt det. Det kunde ha varit värre. Har du pengar och ett bra jobb, gläds åt det, du kunde ha varit arbetslös. Har du en livskamrat som du trivs med, gläds åt det, etc.
Bråk leder förstås till olycka. Nu har jag liten erfarenhet av det för vi bråkar aldrig, däremot kan vi "agree to disagree", sen är det inget mer med det. Vad jag vill säga om bråk är att man skall välja sina strider, acceptera det som inte är relevant eller gör någon skada, och fokusera på det som är viktigt.
Således får jag väl rent objektivt säga att jag är väldigt lyckligt lottad, men jag är en sån där som får jobba lite för att inse det. Det kommer inte naturligt för mig.
Jävligt kloka ord, håller med till 100 %.
Tänker i princip varje vecka, även om tillvaron kan kännas tung, att nog fan kunde livet varit värre.
Tack!
Jag är till 70% lycklig och positiv.
70% av min kropp är bra, resten är överflöd.
70% vatten?
Skulle behöva gå ner ca 30% av kroppsvolymen till mer hanterbara 70%.
Vilken del hade du tänkt amputera?
Inom Buddhismen är livet ett lidande och man får var glad för de få stunder av lycka som man får.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Vill du bli iaf temporärt lycklig så börja sjung i kör.
Inte helt rätt. Det handlar om 2/3, dvs 66.66666% som är det rimliga i alla. I arbete, i kostnader, i relationer mm. 2/3 av arbetet skapar 90% av effekten men de resterande 10% är slöseri. Vilket också kan sägas vara "good enough".
70% prepp, 30% leva i nuet.