Angående att lön inte är allt för att motivera anställda, så publicerade tidningen Chef en artikel förra året kring det viktiga ämnet att motivera högpresterare. Föga överraskande duger inte en fet lön för att behålla högpresteraren, som kanske gör 10 – 20 personers jobb, och dessutom kan vara på e>n nyckelbefattning. Det finns alltid någon annan som kan betala ännu bättre, så det krävs annat.<
Vill du ha Volvo eller Tesla på din arbetsplats?
Det första steget är att man som chef inser att alla inte presterar lika och att alla inte kan prestera lika. Just högpresterare, liksom särskilt begåvade, kan prestera enormt mycket mer än de flesta. Många särskilt begåvade presterar generellt sett ordinärt, eftersom de på fem minuter kan genomföra samma arbete som andra tar en hel dag på sig att göra. Men då arbetsmiljön inte belönar detta så surfar man som särskilt begåvad rimligtvis på Facebook till 10 minuter innan deadline, då man gör sin arbetsuppgift och lämnar in den 5 minuter i förväg.
Med rätt motivation och arbetsklimat kan den särskilt begåvade lyftas till högpresterarnivå.
Det finns dock högpresterare som inte är också är särskilt begåvade, även om min bedömning är att många högpresterare är särskilt begåvade, men alla särskilt begåvade är inte högpresterare. Det senare beror mycket på att organisationer inte kan hantera personer som avviker för mycket från begåvningsnormen.
Oavsett kan motivationen antagligen hittas på likartade sätt hos bägge grupperna.
Chef skriver förstås mycket floskler – det är ändå en chefstidning – men bland en av motivationspunkterna hittas privatlivet. I övrigt handlar det om dåligt ledarskap, inklusive en onödig byråkratisk företagsorganisation. Byråkrati är både högpresterarens och den särskilt begåvades största fiende. Man har inte heller tid eller ork med otydlighet och flum eller ständigt ändrade direktiv. Då kan man lika gärna byta arbetsgivare.
39 kommentarer
Öppna kontorslandskap är döden för högpresterande !
En verklig högpresterare kan prestera överallt – sedan finns det situationella högpresterare som är beroende av att förutsättningarna optimeras åt dem av andra.
Brukar du inte länka till originalkällan?
https://hbr.org/2014/11/what-high-performers-want-at-work
Motivera och belöna ? Det är väl onödigt. Gör som på Ericsson istället, tryck ned dom, mobba dom och sparka dom .
Hoppsan, företaget går visst lite dåligt ….
Men då är det väl extra viktigt att mobba och trycka ner dem:)
"Vi har en process och den måste följas"
Starta eget!
Fan vad det där stämmer in på mig. Jag har dock hög lön och en bil men frustrationen är stor när vägen till alla beslut är långa inom mitt företag. Därför får man dagar i veckan då man tänker. -vafan, om ingen annan är intresserad så kan jag väl skit i det också.
Sök jobb på Google då, där får du syssla med egna valda projekt 20% av arbetstiden.
Låter som att en högpresterare eller särskilt begåvad inte kan bli/vara politiker
Olof Palme var en extrem högpresterare.
Kanske fungerade på den tiden.
"Byråkrati är både högpresterarens och den särskilt begåvades största fiende. Man har inte heller tid eller ork med otydlighet och flum eller ständigt ändrade direktiv."
Det här låter som nutidens politiker och borde krocka med högprestation och särskild begåvning?
Nu är det väl så att i den positionen kanske det inte är så mycket byråkrati man drabbas av (i arbetet). Arbetet går ju ut på att skapa byråkrati (för andra).
Jag skulle nog tänka mig att det är vägen dit som kan vara motig. Men det är nog så att situationen förändrats också sedan DDR-sverige.
Exempel på högpresterande programmerare. Tre personer hade arbetat 5 veckor med en uppgift. Återstod en vecka till deadline. De uppskattade att halva arbetet återstod. Jag tvivlade på att de skulle bli klara. Frågade den högpresterande programmeraren Magnus om han kunde hjälpa dem.
Magnus sa att han kunde lösa uppgiften på 5 arbetsdagar, om han fick kasta bort allt det de andra gjort och börja från början. Jag köpte hans erbjudande. Det blev klart och fungerade utan några problem. Min största oro var att arbetslaget skulle få veta att vi kastat bort allt de producerat
Har som facklig förtroendeman förhandlat löner för programmerare. Min erfarenhet är att arbetsgivaren är beredd att acceptera 10% löneskillnad mellan en normalprestarande person och en som presterar 1000% av vad den normalpresterande.
Antingen måste det bero på att arbetsgivaren inte har koll på läget eller att den representeras av en medelbegåvad förhandlare. Det kan också vara förhandlingstaktik, att betala 110% för 1000% är ju att förstå framför att betala mer.
Att kunna förhandla till sig extra löneförhöjning är väl också en kompetens? (I den privata sektorn i alla fall).
Stämmer in på de flesta kontor som inte jobbar fysiskt mot masskunder, som ett bankkontor tex. Men på övriga kontor och samtliga jobb med lite högre befattning så blir det ju mycket dötid för en begåvad. I begåvningen ligger väl ofta en förmåga att tänka rationellt vilket automatiskt gör en betydligt effektivare i alla arbeten där det behövs tänkas
Stämmer in på de flesta kontor som inte jobbar fysiskt mot masskunder, som ett bankkontor tex. Men på övriga kontor och samtliga jobb med lite högre befattning så blir det ju mycket dötid för en begåvad. I begåvningen ligger väl ofta en förmåga att tänka rationellt vilket automatiskt gör en betydligt effektivare i alla arbeten där det behövs tänkas
"Många särskilt begåvade presterar generellt sett ordinärt, eftersom de på fem minuter kan genomföra samma arbete som andra tar en hel dag på sig att göra."
Det kan handla om tiden att göra en uppgift, men än värre är felaktiga beslut. Tusentals människor kan jobba på något som aldrig kommer ge en krona tillbaka. Det kan tom. vara så att en produkt blir sämre, trots att man betalar människor för att förbättra den.
Sådana beslut kan kosta enorma belopp. Ja, tom. ett helt företag.
Apropå högpresterande, eller snarare katastrofpresterande, har tydligen Israel skämt ut sig igen med snudd på brott mot mänskligheten. Enligt pressbevakningen, denna gång utförd av den kommunistiska mainstreamtidskriften Proletären, har Israel om igen fått påhälsning av en upprutten skandinavisk båt laddad med ett flingpaket och ett dussin gamla våldsromantiska kommunister.
Det som de palestinska barnen behöver mest av allt.
Shiptogaza, som rörelsen heter, har som mål att placera robotramper på Gazaremsan, riktade mot Israel och med Hamas bakom spakarna. Detta framgångsrika projekt, stött av en s-märkt islamistisk statsvetare och som sagt, en del kommunister, har tydligen återigen haft en båt på väg mot Gaza som uppbringades av israelerna förra veckan (superb mediatäckning där, hittade det först idag). Israelerna lyckades tydligen med att gripa kommunisterna, sätta dem i fängelse, och bunta ihop dem i ett flygplan och skicka tillbaka dem inom 24 timmar.
Protester mot det israeliska handlandet att skicka tillbaka avskr… de här personerna när man nu ändå hade lyckats låsa in dem, kan skickas till den israeliska ambassaden i Stockholm.
Och?
Så Mellanöstern tar inte emot våra båtflyktingar i andra riktningen – varför blir jag inte förvånad?
dåligt ledarskap, inklusive en onödig byråkratisk företagsorganisation. eller ständigt ändrade direktiv.
Har dom gjort studiebesök på Securitas ? 🙂
'Särskilt begåvad' är väl i regel en lätt teknisk omskrivning för personer men någon psykiatrisk störning åt det autistiska hållet? Så det rör sig om personer som ofta har problem med sociala kontakter som inte heller motiveras av samma saker som de som faller inom det 'normala'. Vilket förklarar behovet av att hänga på Facebook 95 % av tiden för att få tillräcklig stimulans. Låter som en svår puck för chefen.
Ibland kan en kommentar förklara mer av ett helt lands defaultläge/problem än vad kommentatorn själv förstår – Stridspitt har just skrivit en sådan kommentar! ;-P
Peter Andersson, och ett "uteblivande" i-stort av alla var det och jag mildrar med att mena kanske icke just i dagsläget eller föralldel bra bit framöver.
Emellertid och petar in reservation riksdags-debatten under förmiddagen och om det fortsätter som, den viljan, redovisas blir det kanske mera i din skissade nivå.
Jag har märkt att särskilt begåvade också lätt kan ledas på villovägar och tappa verklighetsuppfattningen. Dvs att vara särskilt begåvad innebär inte nödvändigtvis att man kan göra realistiska bedömningar. Se t.ex. Johan Norberg som uppenbarligen är mycket begåvad man av ideologiska skäl vägrar inse att den samhällsekonomiska vinsten av lågkvalificerad flyktinginvandring är negativ. Det är bara ett exempel, många av miljöpartiets företrädare tycks ha fått mycket höga resultat (2.0) på högskoleprovet (i huvudet Wetterstrand och Fridolin) vilket troligen har en hög korrelation med överbegåvning. Dessa ser ju inte heller saker som vi relativt normalbegåvade tycker är uppenbart, som att man inte bara kan ta bort kärnkraften eller att Sverige inte alls blir säkrare utan försvar.
Är det kanske så att överbegåvade ofta biter sig fast vid vissa principer? Blir världen rörig och svår om man inte har något att tro på? Inte för att vara sådan men bloggförfattaren själv tycks ju också hakat upp sig vida vissa fixa idéer. Nu menar jag inte att någon av de är felaktiga utan konstaterar bara en viss fixering vid t.ex. bostadsbubblan.
Detta är då funderingar hos en som inte är överbegåvad. Över medel är jag visserligen men Mensa kommer jag nog inte in i.
Har du något belägg för att Johan Norberg är att betrakta som högpresterande? Läser man om honom på wikipedia så verkar det mest som han är mest en tryckare. Han läste till fil mag 92-99, dvs en 4-årsutbildning på 7 år.
Notera att höga poäng på högskoleprov är inte samma sak som högpresterande, sådana prov visar inte alltid att förmågan att omsätta faktakunskaperna.
Och som vanligt dyker det upp kommentarer som, istället för att fokusera på helheten och poängen, börjar ifrågasätta olika begrepp och försöka bevisa eller motbevisa något, typ "Särskilt begåvade är faktiskt blablabla……gäääääsp"
Låter som möten på jobbet där vissa har ett extremt behov av att hävda sig genom att påpeka att "det är faktiskt inte vitt utan äggskal som denna färg heter…." under en diskussion som handlar om ifall man ska välja svart eller vitt.
Det finns folk som är extremt effektiva, punkt. De flesta är inte det, av olika anledningar.
Jag har jobbat inom IT-branschen i snart 20 år och kan säga att när det gäller pengar så är det som "Tango Smurf'en" skrev, att ingen är villig att ens betala dubbelt för någon som presterar 10 ggr så mycket.
Att starta eget löser inte problemet då pengar växer inte på träd utan någon måste betala.
Att ingen är beredd att betala så mycket mer för någon som är extremt effektiv kan vara för att alla förväntar sig att det är så det ska vara, alltså att alla borde vara lika effektiva, ungefär som att ingen vill ge dricks för att maten dök upp på bordet i tid och smakade som den skulle.
Problemet är nog inte att det inte finns utrymme för de begåvade utan att de begåvades domäner, t. ex. IT, styrning och administration, har "vattnats ur" av folk som borde syssla med annat. Med tiden har dessa "normalbegåvade" blivit majoritet och tack vore facken och LAS har de som faktiskt gör sitt jobb extremt bra fått stå ut med pissiga arbetsvillkor.
Lösningen är inte att ösa pengar och bilar över folk som är duktiga. Istället borde man låta de återta sina domäner.
LAS har inte så mycket med detta att göra, för på tjänstemannasidan kör man alltid avtalsturordning.
Starta eget torde ju lösa alla problem, faktiskt. Om man nu jobbar fantastiskt snabbt och effektivt.
Jobbar man som programmerare kan man ju ta ett jobb som en normalpresterande gör på 100 timmar, erbjuda kunden att man gör det på 90 timmar á xx kr/tim, gå hem, göra jobbet på 20 timmar för att man är så effektiv, leka resterande 70 timmar eller vad man nu vill och sen skicka en faktura på de 90 timmarna man kom överens om?
Hade funkat fint men inom just IT är det rätt vanligt att "eget" betyder konsult á la one-man-band och då vill kunden att du sitter på plats och tittar över din axel.
Fin tanke dock.
Det är också relativt vanligt att hela konsultteam hyrs in eller hanterar en outsourcad tjänst. Den högpresterande borde kunna utnyttja detta oerhört enkelt genom att tex lägga lägre bud på underhållskontrakt/supportkontrakt som är rätt vanliga för kringverksamhet och sedan jonglera flera sådana kontrakt samtidigt.
Anledningen att detta inte sker är nog att den högpresterande framför allt glänser vad gäller de kreativa bitarna av jobbet och att lösa de svåra problemen, men kanske inte riktigt vill vara med när det ska dokumenteras, demas, pratas med kunder, testas eller göra "tråkigt" utvecklarjobb. Dessa moment tar upp majoriteten av arbetstiden för de flesta team.
Högpresterare som inte drivs av pengar hittar man enklast i open source-världen, till exempel bland de som underhåller och nyutvecklar Linuxkärnan.
"I övrigt handlar det om dåligt ledarskap, inklusive en onödig byråkratisk företagsorganisation. Byråkrati är både högpresterarens och den särskilt begåvades största fiende. Man har inte heller tid eller ork med otydlighet och flum eller ständigt ändrade direktiv. Då kan man lika gärna byta arbetsgivare."
-Jag instämmer till 100%. Detta är norm i alla större företag. Jag ser mig som bra på det jag gör, och har inget tålamod med bullshit. Vi har så mycket hjärndöd byråkrati som ytterst syftar till att apor skall kunna sätta sig in i vad du gör/gjort, och ta vid där du slutade. Jag tror all denna byråkrati har skapats i tron att du kan ersätta kunnande och kompetens, med dokumentation. Kunnande och kompetens är något som människor besitter, per definition. Dokumentation är information, per definition, och återfinns på paper, i datorer etc. De kan i bästa fall komplettera varandra, men aldrig ersätta varandra. I många fall är dokumentationshysterin kontraproduktiv, då den dödar all arbetsglädje motivation etc. och tar tid från viktigt/riktigt arbete. Detta har ju debatterats i offentlig sektor; lärare, läkare, poliser m.fl. Jag kan tyvärr intyga att det är inte ett dugg bättre i privat sektor.
Det sjukaste av allt är att du kan bygga en karriär på att navigera i och "spela" det byråkratiska spelet. Du behover inte kunna något om något.
(*nej nu måste jag sluta skriva inlägg på blogg; jag har flera gate-meetings att förbereda, project status reports mm mm, att skriva. Och, ja just det, jag har ju inte fyllt i den där RACI-matrisen, för projekt X, som är en lista på vad som ska göras och vem som ska göra det. Och en "risk-matris" också… just det ja… *) /Tekn. Dr.
http://www.expressen.se/kultur/de-flesta-inser-nog-att-jobbet-ar-meningslost/
Varför inte anställa oerhört högt kvalificerade människor från något bemanningsföretag som kan göra jobbet för en 10-del av kostnaden ?
Finns säkert både kineser, indier eller rumäner som gärna via något bemanningsföretag mer än gärna tar jobben !
För, när de vanliga arbetena "utsurcas" med ovan skäl (effektivit , kostnad etc. ) så varför skulle inte på samma sätt många "sjefsjobb" också kunna "utsurcas"?
Som sagt – kör eget! Offerera fastpris och kräv att få jobba solo eller med eget team. Win-win för både dig och kunden.