Norge har som bekant delvis fortfarande kvar värnplikt, undantaget den anställda Telemarksbataljonen. Med plikten följer också skyldigheter, som att transportera upp de värnpliktiga till exempelvis Bardufossområdet där en stor del av armén och flygvapnet hittas. Svaret är den chartrade Bardufossexpressen från Gardemoen till just Bardufoss.
 |
| Värnpliktiga tjejer och killar i kö till Bardufossexpressen på Gardemoen kvällen annandag påsk. Man har rent av egen grönklädda (med signalvästar) personal som bistår kön. Ej på bild. |
Det här väcker en del frågeställningar kring återinförd hel eller partiell värnplikt i Sverige, men också kring mobilisering.
Under det gamla invasionsförsvaret fanns det en väl utbyggd infrastruktur för att få de värnpliktiga till speciellt Norrland. Det samma gällde vid mobilisering.
Med de kontinuerligt tjänstgörande GSS/K kan man förmoda att dessa bosätter sig inom pendlingsavstånd till sina regementen och därmed också hamnar i närheten av mobiliseringsområdena. Tidvis tjänstgörande GSS/T kan däremot behöva transporteras in.
Under invasionsförsvarets tid fungerade fortfarande svensk järnväg även i fred och det fanns även beredskap med dieseldrivna lok för att transportera upp 100 000 tals svenskar till Norrland vid mobilisering. Frågan är om det finns någon sådan planering för GSS/T idag, än mindre om vi åter aktiverar värnplikten idag? Eller är det tänkt att lösas kommersiellt just-in-time med de små volymer av personal som berörs idag?
Förhoppningsvis återupptas en sådan planering nu när det åter krigsplaneras i Sverige.
Oavsett, med värnpliktsutbildning återinförd behövs det också återinföras någon form av Luleåexpressen och Bodenexpressen.
En återrustning av svensk försvarsförmåga bör dock koncentreras till södra Sverige, för att minska transporter. Man kan förmoda att två manöverbataljoner i Norrland ska räcka till styrkor från södra Sverige hinner omgruppera, då norra Sverige först försvaras till sista finnen och man därefter bör kunna bedriva fördröjningsstrid ett tag. Om inte annat får man spränga broarna över norrlandsälvarna…
13 kommentarer
Sovjet/Ryssland har alltid haft mycket god förmåga att överbrygga vattendrag så det försenar nog bara en timme eller två per älv.
Varför skulle ryssarna skicka in marktrupp över flera hundra km fientligt territorium på Nordkalotten?
Finns där något som de inte kan uppnå med insatser av fjärrstridsmedel?
För att kringå de norska försvarslinjerna i norr. Sverige är (var) Norges flankskydd.
Vi behöver sända en del utrustning till finnarna när de fördröjer inför vår mobilisering också. En utmärkt möjlighet till upprustning av järnväg mm infrastruktur kommer när bostadsbubblan spricker. Nybyggnation av bostäder upphör och entreprenadmaskiner kan köpas billigt av företagsamma med kapital efter kort tid. De friställda maskinskötarna kan sedan åläggas av arbetsförmedlingen att jobbträna på projekten med en något lägre lön än idag.
Bostadsbristen försvinner nästan när "alla" börjar bo lite trängre utom i 08 och andra områden med en större export.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Lars, om jag inte minns rätt så ingår det inte i den finska militärdoktrinen att Försvara de vägar som leder till Sverige speciellt hårt. Däremot, ens om man hade 2-3 brigader i Norrland med delvis vpl så borde man klara att ta soldaterna lokalt
Under den gamla goda tiden, fanns det resurser för att snabbt reparera järnvägen ifall den utsattes för sabotage under mobilisering?
Ja det fanns det, i mycket stor omfattning. T ex fanns järnvägskrigsbroar MT (Med Tillbehör), fackverksbroar avsedda att ersätta förstörda broar eller andra uppkomna avbrott som inte bara kunde plogas igen, förhandslagrade på ett 30-tal platser i riket. Allt som behövde tillsättas var en ivrig ingenjörspluton. Alla järnvägskrigsbromateriel avvecklades 2003ish.
SJ var förövrigt en närmast paramilitär organisation under invasionsförsvarsepoken där i princip alla medarbetare som var "överåriga", dvs inte pga ålder längre krigsplacerade vid fältförband, ingick i SJs driftvärn och hade en kpist m/45 under sängen för att tämligen omedelbart kunna försvara järnvägsinfrastrukturen mot sabotage. Eller som den formella texten löd: ”att snabbt oskadliggöra från luftfarkoster antingen genom fallskärmshopp eller på annat sätt landsatta eller över landsgränsen inkomna fiender eller smärre fientliga patruller; medverka i bekämpandet av större fientliga avdelningar eller styrkor, landsatta eller inkomna i riket på ovan angivet sätt, samt svara för luftvärn i viss utsträckning, där permanent eldberedskap erfordras”. Och ja, som medarbetare och driftvärnsman på SJ kallades du med jämna mellanrum för att deltaga i fältskyttetävlingar, målspaning, handgranatskastning mm.
Något säger mig att det inte skulle vara så enkelt att få till ovanstående i Sverige anno 2016.
Tillägg: SJF090 Järnvägarna i krig Gäller från 1975-04-01. http://ekeving.se/hi/SJdok/SJF/090_JvgIKrig_1975.pdf
Det fanns en plan.
Hmm, frågan om alla ingplut kunde. Jag har för mig att Ing hade mer järnvägsbygge, men jag kan minnas fel.
Ing3 i Boden kunde. "Balknegr*r" kallades de som satte ihop dessa broar.
Detta regemente byggde även landsväg, isväg, sprängde, gjorde fejkade broar och byggde u-båtsfällor/nät. Bland annat den fälla som tog farkosten utanför Töre som sedan högre makt gav order om att släppa.
Som gammal Ing3-are så vet jag att för oss är inget omöjligt och jag minns hur befälen brukade skina upp när förbindelsebataljon nämndes. Dock så tror jag mig minnas att just järnvägsförbindelser var något som var lokaliserat till de andra regementena.
Nos Nihil Efficere Non Possumus!
Precis