Johan Wiktorin, VD på Brqthrough, menar att södra Kaukasus och Balkan är potentiella konfliktrisker som går under radarn nu. Det finns också en viss risk för en större rysk våroffensiv i Ukraina.
![]() |
Johan Wiktorin. |
Det har nu gått mer 20 år sedan Daytonavtalet den 14:e december 1995 avslutade kriget i Bosnien-Hercegovina och Kroatien. Det betyder att det nu finns en generation unga män, som inte växt upp efter kriget eller var så små att de inte har egna minnen från den tiden, och lättare kan nyttjas av makthavare till att underblåsa eller stödja nya konflikter på Balkan.
Johan Wiktorin menar att Balkan är en potentiell konflikthärd, som lätt kan förbigås i omvärldsbevakningen.
Jag ställde några frågor till Johan Wiktorin.
Nu när Syrien och migrationskrisen överskuggar det mesta i mediarapporteringen, ser du några konfliktrisker som går under radarn?
“Balkan. En cocktail av negativa faktorer. Svaga politiska institutioner, hög arbetslöshet och korruption, radikala religiösa samfund, minoriteter som upplever utanförskap, starka ryska intressen i Serbien och kring gasledningar, samt strandsatta migranter. Allt på en bädd av historisk misstro mot grannarna.
Södra Kauksaus är ett annnat område med triangeln Georgien/Armenien/Azerbaijan och starka ryska och turkiska intressen.”
Hur kan situationen på Balkan urarta negativt?
“Det finns många potentiella gnistor. Tumult vid gränsövergångar, etniska spänningar i Bosnien-Hercegovina och Kosovo som drar in Serbien. Terroristattacker i främst Makedonien och Bosnien-Hercegovina.”
Om Balkan antänds igen, finns det risk att en konflikt sprids?
“Det finns definitivt risker att konflikter på Balkan sprids. Denna region är en brottyta mellan stormaktsintressen, inte bara västliga och ryska. Pengar från Turkiet, Saudi-Arabien, Kuwait mfl har strömmat till Balkan i 25 år. Inte heller att förglömma iranska liknande insatser i främst Bosnien-Hercegovina.”
Det ska nu hållas en folkomröstning om att ansluta Sydossetien till Ryssland. Tror du att det är en symbolisk omröstning eller kommer Ryssland faktiskt annektera Sydossetien? Kan folkomröstningen provocera fram en reaktion från Georgien?
“Det finns definitivt risker att konflikter på Balkan sprids. Denna region är en brottyta mellan stormaktsintressen, inte bara västliga och ryska. Ryssland har väl nästan de-facto annekterat SO, en omröstning skulle göra det de-jure i ryska ögon. Georgien kommer nog pejla av stödet lite mer denna gång innan man gör något. Tror man kommer försöka vänta ut rysk ekonomi.”
Det återstår alltså att se om Ryssland kommer annektera Sydossetien. Man har redan börjat flytta in juridiska institutioner i denna del av Georgien och med en arrangerad folkomröstning i ryggen kan en annektering gå mycket fort. Därmed kommer Kreml och Putinregimen i brott mot internationell rätt ha annekterat två grannländers territorium på ungefär två år.
Hur ser läget ut i Ukraina?
“Enligt mina bedömningar har Ryssland nästan lika mkt trupp i Ukraina nu som vid offensiven augusti 2014.”
Tror du det föreligger en risk för en våroffensiv i Ukraina?
“Ja, det finns en låg-medelhög risk för våroffensiv i Ukraina.”
Den stora ryska offensiven i augusti 2014, när rysk trupp massivt gick över gränsen och fick Ukrainas segerrika anti-terroroperation (ATO) att förvandlas till en reträtt och ett nederlag matchas nu återigen alltså av de ryska truppstyrkorna i sydöstra Ukraina. Även om Wiktorin sätter risken för förnyade ryska offensiver i Ukraina till måttlig så ska den inte ignoreras.
Våren ligger i luften och med det finns en risk för en eskalering av de pågående konflikterna i Europa och EU:s närområde. Samtidigt kommer flyktingströmmarna att växa i styrka tillsammans med ett mildare väder, medan EU sölat bort hela vintern utan att komma överens om hur flyktingkrisen ska lösas.
Situationen med flyktingströmmarna via Balkan kommer alltså förvärras ytterligare och risken för en antändande gnista ökar. EU är redan idag hårt pressat av flyktingkrisen, så till den grad att Kremls fortsatta krig i sydöstra Ukraina nästan helt fallit bort från mediarapporteringen eller politiken.
Om Balkan återigen fattar eld kommer ett redan splittrat och pressat EU få mycket svårt att agera.
8 kommentarer
Skall man hålla koll på konfliktrisker bör man enligt min mening framförallt hålla koll på länder där delar av befolkningen har en stor befolkningsökning samt länder där den främsta försörjningskällan – exempelvis olja – sinar. Sådana faktorer verkar dock "liberala" analytiker vilja bortse från.
Arbetslösheten är förstås viktig och svår att åtgärda och att införa medborgarlön kan säkert vara väldigt svårt i fattiga länder med en defekt politisk kultur.
Befolkningsökningen är verkligen en viktig faktor. 1950 hade Syrien 3,3 miljoner invånare, 2011 23 miljoner. Med samma ökningstakt hade Sverige haft 49 miljoner invånare idag. Hade det riskerat skapa problem?
Problemen uppstår även i länder dit migranterna flyttar undan konflikterna. Sverige är inte undantaget. Jag tror politikerna underskattar de problem som uppstått i t.ex Malmö och är på god väg även i Stockholm och Göteborg. För tydlighets skull är det varken bruna folkhemsfunamentalistskattebetalare eller dödsknarkarnazister jag menar.
Visst står Sverige inför en del utmaningar men det är inte alls på samma skala som ett land som tex Egypten. Det är nästan självklart att en en stor befolkningsökning per se skapar stora spänningar oberoende av andra faktorer. Särskilt i länder utan fysiska förutsättningar för stora befolkningar (vattenbrist, ont om jordbruksmark mm) skapar det ofantliga problem som tyvärr riskerar att leda till nya krig på sikt. När startar tex det stora vattenkriget mellan Etiopien och Egypten? Spänningarna börjar bli allt större.
Befolkningsökningen har varit enorm globalt sett sedan 1950, inte bara i Syrien. Efter 1990 är det dock inte pga fler födslar världen över utan för att vi lever längre och har minskat barnadödligheten väldigt mycket. Syriens befolkningsökning sjönk markant fram tills irak-kriget startade och mängder av Irakier av sunnitisk härkomst flydde till Syrien – alltså den fattigare delen – de rikare flydde till det redan välmående Jordanien. Och de allra fattigaste kunde inte ens fly från Irak. Det blir inte konstigt nog problem när de rikare flyr åt ett håll och de fattigare flyr åt ett annat håll allt medan de fattigaste tvingas stå kvar. Kanske värt att tänka på med tanke på vad som sker i vårt eget samhälle? Då tänker jag inte på flyktingsituationen utan främst på den ökande segregationen mellan fattiga och rika. Inte sedan 30-talet har klyftorna varit större. I Sverige tog vi en demokratisk väg som ledde mot folkhemmet. I Tyskland tog man en annan väg som ledde till undergång.
Balkan har alltid varit ett oroligt ställe.
En långvarig fred kräver mer än tjugo år. Flera generationer av fred och ingen som minns allt.
Gråtande mödrar över sina förlorade makar, kräver sönernas hämndvilja….
Så länge mödrar gråter kan det aldrig bli fred!
Med min kännedom om den ukrainska situationen och rysk historia, så är det en obefintlig risk för en "större" rysk våroffensiv i Ukraina 2016. Man måste fråga sig, vad vinner Ryssland på det? Ukraina är finansiellt bankrutt och genomkorrumperat!
I fråga om Sydossetien kan det vara intressant att veta att i april 2008 hade Nato erbjudit Georgien Natomedlemskap. Det kan också vara intressant att veta att det fanns ca 900 CIA-män i Georgien när Georgienkriget bröt ut i augusti 2008. Dåvarande presidenten i Georgien, Saakasjvili, litade uppenbarligen på Natosupport eller direkt stöd från USA, när han gick till oproportioneligt angrepp med artilleri, granatkastare och soldater mot Sydossetien 2008-08-07. Motivet till angreppet ska ha varit skärmytslingar mellan georgier och sydossetier.
Vid angreppet dödades några ryska fredsbevarande soldater, som sedan tidigare var stationerade i Sydossetien på inbjudan av den georgiska regeringen. (Att fredsbevarande soldater hade dödats kunde inte en efterföljande kommission bekräfta.) Rysslands svar kom dagen efter, genom inmarschen i Sydossetien.
Varken Nato eller USA var till något nämnvärt stöd för det georgiska angreppet. Istället lät Saakasjvili demonstranter med plakat, där Hitlermustasch var påmålade Putinporträtt, demonstrera utanför Marriott hotell i Tiblisi, där många utländska gäster fanns.
Här hemma i Sverige spann Carl Bildt, tillika Saakasjvilis nära vän, vidare på Hitlertemat, då han inför en världspublik felaktigt liknande det ryska svaret på det georgiska angreppet, vid Hitlers annektering av Sudetlandet 1939. Bildt fick för denna liknelse mycket kritik inte bara från Ryssland, utan också från Finland, Frankrike och Tyskland.
http://www.spiegel.de/politik/ausland/vergessene-krisen-kalter-krieg-im-kaukasus-a-772272.html
KOmmer du att rapportera något från Cold response?