Hur kommer det sig att investerare är beredda att, trots valutarisken i en försvagad krona, är beredda att köpa obligationer med negativ ränta? Det handlar om en kombination av faktorer, och handlar i slutändan om obligationsbubblan.
 |
| Svenska långa marknadsräntor till
och med i fredags. |
Först några rader om hur marknadsräntor sätts. Marknadsräntan räknas ut utifrån vad man på marknaden betalar för sk nollkupongare – obligationer där utgivaren, t ex svenska staten, betalar ett visst belopp vid inlösen på ett angivet datum.
Antag att staten ger ut en obligation på två år, som de betalar ut en miljon kronor för. Om köparen av obligationen köper den för 1 006 430:- SEK, så blir 2-års räntan (1000000/1006430)^(1/2)-1 = -0.00319 eller -0.319% vilket också är vad räntan på svenska tvååriga statsobligationer låg på i fredags.
Så någon köper alltså obligationer för mer än vad de kan få ut av svenska staten.
Varför sker då detta?
- Obligationsbubblan. Man förväntar sig att priserna på obligationer för evigt ska stiga, och alltså att en greater fool ska köpa obligationen av dig till ännu högre pris, då denna greater fool också tror att obligationer för evigt ska stiga.
- Kvantitativa lättnader (QE). Man förväntar sig att centralbanken (Riksbanken) ska vara en greater fool. QE på annat håll har också lett till nästa punkt.
- Överlikviditet. Det finns så mycket nytryckta digitala pengar att de måste ta vägen någonstans. Staten lånar helt enkelt inte upp i tillräckligt hög takt för att fylla marknadens behov och efterfrågan. Exempelvis kan en svensk obligationsfond vara ålagd att köpa just svenska statspapper, trots att det är idiotiskt.
- Rädsla. Hellre den förlust man är säker på än en större osäker förlust. Det är inte så att Sverige har lysande ekonomiska utsikter, men förlusten på en svensk obligation vid -0.319% i ränta är mindre än på en grekisk obligation.
Samtidigt kan man konstatera att svenska börsen ständigt stiger och ger bättre avkastning än obligationsbubblan. Fast kanske inte justerat för valutan. Vilket dock utländska (och inhemska) obligationsköpare behöver ta hänsyn till.
Ofta handlar det inte om att börsen är ett alternativ. Pensionsbolag, försäkringsbolag, obligationsfonder mfl är ålagda att hålla en viss mängd obligationer. Man har helt enkelt inget val, även om alla vet att det är en obligationsbubbla. Rätt in i kaklet. Kanske hinner förvaltarna lägga undan tillräckligt för att personligen klara sig när smällen kommer. Förhoppningsvis stoppar de inte de medlen i obligationer…
Som privatperson och småsparare köper man idag sällan statsobligationer. Fråga dig själv – när räntan blir negativ på ditt bankkonto framöver, kommer du stoppa in dina likvida medel på börsen, eller tar du en marginell förlust på bankkontot istället?
16 kommentarer
Kanske jag tar ut kontanter och stoppar madrassen om räntan blir negativ.
Hmm… Fick för mig att det monetära systemet var byggt så att ett krav på bankerna (utfärdat av staten) var att de garanterade att köpa upp alla statsobligationer? Måhända har jag fått detta om bakfoten?
Fram till kreditavregleringen -86 fanns krav på likviditetskvoter som tvingade banker till att köpa obligationer för en viss del av sin inlåning.
Gustav, du har delvis rätt och det är därför vi har s.k primary dealers även i Sverige. Staten har gett dessa banker ensamrätt men inte skyldighet att köpa vid nyemissioner, men skyldighet att hålla en marknad(market maker, dvs att alltid ställa priser) för statens upplåning. Inte bara för prisbildningen utan ett ansvar för att vidareförsälja från kund/marknaden. Denna möjlighet ger banken en fördel, nämligen mäklarararvode respektive förtur vid utgivning. Banken kan även tjäna stora pengar på att ha en stor andel av dessa obligationer som reserver eftersom banken dels har tillgång till de bästa kreditvillkoren(från kund, interbank och centralbank), dels inga kapitalkrav. Om en emission inte blir tillräckligt (full-)tecknad eller dåliga priser lämnas så kan Riksgälden dra tillbaka emissionen, helt eller delvis.
I USA gjorde man ett undantag under QE då man lät de stora centralbankerna sälja direkt till centralbanken utan mellanhänder. Normalt är det ju Riksgälden som är motpart.
Notera: I USA är primary dealers skyldiga att inte bara lämna bud utan även köpa vid auktionerna. Om det finns några kryphål vet jag ej men det torde finnas skyddsnät(?). Det lär bli intressant när räntorna nått botten och och börserna fortsätter att dra. Vem köper då när staterna runt om i världen fortsätter att behöva låna till sina underskott och förfall/omsättning. Spännande…..senast det hände var 1929.
Många instrument används i andra affärer för att minska risker-gissar jag.
Tack för den nya layouten !! Länkar till andra bloggare är också positiv ! Men ack, nu spenderar man mera tid på bloggen istället för att arbeta….
Tack, Niklas! Roligt att få positiv respons och inte bara befogad kritik, men mest obefogat gnäll.
Håller också med och några scrolling-problem har jag inte upplevt.
Snyggt och funktionellt men som alltid tar det lite tid att vänja sig. Människan har som vi vet svårt med förändringar.
Negativ ränta skulle man kunna betala för att man tror att aktuell valuta ska stiga i värde
T ex tror jag att danska kronan kommer att stiga i värde om (eller när) de släpper peggen mot euron. Då skulle jag kunna betala en negativ ränta för att få ha mina pengar i danska kronor.
Frågan är då om den svenska kronan är undervärderad? (Är ej ekonom och vet inte hur man kollar sådant. BigMac index?)
En annan och svårare fråga som jag inte lyckats hitta svar på är hur QE fungerar. Om staten får låna till negativ ränta så verkar det vara hål i huvudet att köpa upp statsobligationer med nytrycka pengar, Om det är så lätt att trycka nya pengar så kunde man väl använda dem till nyttiga investeringar? Vet ej om detta är Abenomics.
Finns det ingen utbildad naionalekonom som kan förklara detta?
Eller är det ingen som förstår vad det är som sker?
Problemet är att om staten skulle använda sina nytryckta pengar till investeringar så skulle förtroendet för den svenska kronan snabbt sjunka och därmed värdet på pengarna. Ofta har då politikerna fått smak på den nya pressmetoden och kompenserar en sjunkande valuta med mer nytryck… Det räcker att se tillbaka mindre än 100 år för att inse att det är en dålig idé.
Att istället trycka pengar och pressa in i det finansiella systemet ger inte samma förtroenderisker på kort sikt och man kan på så sätt öka penningmängden utan att inflationen skenar (på annat än kapitalvaror)
Men är inte själva målet med dagens valutakrig att den egna valutan ska sjunka i värde?
Man vill skapa inflation? Men är rädd för att det ska bli inflation?
Måste medge att jag inte fattar det här.
Jag har vissa av mina placeringar vilande på en korträntefond. Hur riskfyllt är det och i så fall finns det något bättre alternativ för de pengar man vill ha utanför börsen väntande på nya ingångsnivåer?
Korträntefonder har lägst risk på marknaden efter bankkonto. Risken är dock att fonderna tvingas köpa icke-statliga korträntepapper för att få en avkastning högre än förvaltningsavgiften.
Korträntefond i ISK blir minus sosseskatten och förvaltningsavgifter idag annars förlustaffärer.
Penningmarknadsfonder var däremot förenade med stora risker om finansinstitut går omkull(Lehman t.ex) då fonderna inte bara placerar i statens växlar utan även mycket stora belopp i korta bankcertifikat(högre ränta). Folk förlorade stora pengar i Lehman-kraschen.
Det som driver obligationsbubblan är att det enorma kapital som driver omkring sedan länge saknar bra avkastningsmöjligheter mht riskerna. Störst andel av världens kapital är placerat i låneskuldpapper och då främst i s.k riskfria statsobligationer. När räntan är normal är allt väl men inte idag. Fråga en pensionsförvaltare eller staten hur de ser på pensionsåtaganden. I riskhänseende är även förvaltare skyldiga att placera en relativt stor andel i obligationer med förutbestämd risk. Banker och pensionsförvaltare inkl SWF´s är största innehavarna tillsammans med centralbankerna. Ett av staten utgivet papper är detsamma som landets valuta men med ränta(förr i tiden hade även en vanlig penningsedel ränta).
Det faktor som väger tyngst vid kapitalplaceringar är oftast valutarisken. Just därför går tyska börsen och tyska obligationer bäst i Europa. Orsaken är att vid en Euro-upplösning förväntas Tyskland återinföra D-Marken som förstås kommer att stiga raketmässigt. När Tyskland är relativt "övervärderat" och/eller marknadsriskerna återigen stiger kommer allt mer kapital att fly Europa m.fl till dollarn. Amerikanska statsobligationer är nästa stora bubbla.
Många placerare kommer att välja(tvingas pga placeringskrav)att även betala för att hålla kapital i viss valuta. Sällan pratar centralbankerna om hur de förstör marknader och prisbildning. En av flera anledningar till Ingves uttalanden handlar om att han inte vill ha in för mycket kort kapital som driver upp kronan. Sverige har valt att låna sitt BLT-kapital utomlands sedan många år pga av kapitalbrist….eller ska vi kanske hellre säga "bostadsbrist" :):)
Jag har en del pengar i spiltan räntefond och amf långräntefond och tänkte öka en del.
Tror ni att risken ökat även i denna typ av fonder och såpass att det är bättre att ligga kvar i ett bankkonto?