Gästinlägg: Ukraina del tre – Den ukrainska soppan

Nedanstående är ännu ett gästinlägg av T, en annan läsare, som redan gett oss två inlägg om Ukraina. T är kunnig i ryska och ukrainska och ni får ha överseende med språkliga brister i texten nedan.

Ukraina del tre – Den ukrainska soppan

Vad är det som egentligen händer i Ukraina, och inte minst på Krim?

Ja, det är en jävligt bra fråga. Inte minst med att nyhetsflödet är så otroligt olika och det är svårt – trots journalister lite här och var – att verkligen läsa verifierade nyheter.

Här skall jag försöka beskriva hur den sammanlagda bilden ser ut och verkar vara fram till idag. Det kommer inte presenteras någon kronologi, för det är idag väldigt svårt att säga exakt hur allt gått till, samt presentera en del aspekter och fenomen, som verkar spela roll, och som det kan vara av intresse att känna till. Vänligen kom ihåg att i och med att det är ett pågående informationskrig just nu så är det mycket svårt att veta vad som är sant och vad som är rent påhitt eller en blandning, och inte minst att händelseutvecklingen går så pass fort så att det ni läser kanske redan är inaktuellt.

Situationen just nu – per land och område

Krim

Krim är som det verkar helt under kontroll av Ryssland samt de där ”oidentifierade väpnade formeringarna” som de så fint kallas, eller i ryskspråkig media ”gröna gubbar”. Senaste dagarna har det från ukrainsk mediehåll varit en ström av nyheter som gör gällande att det flygs in fler trupper av allehanda slag, att man sett tyngre stridsfordon. Inte stridsvagnar, utan det har så långt stannat på BTR, bepansrade strids- och transportfordon, men däremot har man sätt systemet ”GRAD”. Ukrainsk media har även rapporterat om demonstrationer mot krig och för ett helt Ukraina där Krim ingår, och det har ej förnekats att pro-ryska demonstrationer ägt rum. Från ryskt håll är det rätt tyst om pro-ukrainska demonstrationer, liksom det är rätt tyst om trupperna, även om det då och då funnits nyheter om det också. Nyheter om pro-ryska demonstrationer har det varit gott om. Och det har skrivits mer om och påståtts att ukrainska baser med tillhörande personal här och var har bytt sida till Krim. Från båda håll har det skrivits – visserligen olika om Krims nya ledarskap, Sergej Aksenov och Vladimir Konstantinov. Ingen blir överraskad nog vid det här laget att från ukrainsk håll ser man på honom rätt negativt, och lyfter fram hans förflutna, medan man från ryskt håll rapporterar om honom i mer positivt ljus. Krims omröstning som verkade tidigare handla om huruvida halvön skulle få större autonomi, byttes ut till att handla om Krim skall ingå i Ryska federationen, eller stanna kvar i Ukraina med ökad autonomi, samt omröstningdatumet flyttades fram till kommande söndag, 16 mars. Från ryskt håll har det sagts att man kommer ta upp Krims anslutningsmöjlighet om omröstningen så vill, samtidigt som Rysslands president Putin några dagar tidigare innan dess sade att man inte kommer ansluta Krim.

Senaste tiden har även präglats om olika budskap av hur den krimtatariska delen av Krims befolkning ställer sig i denna situation. Det är svårt att säga med någon säkerhets alls, men det ser ut som de är antingen emot delning från Ukraina eller tveksamma till omröstningen, och idag kom en nyhet att man försöker locka med garanterade platser i Krims styre. Däremot verkar vice premiärminister vara krimtatar.

Informationsflödet från Krim fick en rejäl törn när tatariska kanalen ATR fick sin internetlina kapad. Även digitala och någon analog ukrainsk kanal har slutat sändas i Krim och blivit ersatta med allehanda ryska kanaler. Vilket betyder att det mediala informationsintaget för krimborna är nu gissningsvis smalare.

Militärt har de ”okända trupperna” med ibland rysk flagga och ryska beteckningar fortsatt belägra de ukrainska baser som finns, även om det är sparsamt med information om läget, från ukrainskt håll är rapporteringen mer nyanserad och mer detaljerad. Allteftersom har ukrainsk militär tappat allt mer kontroll över delar av sina baser, och de verkar även ha svårt med mat, kommunikationsförbindelser och annat, liksom att det påstås från ukrainsk håll att deras utrustning blivit förstörd t ex stridsflygplan, radarkontroll. När det gäller blockerade ukrainska fartyg i en vik av medvetet sänkta både ukrainska och ryska fartyg fanns det bilder i alla fall. För några dagar sedan började det även komma uppgifter att de ”okända” trupperna minerade fält och byggde vad som såg ut som en gräns i vad som är Hersons region, precis på gränsen mellan Krim och Herson, där de hade mer eller mindre delat eller gjort livet omständigt för de lokalt boende.

Från ukrainska medier har det även skrivits anklagelser om begångna brott under tiden som det verkar vara slappare polisiär kontroll på Krim eller delar av den. Lite oklart egentligen, men det påstås att några har kidnappats, andra skjutits ihjäl. Ingetdera är dock någorlunda bekräftat, men än de journalister som försvunnit, liksom en pro-ukrainsk aktivist som kommer från Krim.

Igår kom uppgifter om att en bas tagits över av ryska trupper, samt att fler och fler trupper anländer via Kerch, den östra färje-länken till det ryska fastlandet. Samt från Krims ledning att Krim kommer bli tvåspråkigt i framtiden, ryskt och krimtatariskt. Sergej Aksenov, den nya premiärministern är från ett parti som heter ”Rysk enhet” som Cornucopia? skrivit om i ett tidigare inlägg. Vilka de är egentligen från början är lite luddigt, men till en del av språket och annan symbolik verkar de vara lite av en kopia på ”Enade Ryssland” som är då Ryssland maktparti. Vladimir Konstantinov utropade sig som Krims ledare för ”Regionernas Parti”, Yanukovich tidigare parti.

Sammantaget är bilden alltså att de ryska och ”okända” ryska trupperna med diverse ryska vapen, fordon och även en del symbolik har effektivt full kontroll över Krim. Detta tillsammans, eller snarare parallellt med lokala medborgargarden. En märklig observation är att det på pro-ryska demonstrationer är fler män än kvinnor, samt att det är varit fler yngre kvinnor på pro-ukrainska eller anti-krigs demonstrationer. Läger på ön verkar både spänt och på vissa platser rätt lugnt beroende på nyhetskälla.

Senast nu när Krim deklarerade sig självständigt blev samtidigt den andra frågan i Krims val rätt verkningslös: ”Anser du att Krim skall med större autonomi och 1992 års grundlag vara en del av Ukraina”.

Ukraina

Från Ukraina kommer det rätt olika uppgifter, och det finns en hel del nyheter av sovra i. Lite allmänt kan man kanske säga att den har gått i tre fåror. Situationen på Krim, krigshot och ockupation; Den tillfälliga regeringens politik, ekonomiska frågor, och korruptionsfrågor; De olika demonstrationerna och flaghissningsaktionerna i mestadels östra Ukraina. På det även EU, Nato och dylika frågor.

Situationen på Krim

Officiella Ukraina vill såklart ej ge upp Krim, och har ägnat tiden åt att sammankalla alla sina förband och trupper, påbörja en militärövning, skriva in frivilla – något som fått stor respons. Det bör nämnas i det här sammanhanget att den allmänna bilden från ryskt håll, men även från väst är att Ukrainas arme är inte i direkt bra skick, men likväl finns den. En annan intressant nyhet har varit påståendet att Ukrainas försvarstyrkor påbörjade en förändring från värnplikt till kontraktsbaserade tjänstgörande personal – vilket minskat numerären. Denna omvandling är inte klar än. Men den har enligt samma källa inneburit att en del av personalen på Krim har varit lokala och därför enklare kunnat förmås av gå över till Krim. Den nya ukrainska ledarskapet har uttryckt sig misstänksamt om att tidigare regim kanske samarbetade med Ryssland om detta. I Ukrainska medier har även hjälpt från Europa och NATO diskuterats, men det finns nog skrivet om det i svenska och engelska medier som är tillgängliga för gemene läsare här.

Den tillfälliga regeringens politik, ekonomiska frågor, och korruptionsfrågor

Trots alla militära rubriker så verkar det ändå pågå en intern ukrainsk debatt om hur man skall lösa den rejält dåliga ekonomiska situationen, regeringens politik och hur man skall bekämpa korruption. Trots det egentligen rätt dåliga läget får man en uppfattning om att den nya – visserligen teknokratiska regeringen – ändå är rätt så effektiv, och har börjat rota i en del korruptionsfrågor. Intrycket är dock att de är delvis hjälpta, delvis övervakade (och får viss kritik här och var) i det av diverse aktivister som hör till Euromaidan och andra grupperingar kring detta. Detta utöver alla IMF/EU turer och annat som går att läsa om.

De olika demonstrationerna och flaghissningsaktionerna i mestadels östra Ukraina

I östra Ukraina har det varit oroligt, men hur och på vilket sätt är helt beroende på vilken medial sida man väljer att läsa. Därför är det mycket svårt att göra en bedömning. I princip är det lite likt demonstrationerna från Krim och visningen av dessa på TV. Från ukrainskt håll visar man demonstrationer både för Ukraina och Ryssland, men man har även visat vad man menar är våldsamma ryska demonstrationer, medan från ryskt håll är det snarare att det visas att det finns ett mycket stort missnöje till misstro och avsky med den nya regeringen, liksom efterfrågan om liknande omröstningar som i Krim och stöd för rysk hjälp och stöd. Vad båda sidor visat är dock misstron och missnöjdheten med att oligarker blivit utnämnda till nya regionala guvernörer i några av östra Ukrainas regioner. Från ukrainskt håll har även kommit anklagelser om att ryska medborgare, bosatta i Ryssland även åkt över till de huvudstäderna i de östukrainska regionerna och varit med och iscensatt kravaller, uppviglat och varit dem som hissat ryska flaggor på regionala administrationer.

En åtgärd som kan ha både med dessa demonstrationer, men även med situationen på Krim att göra är att Ukraina har skärpt gränskontrollen och börjar neka inresande ryska medborgare som verkar ha som man bedömt har tänkt delta i protester, eller påståtts ha haft med sig militär eller semi-militär utrustning.

I samband med gränsfrågor kan även nämnas ett av de ryska påståenden – att det finns tusentals med flyktingar till ryska områden närmast Ukraina har dementerats inte bara från ukrainskt håll utan även ryskt håll. Men märklig nog är det inte något som har verifierat på något sätt alls.

Ryssland

Vad som händer i Ryssland är även det motsägelsefullt. Problemet är just att mediebilden upplevs som oerhört snäv och enig. Den bilden man får är att majoriteten är för att hjälpa Krim och anser att det är korrekt att göra så (förklaras närmaste längre ner). Enigheten gäller dock när man talar med folk att hjälpa Krim på det stora hela mot de fascister som tagit makten i Kiev, liksom att hjälpa de ryskspråkiga östukrainska regionerna.

Man kan dela upp den ryska mediebilden i tre delar, efter spridningssätt.

TV: I rysk tv är det väldigt enig och enhetlig bild. Det är mycket demonstrationer till stöd för Krim och ryskspråkiga i Ukraina, mot väst och allmänt mycket patriotiskt.

Tidningar: I ryska tidningar (de som går att läsa online) är det mer varierat och det finns tidningar som skriver nyanserat, och där både kritik och längre tankegångar förekommer.

Radio: I radio är det olika, men liknar mer tidningar, även om man i en del radiokanaler knappt ens pratar om Ukraina för den delen.

Sammantaget är det dock så att mediebilden som ges är mycket patriotisk, och något som är tydligt är att de som uttalar sig är för det mesta väldigt tvärsäkra på att de har rätt. (Jag var tvungen att tänka efter riktigt ordentligt för att komma fram till vad jag sett egentligen på de ryska nyheterna för att de upprepar så många av samma klipp och nyheter i en remix hela tiden.) Om Ukraina presenteras händelser som påstås visa diverse nazister, lidanden sombefolkingen utsätts för eller kommer utsättas för, den ökande Sachko Belij (Sashko den Vite, som i för sig är definitivt militant anti-rysk i och med att han verkar ha deltagit i Första Tjetjenien kriget), väldigt mycket olika stödarrangemang och berättelser om band mellan Ukrainas och Rysslands folk samt allt möjligt om hur man skall hjälpa ryssar i Ukraina. Liksom reportage om Krim, stöddemonstrationer för Ryssland, och om deras nya ledning. Och såklart generella beskyllningar på västvärlden. Men liksom från ukrainskt håll påstås att ryska medier visar propaganda, förekommer från ryskt håll reportage där man förklarar hur Ukrainska medier eller västmedier tillverkar propaganda, som man menar görs för att det finns inget egentligt stöd för deras reportage. En sista sak att nämna kan vara att sovjetledaren Nikita Kruschev pratas det om med jämna mellanrum i en takt som säkert inte hänt på flera decennier. Eftersom han ”gav” Ukraina Krim så har han nu fått utstå en del beskyllningar om varför om och inte det var ett felaktigt beslut.

Vad är rimligt av detta då? Svårt att säga. På internet går det att hitta och se i nyhetsflödena olika meddelanden om protester mot krig och för en garanterad fredlig lösning på det här problemet, men de verkar vara ytterst få. Till Rysslands specificitet hör också att det fortfarande kan vara stor skillnad på vilka nyhetskanaler det finns beroende på om man bor i en storstad eller ute på landet. I och med att Ryssland (tyvärr, men det ser ut så här och var) kan ha den kontrasten att en storstad erbjuder allsköns världsliga ting, kulturella upplevelser, hela internet och allt från iPhones till dyra bilar, medan på landet kan det se ut som för nästan 100 år sedan med en sned trästuga, höns och el och kanske lite gas i slutet av en lång lerväg ute i något som verkar som ingenstans, så blir informationsflödet drabbat av det. I staden kan finns de flesta möjligheter en gemene svensk är van vid med alla sina iPrylar, medan de i stugan kanske har radio, tv med de statliga kanalerna och det är väl det.

Sen finns det en speciell egenskap för ryska statliga nyhetsprogram idag. De mest populära nyhetsprogram som tar upp situationen i Ukraina, har inte riktigt något som vi ur ett svenskt, eller ens västeuropeiskt perspektiv skulle kalla balanserad rapportering, utan där är det en färdig analys med klara slutsatser och vald sida som presenteras med snabba klipp och lite bakgrundsmusik som i en actionfilm från Hollywood.

Som jämförelse kan man i detta sammanhang jämföra ryska statliga ”Vesti” eller t ex ”Vesti Nedeli” (typ Veckans Nyheter”) med Dmitriy Kiselev (som märkligt nog är i Amsterdam på semester enligt ryska uppgift) med ukrainska nyheter eller diskussionsprogram på TSN eller Kanal 5. De ukrainska framstår som mycket mer lugna och inte så uppdrivna i tempot som deras ryska motsvarigheter.

Trots allt detta kan nog följande antas vara rimligt. Antagligen är det en mycket stor del av den ryska befolkningen som oroar sig för utvecklingen i Ukraina på grund av vad de hör. Oroar sig i en väldigt vid mening – allt från funderar på vad som händer, till ringer släkt i Ukraina till kanske går på närmaste organiserade supportmöte, samlar inte kläder, mat, donerar pengar. Men av dessa är nog även många som grundat på nyhetsflödets innehåll stödjer den ryska presidentens och regeringens politik gentemot Ukraina och anser att det är rätt att skydda Krim, att man skall även skydda de östukrainska regionerna osv. Många av dem som kommer fram i medier och som även hörs med högst röst (kom ihåg, det här är lite postmodernt, den som skriker högst vinner på sätt och vis eftersom) verkar fullständigt övertygade om att de har rätt.

Vad skulle i sin tur förklaringen till detta vara?

Det finns säkert massvis med förklaringar. Här är några punkter, mycket förenklat.

• Tidigare Sovjet och Ryssland levde rätt isolerat när det kommer till nyheter från omvärlden. Detta har visserligen lett till både vanan att lyssna på statliga kanaler i brist på andra, men även att lyssna på en massa skvaller (även om det senare kanske inte gäller idag).
• För många ser man västvärldens materiella jämförbara vardagsrikedom som något som även de i Ryssland bör ha, men inte fått. Således finns det en uppfattning att västvärlden ruinerat Sovjet och därefter fortsatt ruinera Ryssland. 1990-talet ekonomiskt stålbad med allt vad det innebär i rövarkapitalism, pensionärer utan besparingar i soppkök och döende utan sociala skyddsnät har inte direkt bidragit till en bättre bild i mångas sinnen av västvärlden eftersom många medelålders och framför allt äldre fick det mycket sämre i en kultur där man respekterar äldre på ett annat sätt än man gör i västvärlden idag.
• Beskyllningarna på väst har långa anor, och kanske kan (viss spekulation här) kopplas ihop akademiskt på ett historiskt plan till de olika erövringskrigen som Tsarryssland förde tillsammans med eller mot de övriga världsmakterna under århundranden, men där man även beskyllde mycket på att man beskyddade sig eftersom man upplevde sig hotad. Samtidigt som exempelvis under 1800-talet folk svalt i inre Ryssland. 1900-talets propaganda har även den gjort sitt tyvärr, antagligen på båda sidor, men här spelar nog språkkunskaper och informationstillgång sin befriande respektive fängslande roll för vad man kan dra för slutsatser.
• Tron att det är alltid någon som betalar någon annan för att göra något. Jag har ingen riktig förklaring på detta fenomen, men jag har stött på det lite då och då. I sin enkelhet är det att det finns en djup misstro medialt att politiska ställningstaganden kan göras (mestadels för vad vi här uppfattar som västerländska värden) helt frivilligt på egna bevekelsegrunder utan att det måste alltid stå någon bakom som betalar en för att blogga, demonstrera osv. Nu har det visserligen funnits anklagelser om sådant vid val och demonstrationer, både i Ryssland och Ukraina, och åt alla håll. Men fenomenet finns ändå.
• Till detta kan nämnas som kuriosa att en artikel (10/3) i ukrainsk onlinemedia som påstår att ryska eliten har ca $700 MDR dollar gömde utomlands enligt någon experts gissning. Som denna expert uttrycker det ”för de pengarna hade man kunnat bygga ett paradis i Ryssland..” samtidigt som man på rysk statlig tv kan se äldre ryskor som samlar in pengar till hjälp till Ukrainas utsatta för nazister ryssar. Dessa äldre kvinnor minns antagligen hur det var att växa upp antingen under WW2 eller efter i ett helt söndertrasat land, eller för den delen utan en far som aldrig kom tillbaka från kriget osv. Det blir än mer perverst när både ryska (och egentligen i ärlighetens namn även större delen av ukrainska) parlamentariker som framställer sig om riktiga patrioter skall framstå som de främsta av patrioter medan deras barn läser vid något anrikt amerikanskt eller brittiskt college eller universitet som är lugnt out of reach för de flesta någorlunda välbärgade medelklasseuropéer.
• En till rätt viktig punkt är en som gäller de yngre generationerna som vuxit upp i ett land som känt sig förutmjukat, fattigt och där den starkes och djärves lag gällde, och även där högerextrema ryska rörelser funnits sedan 1990-talets enorma uppsving av nationalism. Dessa rörelser var alltid rätt så marginella, exempelvis den tidigare på bloggen nämnde ”Rysk Nationell Enhet”, men de har funnits. Visserligen spekulativt, men det kanske inte är då alltför osannolikt att den här situationen och upptrappningen till det skapat en ur ett rysk högernationalistiskt perspektiv en möjlighet till revansch, upprättandet av svunna tiders storhet och inte minst ett löfte att delta i en aktuellt historiskt skeende, som de väntat på och som upplevs som ett äventyr. Dessa unga män har ju vuxit upp, men för dem är WW2 fasor mer avlägsna, inte minst eftersom veteranerna från kriget är allt färre. Misstanken är att dessa grupper kan ha utnyttjats då de är rätt tacksamt mål för sådant.

Allt detta ovan här är skrivet för att förklara att i och med den äldre senaste 70-90 årens gemensamma historia för de ukrainska och ryska folken, och framför allt WW2 och de umbäranden och pris som betalades gör att om det nu skulle finnas något som man snabbt skulle kunna ena folk kring oavsett ekonomisk situation i landet, är just hotet om nazism och fascism.

Nazisterna

Vilka är dessa nazister då? Från ryskt håll utmålas framför allt Högra Sektorn och Svoboda som nazister. Det går inte att sticka under stol med att de dels hämtar inspiration från Stepan Bandera, som av dem ses som en frihetskämpe, medan han av mer i alla fall pro-ryska ses som nazist eller nazikollaboratör och massmördare. Detta verkar bero dels på den officiella sovjetiska historieskrivningen (segraren tolkar och skriver historien), dels för Stepan Bandera och hans organisation samarbetade med nazisterna. Dock är historien mycket mer komplicerad än så. (Jag skulle rekommendera de intresserade att läsa Wikipediasartikel om honom, för de som kan både på engelska och ryska. Samt att innan dessa kolla ifall artikeln har ändrats innan november förra året och läsa den tidigare versionen i sådana fall. Informationskrig gör sånt.)

Sen har vi Sashko Belij, som nu förekommit på video dunkandes en kalashnikov i bordet, visandes sina knivar, och örfilandes en stackars åklagare i Rivna (en stad). Han är antagligen farlig. Han kallas av ryska medier för nazist, och om man med antisemit automatiskt menar nazist så är väl han nazist, men han är samtidigt en ultra-högernationalist med en brokigt förflutet – och inte nödvändigtvis överens med övriga UNA-UNSO, som är en av de mest extrema högerorganisationerna. Dessa har även inbördes problem. UNA-UNSO är knappast EU vänligt, heller utan mest kanske anti-allt nationalister som vill lansera en egen idé. Historien med vapnet, knivarna och örfilandet fick centralmakten i Ukraina att reagerar, som det påstås på grund av några inblandade mutor, men har tacksamt använts i rysk media. De berörda fick sparken och det pågår eller har redan gjorts en utredning. Så något funkar uppenbarligen och Ukraina kan ta itu med sina extremister själva.

Därför kan man å ena sidan säga att ja, det finns sannolikt nazister i Högra sektorn som är mer extrem av dem. Liksom att det rent generellt finns medlemmar som är anti-ryssland och har enligt uppgift deltagit i de krig i Kaukasus eller andra ställen mot Ryssland. Å andra sidan är de dels inte särskilt många jämfört med Ukrainas övriga partier, organisationer, osv, så egentligen bör inte Ukraina ha några större svårigheter att stävja dem. Dels så har Svoboda börjat röra sig mot mitten, vilket betyder städning av de egna leden. Till det – vilket kommer från en av de ryska tidningarna som håller en rätt så balanserad hållning i frågan – är det rätt stor skillnad på en genomsnittlig ukrainsk högerextrem och rysk, där de senare enligt journalisternas bedömning var värre. Därmed inte sagt att EU och Ukraina bör fundera på hur man skall sköta det. Men alla dessa högerextrema är fortfarande långt färre än de övriga ukrainarna, som till större delen är till vardags rätt vänligt inställda till ryssar, även om de har egna åsikter om den ryska ledningen, för att inte tala om sina tidigare regimer. Och vad dessa ukrainare har haft gemensamt är faktiskt att de slutligen inte litade på Yanukovichs regim, samt att de är innerligt trötta på att bo i ett ruttet land som har drivits till botten – oavsett om det nu står diverse konspiratoriska ”västländer” bakom och finansierar eller inte.

Nu är det antagligen just Högra Sektorn som officiella Ryssland utmålar som det stora hotet mot sig. Problemet är att den situationen kan bli självförstärkande. Ju mer Ryssland upplever Högra Sektorn som ett hot, desto mer stöd kan Högra Sektorn få, vilket leder till sämre möjligheter för den tillfälliga regeringen att göra något konstruktivt och låta Ukraina självt ta itu med sitt problem. Detta ökar risken för en konfrontation. Och spelar i händerna både för de mest radikala högerextremisterna och en rysk retorik som nazister.

Här kan tilläggas att högerextrema finns i Europa, liksom Ryssland är egentligen ingen nyhet. Det har blåst högervindar rent generellt i Europa ett tag nu. Även om det är inte bra rent allmänt, så finns det rationella förklaringar till det. (Ni som kommenterar får gärna säga emot). Det är både en globaliserings effekt enligt en del som beror på nationalstatens förfall som kan ses i form av EU, där regionalisering blir viktigare, men även på att det helt enkelt varit dåliga ekonomiska tider. Dessa har drabbat delar av befolkningen idet politiska östeuropa mer än oss här i väst som har det bättre ekonomiskt ställt. Och de högerextrema grupperingarna är en reaktion på det.

Tilägg: Samtidigt som Ukraina beskylls för att vara fullt med neo-nazister, senast idag av Yanukovich i hans korta uttalande, har det varit lite tyst från ryskt håll om de olika högerextrema som finns där. Tidigare pågick det en debatt i Ryssland på inrikestv om att de var ett hot, just för att de var fientligt inställda mot ryska minoriteter. Men sen blev det tyst. Dessa högerextrema är alla möjliga från vanliga neo-nazister till stalinister, till de som är imperialister osv. Dock dök det upp idag en nyhet i DN om Dugin, som verkar vara något av en sorts ideolog som blandar gammal sovjetnostalgi, nazistiska element, nationalism och inte minst ortodox mystisk med en vurm för något som han verkar mena är urrysk. Oavsett detta är hans texter som ligger utlagda online rätt precist så som DN skriver om dem. Det verkar inte bättre än att han skriver om att det skall pågå ett krig mellan världen och ryssland för att Ryssland skall återuppstå i något sorts eurasisk union. Även om han beskriver det i tre scenarier, från en (från hans perspektiv) bra, till mellan, till dålig. Saken är dock att de grandiosa planer han beskriver innefattar en lek med massvis av människoliv som pris. Och har han med dem dogmer den ryska ledningens öra är det såklart en anledning till oro.

Detta om situationen just nu.

Nedan följer ett par aspekter av både Krim, Ukraina och Ryssland som kan misstänkas påverka eller ha en roll i den stora oreda som pågår nu och som kokas rätt snabbt.

Ett stort maffialiknande gängkrig?

I och med den struktur som närlingslivet högst upp och den politiska eliten har i Ryssland och delvis har kvar i Ukraina – som enklast förklaras med att en politiker och en affärsman kan vara samma person, så kan man teoretisera ifall en del av det som pågår nu är förutom allt annat är ett sorts ”ekonomiskt krig” mellan två grupperingar som har varför sig ägnat de senaste två årtionden att suga ut sina respektive länder – en ukrainsk och en rysk gruppering. Dit hör både politiker och oligarker, stött av att det i både länderna – där Ukraina visat sig vara värre – har varit och till stor del är drabbat av systematiskt korruption. Givetvis har de nog haft kontakt med varandra. När den ukrainska ”klanen” började tappa kontrollen över sitt ”revir” kände kanske den ”ryska” att den skulle ta över och styra upp. Av två skäl, för att det är ett tillfälle att göra affärer och kanske sno mer, och för att inte låta europeiska krav på transparens, revision och lag kommer obehagligt nära. Att vara oligark eller korrupt tjänsteman eller politiker i öst har ju visat sig vara ytterst ekonomiskt lönsamt trots allt, och när det handlar om två mycket stora länder så tar det ett bra tag innan det märks, om det ens märks.

En till sida av detta är att i och med att det har gått att rädda en stor del komprometterande dokumentation från Yanukovich, kan den informationen även ge en inblick och exponera övriga oligarker och andra korrumperade i både Ryssland och Ukraina. Vilket skulle starkt påverka inte bara deras ställning utomlands utan även inhemskt.

Marknader

Som tidigare beskrivet så har Ukraina och Ryssland en gemensam marknad som gällt både under historisk tid liksom i nutid. För Ryssland skulle ett Ukraina som till större delen vände sig västerut vara en smula förödande, på samma sätt som det skulle nog vara lika kännbart. Stora delar av handelsombytet mellan Ryssland och Ukraina berör just de östra industriella delarna vad gäller just industri, aerospace osv. Dock är det inte realistiskt att Ukraina skulle klara sig handelsmässigt helt och hållet utan Ryssland – då EU idag kanske inte kan erbjuda lika stort handelsutbyte, utan det är snarare att Ukraina behöver handla med både Ryssland och Europa västerut.

Men att Ryssland absolut inte önskar att de etablerade industriella och övriga näringslivssamarbeten och beroenden som finns skulle gå förlorade och befarar att så skall kan likväl påverka denna situation. Liksom att den av Ryssland ledda Tullunionen som kanske kan ses som en sorts prototyp för en sk Eurasisk union ur ett ryskt perspektiv måste innehålla Ukraina.

Dessa ekonomiska marknadsaspekter är en del av en större geostrategi, där även militära och mer ideologiska intressen spelar roll.

Vem är det som skall betala för kalaset?

Ukraina

Om allt detta nu handlar enbart om Ukraina och Krim – så återstår fortfarande den obesvarade frågan om hur Ukraina och Krim skall finansierar med tanke på att landet står och väger på randen till statsbankrutt. Idag är det svårt att tänka sig av oavsett vilka som går ”segrande” ur det här skulle ha råd att finansiera Ukraina helt och hållet för att få landet på fötter. Det är lite för stort och för ekonomiskt ”tungt”. EU har dessutom en egen ekonomiskt kris, och Rysslands ekonomi pekar neråt, även om Ryssland kanske kan ta sig råd att hjälpa till. Rimligtvis är det så att både EU och Ryssland behöver egentligen samsas om lösningarna för att allt det här skall bära någonvart. Att stå och peka på varandra och försöka reda ut vems fel det är rätt okonstruktivt, och göder bara mer extrema åsikter. Även om felet är att Ukraina har varit något fruktansvärt misskött väldigt länge – vilket rent ekonomiskt lett till denna extrema situation – är det ej så att det går att räkna att de pengarna finns eller att alla de kan återbördas. I den här situationen är tyvärr alla medskyldiga och komprometterade och misstron i vissa fall rätt total. Därför är det en lång väg tillbaka, och Ukraina kommer behöver leva rätt snålt, liksom att samarbeten och handeln är nog en nyckel för ekonomisk stabilisering. Däremot är det i ett sådant läge viktigt att försöka hålla sociala skyddsnät igång. Liksom att en 1900-tals liknande utförsäljning av landets resurser och industrier är nog varken önskvärd eller konstruktiv lösning eftersom då bygger man grunden för ett än mer djupare hål i framtiden. Det är här det är hög tid för Ukrainas grannländer och EU att visa vänlighet. Dagens situationen ser dock inte riktigt ut så och ekonomiska trepartssamarbeten ser väldigt avlägsna ut.

Krim

Krim är lite annorlunda. Dels är Krim mycket mindre till befolkningen, ca 1.8 Miljoner jämfört med Ukrainas övriga ca 41.2 Miljoner. Men till skillnad från Ukraina är Krims största egenskap ett geostrategiskt läge (ur i alla fall ett ryskt perspektiv) och semesterparadis som är till infrastrukturen kopplat till Ukrainas fastland. Krim har hittils haft svårt att bära sig ekonomiskt. Det är ett säsongsberoende område, där turistsektorn är störst. Givetvis kan det tänkas att nu i och med att Krim utropat en egen stat och tänker nationalisera de statliga Ukrainska filialerna av tex Chernomorneftegas (olje- och gasbolag) samt hamnarna så kan det bringa en del inkomster och eventuella utvinningsrättigheter i närmaste delarna av Svarta Havet, men det fortfarande ingen långsiktig inkomstkälla om det inte visar sig vara väldigt stora utvinningsbara reserver. Därför är Krim beroende av att utveckla att från turism till andra sektorer för att kunna bära sig annars är – så som det ser ut idag – risken överhängande att det blir en bidragsberoende stat. Enligt uppgifter i rysk media har Ryssland utlovat hjälp i storleksordningen $1 MDR nu och $5 sen. Det är oklart om det i det $5 MDR även ingår en upprustning av infrastrukturen på Krim, som är mycket sliten enligt uppgifter från både ryskt och ukrainskt håll.

En mer personlig bedömning är att Krim skulle nog tjäna på att vara någon sorts speciell ekonomisk zon av den bättre sorten där både ukrainska, ryska och turkiska handelsintressen skulle mötas på en plats belägen mellan dem. Det är inte nödvändigtvis så att det skulle påverka de stora transportnoderna Odessa och Istanbul på ett dåligt sätt, utan snarare diversifiera den delen av Svarta havet.

Mer spekulativt

Den personliga aspekten

Det är svårt att tänka sig att Putin som framställt sig som en man som får saker gjort och är rätt macho skulle vilja förlora mot Yatsenyuk som mest framstår som en klenis i jämförelse. Som jämförelse kan även sägas att enligt rykten som gått tidigare så var personkemin mellan Putin och Yanukovich riktigt dålig.

Bananrepubliksvarning

Det är inte Krim som det är bananrepubliksvarning på, utan Krims nya ledning och Krim tillsammans. Allt som rört Krim har gått väldigt fort. Och i en ordning som ser rätt märklig ut. Inte minst att den nya ledaren har gått från ett marginellt stöd till att leda hela Krim, många beslut tagits under otransparenta former – och med beväpnade personer närvarande – vilket är även precis det Kiev blir anklagad för. Det finns i rysk media nästan inga uppgifter på vad Sergej Aksenov gjort tidigare, medan det från Ukrainsk håll påstås att han varit gansterledare tidigare och involverad i diverse kriminella aktiviteter (vilket även Cornucopia skrivit om). Men den hastigheten som allt gått med och i och med att han och hans vasall Vladimir Konstantinov gått ut med alla uttalanden, ger ibland ett intryck att den nya makten på Krim vill smida medan järnet är varmt, och kanske även är lockade av att ha ett eget rike där de kan styra. Något som skulle kunna avgöra det är regelrätta val på Krim – och om det finns några andra kandidater än de två ledarna idag.

En linjär och sammanhållen förklaring?

Denna situation har gett upphov till en mängd olika tolkningar av en mängd olika personer och experter, om varför det är såhär, vad är det som händer osv. Även om man ser till Ryska inrikesmedier har inte olika analyser direkt stämt med varandra. Dvs olika analyser anger lite olika orsaker. Det är få som nog verkligen vet.

En bedömning jag gör är att de händelser vi sett utspelas är inte alla sammanlänkade utan kan ha sin upprinnelse i att något gick inte enligt planerna, vilket fått en upptrappningseffekt. Exakt vad är svårt att säga, men en gissning är att Krims ledning har vädrat morgonluft

Möjliga lösningar på denna situation?

Det är svårt att försöka prognosera något. Men en lösning bygger både på en pragmatism, försiktighet och möjligheter att tala med varandra.

Idag är det aningen långt från det. Enligt uppgift i ukrainsk media vill inte officiella Ryssland tala med Ukrainas nya regering eftersom den inte anses legitim. Liksom att denna situation nu även börjar involvera övriga geostrategiska storspelarna på olika nivåer, dvs USA, EU och i bakgrunden NATO och Kina.

Realpolitiskt är det nog helt enkelt så att så länge Ryssland har Yanukovich lierad hos sig eller med sig, kan de förvägra att behöva umgås med den nya regeringen i Kiev. Lika Realpolitiskt ser det ut idag att Krim är på det stora hela förlorat ur Kievs perspektiv. Rent statsmässigt är det ett nederlag, men rent ekonomiskt är det kanske inte så illa, även om det knappast verkar så i början. Givet att Ukraina behåller resten av sig självt. Sen finns även aspekten att trots att det är många frågor kring situationen på Krim är det ett område med en överväldigande majoritet rysk befolkning som står i tät kontakt med militärbasens ryska befolkning och dess tillhörande egna subregion kring Sevastopol. Således bör det vara i både Krims och Rysslands intresse att om de verkligen vill behålla Krim utan problem och få det erkänt att hålla så transparenta och för alla möjliga observatörer tillgängliga val. Huruvida det blir så är en fråga – men det ser idag inte riktigt ut så av två skäl: valet är väldigt förhastat, det finns starka tveksamheter kring tillvägagångssättet samt alla turer kring det pekar snarare på ett nästan planerat scenario. (Nyheter om hjälp till Krim och Krims fråga efter hjälp kom i en konstig ordning. Först hjälp, sen fråga.) Sen är det en öppen fråga om Krims nya ledning även har sina egna större politiska ambitioner?

I praktiken har så Ukraina förlorat Krim såvida inte Ryssland vägrar släppa in Krim som en del av Ryska Federationen. Då blir Krim sannolikt ett område likt Södra Ossetien och Abchazien. Vilket kan få konsekvenser det med då Turkiet mullrar i bakgrunden pga Krimtataterna och gamla avtal från Ottomanska Imperiets tid.

Att Krim skulle bli ett neutralt landområde där alla är välkomna för ekonomiskt utveckling är väl för utopiskt.

Snarare blir det så att Ryssland införlivar Krim, och sen försöks det genom att använda Yanukovichs ställning att påverka opinionen i Ukraina eller Ukrainas militärer, det gamla Regionerna Parti (som skall ha kongress i Rostov-vid-Don) och vapenhot eller någon sorts kombination att återta makten i Ukraina. Alltmedan de ryska trupperna kan till stor del stå i bakgrunden som ett sista-åtgärds-hot, där denna situation blir ”varm”. Det finns många varianter på det.

Men innan dess så kommer rimligtvis situationen fortsätta i samma riktning som tidigare fram till omröstningen på Krim den 16:e Mars om inget oförutsett händer.

En hypotes som jag skulle vilja framföra här är att det kan ibland verka som Putin hamnat i en fälla, just för att det blivit så att Krims ledning drivit på för hårt, eller för att något plan gått snett. Det gör att politiskt kan inte den ryska ledningen bara backa när stämningen är så hårt uppiskad om man inte får till någon inrikespolitisk snygg lösning. Och då vill man inte få det se ut som man förlorat. Såvida inte opinionen svänger i Ryssland till att lugna sig, och det är något egentligen endast Ukraina skulle vara kapabla till idag, för det är endast dem som upphajpade överpatriotiska ryssar kanske skulle lyssna på. Men det kräver något djärvt pr-drag från Ukraina och inte minst de ukrainska ryssar. För bland ordinarie folk är det ytterst få som nog vill ha ett krig eller någon sorts konfliktsituation där de kommer längre från släkt och vänner. Ukraina är dock i ett underläge där idag.

EU kan dock göra mycket för Ukrainas ekonomi, även om det blir ytterst jobbigt till en början. Och där får man se till att hålla skyddsnätet igång, så att äldre och barn kan få vård och hjälp i den mån det funnits där. Som det ser ut nu har Ukrainas nya regering och även de olika aktivisterna och NGO, liksom nya partier börjar leva upp. Det finns alltså stora möjligheter att detta kan utvecklas till ett välmående land på lång sikt, men det behöver nog massivt med stöd. Bara de löser delen med korruption och inre stridigheter själva. Ukraina kommer aldrig bli västeuropeiskt, men nog inte heller ryskt, utan det är liksom Ukraina helt enkelt. Och det kommer alltid vara en del dynamik på grund av det. Vill EU (och Sverige) visa att man har en vision, så får man även vara med och hjälpa till och då måste det få kosta något. Men det gäller att man är konsekvent också. EU har idag svårt att nå konsensus och därför blir det så ibland vagt och lamt.

Tyvärr har det senaste dagarna verkar som om situationen kring Ukraina gått från att handla om rationella överväganden till att börja tas över alltmer även av känslor, där också de olika tankesätten syns på de olika sidorna.

En intressant sak är att en rysk analytiker som blev intervjuad i ett radioprogram berättade att tidigare på 1990-talet var det diplomater som hade skött delningen och avtal mellan Ukraina och Ryssland. Det var komplicerat redan då, men med professionell diplomati och tålamod lyckades man lösa det. En av dessa diplomater som spelade en nyckelroll har tydligen gått bort nyligen. Enligt den ryske analytikern var detta oerhört synd, för han hade varit behövd för så pass svåra förhandlingar och mellan raderna lät det som att man idag inte hade samma tillgång till just professionella diplomater, antingen att de var för få eller inte kunde göra sin röst hörd.

T, en annan läsare.