För nästan en månad sedan hade SVT en artikel och reportage om LAPD och hur man fått ner grova brott i Los Angeles med 75%. Metoden är den samma som i New York, dvs förebyggande arbete, ansvar och rätt . Samtidigt har SVT grovt förenklat antalet poliser och jämställer det med svensk polistäthet. Vilket är en grov underdrift.
Till en början så kan inte modellen fungera i Sverige, eftersom den bygger på chefsansvar. Man mäter helt enkelt på antalet anmälda brott, och om antalet anmälda brott inte följer målet och berörda chefer inte omedelbart begär nödvändiga förstärkningar och inte tar nödvändiga åtgärder så sparkar man chefen. I Sverige har vi som bekant inget tjänstemannansvar och LAS gör att man inte kan sparka chefen. Chefen sitter säkrare än alla andra oavsett hur inkompetent vederbörande är.
I Sverige mäter vi på uppklarade brott. Utan brottslighet så får man inga uppklarade brott, så för att klara upp så många brott som möjligt och få en fin guldstjärna att sätta i kalendern vill chefen ha så hög brottslighet som möjligt. Dessutom använder man diverse fina statistiska trick för att få upp antalet uppklarade brott, t ex är ett bostadsinbrott en anmälan, men om tjuven tar 25 saker och man får tag på foten så sätter man dit honom för 25 brott, vilket 25-faldigar antalet uppklarade bostadsinbrott mot verkligheten. Narkotikabrott bokför man som ett brott per beslagtagen eller uppskattad tidigare langad dos. Ett enda narkotikatillslag kan handla om 1000-tals uppklarade brott, som får chefen att se bra ut.
Målet i ett samhälle som bryr sig om brottsoffer och medborgare måste vara att ha så få anmälda brott som möjligt, inte så få uppklarade brott som möjligt. Detta inser man i USA, men inte i Sverige. I Sverige släpper man ju rent av ut brottslingarna i väntan på rättegång, så de kan begå fler brott man kan klara upp, och få ännu finare statistik för.
Över till det där med antalet poliser.
“Man skulle kunna tro att förklaringen är att de har massor av poliser, men Los Angeles har 4,1 miljoner invånare och 10.000 poliser och tvåtusen civilanställda, vilket kan jämföras med Sveriges 9,6 miljoner invånare och 20.000 poliser.”
Men verkligheten är att LAPD är bara stadspolisen, medan SVT jämför med Sveriges samlade poliskår.
Enbart i Kalifornien har man bland annat delstatspolisen som California Bureau of Firearms, California Bureau of Investigation, California Highway Patrol, California State Parks Police.
Därtill har man county police, som Los Angeles County Sheriff´s Department (LASD). Staden Los Angeles har förutom LAPD, som SVT nämner, Los Angeles Airport Police Department, Los Angeles General Services Police. Sedan har olika universitet och högskolor egen polis och Los Angeles Port Police har hand om hamnen.
Ovanpå detta kommer alla federala polisstyrkor, som FBI, DEA, ATF, Secret Service, US Mint Police, US Marshalls, US Customs and Borders, US Immigration and Customs Enforcement, US Army Police, US Air Force Police mfl.
Ovanstående är i sig en förenkling och det finns ännu fler polismyndigheter med sina ansvarsområden.
Kort sagt ska LAPD bara lösa en del av brotten. Tydligast blir t ex Highway Patrol, då LAPD inte behöver ta hand om trafikbrott på motsvarande läns-, riks- eller europavägar i Sverige.
Sveriges 20 000 poliser eller drygt två poliser per tusen, mot 2.4 LAPD per invånare i Los Angeles, ska alltså ta hand om betydligt mer brott och ärenden än LAPD. Jämförelsen är alltså helt irrelevant.
LASD har t ex drygt 18000 poliser, mot LAPD:s 10000, vilket enbart det tar upp antalet poliser till nästan sju poliser per tusen invånare.
Verkligheten är att man antagligen ligger närmare minst sju poliser, kanske så högt som åtta eller nio per tusen, än Sveriges två poliser per tusen och alltså dessutom koncenterar sig på att få så låg brottslighet som möjligt, inte att ha så hög brottslighet som möjligt, så man kan lösa många brott via statistikfusk.
Sverige skulle över huvud taget må bra av att man sparkar chefer, med omedelbar verkan och utan fallskärmar eller avgångsvederlag om de inte sköter sitt jobb. Istället kliar alla chefer varandras ryggar inom alla svenska myndigheter och förvaltningar och tillser att man når en post i omvänd proportion till sin kompetens och stannar där och förstör organisationen maximalt.
17 kommentarer
Ledsen att behöva hålla med dig!
Tillåter du en tacksam klapp på axeln.?
Ja,om jag nu når upp..
Fortfarande sur över foliehatten? Varför har du bytt nick föresten?
Mitt förstånd har sina limits.
Bussig förklara i enkla ord, please!
Mycket bra inlägg!
Om om förändring finns dock inte. Moderaterna har regerat med världshistoriens minst kvalificerade justitieminister. Ingen utbildning. Har aldrig haft något jobb. Även i u-länder har justitieministern ofta doktorerat i juridik. Moderaternas förolämpande förakt för rättsfrågor är verkligen deras starkaste profilfråga. Tusentals människor dör eller skadas svårt av moderaternas burtala våldsnegligence.
Moderaterna lovar att det totala rättsväsendet, inklusive den oändliga förvaltningsdomstolslabyrinten, aldrig ska få mer än 1% av BNP, samtidigt som de betalar bort 50% av BNP på andra offentliga utgifter. Rättsväsendet anses bara vara ett oviktigt "särintresse" och en lämplig parkeringsplats för en slaviskt lojal inkompetent trotjänares ministerlön. Definitionen av var borgerlig ideologi står i rättsfrågor är glasklar.
Målstyrning är otroligt svårt för komplexa system. Nästan oavsett vad man sätter upp för mål så blir det fel eftersom man fokuserar för mycket på en liten del och missar något annat som också är viktigt. Om man dessutom kopplar målen till bonusar blir lätt extra mycket fel eftersom personalen får tunnelseende att uppnå målen oavsett vilka negativa konsekvenser det får för andra försummade delar av verksamheten. Och dessutom går det alltid att motivera eventuella försummelser med att det inte ligger i linje med målen.
Polis, sjukvård, militär och liknande ska inte ha detaljmål. Däremot övergripande principer som de kan passa in verksamheten i. Militär kan iofs ha specifika mål i krig.
För att något ska kunna räknas som mål måste det vara mätbart, och därmed kvantifierbart. Alla verksamheter passar helt enkelt inte för målstyrning. Men det är klart om man t.ex. betraktar sjukvården som en fabrik som producerar behandlade patienter kanske man kan målstyra den, men då blir förstås behandling och vård därefter, och patienterna får finna sig i att bli produktifierade.
Och går man på den linjen kan man väl även importera resten av bilfabrikernas system med just-in-time leveranser och löpande-band-principer enligt ISO9000. Va! är det redan gjort?
Det rimliga alternativet, som jag ser det, är ett meritokratiskt styre nån som faktiskt har forskat på eller är insatt i dessa komplexa system får vara med och utforma budget, policy och satsningar och sånt, eller att ledningen åtminstone lyssnar på dylik kompetens.
Inte sällan upptäcker man t ex att förebyggande insatser ger mest effekt per krona. När det gäller dödsbränder visade man det redanpå 1970-talet i Storbritannien, men det dröjde 30 år innan kommunernas räddningstjänster började skaffa sig "informatörer" och gå ut i lite större informationskampanjer och sånt där. En lågoddsare är ju att det förhåller sig på samma sätt med kriminalitet, och att man inte alls ska satsa mer på prickskyttar och piketer i det stora, statistiska perspektivet.
Om man lyckas definiera vad verksamheten går ut på på en hög nivå, organiserar sig därefter och ser till att avsätta tid för förbättrings och kvalitetsarbete kommer man rätt långt.
Det finns exempel på att man avsätter 10% av arbetstiden i producerande privata företag för att bedriva rent kvalitets och förbättringsarbete, kontinuerligt. Och här gäller det att få med alla på alla nivåer. Varje person vet ofta hur just dennes del av processer, organisation och verktyg kan förbättras. Och har man en sån process igång så behöver man inte vara perfekt från början, utan det är något man hela tiden strävar mot. Ibland kan man mäta att man faktiskt blivit bättre, och ibland går det inte att mäta men berörda personer tycker att det blivit bättre, och ibland blir det sämre och då backar man.
Målstyrning för tankarna till centralplanering och femårsplaner.
Eller ja, för att vara ännu mer konkret – nästan alla rikspolischefer i modern tid har varit jurister, utom tydligen Björn Eriksson. Det verkar väl helt onödigt.
Har påpekat det förr: Det är alldeles för svårt att sparka nån i Sverige.
Ingen verkar ha ansvar utan så länge man skyller på andra i en cirkel så blir ingen sparkad, och de få gånger någon blir av med jobbet från en chefsposition får dom stora fallskärmar och annat.
Visst, ibland är det FÖR lätt att bli av med jobbet i USA, men nånstans mittemellan, där ser jag hur vi skulle ha en bra lösning, med ansvar hos chefer och om man inte sköter sitt jobb så får man sparken.
Om någon chef blir av med jobbet så sparkas denna inte för i politikernas mun heter det "vi har så kompetent personal" och så sätter man dem som chef på någon annan institution istället.
Public service my ass. Fostrings-tv har aldrig varit mer transparent men anpassas naturligtvis efter de efterblivna tittarna.
Medimixus, Du som inte är efterbliven. Vad tittar Du på? Föredrar Du reklamkanalerna? Kan vara bra att veta om man vill höja sin intellektuella nivå.
Spionprogram.
Nedgången i brottslighet är väl mer en effekt av Roe vs. Vade?
Vill minnas att utfasning av bly i bensin, samt legalisering av abort är viktiga orsaker till nedgången i brottslighet i USA 20-30 år senare. Jag misstänker att dessa effekter är större än olika ändringar i hur polis/åklagarväsende fungerar, och som politiker försöker ta åt sig äran av. Om vi bara låtsas att vi ser en mätbar nedgång i brottsligheten. Hur sannolikt är det att en politiker/byråkrat inte försöker utnyttja detta för att presentera sig själv som framgångsrik?
Exponering för bly under barndomen gör att bly inlagras i tändernas emalj, och det är sedan länge känt att IQ korrelerar omvänt (mer bly i emaljen-lägre IQ) med blyhalt i emaljen.
http://en.wikipedia.org/wiki/Legalized_abortion_and_crime_effect
https://www3.amherst.edu/~jwreyes/papers/LeadBehavior.pdf
Väl genomgånget i Freakonomics-boken – vilken också ger en förklaring till vad som drar folk in i amerikanska gäng som håller på med knarkförsäljning och sånt där.
Amen!
Det är just ansvarsfrågan som är ett av våra största problem i Sverige öht. Aldrig nånsin behöver någon stå till svars när det offentliga misslyckas. Tror detta genomsyrar många verksamheter, framför allt offentliga. Rektorer borde ha personligt ansvar för hur elever presterar på nationella prov, polischefer för antalet anmälda brott, sjukhuschefen för antalet felbehandlingar etc. Istället "sparkas" inkompetenta chefer snett uppåt.
Visst, det kommer säkert bli en och annan som får foten trots att de gjort allt som står i deras makt för att förbättra situationen. Men trots allt tycker jag vi får leva med att enstaka "oskyldiga" kommer att offras för att vi ska få mer välfungerande verksamheter. Man får helt enkelt vara medveten om att med den fina titeln och höga lönen så kommer också ett ansvar och att det kan komma att gå åt hvete för en personligen.
Med detta sagt så tror jag också att USA inte alltid är så inhumant som vi inbillar oss. Även om man misslyckats med ett jobb så får man ofta en andra och även tredje och fjärde chans på andra myndigheter/företag. Kanske är också detta ett utslag av avsaknad av LAS. Där har man råd att ge människor en chans eftersom det alltid går att sparka dem om de inte presterar. Här i Sverige är det istället ett fruktansvärt testande, intervjuande och tagande av referenser innan man vågar ge någon jobb. Detta är det det som skapar utanförskap och ett A och B lag! Avskaffa LAS så kommer människor (inklusive oprövade invandrare och ungdomar) att få chansen på arbetsmarknaden.