Riksrevisionen publicerade idag en skarp granskningsrapport mot skapandet av Polismyndigheten via sammanslagningen av de 21 länspolismyndigheterna 2015. Trots sedan dess dubblad budget personuppklaras färre brott och har ersatts med pinnjakt, samtidigt som den lokala kopplingen gått förlorad.
Färre brott har alltså uppklarats sedan reformen och Riksrevisionen sammanfattar:
“Den totala personuppklaringen har minskat sedan reformen och kostnaderna per anmält och personuppklarat brott har ökat markant sedan reformen. Inte heller den lokala nivån har stärkts i den utsträckning som det var meningen.”
Riksrevisorn säger:
“Polisens anslag har nästan fördubblats sedan 2015, och personalstyrkan är betydligt större. Rimligen skulle utredningsresultaten förbättras med fler anställda per brott, men utvecklingen har gått åt fel håll. Det var inte vad riksdagen förväntade sig.”
Myndigheten lyssnar inte på medarbetarna och verksamhetens behov och verksamheten har inte heller följts upp och justerats, utan det har varit kartan som gäller, inte verkligheten.
Kostnadsökningarna är inflationsjusterade, sk fasta priser:
“Sett till fasta priser har kostnaden per personuppklarat brott och lagföringsbeslut mer än dubblats, medan kostnaden per brottsanmälan har ökat med nästan 60 procent. I nominella värden har kostnaden per personuppklarat brott och per lagföringsbeslut i stället nästan tredubblats sedan 2009. Utgår man från bildandet av Polismyndigheten 2015 har kostnaderna i nominella värden fortfarande mer än dubblats per anmält och personuppklarat brott. I fasta priser, med 2009 som basår, har kostnaden per anmält brott ökat med knappt 53 procent, den per personuppklarat brott med knappt 72 procent och den per lagföringsbeslut med drygt 38 procent sedan reformen. Ökningarna har varit större efter 2015 än före.”
Antalet handlagda brott per anställd har minskat med 34% och personuppklarade brott med 42%. Personuppklarade brott är brott där polisen anser sig identifierat gärningspersonen, men det är inte samma sak som att det väcks åtal eller blir en fällande dom. Även brott där dom fallit har minskat med 28% per anställd.
Vad gäller den beryktade pinnjakten (“antalsmål”) så skriver Riksrevisionen:
“Personer som vi har intervjuat har uttryckt att omorganisationen befäste olika roller, och att man då inte kunde arbeta med annat än det som ingick i den rollen. Även interna krav på att nå vissa antalsmål skapade behov av att värna sina egna resurser.”
Det är oklart hur Riksrevisionen beräknat antalet brott. Tas man t ex med fem skjutvapen är det fem skjutvapenbrott för att snygga till uppklarningsstatistiken.
Situationen ska dock förbättrats senaste året, men sammantaget visar det hela att pengar inte är allt. Uppenbarligen har det funnits stora ledningsproblem inom Polismyndigheten, men det ser ju alltid bra ut att anslå mer medel så är man skyddad som politiker.
Alla problem kan inte lösas med att man slänger mer pengar på dem och förmodligen är det ingen skillnad mellan t ex regionernas hantering av sjukvården och Polismyndigheten, dvs man lyssnar inte på verksamhetens behov utan följer kartan och anställer lite fler kommunikatörer för att snacka bort det hela. Ingen skugga ska falla på utförarna i skyttegravarna, utan ansvaret ska utkrävas högre upp i organisationen.
