Nedanstående är ett gästinlägg av Frida Ekstedt, psykolog.
Katastrofvården i Sverige – pengar går före patientsäkerhet – läkarslarv är väldigt vanligt – allvarliga cancerdiagnoser missas troligen varje dag på vårdcentraler i Sverige.
Det här är min mammas historia.
Jag vill att så många som möjligt läser detta och delar med personer som kan göra något för att förändra vården i Sverige. Mitt liv kommer aldrig att bli detsamma.
Mamma söker i februari 2012 till gynekolog på Aleris Specialistvård i Göteborg, eftersom hon ofta är kissnödig och måste gå på toa flera gånger per natt. Mammas ordinarie gynekolog arbetade inte den dagen och en annan gynekolog gör ett utraljud och vanlig gynundersökning och ser inget onormalt. Diagnosen blir urinrörskatarr, mamma får behandling för detta.
Mellan februari och juli går mamma till ordinarie gynekolog på Aleris fem gånger, cirka en gång i månaden. Gynekologen gör inget extra ultraljud och tar inga extra tester, även om mamma flera gånger påpekar att hon bara blir sämre och att behandlingen ej hjälper. Mamma beskriver för mig efteråt vad hon sagt till gynekologen. Att hon har värk i magen, att hon är uppsvälld över magen, att hon har värk som strålar mot ryggen, att hon är mycket trött, att hon känner ”knölar” som bular ut från magen att hon ofta behöver gå på toaletten och ofta är kissnödig.
Jag har begärt ut journalen och gynekologen behandlade bara det som hon tror är en urinrörskatarr.
Mamma söker till vårdcentralen under våren, Capio vårdcentral i Billdal/Hovås. Jag är osäker på månaden, jag tror det är i mars. Läkaren tar inga extra tester. Vederbörande träffar mamma i fem minuter och konstaterar att det är magkatarr och skickar hem henne med recept på Losec.
Mamma söker till Capio vårdcental Axessakuten i Göteborg efter detta. Jag tror det är i april. Mamma har så ont att hon nu måste ligga på bänken i väntrummet. Jag har även begärt ut dessa journaler.
Läkaren tittar på mamma tio minuter. Skickar hem mamma med uppmaningen att ”äta mera skonsam mat, som kyckling”. Tror behandlingen är Losec.
I augusti 2012, söker mamma igen till Capio i Billdal. Hon har nu så ont att hon inte kan stå på benen, kan ej äta och mår illa. Läkaren som träffar mamma blir bestört och konstaterar att mamma är väldigt sjuk. Hon får åka ambulans till Östra Sjukhuset där hon opereras akut.
Överläkaren ringer mig efter operationen och beskriver att det är cancermetastaser i mage, lever och tarmarna. Troligtvis är även lungorna drabbade. Han ger mig beskedet att mamma har några veckor kvar att leva. Han ger även detta besked till mamma och pappa. Överläkaren beskriver även att det är så mycket tumörer att han har svårt att veta vilken som är modertumören, men han tror det handlar om magcancer. Att det är för mycket tumörer för att kunna operare mamma. Man sätter in en stomi på henne. Efter en vecka får vi patologiprovet som visar på att hon har äggstockscancer.
Nu är mamma mycket smal och jag blir orolig för om hon får i sig tillräkligt med näring. Hon äter mycket lite. Jag kontaktar sjuksköterskan på mitt arbete och hon säger till mig att kräva av sjukhuset att se till att mamma får näringsdropp så hon får i sig näring. Pratar med mammas läkare och de ordnar med dropp eftersom jag kräver detta. Jag begär senare ut journalen där det står att de på morgonmötet bestämt att mamma skulle få näringsdropp, detta stämmer inte då det var senare på dagen som detta besluts tog, eftersom jag krävde det.
Som jag ser det hade Östra Sjukhuset redan gett upp om mamma.
Jag begär nu ut alla journaler och beskriver mammas ”vård” och behandling från hennes gynekolog, samt på vårdcentralerna som hon sökt. Jag anmäler nu mammas gynekolog på Aleris Specialistvård, samt läkaren hon träffade första gången på Capio Vårdcentral och Axessakuten till Socialstyrelsen.
Jag tror inte det är sant när jag får beskedet av socialstyrelsen att ”läkarna har ej gjort några fel i sina bedömningar”.
När jag begär ut journalen från Aleris Specialistvård, så berättar jag för sjuksköterskan där att gynekologen missat att mamma hade äggstockscancer och att mamma nu kanske kommer att dö. Jag får då en klapp på axeln och kommentaren ”vill du träffa våran kurator för några samtal”. Jag har lust att skrika ”fattar du inte ni har dödat min mamma på grund av slarv och nu erbjuder ni mig samtal med en kurator som plåster på såren!” Det är absurt. Jag arbetar själv som psykolog.
Mammas gynekolog på Aleris Specialistvård ringer upp mig efter några veckor när hon hör vad som har hänt. Hon verkar inte förstå allvaret i situationen. Hennes kommentar är ”jag litade på resultatet på det ultraljud som gjordes av tidigare gynekolog och funderade därför ej på att ta ett nytt”. Jag är för chockad för att skälla ut henne. Sen beskriver hon något om hur hennes egen son ej fick rätt vård utomlands.
När det gäller cancer så är tid det samma som liv. Hittar man äggstockscancer i ett tidigt skede är överlevnadschansen mycket god. Hittar man den i ett sent skede är överlevnadschansen mycket dålig. Jag klarar inte att tänka tanken att mamma kanske hade levt i dag om hon träffat en kompetent läkare som lyssnat på henne, tagit henne på allvar och framför allt tänkt till! En läkare som tagit alla de tester som behövdes för att utesluta en allvarlig sjukdom.
Min mammas bror är läkare och mina två kusiner är läkare, jag har även haft flera kollegor och har vänner som är läkare. Jag har diskuterat mycket kring vad som hände med mamma med dem.
Äggstockscancer är svår att hitta. Det syns inte alltid på ultraljud att man har cancer. Om äggstockarna är över fem cm så kan man misstänka att det är cancer och ta tester från dem. Fast är man en duktig läkare så lyssnar man på patienten! Symptomen som mamma beskrev för sin gynekolog är klara tecken på att hon kan ha cancer och hur denna gynekolog ej tänkte på att utreda vidare är ofattbart! Ett enkelt test med en tumörmarkör hade visat att mamma var mycket allvarligt sjuk.
De som nu tänker stackare som råkat ut för detta, men det händer ej mig. Så kan jag bara säga att nu när jag pratat med vänner och kolleger om detta så är det väldigt många som råkar ut för samma sak. Läkare missar varje dag cancer i Sverige. På privata vårdcentraler så vill man ej ta för mycket tester eftersom tester kostar pengar. Skulle man ta alla tester som behövs så skulle vårdcentralerna kanske ej gå med vinst utan gå med förlust. Jag vill inte att politiker och ekonomer skall bestämma vad liv får kosta. Då är det bättre att läkarna på vårdcentralerna ger patienten ett val där patienten själv får välja om hon vill betala för de tester som behövs eller inte.
Problem nummer ett med vårdcentralerna är att ett besök får ta ca tio min. Det är alldeles för kort tid för att kunna ställa rätt diagnos. Jag förslår att besöken är tjugofem minuter och att ett läkarbesök kostar dubbelt så mycket. Även att läkaren skall uppmuntras att ta alla de tester som behövs. Vi har ett ”pinnsystem” i svensk vård vilket innebär att desto flera ”pinnar” (patienter) du tar desto större klapp på axeln får du av chefen och desto högre lön får du. Vi mäter inte kvalite! Vilket är en katastrof som kostar ofantigt mycket i lidande och pengar. Ja, pengar eftersom det verkar vara det som är det viktigaste. Så jag vill att varje person som kan påverka systemet tänker till!
Problem nummer två. Flera läkare jag pratar med är kritiska till att testa mycket. Vad de kallar ”övertestning” av patienter. Detta på grund av att vissa test tydligen kan ge indikationer på att en patient kanske har en sjukdom som hon eller han kanske ändå inte har. Som en läkare uttryckte det ”man vill ju inte gärna ge folk ångest i onödan”. Nej, ok ni vill inte gärna ge folk ångest? Men det är ok att patienter dör på grund av att läkare testar för lite.
Vad tror ni att det kostar samhället och människor i varje fall där cancer hittas ofta för sent? Det kostar miljoner i onödiga operationer, mediciner, liv och lidande. Dessa pengar skulle vi kunna lägga på förbyggande insatser av vårdcentralerna, de måste få resurserna för att göra ett grundligt arbete och få belöningar för detta. När en patients söker till en vårcentral så får läkaren där ingen återkoppling på vad som händer med patienten.
Det jag föreslår är att man borde följa upp patienterna och återkoppla statistik till läkarna på vårdcentralerna. Exempelvis träffar läkaren X antal patienter ett år, tio av dessa hade en cancerdiagnos. Som hypotetiskt exempel missade läkaren åtta av dessa och fem patienter dog av följande cancer. Läkare skulle aldrig göra om samma misstag igen. Tro mig. Vi skulle spara så många liv om vi införde detta i Sverige.
Läkarna behöver känna ett större ansvar. De vet att en anmälan ofta inte leder någonvart, läkarna håller varandra om ryggen. Vi har heller inget system som i USA där man kan bli stämd för felbehandling, i Sverige handlar det om småsummor. Fördelen med detta system är att läkarna blir mera noggranna eftersom de blir rädda för att bli stämda. Tydligen är inte tanken att göra ett så grundligt och bra arbete som möjligt tillräckligt motiverande.
Mamma levde ett år och tre månader efter att hon fick sin diagnos.
Jag såg hur hon varje dag plågades med smärtor, illamånde, kräkningar och svårigheter att orka gå, stå på benen och kunna äta. Cancer är ett helvete och ingen skall behöva utstå detta på grund av slarv och lathet.
Varje dag resten av mitt liv kommer jag att sakna dig, mamma!
//Frida Ekstedt
100 kommentarer
Ja, läkare får man inte ifrågasätta.
Snutar får inte ens ta med sig tjänstevapnet hem, då får dom kicken – läkare däremot får behålla receptblocket även efter pension, ända till dom dör om dom inte gör bort sig alltför allvarligt.
Detta stämmer med mina erfarenheter. Problemet är att man betraktar människor som 1) omyndiga och utan människovärde 2) som ekonomiska enheter.
En anhörig till mig som hade en allvarlig nervsjukdom, vilket jag tidigt påpekade kunde vara fallet när jag hörde symtomen beskrivas, fick hos vårdcentralen remiss till sjukgymnast. Är det en rädsla för att konfrontera patienter med obehagliga diagnoser, är det inkompetens?
Som synes ovan, och i många andra fall, kostar det ingenting att vara grovt oskicklig om man råkar jobba i vården. Så varför göra ett bra jobb, liksom?
Bågenholm&co på läkarfacket har dessutom gjort ett toppenjobb med att hålla utbildningsplatserna nere – så får man kicken finns det gott om jobb ändå.
Att överlåta sjukvården till Läkarna är tydligen oansvarigt.
Med dagens IT samhälle så borde det finnas ett utrymme för en bättre uppföljning av hälsan.
Det är alltid lika intressant att se på när TVdoktorn House löser sina patienters problem. Trail and error.
Men han är fanatiskt intresserad av att lösa problemen.
Prover är dyra sägs det. Vad sägs om denna ersättningspolicy (SL) . Prover upp till 1000 ger ingen ersättning , prover över 1000 ger full kostnadsersättning. Gissa om det tas prover där-dyra prover!
Nu är det egentligen inte läkarna som är problemet.
En bekant arbetar som chef, på en avdelning på ett stort sjukhus i Göteborg, med "att se till att läkarna gör det de skall". Med detta menar hon att de skall göra "det politikerna bestämt i budgeten, inte det de vill göra". På avdelningen folk dör om de inte får rätt vård. Hon var tidigare någon sorts sköterska men "gillar att vara chef".
I mina ögon, och tankar, är grannen inget annat än en politruk som mördar folk på arbetet. Det finns sådana i Sverige idag!
Exini har ju ett AI-diagnosverktyg.
Jo, läkarna är en del av problemet. Man antas inte på lämplighet utan på högst betyg. Problemet är bara att 75% av alla högintelligenta är introverta. Det betyder att de formar sin världsbild utefter kartor, manifest eller socialstyrelsens rekomendationer. Att lyssna på patienter är helt enkelt inte så de förstår sin omvärld eller ställer diagnoser.
Och här kommer det andra problemet. Läkare är det enda sättet att utbilda sig till hög lön i sverige. Man kan få högavlönade jobb på andra vägar med andra utbildningar och andra parametrar….men det handlar då om tur och andra egenskaper. Du kan inte utbilda dig till dessa jobb.
Så i just sverige måste de med bäst skolbetyg utbilda sig till läkare. I andra länder kan de bli ingenjörer mm och erhålla samma lön. Därför är 75% av läkarstudensterna introverta och borde inte arbeta med människor.
Det finns andra systemfel men urvalet av läkare är en del i ekvationen.
Ganska få blir antagna med högst betyg. Flera olika betygsgrupper på Karolinska tex antas många via prov och intervjubaserad intagning. Första urvalet är då högskoleprov (ca 1,6 räcker) och sedan prov och intervju ( bl.a. Göteborgsmördaren som dödade fackmedlem kom in denna väg). Andra universitet kan ha andra andelar av betygsintag.
Hälften av alla som legitimeras i Sverige har utländsk utbildning så det är inte bara utbildningsplatserna som orsakar läkarbristen.
Min empiriska erfarenhet från extraknäck som dörrvakt under studietiden är att:
Kanske alla läkare inte är rövhål – däremot är det väldigt många rövhål som vill bli läkare.
Sen behöver väl inte alla roller för en läkare överhuvudtaget innebära någon patientkontakt. De mest efterblivna kan ju t ex bli obducenter.
Ja, jo, OK, en del läkare är problem men huvudproblemet är organisationen. Organisationen som inte ger de läkare som inte är problem möjlighet att kunna vårda patienter. Speciellt som organisationen inte ser till att rensa ut de läkare som är problem.
Högintelligenta vet jag inte, däremot har många av de jag har som bekanta som valt läkarbanan lite säregna drag.
Det som är gemensamt är att dom har hög studiekapacitet så klart. Dom är rätt så drivna, men en del verkar drivas av nån slags revanschlusta snarare än nån kärlek till läkaryrket.
Det är någon slags statusjakt som kanske härstammar från barndomen. Lite psykopatdrag är inte ovanligt och de har inte direkt varit några poppisfigurer under grundskoletiden.
Min svärfar var över 60 år när han för första gången i sitt liv sökte läkarvård för smärtor som han hade svårt att beskriva. Läkarna avfärdade honom eftersom han arbetat hela sitt liv i skogen så var det naturligt att han hade lite ont i kroppen. När han till slut genom en anhörig som var läkare lyckades få en läkare att ta prover så visade det sig att han hade cancer som under tiden han försökt få läkarvård spridit sig till skellettet och var omöjligt att bota.
Intressant då man brukar säga att män prioriteras i vården. Här var det en man som tillhörde den idag så ovanliga gruppen svensk med traditionella värderingar, som att man inte får klaga. Han lyckades inte få vård.Det är ofta orättvist men det är inte alltid orättvisorna följer de fördommar som vi har.
Sjukvården sträcker sig, precis som allt annat i det svenska samhället i dag, hela spannet från IG till MVG. Att cancerpatienter missas i primärvården har jag personligen två exempel på, dels min pappa som dog 4 månader efter fastställd diagnos efter att man avfärdat honom i över ett halvår, och sedan min granne, som dock fortfarande är vid liv. Där hade husläkaren åtminstone vettet att framföra en uppriktig ursäkt.
Läkaren som framför en uppriktig ursäkt är troligtvis även den läkare som lär sig av sina misstag i stället för att begrava dem.
japp, handlar om den nuvarande doktrinen som säger att sophämtning, snöplöjning och vård exempelvis som denna kan rationaliseras likadant. Finns det ens en enda politiker i vårt land som har velat utmana detta männskofientliga system?
Zaremba skrev bra om detta.
Har en vän som under ett halvår vid 4-5 tillfälle sökte hjälp för svåra problem.
Vid besök hos läkare i Tyskland upptäcktes cancer.
Jag har en annan vän vars barn avled i cancer efter att under lång tid sökt hjälp för svåra problem.
Vid besök hos läkare i Spanien upptäcktes cancer – flickan avled efter lång kamp.
Har själv erfarenhet av en fullständigt usel svensk sjukvård, där huvudproblemet är dåligt organisation och brist på ansvar inom systemet.
Enligt min mening skulle ett system där behandlande läkare har ett personligt ansvar för patienten till dess patienten är färdigbehandlad eller annan läkare övertagit ansvaret för det aktuella problemet få systemet att fungera mycket bättre än idag. Vi behöver effektivisering och engagemang – inte mer pengar till sjukvården. Sen skall förstås personer som uppehåller sig illegalt i Sverige inte erbjudas sjukvård om de inte efter behandling förpassas ur riket..
RB; God idé, men fungerar tyvärr inte. Man prövade ett liknande system i Storbritannien för ett tag sedan (deras NHS system lider av ungefärliga problem som vårt) men det ledde till att läkarna skrev ut folk så snabbt som möjligt eller bolla patienterna vidare för att "gardera sig". Försöket fick även effekter på privatvården; man specialiserade sig helt sonika bara på "lätta" åkommor och patienter som minimerade risken för att "åka dit".
Jag ser tyvärr bara en lösning; förstatliga skiten, och kicka läkare omedelbart som uppenbarligen inte sköter sig. Både företag och anstälkda kommet att hålla på så här så länge ett företag leder arbetet; kan man spara in på provtagning så gör man det. Fokus är som bekant inte att ge god vård, utan att fylla företagets offshore konton.
Vissa saker skall inte vara organiserade som företag. Sjukvård är en av de få.
Fast om man ska köra din lösning måste det finnas nån som sparkar läkarna:
1. Det dräller inte direkt av onkologer i gathörnen. Man kickar inte kvalificerad personal hur som helst, särskilt inte som det utbildas så pass få läkare.
2. Det måste vara en rimlig tillsyn. Om man drar sig till minnes caset på Astrid Lindgrens barnsjukhus så kan vi för det första skita i själva rättsprocessen – men där fanns ett antal debattörer som helt sonika hävdade att polis och åklagare inte borde få ta sig an sådana fall eftersom läkare är smarta och poliser är dumma, ungefär. Dvs, läkare lyssnar bara på andra läkare. Det är väl en lågoddsare att det blir kåranda likt snutarna under sådana förhållanden.
Alla som behöver vård har naturligtvis rätt att få vård.
Däremot inte gratis vård. Den som vistas illegalt i Sverige och försörjer sig genom
att jobba svart betalar ingen skatt och kan då inte räkna med att få gratis sjukvård. Om man tycker att sjukvård är ett behjärtansvärt ändamål så borde man kunna samla in pengar till sjukvård av illegala invandrare.
Att erbjuda alla som kommer till Sverige gratis sjukvård borde innebära att allt fler svårt sjuka tar sig till Sverige, något som förmodligen blir ohållbart i längden.
Det finns många som uppehåller sig legalt i landet som inte betalar skatt och skall därmed inte få vård enligt ditt resonemang. Till exempel barn, ungdomar som aldrig lyckats få jobb, långtidssjukskrivna, förståndshandikappade med mera.
En läkare som inte behandlar en svårt sjuk människa som kommer till sjukhuset borde inte vara läkare.
Ron Paul har snackat en del läkarvård i ett icke-socialistiskt samhälle (han jobbade ju som läkare innan sin politiska karriär). Han säger att dom inte nekade någon behandling.
Mitt råd till alla som vill ha hjälp från sjukvården – ge er aldrig, var jobbig, kräv en tid när ni skall få svar eller behandling. Åk aldrig därifrån utan få svar på vad som skall ske och när det skall ske.
Ring omedelbart när tidsfristen närmar sig eller passerats.
Ställ krav!
Allt är naturligtvis sjukvården uppgift men där fallerar den ofta, varför man måste sköta det själv.
Precis, är du dödssjuk i en allvarlig sjukdom ska du samtidigt ha energi till att läxa upp vårdpersonalen.
Kommer att tänka på historien om mannen som lät skriva på sin gravsten: "Jag sa ju att jag var sjuk"
Ja fy fan för att orka bli sjuk. Inte nog med att man tydligen behöver ta fighten med sjukvårdsapparaten, man behöver ju papperspilla med en del vid sidan av också.
Det är den metoden jag kör med – jag ser till att komma till vårdcentralen påläst och är tydlig med att min hälsa är det viktigaste jag har, och att jag förstår alla aspekter av den, och jag förväntar mig att få en förklaring från läkarna hur de har kommit fram till en diagnos.
Lyckligtvis har jag bara behövt vara i kontakt med vården då jag varit hyfsat frisk och stark. Om jag är utslagen av sjukdom så blir det svårare, då tänker jag försöka ha med min fru som stöd.
Skillnaden mellan Gud och en läkare? Gud tror inte han är läkare.
@RB så ser det tyvärr ut. Man bör vara en jobbig jävel om man ska få rätt vård. Och ja, det här är främst ett organisatoriskt problem. Cheferna är många och blir bara fler. De som vårdar blir färre. Svensk sjukvård har hyfsat bra rykte än så länge men det går skarpt utför. Bäst vore om den första läkaren patienten träffar är den som avslutar ärendet, som du skrev. Det är dock omöjligt med stafettläkarsystemet som dessutom dränerar landstingen på pengar/ Sska
Sjukvård är ofta komplext och en patient kan ha flera åkommor som kräver olika specialister. Men det kokar ner till engagemang och ansvar, vilket jag tror till stor del saknas inom offentlig vård. Kokar jag ner det ännu mer så är det fråga om att patriotismen, plikten och ära är begrepp som inte finns nu när multikultur och kulturmarxism gäller. Vi får vad vi förtjänar.
@RB: Håller med till punkt och pricka.
Det finns ljus i mörkret dock. När en anhörig för en tid sedan fick en akut infektion,så åkte vi till akuten på KI i Huddinge. Blev otroligt positivt överraskad över den skicklighet och snabbhet som mötte oss där. Faktiskt så förvånad att jag googlade lite. Det visade sig att de infört ett flödessystem där man träffar de mest erfarna och skickliga läkarna först. Detta har gjort både väntetiderna kortare och patienterna mer nöjda, vilket jag kan intyga.
"Ola Blennow är övertygad om att en viktig del i
förbättringsarbetet har varit att placera specialister
med hög kompetens i första linjen"
http://www.sjukhuslakaren.se/pdf/209_42.pdf
Jag är kritisk till systemet med remisser. På många ställen, som t. ex. ortopeden på Capio S:t Göran, tar de inte emot utan remiss från din husläkare. Det innebär i praktiken att man måste gå igenom samma (allmän)undersökning två gånger innan remitterad till t.ex. MRT-undersökning och behandlande specialist. Slöseri med tid och pengar.
Nästan identisk histora som för min pappa men där var det cancer i gallan som läkarna gav upp med på en gång när de upptäckte den efter att pappa hade sökt för magproblem i flera år och bara fått losec. När pappa dog så visade det sig att den stora tumören till 80% bestod av en gallsten på 4 x8 cm och att cancern inte alls spritt sig utan att pappa dött av en propp i lungan eftersom att vården glömt att sätta in blodförtunnande medicin efter operation. Susanna Svensson
Den lokala vårdcentralen är väl dit man går först. Problemet där är förstås att skilja alla hundra mindre sjuka som kommer med samma symptom som den där hundraförsta med cancer. Problemet blir förstås inte mindre av att de leker affär, och får betalt per avverkad patientbesök, etc. Har läkaren bara en slot på 15 minuter per patient så är det ju en faktor som trycker på i en eventuell diagnos. Det gäller att hålla det löpande bandet rullande så att det inte går ut över effektiviteten och omsättningen.
Förövrigt känner nog de flesta, eller har i släkten, många som har haft eller dött i cancer eftersom det är den näst vanligaste dödsorsaken i Sverige. En mindre del av dessa har förmodligen blivit dåligt behandlade och dött därav. Andra tror sig blivit dåligt behandlade, och andra har dött i alla fall även om de fått bästa och dyraste behandlingen. Många blir förstås även botade.
Och mycket riktigt måste man stå på sig, som RB noterar. Är man för sjuk att göra det själv behöver man en vän som kan göra det åt en, helst en som jobbar inom vården. Och innan man söker för något bör man ha researchat ordentligt så man kan ställa rätt frågor och ifrågasätta.
Har själv vart med om slarviga läkare, bett om att få ut journaler, journalerna är redigerade i efterhand… läkarna ljuger i dom såklart. Deras miss kunde lätt kostat mig livet…. min respekt för vården är noll. I socialismens anda ska dock alla ha lika vård, dvs lika dålig vård. Det är inget fel på läkarna, utan de blir piskade till att göra som de ofta gör. Tror alla läkarna hade velat ha dubbla patienttiden om det var möjligt. I usa må sjukförsäkring kosta en bra slant men så är deras skatter inte heller jämförbara med våra.
Lite intressant läsning, säkert en hel del BIAS men ändå… http://www.captustidning.se/index_magazine.php?page=article&id=644
Alla ändringar i journaler stämplas naturligtvis. Du kan inte ändra i en journal i efterhand utan att det märks.
Annars stämmer det du säger 100 %. Mindre pappersarbete och fler patienter är vad alla läkare vill ha. Man blir ju läkare för att få jobba med människor, inte med datorer.
Gripande historia. Blir sorgsen.
Apropå kåranda så för några år sedan fanns inget rapporterat medicinskt misstag inom japansk vård. Möjligt att det kommit sedan dess. Dom har drivit kårandan till max. Vi är inte där riktigt än i Sverige.
Ett problem som var tydligt i ALB- fallet var att språkförbistringen orsakade problem där polisen inte förstod vanliga vårduttryck. Domstolen själv påpekade just att utredningen var mycket bristande, inte bara från läkarhåll som kritik framfördes. Ett förslag är att ha en liten grupp som utreder medicinska fel just för att det är svårt.
Nej, det fanns väl inga fel på Fukushima innan olyckan heller vad jag förstår.
Det finns ju alla möjligheter att civilanställa vem som helst för brottsutredningar, men:
1. Hur ska du vara säker på att det inte finns jäv? Läkarkåren är väl inte enorm.
2. Det som hävdades i ALB-fallet (om jag minns rätt) var att läkares yrkesutövning inte hör hemma i en rättssal oavsett vilka experter åklagaren och polisen skulle råka ha. Just den attitytden är skitskön, att läkare helt enkelt inte kan begå brott.
Ben kan rekommendera p3 Dokumentär om ALB-fallet.
Det var en rättsläkare som tagit ett felaktigt prov under obduktionen som fick polisen in på spåret att det var en "dödsängel" som satt i system att avrätta döende barn.
De fick alltså för sig att de jagade en trolig massmördare och begick därför en hel massa misstag i utredningen som snarare gett läkarna som sågar inkompetenta poliser vatten på sin kvarn.
Jasåru.
Annars hittade ju inte RÅ nåt att haka upp sig på vad gäller varken åklagaren eller polisen.
Det är dock bara en sida som har funnit för gott att tvätta sin skitiga byk i offentligheten och det är inte åklagare och polis.
Ja det tas upp i dokumentären som helt ofattbart att RÅ släppte det helt med så många frågetecken.
Vinter, frånvaro av något är inte något bevis på något alls. I japanfallet kan det lika gärna vara ett utslag av en vanlig kulturyttring, att rädda ansiktet åt sig själv, åt någon annan, eller åt sin arbetsplats, typ sopa-under-mattan allt som inte passar in. Vi har lite av det i Sverige också, men då bor vi ju precis mellan USA och Japan också, så det är helt naturligt.
@ben dover
Det finns alltid tre varianter av sanningen, din, min och det som egentligen hände.
Läs gärna mer om fallet barnläkaren, det finns information från flera olika källor och därmed möjlighet att få en lite mer nyanserad bild av händelsen.
Naturligtvis så skall varken läkare eller någon annan grupp stå över granskning – det är en självklarhet.
Men … jag har läst på en del om just fallet med barnläkaren och min åsikt är att det är övertydligt att de poliser och åklagare som har hanterat fallet skall ställa sig i hörnet med dumstrut på huvudet, byxorna nerdragna och skämmas så öronen blir röda.
Jag har läst en hel del faktiskt.
Det som jag i huvudsak anser är intressant är inte i huvudsak sakförhållandena i det aktuella fallet – läkaren blev ju frikänd, precis som folk blir varje dag. Åklagaren misslyckades utan att nödvändigtvis ha varit grovt oskicklig eller begått tjänstefel – vilket också säkert händer varje dag i våra domstolar runt om i Sverige.
Nej, det som är spännande är naturligtvis vilken attityd läkaren och hennes kollegor har till att överhuvudtaget bli föremål för en förundersökning.
Man blir t ex förorättad för att polisen hämtar en för att man är misstänkt för lagbokens grövsta brott – man tycker att mordmisstänkta kanske kunde inställa sig till polisstationen frivilligt och svara lite på frågor. Åtminstone om den mordmisstänkte skulle råka vara läkare.
Sen kan man fråga sig varför hela historien blev föremål för polisanmälan från första början. Varför polisanmälde de båda föräldrarna läkaren?
Hela attityden hos läkarkåren summeras ganska bra av ett litet inlägg som gjordes av en läkarstudent:
"Jag är fortsatt ganska fascinerad över reaktionen inom delar av svenska läkarkåren. Åklagare är tydligen per definition inkompetenta på sitt eget specialområde, medan läkare med Läkarförbundet i spetsen är kompetenta på nämnda område. Personligen hoppas jag att någon som läst många långa år på universitet, är tingsmeriterad och dessutom har flera år på nacken inom rättsväsendet vet vad hon håller på med. "Rättsväsendet kan inte vård" är ett argument som förts fram. Personligen hoppas jag att rättsväsendet har ganska dålig "hands on" kunskap inom knivmord och pistolmord också, förhindrar detta att knivmördare och pistolmän utreds? […] Jag kan då inte, som privatperson utan någon som helst insyn i varken utredning eller händelsen som föranledde utredningen, uttala mig för barnläkarens oskuld eller för hennes skuld. Hur kan det vara så många läkare som kan göra detta?"
I mitt fall har den lokala, privatiserade vårdcentralen varit betydligt bättre de få gånger jag varit där än t ex akut-tandvården på Kungsholmen, fick gå till citydental(som jag förövrigt kan rekommendera!) för att få hjälp med min tandvärk. Problemet idag är att läkarna i sjukvården oftast inte hinner vara läkare utan måste också fylla i femtielva satans papper vilket naturligtvis tar tid från att vara läkare; inte alla läkare man möter är inkompetenta eller slarviga, en hel del har helt enkelt inte tid att ge sin patient den tid patienten behöver för att få nödvändig vård.
Från att vi varit små har vi fått höra propagandan. Var glad att du bor i Sverige, vi har världens bästa sjukvård och den är gratis. Visst är det fantastiskt.
Sen växer man upp och inser att den varken är gratis eller ens särskilt bra.
När det dessutom inte finns några som helst kontrollmekanismer för att kontrollera kvalité ja, då blir det så här.
Ett annat exempel idag. http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/varden-missade-tarmvred-6660444-artikel.aspx
Nej, häromdagen skällde jag ut en sjukvårdstelefonist, en sådan man måste passera för att få vård, som sade att vi hade gratis sjukvård och berättade för henne om patientavgifter och att sjukvårdsavgiften är ganska stor och ingår, halvdold, i något som av skumraskanledningar kallas arbetsgivaravgift.
Jag förstår inte ditt "nej". Jag menar ju precis som du att det inte alls är gratis, utan att det kostar helt horribla mängder pengar. Pengar som försvinner på ineffektivitet och byråkrati.
Som Thomas Sowell sa. "It is amazing that people who think we cannot afford to pay for doctors, hospitals, and medication somehow think that we can afford to pay for doctors, hospitals, medication and a government bureaucracy to administer it."
Men det är klart. I Sverige tror ju folk på allvar att det är "någon annan som betalar".
Väldigt många vill bli läkare. Om man sänker skatterna så blir det än mer intressant att vara läkare. Om man även privatiserar läkarutbildningen och framför allt låter studenterna själva betala denna så skulle det utbildas fler läkare. Då kan man bara köpa vad man vill ha. Om man sedan tar bort anställningstryggheten och stärker civilrätten så kommer rätt man på rätt plats. Lojaliteten mellan läkarna bryts ner när deras monopol upphör. Och än mer press får dom om patienterna mer själva betalar kalaset. Och om Socialstyrelsen bantas. Med mera.
Men det är inget för trygghetsnarkomaner och sjuka moralister.
"Flera läkare jag pratar med är kritiska till att testa mycket."
-Det finns goda skäl till det. Medicin är inte en exakt vetenskap. Om du gör en rad medicinska tester på en rad fullt friska patienter, så kommer några prov visa onormala värden pga variationer hos individen, osäkerhet i mätmetoder etc. Detta motiverar nya prov, som också de kommer ge onormala resultat. Så dras en vårdapparat igång, med medicinering, biverkningar som i sin tur stör mätning uppföljning etc. Det skulle inte förvåna mig det minsta om sjukvården vårdar ihjäl fler patienter, än patienter som dör pga utebliven vård.
Skulle inte OECD kunna göra ett jämförande test likt det de gjort i skolan med PISA på världens all sjukvård så skulle vi få svart på vitt om hurvida vår sjukvård är sämre än övriga västländers..
Sen kanske vi kan få en fd. lumpare som sjukvårdsminister som kan styra upp i vården, införa en hårdare läkarlegitimation, förste-överläkare och en ny läkarutbildning…
Känns det inte som att vi får den offentliga sektor vi förtjänar?
om du läser Eurostats hemsida kan man jämföra olika europeiska länder och som exempel kan nämnas att trots att läkartätheten är högre i Sverige än i flera andra länder så ligger "death rate" dvs dödligheten i sjukdomar/olyckor högre.
Slutsats: dyr och dålig sjukvård
Ahem, om man inte dör av olyckor/sjukdomar, vad dör man då av?
@Ben Dover
Det finns ju "olyckor" också…
Mord och självmord menar du? Ja, enligt Fortunetellers resonemang blir den svenska sjukvården bättre ju fler som mördas eftersom de då inte dör av olyckor och sjukdomar. Den blir antagligen också bättre ju fler som begår självmord, så bästa sättet att höja kvaliteten på sjukvården är att lägga ner psykvården och ersätta den med en cyanid-tabletts-dispenser i entrén.
Med minimal moralism och maximal verklighetsförankring kan felbehandlingen ses som ett resultat av den ökande komplexitetens fallande avkastning. Det blir då i sin ordning om systemet klappar ihop och på liknande sätt inom skolan, polisen, psykiatrianstalterna, domstolsväsendet, forskningen, byråkratin, regeringskansliet, järnvägen, elnätet med mera. Och även inom den viktiga i kostnader skenande naturrresursutvinningen. Militärens fallande avkastning på ”satsade pengar” är lite udda och blir kanske rätt i kvadrat.
En betydligt större snyfthistoria än den om den felbehandlade mamman blir att hela landet förmodligen kollapsar och i bästa fall ersätts med en restkultur med ett liv liknande det på stenåldern omkring 2050.
För att vi ska lära oss något om den nya tiden, efter slutet på den här tiden, som med okunnigheten kommer plötsligt, borde en svensk kommun isoleras från omvärlden med realistiska förutsättningar. Det första isolerade restkulturområdet, som skulle kunna ligga i Norrlands inland för en naturlig avgränsning, får inga mänskliga rättigheter. Vad som beslutas avgör de själva och resultatet kan överföras i stor omfattning på omvärlden.
Jag tycker inte om att höra ordet "snyfthistoria" som du använder om Frida Ekstedts berättelse; det visar på dålig respekt!
Läkare får agera syndabock för att människor dör eller mår dåligt, som läkare tar man till sig all kritik och ni ska veta att man ofta mår väldigt dåligt då man tror att man är ansvarig för att någon har dött trots att ingen annan läkare skulle kunnat gjort ett annorlunda val än en själv. 🙁
Tror ni att läkare tycker att det är kul att veta att man inte får ta de tester man egentligen skulle vilja ta för att vara 100 % säker? Det är inte kul att behöva jobba så men det är så det är, så man står ut och hoppas att det sker en politisk förändring. Vårdcentralerna styrs av VGR:s budget som bestäms av staten.
Rent medicinskt är äggstockscancer ibland svårt att upptäcka, eftersom symptomen är diffusa. Hur många fall av cancer som går oupptäckta innan det är försent kan man bara ana sig till.
Dom kan säkert skola om sig till busschaufförer eller lokalvårdare om ansvaret och lönen är för stort.
Om ni sprang efter alla symptom som kanske kanske kan vara cancer så skulle det inte finnas några resurser kvar till någon behandling, bara till diagnostik. Jag är ingen expert, men det skulle förvåna mig om inte socialstyrelsen räknat på det där och utfärdat rekommendationer för vilka indikationer och symptom som skall föranleda ytterligare åtgärder.
En knäppskalledoktor på vårdcentralen i Storfors skrev ut betablockerare (stark livstidsmedicin) till mig efter en enda blodtrycksmätning. Enligt Socialstyrelsens riktlinjer till just läkarna ska andra mediciner prövas först. En kort tid senare efter eget surfande upptäckte jag vansinnet. När jag anmälde det till patentnämnden förstod jag att dom är ointresserade. Läkarna struntar helt enkelt i vad Socialstyrelsen säger. Dessa idiotvårdcentraler bör bara ha mindre pengar. De skriver ut mediciner hej vilt och folk stoppar i sig för de är hjärntvättade. På många områden måste skadan vara större än nyttan. Vården bör bara anlitas när det är akut. Om vill dö så bör man söka sig till vårdcentralen i Storfors.
Gamling Pamling, jag är övertygad om att även läkare är männinskor, så därför uppmanar jag dig att ge dessa putrifierade åsikter vad de tål. Ge dig på dem och sitt inte hemma och sura. Ska bara micra lite popcorn… så där, jag väntar intensivt…
Urban Knäppskalle… När du låter byta däck på bilen, är det då den terminilogin du använder, knäppskalle? Men du kanske har en annan måttståck för läkare? Ja, det förstår ju de flesta. Däcksbytare har ju ingen utbildning alls, men det har läkare. Helt förståelig reaktion. Du har inget som helst ansvar själv, du är bara en grönsak som ska lagas, eller hur? Helt befriad från intelligens eller socialistiskt ansvar. Kanske du kan åberopa den socialistiske Landsfadern nästa gång du går till doktorn, för att få bättre vård.
Urban Persson: betablockerare behöver du inte oroa dig för, de är inte beroendeframkallande och har inga biverkningar. Allt de gör är att blockera adrenalin-receptorer så att organismen inte stressar upp sig när du blir nervös. Mycket praktiskt medel för de med exvis scenskräck eller flygfobi.
Så jag bör klä ut mig till en grönsak nästa gång jag besöker vårdcentralen? Det tänkte jag inte på. Mitt hjärta klappar för socialismen. Vilken grönsak bör jag då välja? Och hur ska jag göra när doktorn säger att jag ska klä av mig på överkroppen?
Karin, betablockerare påverkar mer än andra typer av blocktryckssänkare eftersom pulsen sänks. Efter en länge tids användning ställer kroppen om sig och blodtrycket blir än högre utan medicinen eller kroppen reagerar på något annat negativt sätt. Så i praktiken tas dessa livet ut. Jag tror också att de tas som lugnande medel.
Jag har nog prövat allt som finns under kort tid och mätt. Blodtrycket sänks naturligtvis. Så mycket annan skillnad märker jag inte. Det första lilla märks mest och man kan kombinera olika saker. Jag är ingen expert på saken men förstår att sånt här har ingen större betydelse för sjukdomar och dödlighet Det visar till och med vårdcentralens pedagogiska centralt tillhandahållna diagram. Allt som man stoppar i sig har bieffekter och det är bara en mindre del av detta som man märker. Så hur man än vänder sig har man rumpan bak.
Är man så dum i huvet att man "trooor" att offentlig vård är till för att bota ens sjukdom, då dör man plågsamt!
Offentlig vårds enda syfta KAN bara var att proftmaximera de rika högavlönade byrårkaterna och de infödda livstidspolitikerna. Det är komplett obegripligt hur ett statsvåldssystem skulle kunna fungera på något annat sätt. Den sjuke som lägger sig i deras garn är lika självuppoffrande som Jesus Kristus och kommer liksom honom också att torteras till döds av staten.
Jaha, det är därför amerikaner har så bra hälsa, för att deras vård är privat. Eller vänta nu.
Amerikanarna har haft ett mycket högre välstånd än svenskarna under lång tid och har därför utvecklat många mindre hälsosamma vanor. Den bästa sjukvård kan inte göra så mycket. Det är ett annat tempo i en stor stad i USA och det tar på många sätt. Förmodligen betyder deras livsstil mer för hälsan än den bättre sjukvården.
När jag bodde i USA hade jag ingen sjukvårdsförsäkring och det gick utmärkt. Nu tror jag att Obama håller på med något sånt där borta för att föra bort fokus från ”finanskrisen”. Det finns naturligtvis mycket tok i USA. Deras kultur ligger före med allt vad det innebär. Men det här landet kommer nog att försvinna först.
USA har inte privat vård och har inte haft det på länge. Den amerikanska regimen är djupt insyltad som delfinansiär.
Kapitalist, du är antingen superrik, eller frisk och dum i huvet. Även i en socialistisk stat som Sverige lyckas sjukvården extremt bra med att bota de flesta. Annars kan du ju alltid, om du följer din predikan, flytta utomlands. Eller vad är din poäng egentligen? Troll, haverist i största allmänhet? Jag fattar uppriktigt inte sagt vad det är du vill.
En parapsykologisk analys ger vid handen att du är långtidssjukskriven, missnöjd, någorlunda intelligent, men helt vilseledd av dig själv. Förmodligen lever du på parasitistiskt socialbidrag och bidrar inte till något alls. Ja, det är min analys. Säg att jag har fel!
Det är oroande att följa debatten om sjukvården. Moralism är förödande för vårt samhälle. Folk får cancer. Folk dör. Läkare missar cancer. Det har alltid varit så och det kommer alltid vara så. Jag är själv läkare, f.n arbetar jag i Norge då jag har svårt att acceptera att arbeta inom en organisation som totalt missförstått sin huvudsakliga uppgift(läs VGR)
De flesta som skriver här inne har tyvärr allt för lite livserfarenhet och klarsynthet för att förstå att det inte finns några garantier när det gäller liv och död. Visst finns det gott om mindre skickliga kollegor men i ärlighetens namn är svenska läkare generellt väl utbildade och skolade. Privat eller offentlig vård kommer inte faktum att alla skall vi dö.
Utveckla gärna dina tankar om VGR!
Ja, många här tror att sjukvården fungerar bäst med mer yttre styrning och kontroll när detta i själva verket är orsaker till många av dagens problem.
Maciej Zarembas bok Patientens pris rekommenderas starkt!
Tack Frida!
Ovarialcancer är en lömsk sjukdom, svårupptäckt och med diffusa symtom. Den hittas tyvärr oftast sent i förloppet.
Inte ens hos övervakande högriskpopulationer lyckas man hitta sjukdomen tidigt. Trots intensiv screening, detta visar på hur svårt det är att hitta sjukdomen i tid. (1)
Läkarna litade för mycket på det ultraljud som uppenbarligen tolkats som normalt.
I allmänhet är sjukvården i Sverige ganska bra på att hitta och behandla ovarialcancer. 5-årsöverlevnaden ligger nu på ca 52% (ej standardiserat)(2). I en större europeisk studie för åren 1997-2007 var vi bäst med en 5-års överlevnad på 44%(3) (standardiserat)
USA har en 5-års överlevnad (senast de mätte, 2005) på ca 44%(4) (ej standardiserat).
Observera att man måste åldersstandardisera överlevnads- och mortalitetsdata med en väl vald standardpopulation för att kunna jämföra olika länder.
En vanlig missuppfattning är att mer vård är bättre vård. Det är helt fel. Testar man för mycket hittar man så många falska positiva fynd att utredningskostnaderna och de medicinska riskerna blir för stora.
Den olyckliga konsekvensen av ett ”lagom” letande blir att man kommer att missa fall av allvarlig sjukdom. Det är beklagligt men alternativet, att leta efter alla möjliga nålar i höstacken är sämre.
I obduktionsstudier har män (som dött av andra orsaker än prostatacancer) ofta ( i 80% av fallen) prostatacancer.(5) Få av dem kommer att dö i prostatacancer.
Bör man operera/stråla alla med cancer i prostatan? Nja då hälften blir impotenta och inkontinenta (urin och avföring) i varierande grad bör man endast behandla de som skulle leva längre med behandling.
1. Olivier RI, Lubsen-Brandsma MAC, Verhoef S, van Beurden M. CA125 and transvaginal ultrasound monitoring in high-risk women cannot prevent the diagnosis of advanced ovarian cancer. Gynecol Oncol. Januari 2006;100(1):20–6.
2. NORDCAN [Internet]. [citerad 18 December 2013]. Hämtad från: http://www-dep.iarc.fr/NORDCAN/english/frame.asp
3. De Angelis R, Sant M, Coleman MP, Francisci S, Baili P, Pierannunzio D, m.fl. Cancer survival in Europe 1999–2007 by country and age: results of EUROCARE-5—a population-based study. Lancet Oncol [Internet]. [citerad 18 December 2013]; Hämtad från: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1470204513705461
4. PDF Version – SEER Cancer Statistics Review (CSR), 1975-2010 [Internet]. [citerad 18 December 2013]. Hämtad från: http://seer.cancer.gov/csr/1975_2010/sections.html
5. Welch HG, Black WC. Overdiagnosis in Cancer. J Natl Cancer Inst. 05 Maj 2010;102(9):605–13.
Vet hut människa, komma här med väl underbyggda fakta!
I den här kommentarstråden ägnar vi oss emotionellt drivet förfäktande – och vi vill helst inte bli störda av sådana trivialiteter som vetenskap.
(taggat med: ironi .. för de som inte förstod det.)
Även om svensk sjukvård är rätt hyfsad finns det ju inget som förhindrar att man ber om ursäkt, eller t o m ställer nån till svars, i de fall det inte gått riktigt optimalt.
Om din mamma blev felbehandlad och dör skiter du nog i att övriga 99,9% med samma åkommma behandlas rätt och överlever. Det kan nog t o m förvärra upplevelsen.
Förvåningen är stor! Tänka sig! Bra, eller i alla fall OK, vård kostar! Läkare låter inte folk dö på grund av dumhet, nonchalans eller elakhet. Sanningen är den att med den begränsade budget som finns till vården idag måste pengarna ransoneras för att räcka. Dyra behandlingar eller diagnostiseringar måste prioriteras bort helt enkelt för att pengarna ska räcka till för fler att få vård.
Min kompis som fått barn fick lös hud på magen som hon valde att ta bort – Ett vanligtvis mkt simpelt ingrepp.
Morgonen efter operationen ringde hon mig, halvt avtuppad och jämrade sig över alla smärtor och med informationen om att läkarna inte visste om hon skulle överleva. Hon undrade vad hon skulle göra av sin lilla dotter etc om hon dog.
Min kompis har till skillnad från vad som är vanligt vissa blodkärl som går under naveln. Detta var känt sedan tidigare och detta hade min kompis informerat läkaren om och även informerat om att det står mer i detalj om det i hennes journal. Läkaren hade sagt att det var helt okej och inga problem. I praktiken hade han struntat i informationen och när de började skära så blev det totalkaos av hela operationen och som sagt hade de ingen aning om ifall hon skulle överleva. Det slumpade sig dock rätt i det här fallet så hon överlevde.
Jag har en amerikansk bekant som är pensionerad gynekologkirurg med inriktning på cancer. Han är pensionerad sen 12-13 år. Hans försäkringspremie var $ 135.000.- per år. Nu blev han aldrig stämd men det året han tillbringade i Europa, flög han nog över 4-5 gånger för att vittna för eller emot andra läkare. Skadestånden i USA är astronomiska och i fallet ovan skulle det kostat miljoner att göra dessa fel. Å andra sidan hade risken för felbehandling eller att cancern inte upptäckts varit avsevärt mycket mindre i USA.
Min mor gick också bort i Cancer ca. 2 år efter diagnos, min far knappt ett år efter han fick sin diagnos. Mina föräldrar dog 2011 med 34 dagars mellanrum. Farsans cancer var inte mycket att göra åt eftersom det var pancreascancer. Men mammas….. Två gånger blev mamma hemskickad från akuten. Den tredje gången var jag med på Sahlgrenska och tjatade till mig en undersökning. Svar samma dag – tjocktarmscancer. Operation nästa dag men det visade sig att där fanns metastaser i lymfkörtlarna – som ett år senare spred sig till levern.
I USA scannar man (om man har en hyfsad försäkring) genom en koloskopi som tar 45 minuter att genomföra. "Garantitiden" på en koloskopi är ca. 10 år. Dvs. hittar man ingen cancer och kommer tillbaka om 10 år, går cancern att åtgärda. En tjocktarmscancer kan ta 15-20 år innan den växt till sig.
Jag frågade mammas onkolog varför man inte scannar i Sverige (vilket man tydligen gör i två landsting i Sverige – Gotland och Stockholm – allt enligt EU-rekommendation). Svaret jag fick var "resursbrist". Och även om man skulle scanna, skulle man enligt onkologen inte ha tid, plats och pengar till att åtgärda det man hittar.!!
Hade min mamma scannats -säg- när hon var 75 (hon fick diagnosen när hon var 79) hade hon levt idag. Jag är fortfarande jävligt bitter på sjukvården och vad man får för sina skattepengar. Jag saknar min mamma nästan varje vaket ögonblick.
Jag förstår att du är bitter och arg på vården.
Tyvärr är det så att ingen studie av koloncancerscreening har visat att man minskar dödligheten i befolkningen. Dödligheten i koloncancer minskar 17-15% tråkigt nog dör man likförbannat lika fort ändå.
Så hade vi haft en sådan screening i Sverige hade din mor eventuellt sluppit cancern, men statistiskt sett hade inte hennes liv räddats.
Citat från artikel i BMJ 2011;343:d6395
"The NHS Bowel Cancer Screening Programme was implemented on the basis of four large randomised trials.5 Meta-analysis showed a reduction in disease specific mortality of 15% in the screening group compared with controls (odds ratio 0.85, 95% confidence interval 0.78 to 0.92).5 The odds ratio for all cause mortality, however, was 1.0 (0.99 to 1.02). Thus, in more than 300 000 people included in the four trials, there was no difference in survival5 6; nor was there anything to indicate that a larger trial would be worthwhile."
Vi behöver inte någon kreativ statistiklösning. Vi behöver bara öppna Sverige för den typen av privat sjukvård som så många andra länder har, och som fungerar kanon. Besök Singapore eller Bangkok och ta en titt på hur sjukvården fungerar -> Kopiera -> Inför i Sverige.
Med skatefinansierad sjukvård kan man naturligtvis aldrig nå bäst kvalité. Desto fler människor som blir sjuka, desto mindre pengar finns till sjukvården och per patient. Varje patient borde naturligtvis ha möjlighet att betala för sin behandling så att inte vården blir sämre bara för att pengarna måste delas mellan fler patienter.
Precis, trygghetsnarkomanerna har svårt att fatta detta. På liknande sätt inom kommunala och privata skolor är det förbjudet att köpa till något med egna pengar. Alla ska ha det lika dåligt för då blir det rättvist. Och svenskarna med sina hönshjärnor tror att systemet är bra. Dom har till och med ett systembolag för dom inte ska supa ihjäl sig. Förklaringen till allt är hundratals år med krig långt tillbaka med ett liknande styre som i Nordkorea. Så det är svårt att rensa ur deras huvuden.
@Martin Lind:
Vad är det som är så bra med Singapores sjukvård menar du?
Om man tycker att det är för jobbigt att sätta sig in i sjukvården i Singapore så kan man studera den i Storfors och göra precis tvärt om.
Singapore är typ lika stort som Malmö kommun och innehåller 6 miljoner människor, vilket är typ tvärtom mot Sverige. T ex har de ett enda barnsjukhus i hela landet. Det är därför både underhållande och intressant att folk tror att man rakt av kan kopiera deras system. Som för övrigt är skattesubventionerat – precis som Sveriges system.
Det är bara att läsa på Wikipedia så ser man direkt skillnaden i Singapore.
“A key principle of Singapore's national health scheme is that no medical service is provided free of charge, regardless of the level of subsidy, even within the public healthcare system. This mechanism is intended to reduce the overutilisation of healthcare services, a phenomenon often seen in fully subsidised universal health insurance systems. Out-of-pocket charges vary considerably for each service and level of subsidy. At the highest level of subsidy, although each out-of-pocket expense is typically small, costs can accumulate and become substantial for patients and families. At the lowest level, the subsidy is in effect nonexistent, and patients are treated like private patients, even within the public system.”
Det är alltså ett affärsmässigt system och utan fånig svensk millimeterrättvisa. Man tar rejält betalt och det blir inget spring. De som inte är nöjda får betala allt själv och det gör cirka 25 procent av befolkningen, vilket gör att de får en extremt bra sjukvård. Och i Singapore finns nog inga ändlösa gråtvalser med moralism om hur dåligt det är, eller samvetskännande läkare som flippar ur inom hur dåligt de mår när de misslyckas.
http://en.wikipedia.org/wiki/Healthcare_in_Singapore
I den svenska allmänna sjukvården finns en mängd verksamheter som borde subventionsbefrias direkt. Hälften av intäkterna från patienterna är realistiskt. I Singapore är subventionerna 3-4 procent av BNP. I Sverige är de cirka 10 procent och ökar hela tiden. Det är bara att ta fram den stora yxan. Moralisterna kanske skriker ihjäl sig.
Fast det är ändå inget privat sjukvårdssystem, utan ett statligt. Felet med den svenska sjukvården kan inte vara att det är statligt, om man samtidigt framhåller Singapores sjukvårdssystem som ett föredöme.
Min länk påstår att 70-80 procent av singaporianerna får sin sjukvård från det allmänna systemet. Det resterande privata erbjuder osubventionerade och förmodligen dyrare behandlingar, till rikare personer. Gissningsvis står dessa för 40 procent av omsättningen och det är då ett betydligt privat ägande. Men ägandet har nog mindre betydelse. Det privata kommer naturligt när användaren måste betala stora delar av kalaset och vem som helst kan sätta igång.
Skolan borde reformeras på liknande sätt. Jag orkar inte sätta mig in i hur skolan fungerar i Singapore. Det är säkert affärsmässigt också. De hade jag tror bäst resultat i PISA efter Shanghaj, som har en elitskola för en viss del av befolkningen och inte är direkt jämförbart. Nu måste jag åka med lastbilen till skroten och kommer tillbaka ikväll.
Fast det är ändå inget privat sjukvårdssystem, utan ett statligt. Felet med den svenska sjukvården kan inte vara att det är statligt, om man samtidigt framhåller Singapores sjukvårdssystem som ett föredöme.
Försök minska ner på de idiotiska retoriska frågorna och kom med något eget. Många vill inte diskutera med en knäppskalle. Om du tycker att det kubanska systemet är bättre så är det en åsikt att respektera.
Primärvården i Singapore är nästen helt privat med 2000 kliniker och patienterna betalar kalaset själva och så borde det vara här med. Det är bara att slå den stora yxan i de svenska vårdcentralerna.
Inom större sakar betalar patienten 20-50 procent själv, bland annat beroende på inkomst (och privata försäkringar). Det finns extremt flotta privata sjukhus, som får vårdcentralen i Storfors att framstå som självmordsanstalt. Detta kostar det allmänna 4 procent av BNP och det är naturligtvis möjligt här också utan alla puckomoralister.
Vårdcentralen i Storfors var förövrigt under en period för några år sedan privatägd, av Carema. Det var en typiskt svensk låtsasprivatisering, som bara krånglade till det. Det tog över personalen och allt och det märktes ingen skillnad. På detta sätt kunde ett antal lagstiftande puckon och byråkrater ha någon att bråka om och få sysselsättning. Ägandet har ingen betydelse. Det är bara dra in pengarna till verksamheten så blir den förändrad i grunden.
Hej, läkare i primärvården här. Jag jobbar på en landstingsdriven skattefinansierad vårdcentral. Här tar vi generellt ganska mycket prover. På den privat drivna skattefinasierade husläkarmottagningen där jag bor vet jag av erfarenhet att det tas betydligt mindre. Svaret på hur detta kommer sig är naturligtvis den ekonomiska styrningen uppfrån. Ekonomer, icke kliniskt verksamma kollegor och andra erhåller politiska direktiv om vad som skall premieras respektive bestraffas när det gäller vilken vård som erbjuds. Inte en enda gång har jag själv fått frågan vad jag som vårdgivare (och medicinskt ansvarig för patienterna) vill.
På "min" vårdcentral kopplas inte kostnaden för exempelvis provtagning till den läkare som beställer provet. Jag misstänker att det ligger annorlunda till hos konkurrenten här runt hörnet. Jag förväntar mig att någon ekonomiskt sinnad politiker kommer uppmärksamma detta inom en snar framtid och åtgärda "buggen". Frågan är vad vi gör då, jag tycker kårens pondus urvattnats mer och mer.
Vad vi behöver är läkare med stake som vågar lyfta den här typen av diskussioner. För ett år sedan startade det s k "läkaruppropet" som en gräsrotsrörelse i kölvattnet av M Zarembas artiklar om NPM-systemets uppenbara brister. Det var på tiden tyckte många av oss, men något tydligt gensvar från Läkarförbundet har jag inte sett. Ansvariga politiker med Hägglund i spetsen har inte heller lyft många fingrar.
Klinikchefen som sparkades från ÖNH då han påpekade att god vårdkvalitet ej kunde säkerställas med det sparbeting kliniken belades med renderade i en liten notis i Dagens Medicin samt en debattartikel, symtomatiskt nog skrivet av en person som inte själv löper risken att förlora arbetet. http://www.dagensmedicin.se/debatt/karolinska-gor-sig-av-med-ovarderlig-kompetens/
Den generella nivån på kompetens och ödmjukhet hos kollegor tycker jag inte är något problem även om det naturligtvis finns undantag. Tyvärr är det ju undantagen som sticker ut och då människors liv och hälsa ligger i vågskålen blir det såklart desto allvarligare konsekvenser. Dock ser jag flatheten i kåren (särskilt högre upp i pyramiden) kombinerat med chefers och politikers arrogans infö denna undfallenhet som ett mycket större orosmoln.
Avslutningsvis vill jag beklaga Fridas mammas öde. Varje fall som det du beskriver är naturligtvis ett för mycket.
För övrigt kan jag bara tillägga att ÖNH-klinikens problem berodde på en teknikalitet då man från ledningshåll beslutade att vissa ingrepp och åtgärder som tidigare debiterats anestesikliniken nu istället skulle belasta ÖNH's budget. Man hade alltså redan effektiviserat men fick ändå se röda siffror i slutändan. Hur många ekonomichefer tror ni fick gå pga detta?
Det blir med en tår i ögonvrån jag tar fram popcornen inne på rummet och följer turerna kring Nya Karolinska. Detta rekorddyra skrytbygge där politiker beslutat att först ge Skanska 50+ miljarder för att bygga ett sjukhus med färre vårdplatser än man kunde erbjuda innan. Som rosen på tårtan kommer sedan vi skattebetalare att få betala en årlig hyra till byggherren som tack för att vi (kanske) får vårdas i detta monument över svenska politikers visdom och omutlighet…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Om varje besök på vårdcentralen tar 25 minuter istället för tio kommer köerna bli ännu värre. Har du insett det?
Man får inte högre lön för att man tar emot fler patienter. Varför sprider du lögner? Lustigt det här, å ena sidan gnälls det på att läkarbesöken är för korta, å andra sidan på att köerna är för långa. Hur ska ni ha det? Hur många läkare tror ni egentligen det finns utrymme för i Sverige? Bör varje läkare arbeta 24/7/365 för att vara tillgänglig närhelst DU behöver hjälp?
Och vem ska betala för att ha sån beredskap för jämnan? Det sass även att läkarbesöken borde bli dyrare. Så bra, då kommer inte de fattiga ha råd att gå till läkaren. det är oftast de som behöver det bäst därför att de har sämst hälsa. Smart tänkt…eller kanske inte.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
En mer utförlig kommentar till gästinlägget och efterföljande kommentarer kan läsas på min blogg Osunt.se:
Gästinlägget på Cornucopia