Om vi vidareutvecklar förra blogginlägget om de facto återställandet av landräntorna (ej jordränta eller markränta), så faller det sig naturligt att vi även återinfört ett nytt system av ständer. Här följer mitt härligt fredagsmysiga förslag på hur de nya de facto ständerna ser ut och ni får också en möjlighet att ange vilket stånd ni själv tillhör.
Ständerna utgår från rollen i vårt skuld- och bostadsbubblebaserade ekonomi.
I botten hittar vi förstås de 72.7% tjänstemannahjon som är bundna till den nya landräntan på sitt boende. Man kan diskutera vad ståndet ska heta. För en historisk återkoppling kan man kalla dessa för borgare och bönder. Både borgare och bönder har som bekant skulder idag, en del mer än andra, men oavsett så har de skulder. Mitt förslag på ståndsnamn blir boränteslavar (skuldsatta borgare och bönder).
Ovanför dessa hittar man en högre grad av frihet, nämligen friägande och hyresgäster. Helt skuldfria ägare av bostäder, vilket är 2.8% av befolkningen hittar man här, men majoriteten är förstås hyresgäster. Dessa bör alltså vara ca 27.3% och vi får en snygg pyramidform. Ståndet får heta friägare (skuldfria bostadsägare och hyresgäster).
Ovanpå detta hittar vi det nya prästerskapet. Det handlar alltså om de som predikar och bestämmer vad som är rätt och fel att tycka, tänka och säga, dvs mediaeliten. Dit räknas alltså alla politruker, journalister, bloggare, PR-folk, reklamare och kändisar. Definitionen på kändis är när man blir tillfrågad att medverka i TV eller Aftonbladet i något utanför sin profession, t ex musiker som får sitta i På spåret eller skådisar som uttalar sig om skattesystemet eller mat, eller kockar som uttalar sig om bilar. Dock kvalificerar man sig bara till det nya prästerskapet om man även är en friägare, dvs hyr sin bostad eller är skuldfri. Annars är man bara ett tjänstemannahjon som alla andra boränteslavar. Ståndet heter mediaelit (friägande media- och politikerelit).
Överst hittar vi förstås adeln. Den nya adeln garanterar ju att Sverige vinner sina strider på marknaden och är alltså alla anställda inom banksystemet, men återigen endast om de är friägare. Annars är de bara tjänstemannahjon åt bankirerna. Ståndets namn blir bankirer (friägande bankanställda).
För att summera, lär er ramsan: bankirer, mediaelit, friägare, boränteslavar.
Enkät om vilket stånd du själv hamnar i nedan. Och nej, det är bruttoskuld som räknas. Bara för att ni har aktier eller bostäder värda mer än skulderna så är ni inte friägare. Noll skulder, noll räntebetalningar för att vara friägare, punkt slut.
49 kommentarer
Helt orelaterat men dagens kanske stort förbigångna nyhet att Kina slutar stödköpa dollar.. tankar?
http://www.bloomberg.com/news/2013-11-20/pboc-says-no-longer-in-china-s-favor-to-boost-record-reserves.html
Definitivt relaterat, en ny spelare med för stunden annan kastindelning/ståndsindelning. Ett problem för vårt hösta stånd? Jämför nya finans nedan.
Föredrar att klassificera mitt eget stånd som stort och praktfullt. Kanske t o m skräckinjagande. Definitivt inget för konfirmander!
Vem är det som lurat i dig att det inte är något för dem? Det högre ståndet?
Undrar om inte pyramiden skulle bli lite missformad med en slank midja vid mediaeliten och ett topptungt bankirstånd som vajande balanserar där uppe i det blå. De flesta i dagens mediaelit duger förmodligen inte till för ett sånt stånd.
Frågan är om det bara borde beröra bostadsskulder. Själv hyr jag min bostad och är därför ingen boränteslav, å andra sidan sitter jag på ett studielån vars ränta jag slavar efter, så "ränteslav" är kanske ett bättre och mer generellt stånd?
Frågan är hur ens förhållande gör en utlämnad och ofri. Jag skulle säga att skillnaden mellen bolåneslav och hyresgäst endast är en gradskillnad i hur hårt grepp banken har runt ens kulor – kan man inte betala räntan/hyran åker man ut. Skillnaden blir att man blir skuldsatt eller skuldfri som hemlös.
CSN-skulderna beroende på när du tog dem leder också till olika grad av ofrihet. Det gamla systemet är det ganska måttlig då endast 4% försvinner som "akademikerskatt". Man kan för övrigt iofs notera att även skatten utgör en inskränkning i frihet, men då inget skattefrälse mig veterligen finns så är det inte så relevant just här.
Bolån binder dig vid en specifik adress, som du inte kan flytta ifrån utan i princip bankens medgivande.
@Cornu
Ett snäpp hårdare grepp ja…
Vad händer om man har ett bolån som är fritt att flytta i antal med banken? Dvs fri att skriva om adress och pantbrev utan ny lån.
Är boränteslav 113 ovan och lånet ligger på villan medan lantstället är helt obelånat så jag kan flytta dit vid en ekonomisk rekordkris. Är föga oroad och ser personliga risken som mycket liten men givetvis existerande. Finns betydligt större orsak för de som är belånade över säg 50% av dagens marknadsvärde att anstränga sig hårt för att avancera i de nya samhällsklasserna.
Träffade en byggmästare för fem år sedan som berättade om hur banken lurade honom vid krisen på 90-talet när bolaget behövde lite mer lån. Han fick själv skriva på, som en obetydlig formalitet, för att bolaget skulle få lite mer lån under krisen. Effekten ledde till personliga miljonskulder när krisen förvärrades. Nu hade han betalt allt och sa sig aldrig mer skriva på personligen för byggbolag. Han verkade 2008 ha det gott ställt med stor motorbåt och lyxig villa.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Hade man lite sinnesnärvaro och det verkligen handlade om en ynka liten underskrift så skulle man ju benhårt hävdat urkundsförfalskning, hellre än att ta på sig skulden.
Om jag förstått det rätt är tesen att vi nu är inne i ett paradigmskifte, det är inte helt färdigt än? I så fall är det väl tveksamt om inte hyresgästerna med tiden kommer bli det lägsta ståndet eftersom landräntan i förlängningen lär föras vidare? Samtidigt kan väl misstänkas att egnahemsägandet även det med tiden kommer att minska varivd hyresägande kommer att bli den största gruppen. Rent argumentativt kan kanske hävda att vi redan är där då bara människor som har mindre än 50% belåning kan anses äga sin bostad eftersom det först är då man i praktiken de facto är majoritetsägare. Strikt juridiskt är det sista givetvis fel i dagsläget.
@Ben Dover
Man kan ju försöka, men jag har en känsla av att det kan finnas ett och annat litet knep som kan göra att du befinns bunden av avtalet ändå.
Hela karusellen påminner mig om spelet Nya Finans som man älskade som liten. Det slutade alltid med att en person ägde all mark och man kunde inte trampa någonstans utan att betala eller förhandla om att överlåta den lilla egendom man hade till det för ögonblicket hånflinande svinet till kapitalsissyster jag hade. Fängelse var blev en av de bättre rutorna då man slapp spela tärningen.
Till slut var det inte längre roligt att spela längre,
Är det kanske dit vi är på väg i vår "riktiga värd" idag och vad händer när eller om folket inte vill vara med i spelet längre?
🙂 Det värsta är att jag har en kompis som fortfarande drar fram skiten för att spela och han är efter många år expert!
För övrigt så är det ju ganska svårt att i sverige vara skuldfri helt om man skall räkna bruttoskuld (det rimliga vore ifall man är likvid nog att betala skulderna på kort varsel). Vanliga skulder man kan ha kan ju vara att man får förskottslön (och får en skuld på upp till 5 arbetsdagar när lönen kommer), upplupen skatteskuld då preliminärskatten inte trillar in på ditt skattekonto förrän året efter intjänandeåret osv.
Jag röstar att jag är fri trots CSN-skuld och kreditkortsskuld.
Ganska pricksäker analys. Dock glömmer CC bort ett stånd, eller socialgrpp om man så vill: Socialgrupp 0,5. Under frihetstide på 1700-talet. med svag kungamakt, härskade högadeln,ffa tjänstemannaadeln. De tilldelad varandra tjänster och privilegier, kunde inte straffas och höll varandra om ryggen. utgjorde ca 0,5 % av Sveriges befolkning. Nu har vi politiker och högre tjänstemän, som tilldelar varandra privilegier (t e styrelseposter i diverse företag), privilegier i form av bonusar, avgångsvederlag och ny tjänst om man får sparken, man håller varandra om ryggen och avskärmar sig från verkligheten. Lustigt nog utgör denna kategori c a 0,5% av Sveriges befolkning. Därav socialgrupp 0,5.
Skarpt!
Tilägg: Dessutom togs tjänstemannaansvaret bort på 90-talet. Och politikerna har aldriig haft något ansvar….
Frihet delas mellan den som äger allt och den som inget har!
Men den som inget äger har allt att vinna.
Den som redan har allt har mycket att förlora!
Till slut kommer alla att förlora allt och det blir mer frihet utan makthavarna.
Allt utom det förstånd vissa fått gratis!
Lyckliga äro de kloka och id.oterna!
Moses tröttnade och drog iväg från slaveriet och klarade 40 år i öknen. Att komma ur den här soppan blir svårare. Den som vill pröva lyckan får bara rester att utgå från. Men med lite nya krafter från ovan kanske det går?
Innan första världskriget var sossarna ute med demagogi om jordränta. Idag med bidragsnarkomaner i de moraliserande skarorna är sånt avlägset. Populasen har fått ADHD och gått ner sig på de mest olika områden. Moses hade mycket bättre förutsättningar.
http://runeberg.org/tiden/1912/0210.html
Moses hade ingen GPS på sin smartfån, men det har vi nu. Så ingen behöver irra i öknen i 40 år längre, inte ens sossar.
Tycker att: "Saliga äro de lyckliga" är ett bra talesätt.
Här tycker jag att användandet av "slav" har en viss komisk poäng men är historiskt och civilrättsligt inkorrekt. En slav kunde säljas och det fanns lagar som reglerande ägandet och männskor var alltså varor. Det handlas i dag i och för sig med skuldbreven som kan paketeras ihop till obligationer men som individ är man ändå fri och inte någon annan fysisk eller juridisk persons egendom.
I det verkliga ståndssammhället fanns ju också lagstiftning som garanterade ständerna både skyldigheter och privilegier. Men det saknas ju helt i Lars nya samhälle så jag tror att det blir en kortvarig konstruktion.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Inte så stor skillnad i praktiken för idag kan "slaven" själv byta husbonde men han kommer fortfarande vara en ägd skuldslav.
Ingen boränta i faderskapets hushåll, han hade inte råd att köpa sin lägenhet när det skulle ombildas så han får bo kvar som hyresgäst.
För den som läst "The richest man in Babylon" så kan man konstatera att människan i alla tider försatt sig i skuld och sedan fått slava för att betala tillbaka.
Även bibeln nämner att folk slavade för att lösa sina skulder. Verkar vara mänskligt helt enkelt.
Förmodligen även ärftligt om man aldrig fått lära sig att spara av sina föräldrar.
Låt mig ifrågasätta vitsen med dessa undersökningar. Att hälften önskar fortsätta som boränteslavar verkar suspekt, minst sagt. Men vem är jag att tvivla på folkets röst och statistik. Ja, till och med SD har ju vind i seglen, så varför skulle inte boränteslavarna ha det med. Å andra sida skulle man kunna misstänka att de har ett dolt motiv här, till skillnad mot brunskjortorna som alltid talar sanning, eller…
Vi lever ju trots allt i en demokrati. Det mer än 50% av befolkningen tycker är bra vinner över vad resten tycker, Alltså är det ok att stjäla 49 % av resten av befolkningen för att ge till 50,1 % av befolkningen helt demokratiskt.
Nu stack vår alles byrålådeaktie på andra sidan, Pxx..
Skulle hellre vilja prata om klasser än stånd. Som påpekats ovan så slakar ståndsliknelsen betänkligt då hela poängen med det systemet var lagligt beivrade privilegier och slyldigheter. Jag ser inga sådana i Cornus uppdelning. Klass däremot gäller fortfarande. Om man använder den numer ganska vedertagna engelska skalan tycker jag att vi haren lower class med arbetslösa, flyktingar osv. Här är den arbetslöse akademikern möjligtvis upper lower men likt förbannat lower. De flesta av oss tillhör middle och så finns det en liten (kanske 0,5 procent som antytts ovan) upper. I Sverige har vi väl ett tiotal familjer som klart platsra i den globala upper upper klassen och en del bank- och vdpatrask som tillhör lower och middle upper.
Själv var jag naiv och trodde att om jag bara arbetade hårt, betalade av mina skulder och höll mig borta från spriten så borde jag kunna svinga mig upp från middle middle til upper middle och kanske rent av pensionera mig som lower upper. Men…den f-bannade krisen visade hur orealistiskt det var. Lever på lön är man aldrig upper. Så enklet är det.
Nulli secundus
Exakt. Kapital + arbete = produktion.
Marxismens världsbeskrivning ger en betydligt bättre liknelse än ståndsindelningen.
Förr bestod kapitalet i huvudsak av jord, numera i huvudsak av pengar. Kapitalägandet är fortfarande koncentrerat och skapar en arbetsfri avkastning till sina ägare, medan arbetarna tvingas ge bort en del av förtjänsten på sin arbete för att skapa avkastningen.
Marx var inte så dum.
@anonymous
Skillnaden mellan stånden var olika privilegier och anledningen till dessa. Skillnaden mellan ståndtillhörighet och ståndlöshet låg dock i friheten man ånjöt genom att vara självägande, denna skillnaden kvarstår – det som ändrat sig i detta hänseendet är att man numera har rätt till representation i riksdagen även som ståndslös.
Möjligheten att arbeta sig upp från "ståndslös" till självägande är möjligt, men som jag påpekat så kräver det långt och målmedvetet arbete och som jag påpekat tidigare så kan det även krävas att man gör det till ett fler-generations-projekt. De som föds in i "ständerna" gör det genom att deras förfäder sett till att de hamnat där.
@Ben Dover
Förr bestod kapitalet av jord eftersom det inte var så mycket att man lånade för att köpa mark utan man hade marken själv. Skillnaden när man kan låna pengar till att köpa marken istället för att arrendera den så blir det tydligt att kapitalet inte ligger i tillgången utan faktiskt ligger i det egna kapitalet i balansräkningen (dvs att man äger obelånat).
Det är sällan pengar som ger avkastningen utan det är det man investerat pengarna i som ger det.
Sen kan man ju se det tvärt om också att arbetarna får kapitalfri avkastning på sitt arbete, medan kapitalägarna tvingas ge bort en del av förtjänsten på sitt kapital för att skapa arbete.
Att man tar Marx' synvinkel kan bero på att man är avundsjuk på de som äger.
Fast det krävs arbete för att producera, i allmänhet. Precis som jag skrev ovan. Den dagen det inte gör det tror jag inte man anställer nån att avlöna för skojs skull.
Att man tar ståndpunkt x kan bero på vad som helst. T ex att man gillar att tortera barn. Meningsfull diskussion?
@Ben Dover
Det behövs även kapital för att producera, i allmänhet… Den dagen det inte gör det tror jag inte man tar in kapital för att betala avkastning för skojs skull.
Visst kan man ha olika motiv till att föra fram ståndpunkten, men någon annan grund än ren avundsjuka förefaller inte ha motiverats. Rent konkret om flera måste sammarbeta för att produktionen skall upprätthållas så är det ganska rimligt att alla som behövs för produktionen får kompensation för sin insats. Att förringa kapitalets betydelse verkar svårt att motivera på annat sätt.
Ja, precis som jag skrev innan alltså:
Kapital + arbete = produktion
Det blir ju då märkligt att du skriver att man "ger bort" en del av förtjänsten, eftersom förtjänsten inte kunde ha uppkommit utan det nödvändiga arbetet. Den korrekta termen är så klart att man "betalar" för en sådan resurs.
Hur kom du fram till avundsjuka som bevekelsegrund, om det nu fanns grund för det till skillnad från alla andra bevekelsegrunder tro?
@Ben Dover
Förtjänsten hade inte uppkommit utan det nödvändiga kapitalet heller – så det är märkligt att du också skriver att man "ger bort" en del av förtjänsten.
Vad bevekelsegrunden för att tycka att det ena sättet att bidra till produktionen skall nedvärderas till att förefalla som mer eller mindre självklarhet kan jag ju bara gissa sålänge ingen försöker motivera varför man skulle tycka så.
Inte alls märkligt om man ser det ur Marx perspektiv. Värdet på en vara enligt honom är ju arbetsinsatsen.
Vad har vi sagt om att gissa?
@Ben Dover
Hävdade verkligen Marx att värdet av en vara är arbetsinsatsen? Men framförallt så vore det intressant med resonemanget som leder fram till en sådan slutsats…
Gissa är ju det enda som återstår när man inte lyckas få svar på sina frågor.
Jag får erkänna att jag inte är 100 påläst, men jag vet att Marx svängde sig med mer än en värdeteori som alla var giltiga – samtidigt – och där en av dem innebar att värdet på en vara var det investerade arbetet. Labor theory of value…?
Ja, plus naturresursen så klart (järnmalm eller whatever) men den var ju allas från början liksom.
Ett av de vanligaste motargumenten är då att arbetsintensiva industrier skulle vara de mest profitabla (mer arbetsförtjänst att sno för kapitalägaren) och så förhåller det sig ju inte.
Man kan också notera att de libertarianska filosoferna väl ibland fört liknande resonemang, där de motiverat äganderätten typ "urminnes hävd" att naturmark tillhör den som tillför den arbete därmed får den att avkasta.
@Ben Dover
Att naturresursen är allas från början bör väl vara samma som att marken är allas. Det är då snarare förädlingsvärdet som tillfaller den som brukar marken eller extraherar naturresursen. I ett sånt system så är det inte så svårt att motivera beskattning av naturresurser eftersom det är en ersättning som allmänheten får för att någon nyttjar gemensamma resurser.
När det gäller de olika produktionsfaktorerna så ser jag det dock som omotiverat att man endast skall tillerkänna vissa av de som tillför de nödvändiga faktorerna rätt till ersättning.
Heh. Jag är nog den enda bland kollegorna på jobbet som bor i hyrd bostad. Vet inte om de skulle hålla med om att jag är priviligerad. En bredare diskussion kring detta skulle nog dock lätt leda till "dålig stämning", särskilt bland de mer yngre, mer högbelånade, så jag tror jag avstår.
Själv är jag kluven till min frihet, jag skulle gärna ta ansvar för en egenägd bostad men jag antar att jag är patologiskt snål och vägrar ställa upp på dagens Stockholmspriser… Samtidigt känner man sig dum som stått utanför cirkusen de senaste åren men min riskaptit är helt enkelti nte tillräckligt stor. Valde alternativet "friägare" då tillgångarna överstiger studieskulden.
En annan sak om att göra klassresan från "ståndlös" till "ståndaktig" (givet tesen om landräntan) så försvåras detta i ett lågränteklimat då det pressar upp priserna så att tiden det tar att bygga upp sitt kapital tillräckligt blir så mycket längre med de medlen som medelsvenson har tillgängligt (ie räntekostnaden).
Detta gör att en låg ränta kan användas för att hålla de "ståndlösa" på plats i ståndlösheten.
Japp, jag försöker kontra detta genom att hedga med fastighetsaktier, vilka utgör en betydande del av min portfölj. Hittills en rätt lyckad strategi även om jag inte kör med hävstång (av den anledningen att det inte går att göra ränteavdrag när man lånar för köp av fastighetsaktier :/). Detta har borgat för ett ståndsmässigt leverne för familjen von Doom. En klar fördel är att vid en eventuell punkterad bostads- och fastighetsbubbla kan jag göra exit med en fortsatt gynnsam tillgång/skuldkvot…
@Victor von Doom
Varför skulle du inte kunna dra av räntekostnaderna för aktieköp? Du drar ju av dessa när du räknar ut beskattningsbar inkomst av kapital.
Men problemet som jag framförde var att man i och med att räntan är så låg och detta lett till att boende blir mer kapitalintensivt måste till mer kapital för att komma upp i den förmögenheten man behöver. Med 2% ränta (plus amorteringsfrihet) så betyder det att fårket bara har råd med att sätta av 2% av bostadens värde på boende. Bortsett från att denna summa har redan tagits i anspråk för det så viktiga boendet skulle det krävas 50år för att dra ihop pengarna till sitt boende – jämför man med en miljö där man har högre ränta så blir tiden kortare (lägger man därtill en miljö där amorteringsfrihet inte föreligger så blir det ännu kortare).