Det drar ihop sig till valår 2014 och med det kan det vara intressant att studera vad som händer med marknadsräntorna i Sverige under valår. Slutsatsen är att man bör sälja svenska statsobligationer och motsvarande fonder, och man kan kanske tjäna på att binda sin bolåneränta.
Med valår infinner sig naturligtvis en osäkerhet över vad för regim som tar över efter valet. 2014 kan det bli extra osäkert, då regimen måste få stöd av riksdagen och inte bara kan vägra avgå likt 2010. Det kommande året, speciellt när valrörelsen drar igång på allvar, kommer präglas av ökande svenskt underskott i statsbudgeten när Anders Borgfot ska fjäska för väljarna. Dessutom kommer alla partier komma med ofinansierade löften om att ösa ut pengar över valda väljargrupper. Sedan ogillar marknaden alla förändringar och all osäkerhet.
Anledningen till att titta på detta redan nu, fast det är över ett år kvar till valet, är förstås att det är nu man ska agera om det finns något att agera på.
Kort sagt bör statsräntorna stiga och en ovetenskaplig studie av dessa bekräftar att både korta och långa statsräntor stiger inför och under valår. Däremot verkar bolåneräntorna falla, åtminstone de längre räntorna, medan de korta boräntorna verkar följa med statsskuldväxlarna uppåt. Jag har dock inte tittat på korta bolåneräntor för samtliga val, utan bara de senaste två valen.
Kom ihåg att högre räntor innebär fallande obligationspriser och fallande obligationsfonder, om ni nu mot förmodan ännu inte lärt er att stigande räntor alltså är dåligt för obligationsinvesterare.
Metodik
Jag har tittat på kvartalsmedelräntorna från fjärde kvartalet året före valet till och med tredje kvartalet under valåret.
Svenska valutaparadigm genom tiderna
och penningmängden M3 som andel av BNP |
Det handlar om valen 1994, 1998, 2002, 2006 och 2010. Tidigare val är totalt ointressanta, eftersom svensk ekonomi agerade under en annan paradigm på den tiden1. med pappersmyntfot, med fast växelkurs och utan korrekta marknadsräntor, istället för dagens flytande valuta och marknadsräntor. Urvalet är alltså bara fem olika val. Ett utfall med 3/5 i någon riktning kanske inte ska ses som något annat än så nära 50-50 man kan komma i urvalet.
Naturligtvis finns det ett stort inslag av slump här och externa omständigheter kan i allra högsta grad påverka. Jag gör inga som helst anspråk på att detta blogginlägg är vetenskapligt, utan som alltid är det bara lösa tankar, funderingar och ett diskussionsunderlag.
Jag kommer prata om procentuella förändringar och inte om procentenheter. När jag skriver att statsskuldväxleräntan steg 158 procent 2009 – 2010 så är det alltså inte procentenheter jag talar om. I procentenheter steg räntan 0.277.
De räntor jag tittat på är 3-månaders statsskuldväxlar, 2-, 5-, 7- och 10-åriga statsobligationer och 2- och 5-åriga bostadsobligationer. Dessa uppgifter kommer från Riksbanken.
Jag har för den korta 3-månaders eller rörliga bolåneräntan hämtat data från Swedbank, men detta finns inte med i några grafer nedan. Metodiken där har varit annorlunda och är från årsskiftet till den sista räntan i september valåret.
Jag har även tittat på utvecklingen fjärde kvartalet året före valet till andra kvartalet valåret, dvs kvartalet före valet avgjordes. Detta då marknaden kanske reagerar annorlunda när valresultatet är inne. I samtliga fall förstärktes medelreaktionen under tredje kvartalet, så jag har här uteslutit utvecklingen K4 – K2.
Resultat
Ränteförändringar valår.
Max, min och medel. |
Föga överraskande är påverkan som störst på de korta räntorna, där räntorna på statsskuldväxlar steg 45% i medel. Fyra av fem valår innebar stigande räntor K4 – K3. Även om man utesluter det senaste valets 158% så blir medlet 18% och högre än för alla andra löptider jag tittat på.
Kom ihåg att vi under perioden upplevt en trend med fallande till kraftigt fallande räntor. Ändå har räntorna stigit under valår och alltså gått mot trenden.
Undantaget bolåneräntorna så har räntan stigit i tre eller fyra fall för samtliga löptider, även om man alltså kanske inte ska dra någon slutsats av de längre löptiderna 5-, 7- och 10-år för statsobligationer, då dessa bara visade uppgång i tre fall av fem. Men statsskuldväxlar och 2-åriga statsobligationer steg alltså under fyra av fem valår.
Bostadsobligationer 5 år under valår |
Långa bolåneräntor steg bara vid två av fem valår, och faller alltså oftast. Medlet landade dock på plus 7% (inte procentenheter) tack vare kraftigt stigande räntor valåret 1994. Detta är en indikation på vad som kan hända med svenska bolåneräntor när bostadsbubblan spricker. Rensar man för 1994, så faller långa bolåneräntor i tre av fyra fall, för ett medel på -3 procent (inte procentenheter) för 5-åringen.
Statsobligationsräntor 5 år under valår |
Man kan alltså vänta med att binda långa räntor på sitt bolån när det är valår. Dock kan det förstås vara trenden med fallande räntor vi ser här, och att bostadsräntorna helt enkelt inte påverkas av ett valår, och om trenden nu brutits så ska man binda ändå. Samtidigt stiger de korta bolåneräntorna när det är valår. 2006 steg de korta bolåneräntorna 32% och 2010 steg de 55%. 1998 föll de 32%, 2002 föll de också 32% och 1994 steg de 8% för en medeluppgång på 6%. Med uppgångar i bara tre av fem fall kan man knappast kalla det signifikant. Slutsatsen bör vara att man inte bör låta sig påverkas av att det är valår när det gäller bolåneräntorna. Man kanske kan tjäna på att binda, men det har nog inte med valår att göra, utan beror på slumpen i förhållande till valår.
Statsskuldväxelräntor under valår |
Vi har alltså att se fram emot stigande svenska statsräntor under året som kommer, och med det större kostnader och ökande underskott för svenska staten vid nyupplåning. Vilket minskar reformutrymmet och riskerar bli en självförstärkande sk positiv cirkel där valfläk leder till högre räntor som leder till högre kostnader, som leder till högre räntor.
I slutändan tror jag dock att slutet för den fallande räntetrenden är mer avgörande och att räntorna kommer stiga det närmaste året, oavsett valår i Sverige. Det är även valår i EU, vilket kan göra oron kring skuldkrisen värre, vilket dock bör pressa svenska räntor, då icke skuldkrisande svenska statens obligationer då kan ses som en säker hamn även i fortsättningen.
1. Det tål att påminna alla pojkar och flickor bland läsarna att ni alltså inte kommer få uppleva det era föräldrar gjorde med skenande inflation, massiva ränteavdrag och -bidrag på upp till 85% av räntan och 10-20-30% löneökningar om året, som i praktiken amorterade av 30- och 40-talisternas bolåneskulder. Det var under en annan valutaparadigm med pappersmyntfot, devalveringar och reglerad kreditmarknad och den tiden kommer inte tillbaka. Dessutom hade Sverige alltså kraftigare BNP-tillväxt än kredittillväxt på den tiden, medan det är tvärt om idag. Enda sättet ni kan bli skuldfria är att betala av skiten själva.
28 kommentarer
Trodde vi var överrens om att inflation inte amorterar skulder… Har du svängt i den frågan eller tolkar jag fotnoten felaktigt?
I övrigt, korrelation implicerar inte kausalitet.
Korrekt. Det är löneökningarna som amorterar skulder, inte inflation.
I övrigt "korrelation implicerar inte kausalitet" känner varje normalbegåvning till och måste inte upprepas i alla sammanhang.
Det tåls ändå att upprepas gång efter annan.
Nej.
Det känns lite som att försöka förutspå den globala uppvärmningen genom att titta på hur mycket CO2 en lokal verkstad i Knäckebrohult släpper ut.
Hade valen skiftat två år (1996, 2000, 2004, 2008 och 2012) så hade siffrorna sett helt annorlunda ut.
Ja, och? Du bekräftade just att det verkar finnas en valårscykel i Sverige.
Du skriver:
"Ett utfall med 3/5 i någon riktning kanske inte ska ses som något annat än så nära 50-50 man kan komma i urvalet."
Ta bort kanske. Ett utfall med 3/5 i någon riktning här SKA inte ses som något annat än slump.
Här på bloggen har du alla möjligheter att folkbilda lite grand, till exempel i ämnet statistik, vilket annars förvirrar väldigt många. Folk i allmänhet försöker gärna se samband där samband inte finns, och det här är ett bra forum att lära folk bättre.
Det ser inte ut att finnas några starka samband alls för boräntor eller för obligationer med länge löptid, däremot en svag korrelation för statspapper med korta löptider.
Sedan tror jag att just att det är val och att staten förväntas genomföra "expansiva" åtgärder inte är den viktigaste inputen för statspapper, utan jag tror det korrelerar bättre med internationella flöden.
Som ett exempel: Fallet 97/98 kan ju enkelt förklaras med Asienkrisen och handlar inte direkt om att det var val just i Sverige det året.
Sambanden kan existera även om de inte är tillförlitliga. Och jag skriver också
"Naturligtvis finns det ett stort inslag av slump här och externa omständigheter kan i allra högsta grad påverka. Jag gör inga som helst anspråk på att detta blogginlägg är vetenskapligt, utan som alltid är det bara lösa tankar, funderingar och ett diskussionsunderlag.
eftersom jag vet att det garanterat kommer någon som skriver något om att något inte är signifikant eller korrelation inte innebär kausalitet bla bla bla.
Jag kan också skriva följande blogginlägg om och om igen:
Inget väsentligt har hänt och inga samband existerar.
Blir bara lite tråkigt i längden.
Alltså, eftersom jag inte skriver att något är vetenskapligt så är det inte vetenskapligt. Men jag måste få detta påtalat för mig även när jag skriver uttryckligen att jag inte gör anspråk på vetenskaplighet.
Är du akademiker som bara läser Science, Nature, New England etc normalt och förutsätter att allt förutsätts vara vetenskapligt?
Vaknat på fel sida C.?
Bara trött av alla som tror att jag tror att det jag skriver är vetenskapligt.
Nej, men du vill få folk att tro att det finns något anmärkningsvärt, eller signifikant, i dessa "samband". Varför skulle du annars över huvud taget publicera inlägget?
Till exempel: "Man kan alltså vänta med att binda långa räntor på sitt bolån när det är valår.". Nej, det har inte med valåret att göra. Ett sådant tips är inte värt något.
Man kan inte förenkla ekonomiska samband på det sättet.
Om du tror att "tips" på denna blogg ska vara värdefulla så är du fel ute.
Du inser förmodligen mycket väl också att trots din disclaimer "det här är inte vetenskapligt, men…" så kommer inläggets allmänna intryck (med procentsiffror, grafer och analys/slutsats) att få folk att _tolka det_ i någon mån vetenskapligt.
Det här är väl en del av bloggarens sjuka jämfört med vetenskapen. Du har bestämt dig för att leta upp ett intressant samband och skriva om det. När det sedan visar sig att sambandet inte finns, så lägger du upp inlägget ändå (annars har ju din insats varit helt förlorad), och därmed bidrar du till att folk i gemen drar felaktiga slutsatser.
Det är absolut så att du ska skriva på (det mesta är ju faktiskt vettigt och väl underbyggt) men rena felslutsatser eller faktafel bör man ju undvika (inte i detta inlägg, men i andra).
Tycker snarare att det verkar vara ett fall av powerpointsjukan eller den gamla dikotomin mellan "stringenta" och "slappa" vetenskaper.
Det är lätt och bra att visualisera ett samband med grafer, men rent intuitivt förväntar sig då läsaren en fullständig regressionsanalys och en absolut statistisk överensstämmelse.
Humaniora (och dit räknas mycket av ekonomin) kan aldrig vara så stringent som t ex fysik.
Eftersom 98% av svenskarna inte förstår regressionsanalys, och 98% av de som vet vad regressionsanalys är för något använder den fel så är de sällan meningsfulla. Det samma gäller för "statistisk överensstämmelse".
För övrigt blir alla ansatser till regressionsanalys jag någonsin publicerat här på bloggen sågade som irrelevanta, så det är enklare att inte lägga någon tid på dem alls.
Jo, precis. Samtidigt är bilder och grafer ett väldigt enkelt sätt att kommunicera. Därav problemen, kanske. Men jag tycker inte du ska sluta med sånt bara för att folk tror att man plötsligt måste uppfylla nån slags vetenskaplighetskrav pga det.
Ett tips annars på något intressant att skriva om är The Economists senaste analys av olje- och gasmarknaden (baserat på Citibanks siffror), där man driver tesen att det faktiskt inte blev någon tillgångspeak just nu, utan att det kanske istället blir en efterfrågepeak.
… och när blev The Economist vetenskaplig?
Faktum är att jag ser inte ett jota av vetenskaplighet i den artikeln, så varför den intresserar dig förstår jag inte. Det är bara rena spekulationer utan någon som helst underbyggnad. Att man inte räknat på något av sina uttalanden stärker ju bara att man ägnar sig åt rent nonsens.
Texten i The Economist är en sk ledare, dvs en politisk och helt subjektiv pamflett. Inte vetenskap.
Det är rent av alltså inte ens en "analys".
http://www.economist.com/news/leaders/21582516-worlds-thirst-oil-could-be-nearing-peak-bad-news-producers-excellent
Sorgligt att du inte kan se skillnad på analys och ledare.
Den intresserar mig av samma anledning som jag intresserade mig för din artikel. Påståendet "why demand for oil will fall" är värt att diskutera på samma sätt som påståendet "räntan stiger vid valår". Nu visar det sig att fakta inte stödjer påståendet "räntan stiger vid valår", men det kan vara intressant att diskutera om/hur efterfrågan på olja/gas kommer ändras.
Sen är det väl ett referat av Citi Researchs analys, och det intressanta är ju att borra ner sig/såga den om man vill lära sig något nytt.
Det finns inte bara en ledare utan även en sk "briefing".
Spännande för övrigt att Citi förväntar sig att bilarna ska gå på ingenting om 40 år.
Ja, jag vet, procent vs procentenheter etc. Men ändå, att man skulle komma dubbelt så långt på en tank 2040 känns också ganska optimistiskt.
Ja, det är såklart en av de intressanta bitarna att veta hur man resonerat. Där hade det varit intressant med lite mer information.
På samma sätt som energieffektivisering väntas lösa även Sveriges energiproblem, åtminstone enligt politiker som inte vill bygga ut våra energikällor.