Ukraina: Hårda strider i Kostiantynivka

Varför vet vi så lite om historien – och vart leder analysen?

Avsnitt 129. Följetongen rysk ekonomi, halvåret 2026

Varning. Långt och tekniskt avsnitt, men förefaller efterfrågat. Serveras med viss kaxighet men med en underström av ödmjukhet inför vetgiriga Cornucopianer.

-0-0-0-

Igår, 23 juni, firade Estland segerdagen (? Över vaddå? Jo, segern över balttyska Landswehr som i krigsslutet av VK1, då Estland redan hade vunnit självständighet, attackerade söderifrån).

Presidenten sa i sitt tal ungefär att Estland numera befinner sig i en säkrare försvarsgemenskap och med referens till kriget i Ukraina, att Estland har bidragit till sina allierades självförståelse att Ryssland är en konstant potentiell aggressor, en kunskap som Estland i sin historia länge haft. Lyssnaren kunde ana hur han sekunderade sin landsmaninna i EU, Karja Kallas.

-0-0-0-

Vi ska idag stava oss igenom rysk ekonomi, som dels är ogenomskinlig på grund av osäkra källor, men som dels visar indikatorer som är absolut relevanta för att sia om Rysslands resursbas för en fortsatt krigsansträngning i Ukraina, eller varhelst. Man kan fråga sig i vilken kapacitet jag skulle kunna uttala mig i detta, men alla följare här känner till att jag brukar som narr byta hatt och frikostigt uttala mig om vilket ämne som helst.

Den huvudbonad som då idag passar bäst lyfter jag genom deflorering från perukstocken, det blir siffergranskarens, revisorns grå kalufs, som inte alls behöver vara obekväm utan då och då gärna kan prövas.

Redan här, inledningsvis, ett uppstudsigt finger till varning, och uppmaning till källkritik, vilket naturligtvis också då bör omfatta mina drapor. Jag använder en diskuterande ansats, snarare än dogmatiska påståenden och öppnar då givetvis för andra tolkningar, välkomna.

Det svajar en mängd sk information i luften, av många självutnämnda ”rysslandskännare”, inom journalistkåren och på andra håll, som gladeligt generaliserar på bristande evidens, som är avsett att sväljas oreflekterat. Häften kanske skulle spottas ut.

-0-0-0-

Räntan i en ekonomi, en sluten ekonomi som har restriktioner i valutahandel som Rysslands, är det till nuvärde diskonterade värdet av framtida konsumtion. Räntan är runt 15 % på alla finansiella produkter, lån, sparande och obligationer vilket innebär en helt osund övervärdering av förbrukning idag jämfört med framtida. För Ivan och Olga betyder det att nästa års konsumtionsutrymme värderas till ca 87 % av dagens (87 x 1,15). En kortsiktighet i räntenivå som innebär nära prohibitivt stopp för investeringar som inte kan bära ett så högt definierat avkastningskrav, till vilket då ska tilläggas riskpremie och vinstkrav.

Kapitalismens grundpelare är förvissningen om att välfärd, i bred bemärkelse, också då välmåga, är att avsätta en del av produktionen för framtida konsumtion, t ex att spara en del av skörden för nysådd nästa år, och att alltså framtida konsumtion har ett värde som har ett nuvärde, där sparandet betalas av räntan. Är räntan hög speglar det att framtiden undervärderas.

Som en lärare en gång uttryckte det, diskonterat nuvärde av framtiden är ett argument drar ner byxorna på vilken marxist som helst.

Rysslands ränteläge är extremt kortsiktigt, och då begraver långsiktiga investeringar. Jag tror att räntan som aggregerad indikator på ekonomisk hälsa är i någon mening obeveklig.

-0-0-0-

Först några basala fakta. Rysslands ekonomi är, likt USA:s, en kontinentekonomi där naturgeografiska förutsättningar innebär en så varierad resurssammansättning av naturresurser att allt finns för närmast tillräcklig egenförsörjning inom landet. Energi, gruvor, legeringsmineraler, livsmedel, byggmaterial, båda klarar sig med att vara slutna, protektionistiska ekonomier. Undantaget är då USA som valt att vara öppen, utrikeshandelsorienterad med export av högt förädlingsvärde (fram till Trump ska kanske sägas).

Rysslands ekonomi, motsatsvis, baseras på ren råvaruexport (bl a råolja, gas) med avsevärt mindre förädlingsgrad. Rysslands naturresurser och utbildningsnivå är helt tillräcklig för en robust ekonomi och överlevnad, den är seg, befolkningen historiskt prövad av att utstå ransonering med olika överlevnadsstrategier.

Till detta kommer en svårighet, resurserna finns inte där konsumtionen finns. Det kompenseras av dels att energitillgången är närmast obegränsad för kontinental tågtrafik och ett vittomfattande system av inre vattenvägar.

-0-0-0-

En strukturell, regional svaghet i rysk ekonomi, är att industri- och befolkningscentra placerats vid råvarukällorna. Det innebär en stark exponering mot råvarumarknaden, när en gruva sinar eller priserna dalar dör staden som tidigare svenska brukssamhällen. Detta har blivit ett mer förekommande fenomen som PerraG55 visat, vinstras, deltidsanställningar osv.. Denna sårbarhet slår direkt mot lokala och regionala offentliga budgetar, då dessa baseras till stor del på företagsbeskattning.

-0-0-0-

Det sagda leder oss in på obalanser i den ryska ekonomin. Den allvarligaste för Ryssland är rimligen att man utrotar en potentiellt högproduktiv maskulin generation unga att bli krigsoffer, och ovanpå detta att de som kan i segmentet redan har emigrerat, en icke-reversibel brain drain som inte kommer att flytta tillbaka till ett Ryssland de inte känner igen efter fyra år. Till detta kommer då en enorm välfärdsbörda att återanpassa skadade veteraner, det sker till tidigare garnisonsorter där det finns en chimär hemmahörighet, det har vi rapporterat om, och delvis finansierat över försvarsbudgeten, delvis överansträngda regionala.

En annan obalans, strukturell och geografisk, är att spannet ökar mellan områden med ekonomisk bärkraft, i någon mening, och nedgångsdistrikt, där då arbetslöshet och andra inkomstrestriktioner ökar. PerraG55 har givit illustrativa exempel. Nedgången av socialt kapital är mångbottnad och en avgörande förlust för ett möjligt återtagande av vad kan kallas normal arbetsmarknad. Alla arbetslöshetssiffror från Ryssland, t ex siffran 2,2 % är vanlig, är konstruerade som de alltid har varit.

-0-0-0-

En annan obalans är givetvis omställningen av hela den industriella produktionen till krigsmateriel. Den formella siffran, 40 % av den federala statsbudgeten, då 40 % av BNP, dvs netto 16 % av BNP till kriget är en undervärdering. Regionala, påtvingade, tillskott och en kvasimilitär produktion har tvingat bort civil sektor från att överhuvudtaget avancera. Efter snart 5 år av krigsomställning har rimlig civil efterfrågan på modernitet trängts tillbaka, såvida den inte kan kompenseras av numera stängd import.

Detta, och minskade reala hushållsinkomster, har lett till ett helt perverterat konsumtionsmönster, där efterfrågan på sällanköpsvaror, fordon, vitvaror, möbler, t o m kläder har minskat, en relativt större del av hushållsinkomsten får läggas på varor med låg inkomstelasticitet, dvs livsmedel, boende, hushållselektricitet, värme. Perra har meddelat att detaljhandelsföretag har lagt ner och att de stora varuhuskedjorna stänger butiker på löpande band.

-0-0-0-

Så över till den federala statsbudgeten, allas gladeliga gissningslek. Det går inte bra, Inte nog med att BNP-prognosen för Ryssland initialt om +2,6 % för 2026 nu nedjusterats till + 0,4 %, Putins skattereformer i kraft från 1 januari har visat sig kontraproduktiva. En momshöjning från 20 % till 22 % drev upp inflationen, och vad värre var, momsfriheten för mindre företag togs bort och nära 300 000 småföretag lämnade den taxerade ekonomin till att övergå till den grå eller möjligen den svarta. Kontantaffärer blir vanligare och kanske rent av överlevnadskraftiga bytesaffärer.

Oljan då, nja, ingen Hormuz-effekt uppåt i de federala inkomsterna? De blev i perioden första kvartalet 16,2 % av budgeterat i stället för 25 %, och för perioden därefter med Irankrisen, med priser upp mot 86 USD per fat Ural crude i maj, blev i stället en minskning med 30 % i skatteintäkter fram t o m maj månad jämfört med förra året.

Rysk skattedisciplin, att betala mer skatt än man behöver, har inte varit en nationalsport, är inte med något undantag heller i andra länder. Putin har skärpt övervakningen och nu rapporteras att för de första två månaderna i år, när man räknat med 98,5 % insamlingsresultat, istället blivit 96,8 %.

Den ryska federala budgeten är föremål för systematiska omjusteringar, återkommande, och med en riktning, nedåt.

-0-0-0-

Om vi nu övergår till cirkulationssfären, som inte nödvändigtvis handlar om reala resurser för ett lands ekonomi, utan börsen som mäter investerares framtida förväntade vinster i produktionen, så har ryska ägare förlorat en förmögenhet, Moskvabörsen har sen Irankrigets början ca 1 mars tappat ungefär 25 % i börsvärde till igår, 23 juni. Sänkena är, över ett år, där bl a följande föga kända bolag givits en branschtillhörighet.

Sberbank -1.72%
Rosneft -29.14%
Novatek -10.10% Naturgas
Lukoil -32.31%
Gazprom -18.92%
Yandex -7.89% It-tjänster
Obyedinennaya -54.72% Flygindustri
Tatneft -21.98% Olja och gas, bensinstationer
PhosAgro -15.02% Konstgödsel mm
Surgutneftegas -26.73% Olja och gas

Om vi nu betraktar perioden 1 mars till nu så är det en dubbel Northvolt och ett Hormuz moment med en gigantisk ekonomisk krater. Den ryska börsen har till igår inget förtroende för att rysk olja och gas kan vinna på att Hormuz-sundet förefaller öppnas, där finns inget för dom, paradoxalt nog. Förklaringen för börsraset är, som det kan tolkas, att Rysslands livlina, prisökningen på råolja på nivå mellan 80-95 USD per fat under irankrisen inte gav något netto, och att Ryssland inte kommer att kunna vinna på återuppbyggnad av oljelagren runt om i världen. Till det kommer en ytterligare förklaring, Rysslands utrymme för export av raffinerade produkter i olika fraktioner är i det närmaste utbombat av Ukraina.

-0-0-0-

Jag är naturligtvis i mina tolkningar av rysk ekonomi ute på hal is men med skärpta skridskor. I ämnet förekommer mycket surr och blurr, men basala ekonomiska drivkrafter kommer man inte runt. Ekonomi, hävdar jag, och några betrodda andra, är i grunden en beteendevetenskap där förväntningar både av härjande marknadsaktörer och den lilla konsumenten framför disken gör sina högst övervägda val baserade på tillit för systemet och valutan, om något svajar retarderar man tillbaka till säkra positioner. Det man kan säga om rysk ekonomi, makro och mikro, att där förefaller antalet lyckliga utgångar ha minskat.

Ryssland har återigen försatt sig i ett totalt utarmande krigsdilemma man förefaller inte kunna hantera. Rysslands öde – genom sina härskare – att välja fel framtider förefaller obevekligt. Det är att önska att alla folk, också Rysslands alla folk, hade möjlighet att välja frihetens vägar.

-0-0-0-

Jag vill tacka PerraG55 och Erik14 för återkommande rapporter om observationer över partikulära och ibland sammanfogade fakta om rysk ekonomi, utan dessa hade mina piruetter på isen omedelbart blivit domarutvisning, med förment hänvisning till bristande speluppfattning.