Ska Sverige gå med i NATO?

Mikael Holmströms bok om det svenska NATO-samarbetet under och även efter kalla kriget, Den dolda alliansen (Bokia , Adlibris, CDON) är en helt fantastisk bok, som sedan i våras finns i pocket (Bokia 54:-, Adlibris 46:-, Bokus 49:-, CDON 49:-). Boken vann grävande journalisters guldspade 2012 och rekommenderas till alla som är det minsta militärt intresserade eller intresserade av modern historia.

Det är en bok man kan slå upp var som helst och bara börja läsa. Eller så läser man den från pärm till pärn, det spelar faktiskt mindre roll har jag upptäckt. Oavsett vad, så är den intressant; Sveriges topphemliga “riksbunkrar” i Zonen, som inte ens Holmström fick besöka; Draken-piloten och provflygaren åt Saab som råkade flyga 60 km in över Sovjetunionen över molnen och i mach 2 fick “sticka hem” jagade av två Mig-29 Fulcrum; Första Attackeskaderns, ett flygvapen i Flygvapnet, upprepade skenanfall med 30+ Viggenplan mot Baltikums Sovjetiska kust, som fick varenda luftförsvarsanläggning från radarstationer till luftvärn att lysa upp som julgransbelysning i midvintermörkret för inspelning av FRA och vidareskickning av uppgifterna till NATO; den svenske jägarofficeren som efter Sovjetunionens fall råkar möta en fd sovjetofficer i Ukraina och upptäcker att de hade order om att vid krig rycka fram till exakt samma punkt i Finland; hur svenska plan upprepade gånger fick ryska jaktplan att krascha i Östersjön, eller när ryska fartyg öppnade eld med luftvärnsrobotar mot en Viggen, vilket upptäcktes på spaningsfotona; eller hur försvarsministerns agerande under U 137-krisen kanske inte var så ologiskt ändå – han stannade kvar på sitt besök Norge som om inget hade hänt, antagligen redo för att upprätta exilregering om incidenten gick över i fullt krig, vilket var sekunder bort vid flera tillfällen. Vapen och vapensystem var osäkrade och sekunder från att avfyras vid flera tillfällen.

Mycket har kommit fram i media sedan boken kommit fram, men det är en fantastisk läsning. Och skrämmande. Speciellt hur nära vi upprepade gånger var fullt krig över U 137. Sveriges alldeles egna Kubakris.

Boken är garanterat en guldgruva för konspirationsteoretiker, som förvandlar en hel del till conspiracy fact, men de skulle inte bli nöjda då den entydigt pekar ut ubåtskränkningarna som sovjetiska. Dagens konspirationsteoretiker hatar dock NATO och speciellt USA, eftersom de mestadels hänger på amerikanska konspirationssajter,  och vägrar acceptera den verklighet som beskrivs i den dolda alliansen.

Köp och läs. Punkt.

Över till rubriken. Ska Sverige gå med i NATO? Som framgår i boken så sitter Sverige redan med i 191 st av NATO:s kommittéer och är det icke NATO-land som samarbetar mest med NATO. Vi samövar rent av mer med NATO i större enheter än mellan våra egna förband.

Men vi har ingen rösträtt i organisationen och har inga garantier om att få hjälp från NATO. Det framgår också i boken att inte ens under kalla kriget, med den höga militära beredskap och massiva mängd trupper och materiel som USA på den tiden hade i Europa, så skulle Sverige få hjälp snabbare än på 6 – 8 dagar. För er som tycker att scenariot i Midvintermörker är orealistiskt, så hade vi alltså inte fått undsättning på åtminstone en vecka ens under kalla kriget, men då ställer ändå Norge upp omgående i boken. Undsättning från EU lär nog ta ännu längre tid innan EU:s inkompetenta politiker skulle kunna enas om något alls.

Fortfarande sitter 336:e marininfanteribrigaden i Baltjisk med två timmars marschberedskap, samma som under Kalla kriget, även om man inte har kvar de spaningsförband som hade 45 minuters marschberedskap i Östtyskland. Svensk marschberedskap är inte två timmar…

Ett medlemskap i NATO hade inte ändrat detta och skulle inte ändra detta idag heller. Svenska försvaret måste ha en uthållighet att hävda Sveriges gränser i en vecka. Aktuellt är att ÖB har påtalat att vi behöver 60 – 80 JAS 39 E/F för att hålla ut en vecka mot ett begränsat angrepp varefter vi kan få hjälp från omvärlden, men regeringen ska nu bara införskaffa 40-60 st. Idag används ca 40 JAS till utbildning, utveckling eller är i underhåll. 60 JAS 39 E/F skulle ge oss 20 st JAS-plan att använda i insatsorganisationen mot dagens 72 st.

Samma tider gäller alltså idag som gällde under Kalla kriget. Och en begränsad konflikt idag, t ex över Gotland, kan mycket väl vara över på 1 – 2 dagar, dvs innan vi alls fått någon hjälp eller ens beslut om hjälp.

Kort sagt hjälper inte ett NATO-medlemskap oss idag, svenska försvaret är för svagt för att vi ska kunna hålla ut till NATO:s hjälp kommer.

Läs även bloggrannen Birger Schlaug, som har suttit i både krigsdelegationen och försvarsutskottet, om att om Sverige ska ha ett trovärdigt försvar så handlar det om dubblade försvarsanslag mot idag. Själv väljer han en pacifistisk linje och vill se avveckling av försvaret, men han talar här ärligt om vad som skulle behövas. En fördel med att inte längre vara politiker (läs för övrigt Staffan Danielsson (c), som fortfarande är politiker – missa inte kommentarerna, som är själva behållningen) Vi pratar om en försvarsbudget på kanske 80 miljarder SEK om året för att Sverige ska ha ett trovärdigt försvar. Inte dagens 45+ miljarder. Regeringens duttande med 300 MSEK, samtidigt som man ska ta 90 miljarder i kostnader för Super-JAS, är ett idiotförklarande av svenska folket från alliansregimens sida. 300 MSEK täcker inte ens inflationen, än mindre att försvarsutgifter stiger mångfaldigt snabbare än inflationen pga det höga teknikfokuset idag. Plus att det redan saknas pengar för att kunna sjösätta nya insatsorganisation 2014 ens till år 2019.

Men veckans fråga får bli om du vill att vi ska gå med i NATO? Svara som vanligt här ute till höger och jag kan inte se vem du är eller var du sitter just när du svarar på undersökningen.

Inga inlägg kvar under 5000. Nästa inlägg blir blogginlägg #5000 sedan bloggens start i början av september 2008.