Runda bordet

722

Stämningen kring det runda bordet var tryckt.

Polacken stirrade ner i sitt glas med genomskinlig vätska, men Kalle gissade baserat på de små klunkar som polacken hade tagit att det inte handlade om vatten. Spanjoren satt och försökte se glad ut medan han klunkade på sitt glas Coca-Cola, men Kalle visste att det var hälften rödvin, hälften Cola. Den ende som inte försökte dölja att de som vanligt arbetade, eller “arbetade” som Kalle brukade kalla det, under påverkan av rus för att lugna nerverna var italienaren. Utan omsvep så var det rödtjut, inhandlat skattefritt i den egna shoppen för EU-noblessen här i Bryssel.

Själv drack Kalle förstås kaffe. Alkohol fungerade inte på honom, utan det var kaffe som gällde. 

Till slut bröt spanjoren tystnaden.

“Vi måste göra något! Hela EU håller på att gå rakt åt helvete. Vi förlorar legitimitet och missnöjet jäser under ytan.”

“Vi har aldrig haft någon legitimitet, men vi är oroade för den ryska kapprustningen och de uttalade hoten. Senast i torsdags flög man runt med strategiskt bombflyg vid vår territorialgräns i Östersjön” kontrade polacken.

Kalle kände att han var tvungen att bryta in.

“Det där måste vi hålla jävligt tyst om. Min regering håller på att avveckla försvaret och vi kan inte låta det framgå att ryssen blivit allt mer offensiv. Nej, vi måste blanda bort korten. Vi behöver få folket att tänka på något annat. Jag vet precis vad!”

Italienaren suckade.

“Nej, dra inte upp peak oil nu igen. Ditt tjat om oljan börjar bli tröttsamt, Kalle. Vi har just betalat dyra pengar för en peak oil-förnekarrapport hemma i Italien, vi var ju överens om att sopa det hela under mattan!”

“Ja, min regering gjorde det samma och hostade upp miljoner för motsvarande rapport tidigare i våras. Utan att fråga mig. Man tog rent av in en norrman för att ge det hela lite legitimitet. Men ärligt talat, vi vet alla att det är peak oil som spökar. PIIGS-länderna är ju de som har högst oljekonsumtion i förhållande till BNP och per capita och så länge energibristen består uteblir tillväxten. Och utan tillväxt kan vi inte hantera skuldberget vi köpt våra väljare med” replikerade Kalle torrt.

“Det vore politiskt självmord att dra upp peak oil i det här läget!” inflikade polacken.

Spanjoren bröt in.

“Men vi gick ju till krig mot Libyen för att säkra oljetillgången. Det hjälpte ju inte. Men vi körde med fred, demokrati och frihet den gången. Folk gick ju på det, trots att det var al-Qaida vi hjälpte kasta ut Ghadaffi.”

Han tänker bra spanjoren, även om han är småfull, konstaterade Kalle och tog en klunk kaffe till.

“Om vi nu inte ska satsa på ett EU-omfattande lyft för förnyelsebar energi, så får vi ta till med något som alltid fungerar. Fred, frihet och demokrati! EU måste återigen framstå som ett fredsprojekt! Låt oss skapa någon form av plattform vi kan leda bort uppmärksamheten från skuldkrisen och energikrisen med.”

“Glöm inte matkrisen” sköt italienaren in.

“Ja, vi kan kalla det hela något intetsägande!” 

Polacken svepte sitt glas med genomskinlig vätska och grimaserade. Han tog upp en plunta och fyllde på glaset.

Så ska en slipsten dras, tänkte Kalle.

“European Global Strategy” lade Kalle fram som förslag. “Och så drar vi igång ett fredsinstitut, European Insitute for Peace.”

“Utmärkt!” 

Italienaren verkade nöjd. 

“Jag har flera släktingar som behöver jobb.”

“Och jag har gentjänster att betala av och har några bra kandidater till institutet. Det blir väl skattefritt med fulla Brysselförmåner?” undrade spanjoren.

“Självklart! Det behöver man väl inte förtydliga. Skattefria höga löner, gratis resor, handla allt tax free, naturligtvis!” konstaterade Kalle.

Det viktigaste var ju att vi som svenskar inte riskerar förlora något inflytande. Sedan kunde medelhavsländerna tillsätta fredsinstitutets tjänster med sin svågrar, svärsöner och maffiakontakter. Det hela handlade ju ändå bara om en fasad för att avleda uppmärksamhet.

“Men då säger vi så!” 

Spanjoren lät bestämd och fiskade upp sin mobiltelefon.

Kalle svepte det sista kaffet. Nej, svårare än så var det inte. Bröd och skådespel. Eller åtminstone skådespel. Han skrattade lite förnöjt åter att återigen kapat kontinentens namn till ett EU-internt projekt. Dags att skriva något på Twitter så det såg ut som att han jobbade.

Alla likheter med verkliga händelser, platser eller personer, levande eller döda är ett rent sammanträffande.