BBC har en intressant artikel där man givet rådande trender och kända tillgångar på olika ändliga råvaror och naturtillgångar tittat på när dessa tar slut.
Till en början är det viktigt att det alltså gäller idag kända tillgångar och man tar alltså inte hänsyn till framtida fynd. Man förutsätter också att det är möjligt att konsumera råvarorna i nuvarande takt och med nuvarande ökningstakt, men i verkligheten så minskar successivt tempot man kan utvinna en resurs (peak-problematiken) så det sista av råvarorna finns förstås kvar att utvinna betydligt längre, men till allt lägre volymer och till allt högre pris.
![]() |
Enklare graf |
Artikeln finns att läsa hos BBC, liksom deras kompletta något opedagogiska cirkulära graf. Tycker det är bättre att uttrycka tiden linjärt, så jag har en egen motsvarande graf här i inlägget.
Rådatat med länkreferenser hittar man hos BBC, och det är utifrån dessa som jag har skapat bifogad enklare graf.
Råvaror som antimon, som används i läkemedel och batterier, eller indium som används i solceller och exempelvis de pekskärmar vi hittar på iPhones och iPads, är de som är mest akut på väg att ta slut vid rådande trender och utan ytterligare fynd. Därefter kommer silver, vilket är relativt tacksamt då man enkelt kan investera i fysiskt silver.
För vad som kommer hända är att dessa råvaror sannolikt kommer bli allt dyrare och alltså är bra investeringar.
Notera att det på några punkter handlar om ekologiska resurser och inte råvaror. T ex kommer Indonesiens regnskogar vara borta till 2090, det sista korallrevet försvinna 2100 och Amazonas regnskog vara borta till 2208. Men redan 2080 är det slut på (mer) jordbruksmark och vi kan inte längre ersätta den mark som förstörs av erosion, försaltning eller utarmning av gödningsämnen. Samtidigt som fosforn vi idag använder till konstgödsel är borta 2088. Här finns det väldigt små möjilgheter att göra nya väsentliga fynd, och peak fosfor beräknas inträffa runt 2030. Ställer man dock om samhället till att återvinna den fosfor som försvinner ut i våra avlopp och läcker från jordbruksmark och alltså sluter näringscykeln så är fosfor förnyelsebart.
Återigen, detta är givet aktuella kända resurser och aktuella förbrukningstrender. Vad vi däremot vet är mängden korallrev, lämplig jordbruksmark och regnskog. Någon mer sådan står inte att finna, hur mycket kapital man än satsar på det.
Sedan finns det en lång rad andra metaller som det kommer bli brist på, som inte nämns i BBC:s enkla översikt, t ex litium till elbilsbatterier, neodym till elmotorer och vindkraftverk mm.
Sedan går det att återvinna metaller från våra varor. Skulle indium i verkligheten ta slut 2024, så är det inte slut på nya pekskärmar till iPads för det. Man kan dock inte producera fler skärmar än man i andra ändan samtidigt återvinner. Och nyliberalen menar förstås att man istället uppfinner något annat som inte kräver indium.
Samtidigt är ingen återvinning hundraprocentig. Det blir alltid förluster, en del saker som aldrig går till återvinning eller slängs fel och återvinning drar också energi.
Däremot blir det slut på tillväxten av prylar som är beroende av dessa metaller, vilket också begränsar ekonomisk tillväxt.
16 kommentarer
Man menar alltså peak-jordbruksmark 2080.
För nog kan man fortsätta bryta jordbruksmark ur amazonas som ju inte är borta förrän 2208.
Tror du att man man räkna med att peak jordbruksproduktion mer följer oljeproduktions kurvan?
Nja, all avverkning i Amazonas och Indonesien är inte för att göra jordbruksmark, utan man återplanterar med monokulturell plantageskog av t ex eukalyptus till massaved. Något som t ex SCA ägnar sig åt.
Regnskogens mångfald byts mot det som motsvarar svensk granskogs enfald och tusentals arter utrotas, men det blir alltså inte jordbruksmark.
Peak guld?
Det är intressant för om vi ska använda guldpengar och guldet tar slut då dör en ekonomi som baseras på guldpengar.
Har den här kommenterats tidigare?
http://www.youtube.com/watch?v=ZHOyfyGwpes
Verkar logiskt att regnskogen tar slut efter högvärdiga energislag som olja och kol – sist får man alltså elda med regnskog, och då blir det som på påskön där invånarna fällde alla sina träd och byggde stora stenhuvuden.
Då är det kanske läge att köpa aktier i Boliden.
Antimon förekommer ofta tillsammans med svavel, och svavel är vanlig i olika komplexmalmer som Boliden har specialiserat sig på. För Boliden är antimon ett problem, eftersom den förorenar koppar i vissa malmkroppar, och gör kopparn oanvändbar genom att göra den spröd och omöjlig att dra tråd med.
Av den anledningen har det genom årtiondena lämnats jättelika fyndigheter, t.ex. Rakkejaurmalmen, kanske europas största komplexmalm, som i princip går upp i dagen och nästan kan skottas lös med en traktor eftersom den är så spröd. Metallerna i malmen är förorenade med antimon och därmed obrukbara.
Det finns massor med liknande malmer i Skelleftefältet, det som krävs är en rationell metod att separera antimonet. Så teoretiskt sett råder det definitivt ingen brist på antimon. Kanske finns någon kemist eller metallurg på detta forum som vet mer om de kemiska bindningarna?
Som inte bara miljövän utan lite geolog får jag nog lägga in en rejäl brasklapp också… en del av de nämnda metallerna finns det mer av bara de att det blir dyrare att bryta… så man har inte letat efter sådana förekomster i så stor utsträckning…
Det framgår ju också i texten.
Allt verkar "ta slut" hela tiden, utom ta-slut-maffians fantasi!
Kan ni ge några exempel på sånt som verkligen HAR tagit slut!???
Jag kan hjälpa er med ett: Raketost!
Valolja. Valarna utrotades nästan helt.
Åter det vanliga flummet om att det tar slut. Vad som händer är att produktiviteten faller och kostnaderna ökar. Detta har pågått under 10-12 år inom det mesta som utvinns. Mer arbete, energi, råvaror och kapital åtgår per ton. LKAB har därför haft ökade kostnader realt med hela 8 procent under de sista 10 åren (järnet finns inte med från BBC). Bara en ökning på 5 procent ger en 7-dubbling på 40 år. Så om naturresurserna står för 6 procent av all BNP idag så är det 42 procent 2052 (utan tillväxt). Innan dess kollapsar nog världshandeln och då är det kört för det här importberoende landet.
Det går fort på slutet. Det kommande 10 åren blir värre än de 10 åren som har varit och så vidare. Det stora flertalet tror på en hållbar utveckling som de förr trodde att de kom till himlen. Restkulturen kommer med matematisk säkerhet genom kostnaderna. Det hållbara och omställningen är populistiskt trams för att muntra upp massorna. Landet kommer alltså i mitten av århundradet att bestå av isolerade celler utan något statligt våldsmonopol och levande mycket fattigt. Men förmodligen bättre än på stenåldern.
Lite OT, men fin visualisering av hur "just in time" floden av mat strommar genom USA, i detta fall ar det Dominos Pizza som trackat alla deras transporter via GPS!!! http://www.youtube.com/watch?v=OlIelAWikWQ
Tar man i kalkylerna med takten som nya fyndigheter hittas? Om nya fyndigheter hittas i ungefär samma takt som fyndigheterna förbrukas så finns ju inga tecken på att fyndigheterna skall ta slut vid någon speciell tidpunkt.
Om du läser andra meningen i artikeln ovan så har du svaret:
"Till en början är det viktigt att det alltså gäller idag kända tillgångar och man tar alltså inte hänsyn till framtida fynd. "
Nya fyndigheter kostar nästan alltid mer och det är underordnat kostnadsökningen. Ett intressant undantag med lite tekniskt ursprung som ännu inte verkar ha gett så mycket högre kostnader finns inom naturgasen. Även här tas det bästa först. Man måste förstås se på ett genomsnitt.
Makthavarna tycker att det är känligt att räkna ut när apparaten klappar ihop så det skrivs inte så mycket om det. Men det gör det inte mindre sant. Det predikas om tillväxt och den hinns ifatt och den är inte så stor heller. Makroekonomiska kalkyler av detta slag är tububelagda och man ska hoppas på något.
Det innebär ju att siffrorna inte säger så mycket. Resurser där man kontinuerligt hittar nya fyndigheter i samma takt som man förbrukar fyndigheterna kan då hamna på listan.
Det enda det säger är att man kan förvänta sig att resurserna räcker minst så länge som anges – hur långt därefter de räcker därefter vet man ej.