Storbritanniens olje- och gasproduktion

Som bekant är både olje- och gasproduktionen för den forna Nordsjöjätten Storbritannien i fritt fall.

Storbritanniens oljeproduktion, -konsumtion och -export 1980 – 2010 och estimat för 2011 och framåt.

Oljeproduktionen nådde nationell peak oil först 1999 och landet slutade vara en nettoexportör av olja 2005. Att jag skriver först 1999 här är för att totalhaveriet av plattformen Piper Alpha drog ner landets oljeproduktion under några år medan man uppgraderade säkerhet och kvalitetssystem. Annars hade man sannolikt nått nationell peak oil redan runt 1995.

Även med en fortsatt minskningstakt på konsumtionen om 1.5% om året kommer man fortsättningsvis att behöva importera olja.

Det ser inte mycket bättre ut på fossilgassidan. Tvärt om så sitter istället Storbritannien i princip sist på de europeiska fossilgasnäten när det gäller vintertida import från Ryssland eller Nordafrika. Det finns en punkt där trycket i ledningarna helt enkelt inte kan leverera gas till landet.

I praktiken skulle Storbritannien riskera vara det första västeuropeiska landet som drabbas av exempelvis ett ryskt exportstopp av gas eftersom man sitter sist på ledningarna.

Storbritanniens gasproduktion, -konsumtion och -export för 1980-2010 och estimat för 2011 och framåt

Kanske inte så underligt att man tittar på att bygga ut kärnkraften i landet, satsar hårt på vindkraft och experimenterar med vågkraft, de senare två kraftslag som landet har utmärkta förutsättningar för. Fanns det något annat sätt än begränsad vattenkraft att få energi ur regnet hade saken varit biff. Regnkraft…

Storbritannien har dock endast under några få år runt sekelskiftet varit en nettoexportör av gas samtidigt som man byggt in sig i ett allt större fossilgasberoende. Något som fossilgaslobbyn i Sverige vill se att även Sverige gör.

Europas energiframtid handlar om fyra zoner, länder eller regioner; Nordafrika, Norge, Arktis och Ryssland. Det senare landet kontrollerar, undantaget den pipeline som går genom Georgien, även importen av fossilgas från fd Sovjetrepubliker runt Kaspiska Havet. Ur det perspektivet är det naturligt att NATO lade sig i inbördeskriget i Libyen.

För övrigt är det Danmarks tur att ha hand om flygets incidentberedskap i Baltikum, då NATO:s medlemmar Estland, Lettland och Litauen saknar eget flygvapen. I dagarna, samtidigt som den nya gaspipelinen Nordstream invigts genom Östersjön, fick danskarna gå upp två gånger för att förebygga ryskt intrång i baltstaternas luftrum rapporterar bland annat dansk radio med rubriken Danske kampfly indsat mod russiske fly och amerikanska Defense News (uppgifter via bloggaren Lars Gyllenhaal). I Sverige är det förstås som alltid tyst om sådant. Någon form av underlig rapportering är det dock då man kallar Tu-134 för ett bombplan, i övrigt rörde det sig om militära transportplan och ett spionplan.

Samtidigt som Nordstream nu invigs (Staten/SVT, Schibsted/SvD) så har Ryssland enligt Defense News även förstärkt Kaliningrad sin brigad marininfanteri, en offensiv styrka som via de landstigningsfartyg man har baserade där (bla 4 st Ropucha, 2 st Zubr-svävare och nästa år den nybyggda större RFS Ivan Gren) exempelvis kan användas för att trygga skyddet av vital infrastruktur som Nordstream. Som tidigare rapporterat har man även tryggat luftrummet över Nordstreams södra delar via toppmodernt strategiskt luftvärn av typen S-400 (NATO beteckning SA-21 Growler) i Kaliningrad.

Det är förstås naturligt att man rustar upp kring så vital infrastruktur som Nordstream. Återstår att se hur man tänker från luften eller till sjöss kommer patrullera av pipelinen, som passerar genom svensk ekonomisk zon utanför Gotland. Vi kan dock vara tämligen säkra på att svensk media inte kommer rapportera något om det, lika lite som de rapporterar om regelbundna besök av ryskt strategiskt bombflyg i Nordsjön. Eller när Ryssland höll en hangarfartygsövning 4km från Norges största gasplattform Troll.

Man kanske inte kallar det hotfullt beteende att patrullera Nordsjön med strategiskt bombflyg eller att rusta upp Kaliningrad med offensiva styrkor? Allt svagare europeiska försvarsmakter blir iaf uppbundna med att hålla ordning på den ryska björnen nere i Europa och lämnar därmed spelrummet mer fritt i Arktis.

Längst bort i andra ändan av Nordstream sitter iaf ett blåsigt, regnigt och kallt Storbritannien och tackar för gasen idag och ännu mer i framtiden. En lämplig affärsidé för svenska företag är att sälja på landet isolering av sina hus. Inte tilläggsisolering, för det skulle antyda att man har isolerade hus idag.

I övrigt skramlas det en massa vapen kring Iran för tillfället. Det har det gjort många gånger förut och detta är antagligen inte sista gången. Låt oss hoppas att det bara stannar vid posturing och mätning om vem som har längst. Det finns trots att ett iranskt folk som på inget sätt skall likställas med den iranska regimen, lika lite som de ryska folken är att likställa med den ryska regimen eller det amerikanska folket att likställa med Obama eller tidigare George W Bush. Vad tycker ni om man skulle likställa svenska folket med Fredrik Reinfeldt och kalla alla svenskar för socialmoderater?