Nytt luftvärn på gång för Sverige, svenskt den här gången?

Bäst att vara tydlig. Den här gången handlar det inte om att F 17 Kallinge utanför Ronneby och hela Gotland täcks in av ryskt luftvärn av typen S-400/SA-21 ifrån Kaliningrad, utan om att det ser ut som att det är på gång med nytt luftvärn i Insatsorganisation 2014, IO14.

Riksdagens utredningstjänst, RUT, har gjort en sammanställning av IO14 (PDF, 735 kB) som presenterades hos Folk & Försvar tidigare i höstas och där står det på sista sidans materielförteckning att EldE70 (Robotsystem 70, RBS70, Wikipedia) skall bytas ut till EldE98 till år 2014. Det är den enda officiella uppgiften om detta jag hittat och jag har inte heller hört talas om att det pågår någon utvärdering eller upphandling kring detta. Än.

Libyiska mekaniserade haubistar efter flyganfall. Samma öde som skulle vänta våra toppmoderna Archer- system utan skydd av modernt luftvärn. Foto: Wikipedia Bernd Brincken

Som klart och tydligt framgått av Libyens inbördeskrig så är och förblir luftvärnsförmågan avgörande för framgång på marken. Sveriges luftvärn är i min mening konstruerat för förutsättningar som gällde på 80-talet och till viss del på 90-talet, där attack- eller bombflyg faktiskt behövde flyga på relativt låg höjd över sina mål för att kunna verka. Detta gäller förvisso fortfarande delvis för attackflyg mot rörliga förband, men bombflyg mot mer fasta installationer behöver aldrig komma i närheten av sina mål.

Idag släpper man bomber på hög höjd upp till 150 km från målen och dessa glider sedan in mot sina mål, dit de styr sig själva eller i fallet rörliga mål antingen automatiskt kan identifiera målen inom utpekat område eller styrs in den sista delen av högflygande flyg med belysningskapslar eller personal med belysningsutrusning på marken, vilket förekom i form av “rådgivare” från NATO-länder i Libyen.

Att då sitta med luftvärn avsett att bekämpa flygplan på relativt låg höjd blir ganska meningslöst.

I första vändan skickar man dessutom likt mot Libyen in kryssningsrobotar för att slå ut just luftförsvarsinstallationer och då krävs det att den attackerade parten har luftvärn som just kan skjuta ner kryssningsrobotar eller för den delen styrda glidbomber. Exempel på detta i vårt närområde är Rysslands Iskandersystem, som med sina 800kg tunga stridsladdningar når i princip hela södra Sverige från sina utgångsgrupperingar. Dessutom släpper denna typ av robotar ut både motmedel och skenmål samtidigt som de gör förvillande undanmanövrar när de närmar sig sina tilltänkta mål.

Som jag visar i Midvintermörker kan luftvärn, speciellt närskyddsluftvärn som kan bekämpa robotar, vara avgörande för att förvägra en fiende tillgång till ett område. Detta är en kapacitet som vi idag saknar, även om vi kanske kan förvägra lågtflygande attackflyg och helikoptrar tillgång till områden.

Lvkv 9040 med sin tydliga radarcylinder Bild: Wikipedia

Allt är dock inte mörkt när det gäller det svenska luftvärnet. Åtminstone de mekaniserade manöverbataljonerna i IO14 har en pluton luftvärnskanonvagn 9040 (lvkv 9040) per bataljon. Antalet vagnar i en pluton är antagligen 3 st, baserat på 30 lvkv 9040 i försvaret och tio bataljoner. Det betyder att av respektive bataljons fyra manöverkompanier kan tre stycken åtföljas av en lvkv som är ett mycket bra system för bekämpning av helikopter. Med egen målradar, automatiserad inmätning etc så kommer den helikopter som visar sig att bli nedkämpad så länge luftvärnskanonvagnen överlever själv. Till skillnad mot eldlednings- och stridsledningsvagnarna i stridsfordon 90-serien så går det inte att maskera lvkv 90 till att se ut som något annat. Systemet är dock toppmodernt och splitterskyddat. Rent formellt så räknas detta system till pansartrupperna och inte till luftvärnet, även om man delar övningsanläggningar och viss utbildning.

Vilket man inte kan säga om luftvärnet i övrigt som består av RBS70 och en svensk variant av amerikanska HAWK (Homeing All the Way Killer), som går under beteckning RBS77 eller EldE97. Vi har även en uppsättning RBS23 Bamse, EldE23, men den är inte förbandssatt och saknar oavsett den numerär som är nödvändig för att förbandsättas. Däremot var inte pengarna för RBS23-systemet bortkastade då man använder UndE23 som radar för både EldE97 och EldE70. Själva radarn och stridsledningen GBDAOC är antagligen toppmoderna.

Problemet är själva eldenheterna, robotarna.

Robotsystem 70 är som man hör på namnet från 70-talet. Det är ett laserstyrt system, vilket innebär att det inte går att förvilla med remsor, facklor eller skenmål. Däremot kan i teorin en pilot manövrera så våldsamt att markpersonalen inte lyckas följa efter med laserstyrningen och tappar bort målet. Eller så kan man dyka ner lågt så att man försvinner ur synhåll från eldenhetens styrning. EldE70 fungerar alltså dåligt i svensk skog, kuperad terräng eller mot lågt flygande attack flyg. Däremot utmärkt mot långsammare helikoptrar. Men inte om det är dåligt väder, då man måste se målet okulärt. Systemet måste alltså grupperas högt och exponerat och vid klart väder för att kunna verka med hög säkerhet och saknar dessutom splitterskydd för personalen.

Dock skall EldE70 alltså bytas ut mot det som RUT kallar EldE98.

Då försvaret ogärna använder samma siffror för olika saker så låter det som att man funderar på en markbaserad version av den IR-robot som JAS 39 har på sina vingspetsar, IRIS-T, kallad Robot 98 i Sverige. Det är en kortdistansrobot med extrem manöverförmåga. Ett JAS-plan kan skjuta ner ett plan som ligger bakom det egna planet. Det finns en markbaserad version med extra boosterraketer för att få upp den i luften och ge den ursprungsfart, som är tänkt att ingå som kortdistansrobot i åtminstone tyska delar av NATO-systemet MEADS, som är tänkt att fasa ut nuvarande amerikanska Patriot-system.

Frågan blir då om Sverige är intresserade av att ta in MEADS, för även EldE97 kommer behöva bytas ut tids nog. Robot 77 HAWK har en räckvidd på 40 km, dvs den kan inte bekämpa flyg med glidbomber och som alltså aldrig behöver komma ens i närheten av fasta mål. Den skall inte heller vad jag vet kunna bekämpa kryssningsrobotar eller Iskanderrobotar.

Nu finns det egentligen inget som säger att man kommer välja IRIS-T för att ersätta RBS70. EldE98 är nog bara ett arbetsnamn.

Möjliga andra kandidater är t ex det norska NASAMS-systemet, som baserar sig på den markbaserade versionen av flygvapnets AMRAAM-radarrobotar, i Sverige kallade Robot 99. Det kan förstås också hända att man faktiskt byter ut EldE97 mot EldE23, vilket ger förbättrad räckvidd, 15km mot dagens 8 km.

Oavsett så ser det ut som att gamla Robotsystem 70 skall falla för åldersstrecket. Eller så blir det mer industristöd i form av en nyare version av RBS70 som Saab/Bofors just lanserat, som i mycket liknar RBS90 som Sverige tidigare hade men lade ner.

Förhoppningsvis blir det istället ett system som kan fungera även mot kryssningsrobotar, även om det egentligen borde vara något som framtida ersättare till EldE97 skall hantera. Oavsett får man hoppas att det blir ett splitterskyddat fordonsbaserat system som kan grupperas omedelbart, bara man trampar på bromsen och med skydd för personalen. EldE23 skulle kunna fylla denna funktion, då EldE23 åtminstone i teorin borde klara att bekämpa kryssningsrobotar eller styrda bomber.

Det finns säkert en hel del felaktigheter ovan. De kommer förhoppningsvis rätas ut den 21:e november, då jag blivit inbjuden till Luftvärnsregementet i Halmstad den dagen. Jag kommer för intresserade anställda också kunna signera Midvintermörker om personalen har köpt egna exemplar. Återstår att se om jag kan ordna signeringsmöjligheter för mina civila läsare i Halmstad också.

Skall passa på att fråga efter en önskelista på vad man skulle vilja se istället för EldE97 framöver. Kanske markversioner av fransk-brittiska ASTER-30 som skulle lyfta luftvärnet till en modern nivå, om man nu inte skall införskaffa MEADS (om MEADS någonsin blir klart, vilket kan ses som tveksamt – luftvärn behövs inte för den typen av krig som USA utkämpat de senaste 10 åren och det är lätt att stryka utvecklingsprojekt, speciellt som Patriot-systemet är beprövat och uppenbarligen fungerar)?

Ja, jag får väl erkänna att jag jobbar på en ny bok och det kommer finnas militära inslag i den. Det är också intressant med studiebesök hos andra förband än Luftvärnsregementet, liksom hos polisens piket- eller nationella insatsstyrka. Finns en lista med specifika förband jag hade varit intresserade av att besöka, men det kan ge onödiga ledtrådar om bokens handling. Alla är dock inte intresserade av att förevisa sin verksamhet för författare. Luftvärnsregementet verkar dock vara intresserade av att följa försvarets dyrköpta ledord ÖRA – Öppenhet, Resultat, Ansvar.

Midvintermörker ligger nu återigen på plats fem bland nya inbunda “deckare” hos Adlibris och har gått upp till plats 18 på Bokus motsvarande lista. Hos Muntligt.se är Midvintermörker den näst mest sålda E-boken, bara Jobs biografi som säljer mer. Guillous Brobyggarna har flyttats ner till tredje plats.

Ett omdöme om Midvintermörker har runnit in från de bokhandlare som fått läsexemplar:

“Kusligt realistisk, actionpackad och med ett rasande tempo. Välskriven och bra karaktärer. Rekommenderas till alla, i synnerhet karlsborgare och gotlänningar…” – Ola Hultin, SF Bokhandeln