Peter Kadhammar skriver en kort och läsvärd kolumn i Aftonbladet om bostadsbubblan och att hundratusentals Stockholmare frivilligt klivit in i ett modernt feodalsamhälle, där de är livegna ränteslavar åt bankerna, bankernas ägare och bankernas bonusavlönade personal.
Citat:
“Om banken dristar sig till att fråga om stockholmaren någonsin kan återbetala sina sinnessjukt stora lån blir han kränkt. Å andra sidan är risken liten för att banken frågar. Affärsidén är att hälla pengar över stadens invånare och förslava dem med räntor, räntor, räntor!
Stockholm har 847 073 invånare. Tillsammans fast var och en för sig har de struttat in i ett nytt feodalsamhälle. Otroligt nog inbillar de sig att ingen varit så fri, ja, allihop är riktiga individualister.”
Och så är det. Man jobbar sina 40+ timmar i veckan för att kunna betala räntor på lånen till banken, och för pengarna som blir över konsumera de statusindikatorer som man anser sig behöva i form av märkeskläder, espressobryggare och X antal utlandssemestrar.
Livegenskapen kommer bli extra tydlig när bostadsbubblan spricker och priserna faller framöver. Bolånetorskarna kommer bli fastlåsta i sin bostad, då det blir dyrare att ta förlusten och byta till en hyresbostad om man kan hitta någon. Livegenskapen är fullbordad.
I Malmö har raset redan börjat. Och det är rekordmånga som vill ur sin livegenskap, med rekordsiffror för antalet bostäder till salu.
Fick höra ett skräckexempel angående dagistider och hur mycket barn får spendera på dagis medan deras livegna skuldslavar till föräldrar måste jobba mer än dubbla heltider för att ha råd med räntor och statusmarkörer. Det rörde sig om ett snitt på kanske 30% – 40% fler timmar på dagis i veckan på en gräddhylla utanför Göteborg, jämfört med platser där priserna på villorna är sådana att föräldrarna har råd att gå ner i arbetstid. Där låg snittimmarna runt 34-35 timmar i veckan på dagis, mot ett snitt på runt 50 timmar i bolånetorskområdet.
Just unga barnfamiljer har också en tendens att vara de som sitter med de största skulderna, och det är barnen som kommer hamna i kläm om det går illa. Om nu inte 50-55 timmar i veckan på dagis redan är illa i sig. Även om vuxna föräldrar har eget ansvar för sina livsval, så är barnen oskyldiga och det är då beklämmande om de får ta smällen.
Så vem jobbar du för egentligen? Banken eller för din egen skull? Vad är viktigt här i livet? Konsumtion och en fin bostad? Är du fri? Eller är du livegen i bankernas nyfeodala samhälle?
Tillägg: Rekommenderar en sammanställning hos Schibsted/E24 om vilka krav bankerna ställer idag för den som fortfarande tror att bostadspriserna skall gå upp. Upp! UPP! Med krav på att klara 8.29% i ränta så talar vi om räntebetalningar på runt 400 000:- om året för att få köpa de där gräddhylleobjekten på 5 MSEK, dessutom med amorteringskrav ner till åtminstone 75%. Det är andra tider nu. Det blir därmed också intressant när befintliga bolånetorskar skall omförahandla sina lån och får ovanstående måttstockar lagda på sig. Klarar de inte dessa lär de få betala straffräntor om banken alls är intresserad av att ha kunden som låntagare framöver.
67 kommentarer
Skriv om ST, skattetorskarna, som betalar mer än halva sin inkomst i skatter, moms och avgifter till staten.
Vem är man livegen egentligen?
De här exemplen du drar upp. Gör en graf med skatt de betalar och dra sedan in vilket belopp de betalar i räntor. Sila mygg och svälja kameler. 😉
/ Lowrisk
Gå ner i arbetstid och skatten minskar. Sluta jobba och det mesta utom momsen försvinner.
Skulderna förblir konstanta och räntorna måste betalas oavsett livs- och arbetssituation.
Lowrisk, http://cornucopia.cornubot.se/2009/04/skatteparadis-sverige.html
Ja, det är fascinerande att man gärna betalar så mycket skatt på arbete…
Skatten ändras vid ändra inkomst. Det gör inte räntebetalningarna.
Jag tror inte att man rakt av kan härleda förskoletimmarna till bolånen. Vi har barnen länge på förskola trots låga bolån i Lund, ca tolv procent. Det beror mer på att vi är akademiker och karriärintresserade. Nu är vi bara ett fall, men det synbara sambandet kan ha andra rötter.
Var lite tacksam för all skatt jag betalar istället. Jag är ung. Bor i Stockholm. Har jobbat i 3-4 år. Har hittills betalat ca 850000kr i skatt. Exklusive arbetsgivaravgift, moms, bensinskatt, elskatt och alla andra konstiga skatter.
Men visst, det enda man får från såna lantisar som dig är skit.
Men visst, jag kan flytta ut på landet och ta mina pengar och leva som alla andra svenskar.
För att förtydliga, om jag bara skulle jobba för mig själv så kunde jag leva betydligt enklare och klara mig själv. Men som svensk så måste man ju försörja bra många fler än sig själv. Och då pratar jag inte bara om min familj.
Men det gör jag gärna. Jag vet att utan såna som jag själv så stannar landet.
Stockholmare – 80-talist
Lundaluppen, naturligtvis. Och högavlönade dubbelarbetande köper dyra hus då de har råd med räntorna.
Anonym, 850 000:- i skatt på 3-4 år (vet du inte hur länge du jobbat)? Vad är det för imponerande med det? Det är ju inte ens märkvärdigt.
Har sagt i flera år att jag känner mig livegen bara genom att vara bosatt och betala skatt i Sverige. Största anledningen till det, för min del, är att min arbetsgivare tvingas betala en avgift till staten för att få hyra mig som arbetskraft.
Den västerländska modellen får mig att må illa. Allt eget ansvar har tagits från individen och man har ingen mjlighet som individ att ta tallbaka makten över sitt eget liv.
Jag säger inte att jag skapare av HM eller nåt…
Utan jag är en vanlig ungdom som skattat över 400000 sista året, som du konstant hackar på.
Jag började arbeta för exakt 3,5 år sedan.
Vad mer vill du att jag ska göra? Jag kan sluta jobba idag och leva på mitt kapital hela livet. Inga problem. Men är det verkligen bättre för Sverige?
80-talist
Det bästa för alla parter är om du betalar ner eventuella skulder. Har du dock inga skulder så har iaf jag inte hackat på dig. Om du nu inte tog åt dig av att du köpt på dig en massa statusmarkörer…
Det hör väl ungdomen till. En dag blir man gammal och skiter i statusmarkörer och ytliga personer som bryr sig om sådant.
För att förtydliga: Är du skuldfri så kan du ta dig till vad du vill, jag hackar på lånta fjädrar.
Du ger dig in i ett getingbo! Varför jobba 100% och bekosta ett dyrt boende, när man kan luta sig tillbaka och jobba 50% å landet?
Är det bara för att glädja banken?
Noterar att inflyttningen är större än nånsin!
Kanske delvis därför som det blir höga priser på boende där det är nära till all service.
Så barnen kan få rimlig tid på dagis!/Oppti
Ah, dagis, denna trygga stabila miljö. Hörde om föräldrar i Stockholm som fick legitimera sig varje gång de hämtade sina barn, eftersom personalomsättningen på stordagiset var så stor att personalen aldrig lärde sig känna igen barnens föräldrar.
Man är väl i princip lika mycket slav i hyresrätt. Bo måste man oavsett, och då måste man jobba in pengar att betala sin bostad med.
Bra inlägg!
Vi är ju fria i det här landet, sägs det. Och kunskaperna om tingens ordning är förhållandevis höga, jämfört med "underutvecklade länder".
Så, om nu den moderna svensken valt att göra sig själv livegen och till en ränteslav är det väl bara att gratulera bankerna till detta fria och självständiga val. När allt kommer omkring så är det ju marknaden som gör oss lyckliga och flest och mest prylar vinner som bekant…
Och alla som funderar på att flytta utomlands vore det intressant att veta var någonstans på jorden det skulle vara bättre, trots allt.
Med en hyresrätt finns ju möjligheten att flytta till nåt billigare utan att göra förlust på affären.
Börjesson, slav kanske, men inte livegen. Du kan lämna din hyresrätt på 1-3 månader utan ekonomisk risk.
Peter Madison, någonstans där bostäderna är billigare kanske? Men det finns inom landet.
För att förtydliga. Du hånar mig för jag valt att leva Svensson-liv med lönearbete i vår huvudstad.
Jag tjänade mångdubbelt mer innan jag valde den vägen. Och nej, jag är inte kriminell.
80-talist.
Nej, du känner dig hånad. Det är inte samma sak som att jag hånar dig. Jag kan inte styra dina känslor.
Bra inlägg, extra kul att någon i kommentarerna blir sur, undrar hur överbelånad han/hon är 🙂
Sen är det typiskt att du väljer AB som diskussionsunderlag idag.
DI eller SVD hade ett stort uppslag om vilka villkor bankerna ställer upp för lån.
Det är dessa banker som är vår garant för att du får fel ang bubbelbristning.
7-8% samt såld bostad och amortering på allt över 75% på 15 år. Fast jobb.
Villkor som inte jag tycker är alltför slappa!/Oppti
Har skulder på ca 35% av värdet på min lägenhet.
Har även finansiella tillgångar på större värde än dessa skulder.
Så jag blir inte irriterad för just min egna situation. Utan för den totala nonchalans som råder mot ungdomars situation i våra storstäder.
Livet är inte lika enkelt för alla.
80-talist
Oppti, med så här åtstramade villkor, vilka tror du skall köpa till de här priserna? Nog brister bubblan. Villkoren räddar bara de som inte redan har skulder.
80-talist, jag har i många inlägg skrivit vilken otur och kass situation ni 80-talister har hamnat i. Enda anledningen är att ni är födda fel decennium. Bostadsbubblan missgynnar ungdomar och tvingar in dem (eller de känner sig tvingade iaf) i en ekonomisk situation som de kanske får lida av resten av livet.
Det är just därför jag skriver om detta, för att kanske rädda några från att göra misstag de får ångra resten av livet.
Cornu: Du har iaf upplyst mig från att slänga mig in i ekorrhjulet med stora skulder. Har istället börjat kollat på objekt som jag vet att jag kommer kunna betala av inom en rimlig framtid.
MVH 80-talist nr 2
Tycker det är utmärkt att svenskarnas enorma skuldberg uppmärksammas. Häpnadsväckande och beklagligt att så oerhört många utan att blinka tar lån på sanslöst många årsinkomster under en period när räntorna är historiskt låga, och utan tanke på att någonsin amortera av lånen. Detta är av största samhällsintresse. Land efter land i västvärlden får nu bittert erfara konsekvenserna av kollektiv överbelåning och jag applåderar därför Cornucopia? för att lyfta frågan.
Självklart finns det folk med säkra jobb och höga inkomster som gott kan ta ett hyfsat stort lån för att köpa bostad. Eller ännu bättre, ett lån för att starta ett företag. Problemet är nu att alltför många som inte har den livssituationen har valt att ta en enorm risk.
Riktigt bra artikel av Kadhammar. Tidens tecken är att stora lån – som redan på biblisk tid förbannades – nu gått över till att bli en slags "rättighet". Själva språket har förändrats. Smaka på ord som bolånefest. Eller räntefest.
Gamla tiders brukspatroner brukade uppmuntra arbetarna att ta lån som förskott på lönen. Pengarna spenderades i patrons affär intill fabriken. Klirr i kassan för patron. Numera blir det klirr i kassan hos bank, mäklare och stat.
Som en extra bonus får de lydiga arbetare och konsumenter.
Därför har jag till skillnad från mina jämåriga undvikit bostadslån som pesten. Med tanke på deras lånebörda så är de illa tvungna att kröka rygg inför cheferna. Vad är det för liv ?.
Själv sitter jag i en hyresrätt som tar ca 20% av nettolönen. Byter inte det mot alla tepanyakihällar i världen.
/Realisten
Stockholmare – skuldfri – inte löneslav, kan det bli bättre än så Cornu:-)
Sverige är faktiskt ett land med stora möjligheter. Om man arbetar hårt och rättar mun efter matsäcken, som det hette förr. Synd att så många verkar knäcka sig med statusjakt och prylmåsten. Men det är ju oftast fria val.
Bankerna däremot ska man akta sig noga för.
Bra där, Realisten.
Dags att sticka in huvudet i getingboet…
Kan man inte införa stämpelklocka på dagis ?
Den tid man utnytjar i barnomsorg får man betala för. Som det är nu så betalar du lika mycket om du har barnet 25 t/vecka i förskolan som 52 t/vecka.
Införandet av enhetlig taxa på förskolan har gjort att många föräldrar har barnen längre tid på förskolan. Sedan klagas det på för stora barngrupper/för lite personal, kan det ha något samband med mindre intäckter till förskolan…?
C:s provokativa inlägg (Lars skriver ju alltid provokativt, det är därför vi gillar eller hatar honom. Svårt att vara helt neutral.
C sätter fingret på en skevhet i systemet. En skevhet som, när det kraschar, kommer att få förödande konsekvenser för oss medborgare. Det gäller nog både de som är sk BLT och vi andra.
Skattegnället här ovan är dock en smula patetiskt. De senaste fem året har förmögenhets, arvs, och fastighetsskatten slopats. Lägg till detta det sk jobbskatteavdraget.
På ytan ser det mesta ganska bra ut. Om det inte vore för det gigantiska kollektiva privata skuldberg som vi håller på att bygga. Förutsättningen för denna skulduppbyggnad är de löjligt låga räntorna. Dessa låga räntor är i princip en uppmaning till alla att låna för "investering" i aktier, bostäder eller för konsumtion. På ytan ser det bra ut.
Den utlösande faktorn ligger nog inte i våra händer är jag rädd. Kraschen kommer att komma utifrån på ett eller annat sätt.
Bloggrannen Kvantitativt skrev för en tid sedan att Sverige just nu har ungefär samma läge som Irland för fyra år sen. Stora statsfinansiella överskott och ett jäkla drag i ekonomin.
Vadav din otroligt starka bitterhet mot framgångsrika människor i allmänhet och stockholmare i synnerhet? Bitter över din egen tillvaro?
Vill man göra karriär (i Sverige bör tilläggas) måste man bo i Stockholm. Skall man bo i Stockholm måste man ta lån (förutsatt att man inte är född med guldsked i munnen alternativt kan tänka sig att bo hur som helst efter 200+ högskolepoäng och välbetalt jobb).
Nu: Goda kassaflöden men lite kapital. = Lån
Framgent: De goda kassaflödena har betalat av lånen = Minskad skuldsättningsgrad.
Varför kallar du dessa skötsamma människor (däribland mig) för "torskar" och hoppas att "det skall bränna till ordentligt". Varför?
Som tur är så är du och dina "odla-all-min-mat-själv-på-landet-bloggar-hela-dagarna"-polare en marginalföreteelse varför era domedagsprofetior näppeligen får genomslag.
Ano 15:37
Cornu, ytterligare en själ att upplysa.
På vilket sätt kan den som vill dig väl vara starkt bitter mot det du kallar framgångsrika människor?
Du glömde klippa in Kadhammars skrivning om bostadsbristen. Men den förnekar du säkert, så det fanns nog en anledning till att du inte tog med det.
2674 villor till salu i stockholms län, nu ökar antalet objekt med mer än 100/vecka, och för varje objekt som kommer ut ökar tillgången samtidigt som riksbanken minskar efterfrågan vid varje räntehöjning. Den psykologiska effekten blir också att allt fler i detta läget sätter ut sitt hus till försäljning för att hinna ur skuldberoendet eller försöka sälja på toppen (vilket är försent nu) om man köpte bostad som investering. Skulle tro att huvuddelen av raset är fullbordat innan slutet av detta år, men att nedgångarna kommer att fortsätta länge till då vi går in i en lågkonjunktur orsakat av bostadskraschen självt uppbackad av höga oljepriser. Byggbranschen imploderar inom kort, arbetslösheten stiger igen. Hej och hå.
Ano – "Vill dig väl"?
Det får du nog utveckla.
Lundaluppen, det här låter säkert konstigt i dina öron men jag gör ett försök ändå:
Är man mer intresserad av sin karriär än sina barn så ska man inte skaffa barn.
@15:37. Jag bor i Stockholm. Har massvis av fina högskolepoäng. Fint jobb. Sålde min BR för ett år sen, började leta en HR strax innan dess. Fick napp ganska fort efter att ha skrivit några brev. Man MÅSTE alltså inte dra på sig jättelån. Dessutom, kan man tänka sig att bo ett par år i en närförort som Aspudden eller Solna så förstår jag att man tidigt vill och kan köpa en lägenhet med hjälp av lånade pengar. Idag tycker dock allt fler i min närhet att man som ung ska kunna skaffa sin första lägenhet i innerstan, utan snack.
@15:57, som sagt, jag bor i Stockholm sen födseln (29 år) och jobbar på Södermalm. Har fortfarande inte märkt av denna enorma bostadsbrist det pratas om. Lustigt dock att "efterfrågan" verkar vika nu när räntorna skjuter uppåt och bankerna skruvar åt kreditkranen, inte sant? Klart som korvspad att man i grund och botten gärna bor på Mariaberget, men denna "efterfrågan" varierar föga förvånande med priset på pengar.
Jag håller med Lars om grundtankarna i "torsk" situationen, att många har betalat för mycket för sina hem. Skall man skylla på någon yttre faktor är min favorit att det har byggts för lite hus i de attraktivaste områdena och för lite infrastruktur för pendling till dem. Sedan är frågan vad det beror på, vilka är mekanismerna som hindrar marknader från att tillfredställa efterfrågan så efterfrågan i stället ger extrema prisökningar och lättförtjänta vinster?
Jag skulle gissa att en del av de bittra människorna är bittra över att ekonomin har fungerat på ett sätt som straffar sparsamhet och kulturen har belönat de spendersamma med social status och allt som följer av det.
Någonstans övergår klokt tidigareläggande av konsumtionen från sen medelålder till småbarnstiden till ansvarslös oskötsamhet, var den gränsen finns är både en värderingsfråga och en fråga om att budgeten spricker när räntan stiger eller karriären inte blir vad man har tänkt sig. Själv känner jag mig bra korkad över att jag har varit tämligen sparsam de senaste 20 åren, med facit var det helt fel agerande, men det är ju mitt fel och inte någon annans.
En del ser säkert fram emot att detta kraschar och jag skulle gissa att en och annan "survivalist" ser fram emot att äntligen glänsa med sitt förutseende. Egentligen är det inte speciellt kul, själv mår jag mest illa av att fundera på sådana scenarier men det är svårt att låta bli när man försöker förstå vad det är som händer i samtiden.
För mig vore en bra vinst att domedagsprofetiorna slår helt fel genom att människor investerar och ändrar vanor så de påtagliga fysiska problemen blir lösta, det vore fantastiskt att se det och ännu bättre att hjälpa till med att lösa problem. (Så vad 17 gör jag här i stället för att göra nytta, eller ens driva en egen blogg så jag får fans… )
De här domedagsprofetiorna påminner en hel del om 98% kören "det går bara uppåt" och 2 % galningarna som sa "kraschen kommer snart" före finanskrisen. Synd bara att en hel del av 2 %:arna verkligen är galna, en del har förutspått samma undergång av många olika anledningar (typ Kunstler) och äntligen fick de rätt och någon enstaka prickade obalansen och bedrägerierna i den amerikanska fastighetsmarknaden. (Typ Denniger)
@16:10
Ditt sätt att skriva "fina högskolepoäng", "fint jobb" får mig att tro att du har varken eller.
@Anonym 16:10 – det är för att det vore lite väl larvigt att skriva in vilken examen jag har. Ett valhänt försök att vara ödmjuk med glimten i ögat. Svårt på nätet, och formuleringar var aldrig min allra starkaste sida.
Faktum kvarstår. Det är inte jättesvårt att hitta boende här i Stockholm. En kollega till mig (kontoret har utsikt över Riddarfjärden, jag lovar att det är sant!) letade aningen desperat nyligen, men fick till slut ett andrahandsboende på Garvargatan.
@16:10 – addendum. Jag skrev det hela som en spontan reaktion när jag läste detta från @15:37:
"Skall man bo i Stockholm måste man ta lån (förutsatt att man inte är född med guldsked i munnen alternativt kan tänka sig att bo hur som helst efter 200+ högskolepoäng och välbetalt jobb)."
Jag har aldrig haft en guldsked i munnen. Och nej, jag vill ändå inte "bo hur som helst" trots högskolepoäng och jobb. Jag menar bara att man faktiskt inte MÅSTE ta lån, åtminstone inte väldigt stora sådana, på en gång. Vilket rätt många har gjort senaste tiden, trots avsaknad av både guldskedar och välbetalda jobb. Men visst, det är inte superlätt att hitta boende här. Jag vidhåller dock att för en ung, nyutexad person så är det väl rimligt att tänka sig att köpa en första lägenhet i typ Bagarmossen eller Sumpan om man inte hittar ett hyreskontrakt?
Tillägger också att @15:37 faktiskt bakar in amortering i sitt resonemang, vilket är sunt och något som inte finns på kartan hos väldigt många!
Bostadsprisene kan bli svakt sjunkande, realt, under många år istället för en crash i bostadsmarknaden.
Det är klart man blir förbannad med all rätt när skötsamma och sparsamma människor straffas medan slösaktiga slarvrar alltid räddas.
Därför ser jag med flera med viss tillfredställelse när viktigpettrar med lånta fjädrar torskar dit så det står härliga till.
/Inte bitter bara skadeglad
AB har en lista på kommuner där de tvingas sänka priserna:
Kan meddela att det är orter som Munkfors som ligger i topp.
I botten ligger Kiruna Solna och Täby.
Vad säger det? Ont om Torsk? /Oppti
Ser ni en kille med svart T-shirt som det står "Skuldfri" på så kan det faktiskt vara jag.
Frågan man bör ställa sig är väl om man lever ett lyckligt och meningsfullt liv med hög livskvalité? Gör du det Cornu? Jag tvivlar faktiskt.
Även om jag undviker lån så mycket som möjligt så ser jag inget mervärde i ordet 'fri'. Vad är frihet, att bo i en grotta och jaga sin egen mat? Då föredrar jag bolånetorsk och mat på ICA.
No offense, men hur lyckliga är ni där ute i skogen, med tanke på att ni bloggar bittert om stockholmarnas livsstil?
Den här bloggen har blivit fruktansvärt elitistisk. Tydligen är alla med bostadslån svin som ska dö. Bra där Cornu, gå du ut och idiotförklara alla ungdomar som vill flytta hemifrån. Den var kul att följa när det diskuterades bostadsbubbla, nu är det rena rama 'Sista färden' varning på bloggen.
Intressant att läsa kommentarerna här. I princip alla har inte förstått att vi befinner oss i en Kondratieff vinter, dvs början av en djup depression där både börsen och fastighetspriserna kan komma att falla med upp till 90%.
Dessutom har vi nått Peak Oil år 2006, vilket gör att den här depressionen blir ännu värre och sannolikt pågår 100 år framöver med en Die Off av flera miljarder människor tills vi kommer ner till en långsiktigt hållbar befolkningsnivå på kanske en miljard istället för sju miljarder idag.
Kollapsen blir total.
KH
Anonym 19:28, Sedan när blev bostad med lån enda alternativet för ungdomar. Hört talas om hyresrätt?…
Sluta kasta dynga på Cornucopia. Jag tror inte du förstår allvaret i situationen som vi befinner oss i. Cornucopias blogg är den enda som lyfter fram problemen vi står inför och till en så bred skara läsare.
När jag var färsk på arbetsmarknaden runt 97 så kostade en etta på söder runt 270-300K, ok lönen var ganska låg, jag låg väl på 190K i årslön då, men med ett arv efter min käre farfar så kunde jag efter 3 års bostadsägande vara skuldfri.
Det var mindre än 3 årslöner för en bostad för en singel då. Det ÄR realistiskt. 2007, tio år senare var lyan uppe i 1.6M, jag sålde och flyttade ihop med en brud.
Är solo igen och vägrar köpa en lägenhet nu, har tittat på möjligheten att köpa i någon mälarstad och pendla.
Tills dess bor jag inneboende hos diverse folk jag känner.. Konstigt nog verkar det poppis att dela avgiften, trots att alla är så "rika" i denna stad.
Har nog tur som inte ha ungar, jag är fri att pendla, inte bunden här känner jag. Det är mest otrevliga och dryga stressade slavfolk som befolkar staden numera.
Det var faktiskt bättre förr, när svensson levde som han borde, det var lugnare och trevligare stämning.
hittade idag ett objekt i min stad som är ute för tredje gången på lika många månader. Har varit lite intresserad av den och varit med från början. Men dock inte varit intresserad att betala det ägarna vill ha. Första mäklaren sa rent ut att ägarna ville ha 5,5 MSEK – annars säljer de inte. Första gången var startpriset 4,85 – budgivningen stannade på 5,2. Andra gången startade den på 4,65 – slutade på 5,1. Nu är den ute för tredje gången på 4,85 – med ny mäklare för tredje gången….
Har också förstått att ägarna har redan köpt annat boende som de tillträtt nu i mitten av maj. Någon mer än jag som tycker det lukar BLT???
Pengar och dess värde är bara en chimär, en illusion, lika mycket som ett hus består av tegel eller betong. Boendet har blivit ett koncept eller en Identitet, att bo är att leva ett liv som inte finns. En jakt på en dröm, en hägring.
En kanske dum fråga: (ni är fria att håna mig isåfall)
Jag har 150kkr i studielån, behöver man vara orolig? eller bör jag betala av med mina besparingar?
Anonym 19:23:
Personligen är jag både skuldfri och lever ett liv med hög livskvalité.
Om du inte ser något mervärde i ordet "fri" är du en typisk svensk och i gott sällskap. Hela vårt samhälle styrs av folk som hatar självbestämmande och gärna vill slippa ta ansvar över det egna livet genom att någon auktoritet talar om för dem vad de ska göra.
Frihet är att bestämma själv utan pekpinnar, förmynderi och kontrollsamhälle. Men det är också att få förfoga över sina egna ekonomiska tillgångar utan att få dem konfiskerade genom tjuv och rackarspel.
Vad som retar oss fria män är att vi under åratal fått betala för folks skrupelfria bostadsspekulationer med ett ständigt försämrat penningvärde. Många av oss vet också hur systemet fungerar, d v s att detta hittills är en fis i rymden mot vad vi sparsamma kommer att få betala för att vissa definierar frihet och livskvalitet som som "spröda råvaror och en teppanyakihäll".
Även om det innebär att de måste tillbringa resten av sina liv med krökt rygg och mössan i hand. Vad offrar man inte för ett Poggenpohl-kök?
Om jag talar för mig själv; jag är oerhört lycklig. Trots politikens ständiga och målmedvetna arbete med att försöka tygla, hunsa, kväsa mig och i varje detalj förstöra mitt liv.
Att jag är lycklig står inte på något sätt i motsats till att jag blir heligt förbannad över
både förmyndderi och andra dumheter, flockbeteende och idiotiska spekulativa pyramidspel, vilka det kommer att visa sig sker på bekostnad av mångas lycka och mina surt förvärvade besparingar.
Det hindrar heller inte att man kan bli bitter över små företeelser där man ser katastrofen komma, påtalar den, förlöjligas och hånas. För att sedan vara den som kommer att få sopa upp skiten efteråt. Som vanligt.
Men vi lyckliga människor kan skaka av oss vår bitterhet när som helst. Både nu och i framtiden. Det är inte lika lätt för den som har sålt sin frihet, vilket jag faktiskt kan känna visst medlidande för…
Skit i studieskulden, det är enda sättet att hämnas på denna äckliga kommuniststat. Minimera skatteutläggen gott folk, det går bara till rövskallarna i riksdagen ändå.
Anonym 20:53, studielån är det bara att öka på så mycket det går. Du behöver inte betala något om du inte har någon inkomst, och räntan är superlåg. Fortsätt studera med studielån alltså!
Anonym 20:57
"Trots politikens ständiga och målmedvetna arbete med att försöka tygla, hunsa, kväsa mig och i varje detalj förstöra mitt liv."
Vilka detaljer då? För inte kan det vara sånt orelevant trams (ironi) som att umgås med din fru och dina barn?
Jösses.
Och vad beträffar hyresrätter som en annan skribent skrev, jo tjena. Men cornu kanske kan göra ett inlägg hur fantastiskt enkelt det är att hitta hyresrätt och hur korta köerna är i våra 3 storstäder.
Och jag är högst medveten om hur systemet fungerar, men det ger väl inte mig rätt att pissa på vanligt folk som arbetar varje dag?
Vågar ni kalla alla runtomkring er också för bolånetorskar?
Bra skrivet Cornu, håller med dig i allt väsentligt.
Håller även med jocke om den klockrena
"Är man mer intresserad av sin karriär än sina barn så ska man inte skaffa barn."
Är själv Stockholmare och är inte någon supertorsk, ligger på runt 40% belåning. Jag kan dock förstå alla som tror att det ska forstätta gå upp. Jag tappade hoppet redan 2002 när vi valde att flytta till Solna, eftersom jag tyckte priserna i innerstan var alldeles för uppskruvade redan då. När jag försökte förhandla ner lånet på lägenheter genom att säga att det var ett förhållandevis litet lån ~500k dvs < 60% av bostadens värde så fick jag svaret att "Det är ju bättre (rabatt) ju mer man lånar"…
Som sagt tåget har fortsatt ett bra tag sedan dess och det är troligen inte de som köpte för 10 år sen (och bor kvar) som kommer drabbas, utan de som är förstagångsköpare/uppköpare som har +80% belåning…
Ang. studieskuld så är väl det ett av de bästa lånen man kan ha, med tanke på att det är det enda (iaf på min tid för 10 år sen) som man inte behöver betala om inkomsten försvinner…
/ Ateisten
Turbofart på inläggen och en eloge till alla som bidrar till diskussionen.Kul när det som någon påpekade blir 'Sista färden' stämmning
på inläggen.
BLT eller ej det är frågan?
Eller för att omformulera det: Är jag ute och
går med hunden eller är det hunden som är ute och går med mig ? Jag föredrar det förstnämnda alternativet dvs att ha så bra kontroll som möjligt på mitt liv aka
frihet att göra så mycket som möjligt på det sätt som jag själv önskar. Men det kräver en del,som tex att skita i vad reklamindustrin anser är rätt sätt att leva. Köp lycka är ju budskapet eller hur?
Många torskar dit på myten.
'Open ur
mouth and we'll feed u,feed u ,feed u'….
-With lies -.
Så mitt råd är lita inte på nån och lev ditt liv oberonde.
På bara 20 år har definitionen på vad som skapar lycka totalt förändrats, smart marknadsföring eller kanske ett korkat lättmanipulerat folk.
Grupptänkandet är starkt, håller man sig inte i mittfåra blir man utfryst. Det jobbiga är på jobbet, man får lägga band på sig. Det avhandlas mest hjärndött kraffs som idol eller nåt annat skräptv program. Jag jobbar bland ingenjörer, ni vet de som tror att de är jättesmarta.
Jag har insett med åren att majoriteten av människor är korkade får, de kan bara göra sin lilla inprogrammerade funktion i samhället.
Ni ska få se på när agnar skiljs från vetet när kollapsen kommer, då är det verkligen hjärna som gäller. När inkvotering och annat pampers upphör blir det jäkligt jobbigt för många.
De som kommer att klara sig bäst är självständiga och tänkande individer, människor som är vana att klara av saker utan support. Människor som inte litar på politiker, media och allmosor. Allt för många generationer av svenskar har utan motstånd lagt hela sitt liv i händerna på politiker och myndigheter.
Kollapsen drabbar de länder med minst självständiga medborgare hårdast, initiativlösa passiva kommer snabbt duka under.
Har hört massor av folk upprepa att Borg vet vad han gör, jag litar på honom etc
Hur kan man bli så spädbarnsberoende av andra? Varför ser man ner på de som tänker fritt och med egna tankar?
Om man blir förbannad av sådant som kan närma sig kritik av egna livsval får man väl för fn läsa en inredningsblogg istället? Bra vinkel Cornu
Anonym 22:01:
Jag har inte kallat någon för "bolånetorsk". Jag tycker inte om den galopperande skuldbördan även om jag förstår varför folk känner sig tvingade att ge sig in i karusellen. Jag kommer säkert själv att tvingas låna pengar förr eller senare.
Politiker dreglar varje dag över möjligheten att bestämma hur jag ska umgås med min fru och mina barn. Varje dag kommer något nytt förslag från de maktgalna 349 och deras fanclub, bekostat av mina egna pengar, hur jag ska tvingas göra det ena eller det andra. Eller förbjudas göra, köpa, använda, säga eller tycka något. För "samhällets bästa".
Om de bara får hållas ett tag till styr de oss ända in i sängkammaren, där endast genuscertifierat, värdegrundsförankrat vänslande får förekomma efter vederbörlig utbildning och avlagd myndighetskontrollerad examen. Givetvis endast efter bevittnat samtycke med av berörd instans godkänd partner med rätt kompetens.
Svenskens våta dröm. I alla fall så länge det gäller att styra och kontrollera grannen. Kan man bara göra DET offrar man gärna den egna friheten.
Så jag pissar på politiken, men jag undrar om det inte är dags att börja pissa på det folk som hela tiden röstar på dem också. Det börjar bli svårt att urskulda sig med att "man inte vet bättre".
Man vet. Men man gillar att samhället utvecklas till en Lady Domina som piskar en så man får känna sig så där härligt utan eget hemskt omänskligt ansvar. Tryggt. Skönt.
"Vanligt folk som arbetar varje dag" är jag själv. Vi är nog fullständigt torsk allihop i det här ruttna, överreglerade systemet. På olika sätt och i olika grad.
Men lycklig är jag ändå, hör och häpna. Det är snart det enda av mina intressen och friheter staten inte har lyckats reglera bort. Än.
Människan är och förblir ett flockdjur och allt går i trender. De som levde i romerska riket trodde också att allt var stabilt och allt skulle förbli sig likt för all framtid och agerade därefter. Men…i alla tider har också funnits människor som brutits sig loss ur den stora massan och tänkt på egen hand och gått sin egen väg. Ibland har de haft rätt och ibland fel. Kommer de som säger att samhällen skall kollapsa som följd av oljebrist få rätt? Inte vet jag, människan är komplex och har faktiskt en enorm förmåga att snabbt anpassa sig till nya förutsättningar, vilket historien lär oss. Hur kunde en enda människa överleva omställningen och eländet i koncentrationslägren? Massor av folk klarade det, och vi vet inte hur bra vi är att tackla problem förrän vi står inför dem. Själv lever jag redan nu på ungefär samma nivå som folk levde på 70-talet när jag var liten pojk och det är inga problem alls, jag kan lätt sänka min standard ännu mycket mer, och det kan nästan alla om det krävs av dem. En liten fördel ligger i att vara mentalt förberedd, men de flesta kan mentalt anpassa sig väldigt fort till nya levnadsvillkor. Idag ska alla ha varsitt rum i huset, men när jag var pojk delade 5 personer på 1 rum och kök, och det gick också bra. Om alla tvingas göra det så blir det normalt och då accepterar folk detta. Vi kan säkert äta hälften så mycket som idag utan att svälta och kommer antagligen må bättre av det. Att cykla 10 km och handla mat eller jobba varje dag känns långt idag för de flesta, men om alla måste cykla så långt eller längre så blir det normalt och helt okej inom en mycket kort tid. Tänk bara på hur snabbt man anpassade sig till livet när man gjorde lumpen. Efter en bekväm uppväxt hemma hos mamma så skulle man ut i skogen och sova tält och gå oändliga sträckor varje dag, men redan efter två veckor så började det kännas normalt. Bara för att folk tar bilen överallt idag och frossar i mat och annan lyx så innebär det inte att de allra flesta snabbt kan klara sig utan detta om det krävs. Många fler kanske kommer att bli tvungna att börja jobba hårt med kroppen istället för att sitta och glo på en dator hela dagarna, men kommer verkligen det att vara svårt att ställa om till om man måste? Eller vad tror ni?
Bra inlägg cornu, några funderingar
1. Varför tror så många att det inte finns några bra jobb utanför stockholm och de andra stora byarna?
2. Varför är det så svårt att förstå att även där finns det nivåer, det är en otroligt stor skillnad på att köpa en lägenhet för 3 miljoner och en för 4,5 men många har blivit så fartblinda för priserna så att de inte verkar se detta längre.
3. Det är alltid bra att betala av på lån!!
/ Oskar
Var det någon som läste denna nonsens artikel i gårdagens DI? Vad försöker han säga…är det någon som förstår poängen.
http://di.se/Artiklar/2011/5/19/236043/Sa-krymper-du-bolanet-bast/
I USA är de i bostadsbubblan och redan innan den klingat av ser de nästa bubbla som kommer bli studieskuldsbubblan. Bildning i USA ger numera livegenskap och skulder den studerade kommer få betala på under hela sin livstid, plussar man då på att studenten växer upp vill bilda familj, ha ett hem osv.. ja det är ett präktigt föredöma fjantainsen apar efter är det bara jag som misstänker enda intresset hos fjantiansen och dess förspråkare är sin egna feta plånka? Credot är: den som tar han har. springsnabbt mot ugången med bytet 😉
http://www.youtube.com/user/InflationUS
@06:10
fjantainsen ?
Begriper inte riktigt vad du menar, vänligen förklara.