Hem Etiketter Artiklar med etikett "deflation"
Etikett:

deflation

Uncategorized

Inflationen som KPIF negativ för första gången någonsin

Uncategorized

Stor risk och låg vinst att diversifiera valuta?

Latest in deflation

Ekonomi

100 000 får höjd lön

av Cornucopia?

Hos arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen har man redan skrivit på för högre lön för 50 000 anställda, och det förväntas bli åtminstone 100 000 som får höjd lön när man räknar in andra arbetsgivarorganisationer.

Visserligen måste de anställda gå ner i arbetstid för att få lönehöjningen, men det är förstås ändå positivt. Snittminskningen av arbetstiden är 18%, vilket i snitt ger 13% lägre lön. Alltså en kraftig höjning av lönen per timme. Jobbade man tidigare 168 timmar i månaden, och tjänade 22 000:-, ca 130:- per timme, så skall man nu alltså jobba knappt 138 timmar och få 19 140:- SEK i lön, eller 138:- per timme. Det är en lönehöjning på 6.1%! Det ni. Försök få igenom det i en högkonjunktur.

Nettolönen, alltså lön efter skatt, höjs ännu mer per timme pga marginaleffekterna. Efter skatt gav 22 000:- i bruttolön 16 806:- i nettolön enligt den utmärkta sajten jobbskatteavdrag.se och 19 140:- i bruttolön ger 14 795:- SEK efter skatt. Per timme blir det alltså ganska exakt 100:- respektive drygt 107:- SEK per timme. En höjning av lönen med 7%!

Till detta kommer andra marginaleffekter. Med 18% minskad arbetstid kan man stanna hemma en dag i veckan, och jobba lite mer de andra dagarna, vilket sparar en hel resa till jobbet. Det kan också spara in marginaleffekter som dagiskostnader, jobbluncher etc.

Att med dagens obefintliga KPI-inflation, rent av KPI-deflation, få hem 7% i reallöneökning per timme är imponerande, och visar samtidigt hur svårt det är att faktiskt få fram några riktiga lönesänkningar.

Exakt hur detta skall hjälpa industriföretagen återstår att se. Rimligtvis hade man inget att göra i snitt 18% av tiden och kan därmed spara in på annat om man skickar hem personalen. Frågan är om dessa övriga ställkostnader kompenserar lönehöjningen? Eller har de svenska arbetstagarna i ett slag ökat sin produktivitet med 6.1%, motsvarande den löneökning som man nu får per arbetad timme?

4 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Ekonomi

Arbetslösheten i USA, bostadspriser, inflation och deflation

av Cornucopia?

För de som fortfarande tror att arbetslöshetssiffrorna från USA förra veckan var ett gott tecken, så rekommenderar jag ett besök hos bloggaren Flute som lagt ut lite grafer från amerikanska Bureau och Labour Statistics.

Grafer säger som bekant med än tusen floskler nyspråk. Väl värt ett besök.

Jag måste säga att jag blir allt mer irriterad på medias skönmålande av situationen, såväl som idiotin att de t ex är positivt med stigande bostadspriser. Som jag skrivit tidigare, det finns inget postivt med stigande bostadspriser. Inget.

Antar att journalister också tycker det är postivt om matpriserna stiger, priser på platt-TV, priser på bensin etc? Inte ens de som äger sin bostad gynnas i praktiken av stigande bostadspriser. Lite exempel. Notera att du kanske blir rikare på pappret om din bostad stiger i pris, men du måste alltid bo någonstans så prisökningen innebär bara ett ökat underlag för framtida beskattning.

Faktum är att myten att deflation, iaf dess symptom fallande priser, skulle vara något negativt är en myt odlad av de som förlorar på deflation, dvs bankerna och staten. Hur många svär när maten blir billigare? Att datorer och platt-TV konsekvent blir billigare hela tiden, vem är det som gnäller över det? Det krävs ett litet längre resonemang än vad jag har tid med just nu, men även med deflationsjusterade lönesänkningar så tjänar gemene man på deflation, vilket de inte gör på inflation. Om de nu inte belånat sig upp över öronen. Hönan eller ägget? Är det skuldsättningen som gör att inflation hyllas, eller är det hyllandet av inflation som leder till skuldsättning?

29 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Ekonomi

Det finns inget positivt med stigande bostadspriser

av Cornucopia?

I gammelmedia står det att läsa att fyra av tio svenskar är optimistiska om bostadspriserna, dvs de förväntar sig att priserna skall stiga. Hur det nu kan tolkas som optimistiskt? Det gynnar nämligen exakt ingen att bostadspriserna stiger. Dessutom borde rubriksättningen hos gammelmedia vara att sex av tio tror inte på stigande priser. Verkar som någon journalist någonstans har alldeles för stora lån på bostaden och är väldigt nervös när man kan vinkla att en minoritet tror på stigande bostadspriser till att svensken tror på stigande bostadspriser.

Men man vill väl elda på den förhatliga uppgången i bostadsbubblan. Fast man får fråga sig varför?

Bloggaren Juggen har lite synpunkter. Det enda som nominellt stigande bostadspriser innebär är att man får en potentiell skatteskuld. För skatten inflationsjusteras inte, utan det skall betalas skatt på värdestegringen i ditt boende, trots att du fortfarande är lika fattig. Du äger nämligen fortfarande bara en bostad. Inte en större bostad, utan bara en bostad med en högre siffra på prislappen den dag du eller ditt dödsbo säljer.

För alla andra varor än bostäder så ses det som positivt när priserna faller; bensin, mat, el, platt-TV, kläder. Men för bostäder så skall det tydligen vara positivt att dessa blir dyrare och dyrare, och bygger upp allt större latenta skatteskulder hos folk.

Dessutom höjs fastighetsskatten.

Många väljer ju att inte amortera, utan höjer rent av successivt sitt lån på huset för att t ex finansiera utlandsresor, ny bil etc.

Det betyder om bostaden dubblar i pris tills den säljs, säg från 2 miljoner till 4 miljoner, så sitter de med fulla lån, men skall betala 600 000:- i skatt, om de flyttar till en mindre bostad och inte köper något ännu dyrare och bara skjuter problemet ännu mer framför sig.

Om bostaden istället står helt stilla i pris, så kommer de kunna sälja, få loss 2 miljoner och kan sedan köpa en mindre bostad utan att betala ett öre i skatt.

Det gynnar alltså inte ens de som redan är inne i “bostadskarriären” att priserna stiger, åtminstone inte så länge man vill fortsätta att köpa sin bostad.

För att inte tala om de “ungdomar” som upp mot 30-årsåldern får finna sig i att bo hemma hos mamma, för de har inte råd att skaffa sig en bostad, åtminstone inte i storstadsregionerna.

Nej, inflation är inte av godo, inte heller i bostadspriserna. Faktum är att för den individuella konsumenten är deflation alltid att föredra, så länge deflationen beror på ökad effektivitet och inte pga havererande ekonomi. De tekniska landvinningarna de senaste decennierna borde faktiskt leda till lägre bostadspriser, pga effektivare produktionsmetoder, men istället så får vi höjda priser.

Detta kommer inte sluta väl.

22 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Ekonomi

Gärna en buffert, men först en rejäl amortering!

av Cornucopia?

Nätmäklaren Nordnet har gått ut och talat i egen sak och varnar för att man skall lyda bankens råd att amortera. Istället tycker Nordnet att man skall bygga upp en sparandebuffert, och antagligen skall man helst placera den hos Nordnet, som ju inte får några pengar från bolån.

Saken är den att när bankerna nu råder folk att amortera medan räntan är låg, så talar de inte i egen sak. Om du amorterar tjänar nämligen banken mindre pengar. Så när din bank för en gångs skull ger dig råd som banken förlorar på, men som du tjänar på, så bör du lyda dem.

Naturligtvis skall man ha en sparad buffert. Det ingår i bostadskostnaden att avsätta pengar till en underhålls- och reparationsfond när man äger sin bostad. För en bostadsrätt bör den ligga på kanske 667:- SEK per månad, och för villan 1266:- per månad. Men för enkelhetens skull kan man tänka på det som 500-2000:- i månaden. Därmed uppnår man redan efter något års boende en buffert som kan ta hand om de mesta som akut kan inträffa, t ex en tvättmaskin som slutligen havererar, oaktat nödvändiga planerade underhållsåtgärder.

Så alla har förstås redan en buffert när det gäller boendet. För det är väl ingen som köpt en bostad utan att lägga undan för underhåll varje månad?

När det gäller bil, så lägger förstås alla upp en motsvarande buffert för underhåll och oväntade kostnader i den månatliga bilbudgeten, så där ingår redan bufferten.

Kvar är då en sparandebuffert för övriga saker som kan inträffa. Här räcker det kanske med en halv månadslön, 10 000:-. Om ni ignorerar bilen och ignorerar bostaden, vad för oförutsedda kostnader kan ni egentligen råka ut för? Akuta tandproblem är väl bland det dyraste som kan inträffa oförutsett. Bäst är förstås att göra en Wibble, dvs ha en årslön på banken, vad man nu skall med den till.

Till saken hör att den där övriga bufferten på 10 000:- skall liksom bufferten för bostaden och bilen sitta direkt åtkomlig på ett bankkonto. Inte i fonder hos Nordnet. Du behöver kunna få pengarna i näven på mindre än 24 timmar, vilket vilken barnfamilj som helst vet om när tvättmaskinen totalhavererar samtidigt som hela familjens garderob är smutsig.

Just nu upplever vi för övrigt deflation. Era skulder blir i realt pengavärde alltså större just nu. Passa på att amortera.

I övrigt så tjänar du på att amortera. Läs gärna följande exempel. Den som amorterat av skulden på 30 år har betalat 1 775 000:- SEK i ränta till banken, och står skuldfria efter 30 år, och efter ytterligare tio år har de istället en summa pengar på banken. Ett par som amorterar med en takt på 90 år har efter 40 år istället betalat 2 567 000:- SEK i ränta till banken och har kvar en skuld på över 500 000:-. Detta på ett lån på en miljon. Skillnaden är att de som amorterade på 30 år efter totalt 40 år är 1 317 766:- SEK rikare än det andra paret, plus att de har mycket lägre levnadskostnader.

33 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Ekonomi

Statligt sänkta räntor leder inte till något gott

av Cornucopia?

Pristagaren år 1975 av Riksbankens pris till Alfred Nobels minne (bland obildade känt som Nobelpriset i ekonomi), Friedrich Hayek, fick priset för att ha visat att när räntorna sänks via marknadskrafterna blir resultatet bra, men när de sänks genom att en centralbank bestämmer räntan blir resultatet dåligt.

I en ekonomi där marknaden får sätta räntan, dvs en fri marknadsekonomi, till skillnad från den socialistiska planekonomi vi haft de senaste decennierna där centralbankerna sätter räntan, så sänks räntan när det blir ett ökat sparande och alltså bättre tillgång till pengar att låna ut. Ökat sparande leder ju också att färre lånar pengar, vilket också sänker priset på pengar, dvs räntan.

Vad Hayek visade var att när folk sparar så lägger de alltså upp sig för framtida konsumtion, och det är precis då som företag skall ta lån och investera för att kunna möta upp denna framtida konsumtion. Ökat sparande bland hushållen minskar ju även dessas konsumtion och frigör därmed resurser, t ex arbetskraft och råvaror, som alltså gör det enklare och billigare för företag att investera.

På så vis bygger man en stabilare ekonomi och framtida välstånd.

Istället har vi nu socialistisk planekonomi, eller keynesianism. Vänsterfolk misstar detta för kapitalism, liberalism och marknadsekonomi och skriker vitt och brett om att kapitalismen misslyckats. Men vi har ju inte haft kapitalism eller liberalism de senaste decennierna.

Nu sänker centralbanker världen över sina räntor via socialistiska dekret, vilket alltså leder till fortsatt lånande hos allmänheten, och med det uppbindande av resurser och även ökad skuldsättning och minskat utrymme för framtida konsumtion.

Det ser därmed blekt ut för företagen. Vill dessa investera ökar snabbt priset på arbetskraft och råvaror, samtidigt som kunderna inte kommer ha råd att konsumera i framtiden eftersom de nu skuldsätter sig ännu mer. Skuldkvoten ökar, och med det minskar utrymmet för framtida konsumtion.

Vi får också inflation genom stigande tillgångspriser. Om fallande tillgångspriser enligt deflationshysterikerna kallas för deflation, så måste stigande tillgångspriser, t ex stigande pris på bostäder eller stigande aktiemarknader kallas inflation. Man kan inte välja bara det ena.

Istället borde räntan fastställas helt på marknaden via tillgång och efterfrågan på kapital, och centralbankerna skulle hålla sig borta från att trycka nya pengar.

Artificiellt sänkta räntor leder bara till ännu mer skuldsättning och ännu allvarligare krascher längre fram.

Nej, låt konkurser, amorteringar och sparande få läka systemet. Inte ännu mer överbelåning. Och glöm inte att en konkurs inte raderar ut kapital, det är bara en process som omfördelar ägandet till förhoppningsvis någon bättre ägare, utom för de tillgångar som faktiskt är värdelösa.

43 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Nyare artiklar
Äldre artiklar