Gästinlägg: Våra erfarenheter av GNSS

Nedanstående är ett gästinlägg signerat en läsare, och är relaterat till GNSS-utrustning för exakt positionering, angående drömmarna om begränsningskabelfri robotgräsklippare.

Förra sommaren önskade en av våra grannar att vi skulle tillsammans försöka att hitta de försvunna gränsmarkeringarna som avgränsar deras fastighet. De planerade att sätta upp ett elstängsel för att hålla vildsvinen borta. Då deras fastighet ligger insprängd i vår diskuterade vi hur detta skulle göras. Eftersom Lantmäteriet 2017 slutade med denna typ av tjänst, ”gränsutvisning”, var vi hänvisade till andra lösningar. En fullständig lantmäteriförrättning var inte aktuellt eftersom ingen ny fastighet skulle skapas. Efter att kontaktat företag som erbjuder gränsutvisning och förstått att prisbilden för detta ligger i spannet 7500 – 10000 kronor funderade hur vi själva skulle kunna lösa uppgiften.

Karta i det lokala koordinatsystemet med röda pilar som markerar kända hörnpunkter. Egna fastigheten är ”Stamfastigheten”

Grannens fastighet styckades av på 60-talet och vi har en detaljerad karta där mätpunkter och gränsmarkeringar finns angivna i ett lokalt koordinatsystem utgående från andra befintliga fastigheters hörn.

På byggarbetsplatser har man sett hur Trimbles ”mätpinnar” används så en snabb eftersökning på Internet gjorde att vi såg en möjlighet att hyra en sådan utrustning. Hittade en uthyrare i Stockholm som för dryga 1000 kronor erbjuder GNSS-utrustning för två dygn. Då terrängen var snårig, kuperad och med en del träd som skymmer himlen rekommenderades vi en Trimble R10 med tillhörande terminal. Vi fick lära oss att det är inga problem att använda ett lokalt koordinatsystem om man kan hitta minst tre av punkterna. På dessa gör en så kallad ”inmätning” som låter GNSS-utrustningen bygga det lokala koordinatsystemet. När inmätningen är slutförd kan man sedan göra en ”utsättning” av de andra punkterna.

Efter en snabb utbildning hos uthyraren var det dags att börja lajva som lantmätare. Ett orosmoment innan vi startade var hur vi skulle hantera helt försvunna hörnmarkeringar eftersom detta skulle kunna leda till framtida diskussioner.

Ett USB-minne med en CSV-fil innehållande alla kända punkter, namngivna och med x och y från avstyckningskartan, laddades in i terminalen. Då mätpinnen slogs på hämtade den snabbt in över 19 satelliter och därefter kopplade det interna GPRS-modemet upp för att hämta korrigeringsdata för maximal noggrannhet. Efter någon minut pep terminalen till och meddelade en noggrannhet på 1,5 cm! 

Mycket nära punkt 28 med sub-centimeter noggrannhet.

Startade inmätningsproceduren genom att ange vilken punkt som skulle användas. Punkterna 23, 25 och 26 är markerade som ”rm” = ”rör i mark” och användes för inmätningen. Ett två minuters stopp med pinnen stilla och absolut vertikalt placerad i varje rör och allt var sedan klart för själva utsättningen. Noggrannheten på det lokala koordinatsystemet angavs till 0,8 cm – imponerande!

Att ange vilken punkt som skall sättas ut var lätt på terminalen. Tipset från uthyraren var att ha koll på väderstrecken eftersom riktningen anges som N, S, E och W och med ett avstånd. När man kommit inom cirka 5 meter tänds en målkarta upp och man kan sakta hitta fram till punkten. Vi fick även tips om hur man kan identifiera utsättningspunkter som inte är rör, på berghällar eller stenar är det ofta en ”runa” i form av fyrkant eller cirkel inhackad. Råsten är också vanliga vid äldre utsättningar. 

Vi började med punkt 27 och följde terminalens instruktioner för att hitta dit. När spetsen på mätpinnen befann sig inom 1 cm från den angivna positionen böjde vi oss ned och lyfte bort mossan. Döm om vår förvåning när vi fick se på en 5 cm stor inristad fyrkant med ett kryss i! Jubel och punkten markerades med fluorescerande färg. Vidare mot nästa!

En inhackad ”runa” återfunnen efter 54 år, precis där den skulle vara enligt kartan.

Punkt 28 skulle vara ett rör. Väl vid platsen möttes vi av ett stort vildvuxet snår. Snubblade in med mätpinne och satte slutligen ned på den angivna punkten. Inget rör! ”Suck”, hann jag tänka innan jag kände runt med stöveln. Cirka 2 cm från nollpunkten kände jag något hårt och kunde ställa mätpinnen på det återfunna röret. Pinnens längd på 2 meter och snåret hade gjort att den inte stod helt vertikalt och någon grads lutning gjorde att vi missade målet med några centimeter.

Alla andra punkter hittades och efter totalt en timme var arbetet slutfört. Den initiala oron över att punkter skulle saknas var obefogad – lantmätarna kunde sin sak på 60-talet och alla punkter var inom +/- 1 cm. Imponerande! Återstoden av förmiddagen ägnade vi åt att sätta ut de längre sträckorna med hjälp av linjefunktionen som visar en virtuell linje mellan två av punkterna så man kan slå ned träpinnar.

Vi har under vintern gått runt vår egen fastighet och letat upp gamla gränsutsättningar som råstenar, staketstolpar och taggtrådsrester för att märka ut dessa. Då den egna fastigheten är avstyckad tidigt 1900-tal och av större areal saknas en exakt karta med koordinater. Vi hade trots detta inga problem att finna tecken i naturen och en burk märkspray gör de lättar att hitta nästa gång. Kanske kommer detta bli en egen nyårsdagstradition med promenad längs med fastighetsgränserna innan det är dags för pizza och Ivanhoe?

/En läsare