Tydlig skillnad på vänster- och högerdonationsopinionsbildning och agendajournalistik

Det verkar finnas en tydlig skillnad mellan den sk oberoende opinionsbildningen och agendajournalistiken, finansierad med donationer online. Medan högern har sina individuella rockstjärnor, så verkar dessa saknas på vänsterkanten, där man istället bildar organisationer. Samtidigt går det att tjäna riktigt bra med pengar på dessa donationer, och bilden av att vara outsider och mot systemet.

Kolla aldrig en bra story.

I synnerhet på högerkanten har sedan länge donationsfinansiering varit etablerat för de som inte kan hålla en ton, som gör dem attraktiva som skribenter inom etablerade medier eller kan attrahera reklamfinansiering. De senaste åren har detta gått från anonyma sajter till enskilda rockstjärnor inom opinionsbildning och ensidig agendajournalistik.

Min initiala tanke var att titta på vad dessa kan tänkas dra in på sin verksamhet. Om inte annat av egenintresse – jag vet vad jag drar in på bloggen, och skulle donationsfinansiering vara ett alternativ? Antagligen inte, eftersom jag inte skriver något kontroversiellt, eller påstår mig sitta på någon sanning, förtigen av traditionella medier. För väldigt viktigt för rockstjärnorna är odlandet av varumärket, som ständigt förorättade och av systemet motarbetade outsiders.

Det är inget fel på donationer för utfört arbete – det är ett liberalt upplägg att folk frivilligt får betala vad de anser att någons arbete är värt. Detta är inte det som Public Service så kallade humorprogram har kallat tiggeri, eftersom man faktiskt levererar något.

Nu ska man vara medveten om att många av dessa inte enbart drar in pengar på donationer. Många säljer även böcker, föreläsningar, tar konsultuppdrag och kan rent av ibland släppas in i finrummen som krönikörer och få de numera hutlöst låga ersättningarna detta ger.

Notera också att donationerna via Swish och Patreon förstås bokförs som intäkter i respektive aktörs företag, med moms, beskattning och allt. Detta är inte individer som är dumma i huvudet, utan drivna affärsmän, som mycket väl vet att hantera detta formellt korrekt. Att få frivilliga donationer för utfört arbete är alltid skattepliktigt, även om många donatorer verkar tro annat.

För balansens skull ville jag titta både på individerna till höger och vänster, men upptäckte då att det verkar inte finnas några individer inom donationsfinansierad agendajournalistik eller oberoende opinionsbildning till vänster.

Kanske beror detta på att vänsterns kandidater alltid kan få anställning eller uppdrag på SVT, Sveriges Radio eller Aftonbladet? Men framför allt verkar man på vänsterkanten dra ihop sig i grupper. Den absolut mest professionella oberoende agendajournalistiken till vänster står Blankspot för, med en omsättning på över 3 MSEK. Nu är detta inte bara via donationer, utan man håller även utbildningar och säljer rimligtvis även reportage. Exemplet är dock typsikt för vänsterkanten – varumärket är ett företag eller en organisation, och består av flera individer. Även andra organisationer till vänster kan dra in donationspengar, t ex ETC som sägs fått in 2.5 MSEK i donationer nu när deras presstöd dragits in.

På högerkanten kan man hitta en motsvarighet i mycket ambitiösa Kvartal, som på en klocka där 00:00 är extremhöger och 12:00 är extremvänster hittas kanske klockan 05:30 och i stort kan anses vara seriös oberoende media. Kvartal är dock så begåvade att man använder en insamlingsstiftelse, vilket gör att det inte enkelt går att få fram vad man drar in. Ledande individuella aktörer agerar sannolikt konsulter i egna bolag, men har ännu inte bokslut att redovisa.

Notera att jag inte nämner några namn på individer här – de ska inte belastas via sökträffar och man ska sparka uppåt och inte mot medias outsiders.

Men framför allt finns det rockstjärnorna inom högern, de som odlar myten om sitt utanförskap och att de sitter på sanningar som inte tillåts formuleras någon annanstans.

Och de flesta drar in bra med pengar. Till och med riktigt bra med pengar. Det är inte direkt så att de behöver bo i en kartong under en bro. Många har enskilda firmor, där man bara får ett intervall på intjäningen via momsredovisningen, medan andra har aktiebolag. 

Intjäningen – notera att allt detta inte är donationer – ligger från cirka 300 000:- SEK om året till cirka 1 500 000:- SEK om året. Från detta ska dras egenavgifter eller arbetsgivaravgifter, och löneskatter. Så månadslönen – givet noll i omkostnader och att allt tas ut som lön – ligger på från 300000/1.32/12=drygt 18000:- SEK, till 1 500 000/1.32/12=knappt 95 000:- SEK per månad. Många verkar hamna runt 700 – 800 000:- SEK i årsomsättning och en schysst lön i 40 000 – 50 000:- SEK per månad.

Jag har här avrundat aktiebolags arbetsgivaravgift uppåt. Enskilda firmor betalar under 29% i egenavgifter, men principen kvarstår.

Kort sagt – det går alldeles utmärkt att som agendajournalist eller oberoende opinionsbildare leva på frivilliga donationer. 

Angående formuleringen agendajournalistik – precis som man i dessa grupper brukar anklaga i synnerhet DN, Public Service och Aftonbladet för agendajournalistik, så driver man själv exakt samma linje, men om möjligt hårdare. Rapporteringen är ensidig i specifika ämnen, med specifika vinklar, och det i mycket större grad än de man själva anklagar för agendor. Inget fel med det, men retoriken blir rätt intressant när man själv utmålar sig om objektivitetens och sanningens försvarare, men om möjligt är ännu mer hårdvinklade själva än traditionella medier.

Det intressantaste är dock att högern (alltså mellan klockan 00:00 och 06:00) verkar betydligt mer givmild än vänstern. Det finns aktuella exempel på crowdfundingförsök till vänster där den som ska stödjas riskerar mångmiljonskadestånd (böter går till staten, skadestånd går till brottsoffret och är brottsoffret ett företag har det inga socialförsäkringar och den ekonomiska skadan ska alltså kompenseras fullt ut från noll kronor – i Sverige får därmed företag betydligt högre skadestånd än privatpersoner), där man bara lyckats få in några få tusenlappar. Detta kan konstrasteras mot högerns rockstjärnor, som kan dra in upp till 4000:- SEK per dygn i donationer året runt.

I sig är detta inte konstigt. Högern har generellt högre inkomster, och förespråkar frivillighet. Ser man på USA så gäller ofta 70-20-10 (eller 80-10-10). 70% tar man ut som lön, 20% sparar man till pensionen och 10% ger man bort till välgörenhet.

Högern i bemärkelsen liberal är också mycket mer för individualism, vilket gör att man kan ha dessa rockstjärnor inom opinionsbildning och agendajournalistik. 

I sig är det lustigt att högern alltså visar upp mer solidaritet. Högerns solidaritet är ekonomisk. 

Vänsterns solidaritet är organisatorisk. 

Man går samman i rätt anonyma grupper och arbetar tillsammans. Eller får anställning eller uppdrag hos Public Service och Aftonbladet. Ibland leder det ena till det andra. Ett alternativ är att man genom att vara en organisation kan dia skattepengar genom att söka projektanslag från olika myndigheter. Högern har inte denna möjlighet pga fel så kallade värdegrund. Till vänster kan man också få finansiering via företags CSR – corporate social responsibility – där man hyrs in för att hålla föredrag, utbildningar eller utföra andra uppdrag för att tvätta företagets varumärke.

En önskvärd utveckling hade varit att om vi nu absolut ska ha en Public Service-skatt för att finansiera vuxendagisen på SVT och SR, istället själva kunde skickat dessa pengar till exempelvis registrerade utgivare hos Myndigheten för Radio & Teve, som också hanterar utgivningsbevisen för onlinetjänster. Stödet för skattefinansieringen av media hade nog blivit enormt mycket högre inom högern om så vore fallet.

Oavsett så kommer vi få se fortsatta varumärkesbyggen inom donationsopinionsbildning och donationsagendajournalistik. Antagligen är det en positiv utveckling, då det uppenbarligen finns ett uppdämt behov att betala för detta. Frivilligt.

Sverige går på sikt mot ett nytt medialandskap, där vem som helst har möjligheten att försöka etablera sig som mediakanal online. Utvecklingen är bara i sin linda, och förr eller senare får vi se utvecklade svenska^1. prenumerationstjänster för detta, där man kan fördela önskade medel till utvalda aktörer. Och det är vad traditionell media fruktar mest, den verkliga mediakrisen.

^{1. Patreon i all ära, men jag killgissar att rockstjärnorna minst kunde dubbla sin omsättning om de kunde använda en svensk tjänst, som t ex kan använda Klarna. Hur en sådan skulle kunna vara utformad återkommer jag med i ett separat inlägg.}