Gästartikel: Mars månads fordonsleverans, seminarium och mer

3.7K

Nedanstående är en gästartikel av Lena Wilderäng.

Här kommer en uppdatering från senaste resan till Ukraina, som ägde rum nu från slutet av mars till början av april 2025.

Senaste leveransresa kretsade kring två huvudmål. Primärt handlade besöket om att presentera resultat av vår forskning för motparter i Ukraina, för diskussion och feedback men även för att möjliggöra tillämpning. Marie Cederschiöld Högskola blev representerad av undertecknad samt professor Magnus Karlsson som leder Centrum för Civilsamhällesforskning.

Men nu när jag ändå hade ett möte i Kyiv planerat så passade jag på att köra ner två fordon. Nuförtiden försöker jag involvera andra i att göra det, eller köpa allt på plats i Ukraina för att spara på kostnaderna och miljön. Men det kändes inte rätt att bara ta tåget in till Kyiv, jag ville inte komma tomhänt.

I samarbete med OperationAid fick jag åter igen köra ner en ambulans som kommer evakuera sårade från fronten. Deras verksamhet pågår, och just evakueringsbiten behöver utvecklas och anpassas hela tiden på grund av drönarna. Den här bilen har en sponsor som har insett hur viktigt det är med ambulanser på plats. Stort tack!

Ambulansen kördes ner av en vän till mig, som ordnade alla papper, körde den mot gränsen, och sedan återvände hem. Jag kunde då ta över och köra den vidare. En enorm hjälp, som har sparat många timmars extra. Anna har varit med mig till Ukraina tidigare, bl a hela vägen till Charkiv. Hon hjälper till med väldigt mycket på hemmaplan, bland annat med att samla in pengar – ovärderligt.

Jag ordnade även ett fordon till militären. Den här bilen är helt och hållet köpt för det som har samlats in på min PayPal, det vill säga att det är läsare, följare och vänner som har ordnat den för Ukraina. Ett enormt tack för ert stöd!

Det blev en Jeep Patriot, ett rätt passande modellnamn. Det här är en bil jag tyckte om att köra. Hade gärna haft en sådan med ett tält på taket. Å andra sidan skulle jag inte ha tid till att använda den särskilt mycket. Jag har haft väldigt få tältnätter sedan 2022. Det gäller att fortsätta ha fokus på rätt saker. En sådan Jeep gör bäst nytta vid fronten. Den kommer leva sitt bästa liv på östra fronten, bortom Izium.

Sasha, som tog emot fordonet, har ingen speciell rang. Han är en vanlig menig, och har stridit för Ukraina i 1,5 år. Han har jobbat som motorbåtsmekaniker innan, och tack vare sin bakgrund fått ansvara för det som har med motorer och bilar att göra på hans enhet. Allt från logistik kring bränsleförsörjning, till mek och reparationer, samt nu samordning kring ett nytt fordon. Det är viktigt att bilarna går direkt till dem som faktiskt använder dem. Om en organisation skickar ett fordon till staben eller officerarna, så finns det en stor risk att den inte når slutmottagaren. De säljs vidare, eller hamnar hos pappersvändarna (och deras närmaste familjemedlemmar). Det har också förekommit att befäl har fått bilar av organisationer, men sedan fått sina underställda att samla in pengar för att “köpa” bilen. Det är därför extra viktigt att ha kontinuerlig kontakt med folk på plats, och det hjälper enormt att ha språket för att undvika en hel del sånt. Jag kan tyvärr inte göra något åt vad andra organisationer gör, men jag kan iaf tipsa om lärdomarna här. En viktig sak som jag har fått till mig av ukrainare är att det är dumt att skicka pengar, de hamnar ofta där de inte hör hemma, det vill säga i chefernas fickor. Det är mycket bättre att skicka utrustning, fordon mm istället. Och som sagt, kräva transparens och dubbelkolla att det hamnar där det ska.

Bilarna levererades relativt tomma. Det största behovet är fordon, drönare och dylikt. Just när det kommer till aktörer som stridssjukvårdare och militärer så finns det inga resurser att sortera bland försändelser som inte är aktuella. Men lite smått och gott fick jag med mig – protein bars till fysmonster vid fronten, powerbanks till militärer, medics och volontärer, Crye byxor till en stridssjukvårdare som har gjort enormt mycket och förtjänar det bästa, samt lite mer smått och gott.

Jag har även nyligen fått en försändelse med sjukvårdsartiklar som efterfrågas på militärs sjukhus, samt av organisationer som tar hand om sjuka och äldre. Då är det bättre att samarbeta med dem som jobbar med sådana frågor direkt, och jag kontaktade en organisation som behövde just detta. På vägen till färjan lämnade jag över grejerna för vidare transport till Bila Tserkva samt Poltava. Att samarbeta mellan organisationerna gör att vår reach blir större, vår förmåga blir starkare, och det praktiska blir ännu lättare.

Den här resan blev även dokumenterad av en reporter och en fotograf från en större tidning. Får dela reportaget när det kommer. Deras förhoppning var att rikta blicken lite mer mot hur vanliga människor har det i Ukraina, det vill säga stadslivet, utelivet, hobbies, alltså vardagslivet långt bort från fronten. Jag tog uppdraget på allvar och tog fram en hel del för dem att besöka i Kyiv.

Jag tror att journalisterna förstod ganska tidigt att deras bokade resa var alldeles för kort. Ukrainas huvudstad har så mycket att erbjuda att några få dagar inte räcker, en vecka skulle fortfarande vara för kort. Nog skulle en månad eller två vara för lite heller, men det får de som bor där svara på. Jag passade på att träffa folk som bor i stan, svenskar som ukrainare, och de har också berättat sina infallsvinklar på det. Jag har länge haft som ambition att skriva om utelivet i Kyiv, så nu kanske det kommer någon gång snart.

Ukraina har under senaste tiden fått nattliga anfall med hundratals drönare. Det här ska ses i perspektiv – tidig sommar 2022 fanns det inga Shaheder, ett år senare var 4 Shaheder under en natt rätt mycket. Sommaren därefter mätte man dem i dussintal. Nu är det tresiffrigt som är det nya normala. Förut var de iranska, men nu har man egen produktion i Ryssland. Mängden drönare är förstås till för att mätta luftvärnet. Många av dem skenmål, alltså utan laddning – men det går inte att veta det på förhand, så man måste skjuta ner alla. Förut kom drönarna lite mer individuellt, nu lyfter de och väntar in varandra, och sedan fortsätter in mot något mål. De som är skenmål brukar komma först, engagera luftvärnet, och så kommer de med laddning i efterhand när det finns större chans att slinka igenom.

Medan jag har varit i Ukraina den här gången så har dock dessa mönster ändrats vissa nätter. Det är för tidigt att uttala sig vad det beror på, så jag låter ämnet vara. Det var i alla fall skönt med endast något enstaka flyglarm, och hyfsat ostörd sömn. En natt blev helt drönarfri, vilket är otroligt mot bakgrunden av hundratals drönare annars. Men nu är det igång igen, dessvärre. Sättet att föra krig ändras hela tiden och det är viktigt att även Sverige tar lärdomar så att vi står väl rustade för att försvara inte bara våra militära mål, men även energiinfrastruktur, industri, sjukvård, samt civila.

Uniformerade militärer är inte lika talrika här som i östra och södra delar av landet, men de syns ändå överallt. Och volontärer också. På hotellet träffade jag grundaren för en organisation från norska Tromsø. På en bensinmack mötte vi på en konvoj från Lettland. När jag frågar ukrainare så märker de att det är mindre hjälp nu, både från utlandet och också internt. Det är svårt att samla pengar, priserna har gått upp och folk kämpar även här. Så de är otroligt tacksamma när hjälpen faktiskt kommer.

På väg till Kyiv hann vi även besöka Swedish Help Center i Lutsk, samma ställe jag besökte väldigt kort i januari. Separat blogginlägg finns här nu. Det är verkligen en verksamhet som förtjänar publicitet. Min väg korsades även med andra svenska volontärer, samt med fler inhemska civilsamhällsorganisationer, men allt får inte plats just här.

Det viktigaste är nu avklarat. Fordonen är överlämnade. Eventet är genomfört, inklusive deltagande från svenska myndigheter, vilket är en viktig markering i sammanhanget.

Seminariet handlade om resultat från en studie där vi jämför Sverige och Ukraina i flera avseenden som handlar om bl a försvarsvilja, krisinsatsvilja, engagemang, tillit, värderingar och mer. För den som är intresserad av ämnet kommer det anordnas seminarium i Stockholm, på Marie Cederschiöld Högskola. Länk kommer postas antingen här eller på min Bsky. Forskningen fortsätter, så jag kommer ha lika mycket att göra framöver.

Det har kommit reportage gjord av DIF och Razumkov Center, som hjälpte oss med insamling av data. De har gjort intervjuer med oss, och kommer belysa resultaten av forskningen samt sammanhanget runtom. Det kommer fler reportage från svenska hållet också. När det kommer till seminariet så ligger redan DNs artikel ute – Niklas Orrenius jobbar tidseffektivt och levererar flitigt från Ukraina, trots att han precis hade kommit ner från Sumy och har en hel del annat att berätta om.

Jag avslutade ärendena på resan med att hjälpa ta ut kontanter för att skicka in ett första stöd till en av volontärerna som fått sitt hem förstört i stora attacken i Dnipro under tiden jag var i Ukraina. Insamlingen pågår fortfarande – Swish: 123 310 78 28, märk med “Dima”. Mer info finns på OperationAids sociala medier, tex på Facebook.

Nu är jag hemma och det känns som att jag har uträttat det jag planerat och lite till.

Tack till alla er som har skickat stöd och bidragit till köpet av fordon till ukrainska militärer. Insamlingen pågår ständigt.

Tack till Anna Odhner för utmärkt arbete.

Tack till Magnus Karlsson och Marie Cederschiöld Högskola.

Tack till er som har hjälpt med försändelser: Jennie, Matts, Nathalie, mfl. Tack till Filippus och Swedish Help Center, speciellt till Serhii, samt till Simon och Power Up Ukraine, för allt ert outtröttliga arbete och för er gästfrihet. Tack till OperationAid för allt ni gör på plats.

Och viktigast av allt: tack till bloggen Cornucopia och Lars Wilderäng.