Gästartikel: Volontärshjälp i Ukraina, del 2 – flyktingboende utanför Charkiv

Nedanstående är en gästartikel skriven av bloggarens fru, Lena Wilderäng adrenalena.se.

Första stoppet i Ukraina var i en liten by som tog emot flera personer som var tvungna att lämna Charkiv för att deras hem var sönderbombade. Byns befolkning var på 3500 men fördubblades iom kriget. Det här var alltså inte så långt från Charkiv, och de som flyttade var en brokig skara med babushkor, barnfamiljer, unga och äldre – ja, alla. De fick bosätta sig i ödeshus och andra lokaler som stod tomma.

Vi besökte ett sådant boende, en gammal kyrkskola som inte användes längre. Nu ordnades det fram rum, det fanns redan ett gemensamt kök och toaletter samt en dusch. Där fick flyktingarna bosätta sig. De får betala en liten peng för hyra och uppvärmning. 

På grund av utegångsförbudet skulle vi inte fortsätta vidare den kvällen, och vi fick också ett rum där för natten. Duger det åt Charkivs flyktingar så duger det åt oss. Nu var vi endast två stycken – jag och Tommy. Han har jobbat inom Räddningstjänsten sedan 1981, och även tjänstgjort i Lebanon och Bosnien.

Vi reste in i Ukraina på privat initiativ för att hjälpa våra kollegor i Räddningstjänsten. Men nu på vägen så fanns det flera möjligheter att hjälpa andra på olika sätt. 

Jag hade fått ta emot ett paket stickade vantar och sockor, som gjordes under flera månader för just mottagare i Ukraina. Jag passade på att dela ut dem på flyktingboendet. Vintern är nära, och de här färgglada plaggen kanske inte bara värmer händer och fötter utan även hjärtan. Handstickade plagg visar på omtanke från omvärlden. 

Jag delade ut dessa till flyktingarna, speciellt barn och äldre. Det blev mycket glädje, och mycket förvåning. Det delades även ut lite svenskt godis, och några påsar med mat som hade skänkts av en svensk aktör. 

Jag hade också ett par säckar med vintermössor från ett företag som ville skicka dem till behövande i Ukraina. Några stycken delades ut på boendet, och några stycken skickade jag till militärer som just nu håller ställningarna i östra Ukraina, så de fryser lite mindre när de bemannar sina positioner därute.

Sedan drog vi iväg till Charkiv. Väl där spenderade vi lite tid med att beskåda skadorna på centrala stan. Nog har man sett hur det ser ut på foton, men det är en helt annan sak att se det i verkligheten. Man känner sig väldigt ödmjuk inför hur mycket skada det blir av en enda träff. 

Vi skulle ha ett möte med generalen för brandkåren i hela Charkiv Oblast, för att få orientering och arbetsorder här. Det är på den nivån det beslutades. Men det skulle ske först morgonen därpå, och fram till dess var vi fria. 

Men vi hade inte kommit dit för att vara utan uppgift, utan ville göra något aktivt. Det stora torget i Charkiv (störst i Europa) hade en stuga för volontärsarbete, “Allt för segern”. Dit kan man gå för att göra något med händerna, tex stöpa skyttegravlyktor eller binda maskeringsnät. Vi fick göra det sistnämnda.

Tygremsor i höstfärger skulle fästas på ett specifikt sätt. Allt var genomtänkt – från remsornas infästning till hemmagjorda vikter som sträcker upp nätet. En kvinna instruerade oss, och helt plötsligt var det fler som hakade på och började binda. Främlingar pratade med varandra, medan de jobbade med sina händet. Allt för segern.

En lärorik upplevelse. Det här ger alltså inte bara en möjlighet till att volontärsarbeta när som helst dagtid, under en kort eller längre tid. Det ger också en terapeutisk verkan. Folk möts och pratar, ensamheten bryts och ångesten blir lättare att hantera. Pysslandet sänker stress, rensar tankarna, skapar en känsla av sammanhang och meningsfullhet – att göra något konkret för segern kan vara mycket skönt. Och försvaret får sig massor med användbar materiel. Win!

Vi passade även på att besöka en av brandstationerna som har brandbilarna som vi har varit med och kört ner. Brandmännen visade oss runt och bjöd på fika. 

Stationen har blivit lite tilltygat i bombningarna. Fönster och dörrar hade flyttats ut ur karmarna med tryckvåg. Det fanns splitterskador på fasaden. 

Glöm inte att brandmännen inte söker skydd när staden bombas utan istället drar ut och släcker bränderna och räddar folk. Hjälm och splitterskydd ingår som ordniarie utrustning, och tas på om beskjutningen fortfarande pågår.

Väl på kvällen blev det mörkt fort. Det är mörkläggning som gäller, trots att vissa slarvar med det. Strömmen var instabil på vissa ställen, sär vi bodde så bröts det ungefär varannan minut. Det var en märklig upplevelse att tvätta för hand den här gången – nog har jag gjort min beskärda del av det i fältmässiga förhållanden, dock aldrig när det fanns varmt vatten men inte ström, ljus eller värme. Resultatet var att det ångade om tvätten i pannlampans sken. Lyxigt, på ett sätt!

Fler rapporter kommer – från Izium, Kupiansk mfl platser. Jag har varit upptagen.