Marknaden tror att Riksbanken höjer räntan åtta gångar på två år – alltså 2.0 procentenheter

Det här med inflationen är en knepig fråga som behöver ses över tid. Problemet är alltid likviditet, det brukar vara en knepigt i övergångsfasen från låg inflation till hög inflation. Vi har haft en period där vi haft en inflation men inte märkt av den. För att förstå resonemanget så idag jämförs päron mot äpplen. Det är lågprisimporten som gjort att inflationen hållits nere. Det har sedan 80-talets hög inflation tills nu bara flyttats produktion till billigare produktion. Därför har priserna hållits nere och vi i västvärlden kunnat få bättre utveckling för våra intjänade pengar. Vi har uppfattat detta som vårt välstånd har ökat medan i själva verket så har produktionen hittat nya billigare vägar. 1. Fraktkostnaden har sjunkit på grund av större volymer och stenhård konkurrens, låga energikostnader. Det har hela tiden varit viktigast att fylla upp tomrummet i fraktkedjan, för att täcka upp alla fasta kostnader. 2. Det har gått att hitta billigare arbetskraft genom att flytta produktionen. 3 när man flyttat produktionen så har man kunnat bygga större enheter och med billigare energi och lägre råvarupriser. Nu har vi kommit till ett läge när allt har hoppat sig. Dvs fraktkedjor har brutits, brist insatsvaror, brist på råvaror och inte minst höjda energikostnader. Detta behöver alla kompenseras för. Arbetstagarna i väst ligger sist i kedjan. Det innebär att konsumtionen minskar och därmed volymerna. Vilket leder till en negativ spiral. Vi kommer om få se lägre huspriser, hyror och ökad arbetslöshet under övergången. Det leder onekligen till en sämre konjunktur som kommer att ta en 5-10 år att ta sig igenom. Men samtidigt som är det riktigt allvarliga är den tid av instabilitet som följer med klimatflyktingar, krigsflyktingar m m som skall försörjas och ta ny plats i gamla strukturer. Detta är en politisk fråga som behöver hanteras och förberedas här och nu innan läget blir mer akut.