Vi har nu fått en slutlig datering på gården efter att Hembygsföreningens inventering har nått hit. Det ursprungliga torpet uppfördes 1835, dvs för 186 år sedan och med det finns även en datering av huset även om jag i skrivande stund sitter i biblioteket i den utbyggda delen från 2001. Vi har även fått historiken över de gamla torparfamiljerna fram till fastighetsbildningen.
 |
| 1835 Torp #422 |
Hembygdsföreningen inventerar och märker upp alla gamla torp som finns eller funnits i socknen, dvs små tjänstebostäder underställda en större markägare. Dessa var generellt inte egna fastigheter, utan torparen fick bruka marken för egen utkomst i utbyte mot att man jobbade åt storbonden i en form av livegenskap. Man var naturligtvis fri att flytta, men bostaden var kopplad till att jobba åt bonden.
Med skiftesreformerna avskaffades denna typ av torp successivt från 1800-talets slut till början av 1900-talet och de boende fick marken.
Jag har tidigare via kartor fått fram att min gård existerade som torp åtminstone 1852, men Hembygdsföreningen hade uppgifterna om 1835 ifrån kyrkoböckernas folkbokföring så nu är slutligt datum för den befintliga bebyggelsen och gårdscentrumet fastställd. Sedan har platsen varit bebodd på stenåldern också vilket stenåldersterasser och verktygsfynd visar, så i vilken utsträckning den brukats innan 1835 är oklart.
 |
| Andra torp finns inte kvar. Här är granntorpet en kilometer bort genom skogen. Revs efter ungefär 200 år på grund av byggandet av Svenska kraftnäts stamnät från Ringhals, men hade annars milsvid utsikt och måste varit väldigt naturskönt fram till 1970-talet. Finns fortfarande gott om spår, inklusive påsk- och pingstliljor. stenmurar, äppelträd, stengrunder med mera, då det hålls öppet av de återkommande röjningarna av den 200 m breda kraftledningsgatan. |
De första torparna var en Jonas Abrahamsson, född utomsocknes 1793 och gift 1822 med Anna Andreasdotter från ett soldattorp som låg tvärs över stora vägen en kilometer bort. Anna dog i en bröstsjukdom 1857 och Jonas 1865. Av deras folkbokförda barn, dvs de som överlevde tillräckligt många dagar eller veckor för att bokföras, dog sonen Johannes vid två års ålder. En dotter bodde kvar och levde till 45 års ålder, medan övriga syskon flyttade till andra torp.
Sonen Anders Jonasson född den 23:e augusti 1822 (snabbt jobbat med tanke på att föräldrarna gifte sig den 21:a april samma år … kanske var lite väl bokstavlig korvstoppning i samband med slakten av julegrisen där i början av december 1821) tagit över torpet 1860, samma år som han gifte sig med Johanna Svensdotter, född 1825. Anders gick bort i bröstsjukdom 1894 och Johanna i magsjuka 1882, 57 år gammal. Anders flyttade från torpet 1885, som då togs över av en ny dräng, Anders Peter Johansson född 1858 och gift 1884 med Lena Mona Andersdotter, född 1860 och inflyttad från Landvetter.
De sa “nu skiter vi i det här och drar till Amerikat!” och utvandrade med barnen 1890 efter att ha lämnat som torpare 1886. Rätt förståeligt med tanke på de kuperade och steniga brukningsförhållandena här. Idag hade ingen tänkt tanken att försöka bruka den här marken om den inte redan var bruten, men i misärens Bondesverige så var det ett liv i utbyte mot dagsverken som dräng åt storbonden.
 |
| Fägata. Alla stenar har brutits och lyfts för hand för att få någorlunda brukningsbar mark. |
1886 – 1902 tog en Johannes Andersson född 1864, gift 1896 med Christina Svensdotter, född 1873 i grannbyn Hyssna, över. De fick inga barn som överlevde till folkbokföring under tiden de bodde på torpet och flyttade sen.
1902 tog så Johan Otto Olofsson född 1868 över, gift 1884 med Anna Christian Jonasson född 1865. De var inflyttade och hade redan två döttrar från nuvarande gräddhyllan Örgryte i Göteborg och på gården föddes ytterligare två döttrar. Därtill tog man en fosterson. Med enbart döttrar gissar jag att det är familjen på fotot nedan.
 |
| Torparfamiljen Olofsson? |
Under dessa sista torpare ombildades torpet till en egen gård och fastighet, och vid skiftet till nästa generation 1937 byggdes den nuvarande ladan enligt de originalhandlingar jag har från Lantmäteriet.
Med ombildning till riktig fastighet upphör även hembygdsföreningens dokumentation av torpet.
Idag har ingen fattig torpare råd att köpa gården utifrån dess värdering till närmare nio miljoner kronor enligt Booli. Vad exakt det säger om vår samtid kan man fundera på. Med enbart en dränglön som inkomst för en familj och full hundraraprocentig belåning kan man disktuera landräntan och om ett ägande idag innebär samma frivilliga livegenskap som på torpartiden – men istället för att jobba åt storbonden jobbar man åt banken, även med dagens permanenta krisräntor.
Idag finns det de som förespråkar att vi i Sverige återigen ska leva som på 1800-talet.
62 kommentarer
Det var trevligt och reser definitivt en hel del frågor. Helt off topic – kan man hoppas på en recension över filmen Dune?
Nulli secundus
Ditt sista stycke i texten är tänkvärt, vi har själva förmånen att numera äga huset och inte vara fastighetsförvaltare. Men visst, det blir inget sportlov i fjällen, inget Thailand dess innan. Men vi sover gott, kan tillägga att vi hade tvåsiffrig ränta på vårt första hus.
Hade 8.8% på mitt första.
Som mest 14% i början av 90-talets krisår, 12% när fastigheten köptes 1988. Idag en tiondel av den räntan.
Jag minns en kollega som kom till jobbet, överlycklig runt mitten på 90-talet. Han hade fått ner räntan från 18% till 16% (och några tiondelar här och där).
Å andra sidan så betalade han knappt miljoners miljoner för villan.
Ja, det var heltal, vi låg på 14-15 till att börja med.
Ja det känner man igen jag tror det var 12% 1981, men iflationen var ganska hög då.
En liten utvikning kan ju kanske vara att man faktiskt inte var "fri att flytta", åtminstone inte som vi tänker på det idag. Lösdriverilagarna gjorde att du inte kunde "säga upp dig" utan att ha nåt nytt arbete ordnat och det kan man ju fundera på hur lätt det var att ordna nytt arbete om man jobbade heltid på ett torp i skogen. Blev man påkommen med att helt enkelt vara mellan jobb eller med att vara hemlös dömdes man för lösdriveri och straffet kunde lämpligt nog vara tvångsarbete. Landskrona citadell var fullt av tvångsarbetare under en period.
Sådana lagar gällde huvuddelen av 1800-talet.
Relevant invändning. Flytta kunde man om man hade ordnat ett annat jobb.
Detta avser väl männen. Kvinnorna var väl inte myndiga och det gällde väl lite andra lagar för dem?
Nja, det gällde nog även hela familjer i praktiken eftersom lantarbetare ofta anställdes med villkoren att frun och till och med barnen skulle stå till tjänst med vissa dagsverken. Det var s a s en kollektiv anställning för hela familjen. Det höll väl i sig in i statarsystemet om jag inte minns fel?
Det användes uppenbarligen även mot (ensamstående kvinnor?) eftersom lösdriverilagen var ett av de främsta vapnen för att bekämpa prostitution. Kvinnor som försörjde sig på prostitution skulle in på tvångsarbetesanstalt och sånt där. Man kommer osökt att tänka på det amerikanska fängelsesystemet, för övrigt.
Och, just det, under åtminstone första halvan av 1800-talet gällde det ju att du skulle ha ett s k vägbrev eller respass för att överhuvudtaget lämna din hemby eller socken.
Nu måste man skilja på torpare och statare.
Statare var anställda på ettårskontrakt.
Oftast på större gods och gårdar.
Lönen var matvaror och en viss kontant ersättning.
Statarkvinnorna fick, mot extra ersättning, bland annat mjölka kor.
Självklart blev det ett jävla liv bland statarna den dagen mjölkmaskinen installerades i ladugårdarna.
Eftersom "mjölkpengen" kvinnorna drog in var en välkommen extrainkomst.
Torpare hyrde stuga och en plätt mark mot dagsverke.
Normalt var hyran 150 dagsverken om året.
Torparsystemet skilde sig på så sätt att det var vanligare att mindre gårdar hade torpare.
Det berodde mycket på hur man betedde sig som lösdrivare. Det fanns ju daglönare som gick runt och sökte jobb. Det fanns ganska många sådana som hade tillfälliga arbeten. Och då tänker jag inte på statarfamiljer.
Men det var ju också så att man kunde inte klara sig någon lägre tid utan arbete. De allra flesta levde hand ur mun och kunde aldrig spara särskilt mycket.
Så är det ju när man har ett samhälle som i långt och mycket bygger på manuell arbetskraft. Det är helt enkelt inte särskilt produktivt.
Sedan kan man invända att det fanns rika borgare osv osv. Det fanns det, men deras tillgångar var mycket mer begränsade än idag.
Vi har PPM och sociala försäkringar tack vare produktivitetsökningarna och tidigare generationers slit.
En stor motor och förutsättning har varit tillgången till billig fossil energi.
Det skall man också ha i åtanke när vi nu skall ha negativ tillväxt för att rädda miljön.
Det handlar om mer än att ge upp Thailandsresan och kommer kräva mycket, mycket tuffa prioriteringar.
Lite intressant med lösdriverilagen.
Betyder det att vi inte hade allemansrätt på den tiden?
Man måste skilja på dräng och torpare. Drängen bodde på gården och fick mat och husrum och var ogift. Torparen bodde på torpet med familj och hade skyldighet att göra ett visst antal dagsverken på gården som torpet hörde under. Övriga dagar skötte han torpet och där jobbade också fru och barn.
Dräng- och pigsystemet gjorde så de själva kunde köpa en gård efter sådär en tio års anställning.
En torpare hade runt 150 dagsverken för boende och landhyra.
Hur många "dagsverken" behöver en normalfamilj lägga på sin hyra av sin lägenhet idag?
Allemansrätten var på 1800-talet en oskriven sedvanerätt. Det var inte förrän på 1900-talet den formulerades i text tror jag. Men antagligen kunde man undgå lösdriverilagen om man drällde omkring i skogen, där finns väl färre poliser.
Angående drängar hade de t ex inte rätt att få ut sin lön förrän sista arbetsdagen på året (legostadgan), man fick slå dem om de inte skötte sig, och lönen betalades till ingen liten andel i natura (arbetskläder, mat osv). Att man som dräng kunde köpa sig ett eget hemman efter tio år, nja. 45 riksdaler rena kontanter som man fick årslön 1835 motsvarar 4000 SEK idag. Utöver det, som sagt, mat, husrum kläder osv. Tvek på att man kunde köpa en gård efter tio år som nån slags huvudregel.
Av en tillfällighet letade jag upp hur legostadgan fungerade.
Det är bara att läsa på.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Legostadgan
Vad är det som motsäger det jag sagt menar du, och hur behöver jag läsa på?
https://data.riksdagen.se/dokument/DN30183
I fråga om husbondes förhållande till tjänare gav stadgan
vissa allmänna regler. Det ålåg husbonde att gälda den överenskomna lönen, vilken tjänstehjonet dock icke ägde utbekomma innan avtalstiden gått till ända. Dessutom skulle husbonde giva tjänare underhåll och husrum, bekosta hans flyttning till tjänsten och ansvara för vissa utskylder.
Husbonde är skyldig gälda den avtalade lönen, vilken dock icke behöver
erläggas förr än tjänstetiden utgått och tjänaren avgivit slutredovisning.
Tjänares flyttning skall husbonden ombesörja och bekosta.
Oförnekligt torde även vara, att vissa av de ännu kvarvarande
bestämmelserna i legostadgan, särskilt stadgandet om husbondes rätt
att, om han så vill, till tjänstetidens slut få innehålla hela den överenskomna lönen, präglas av en påtaglig obillighet emot vederbörande tjänare.
Eftersom man normalt tjänade ett år, så var det alltså löneutbetalning en gång om året när tjänsteavtalet löpte ut.
Angående dagsverk idag. 150 dagsverken på 313 dagar, söndagar var någorlunda lediga, blir 48% av tillgängliga dagsverken.
Jag betalar 63 dagsverken (20% av lönen, jag räknar nettolön) för mitt betalda hus. Den som har stora lån är nog uppe i 150 dagsverken.
Jag vet många som jobbade som dräng ett tag där de jobbade ihop till en handpenning för en gård.
Resten lånade de av den lokala föreningssparbanken eller hypoteksbank.
Det du för övrigt redovisade är väl en form av anställningsavtal.
Det var förstås för och nackdelar med löneutbetalning en gång om året.
Men den var ju statligt reglerad på det sättet.
Troligen utformad så för att förhindra "osedligt leverne"?
Antagligen gjord så för att förhindra folk från att supa upp pengarna.
Massa svammel, men inget svar på frågan. VILKEN ÖVERRASKNING!
Det är väl inte mycket att svara på.
Du länkade till ett avtal där båda parter hade rättigheter och skyldigheter.
Vi kan disskutera om det var ett bra eller dåligt avtal men det ändrar inte det faktum att det såg ut så för att dåtidens stat ville ha det så.
"rättigheter och skyldigheter". Åh, vad diskussionen har gått över huvudet på dig när man som sagt inte ens hade rätt att säga upp sig utan att bli arresterad för brott. WOW such rättigheter, much rättvist.
Vaddå jag gjorde värnplikten i slutet av 1980 talet den fungerade på samma sätt.
Har inte du för övrigt gjort FN tjänst?
Kunde du sticka i förtid då ifall du tröttnade?
Så vad är problemet?
Legostadgan var ett avtal mellan två parter.
Vill du man ska kunna säga upp avtal hur som helst?
Eller vart vill du komna med frågan?
Som sagt, det var åtalbart att vara arbetslös. De flesta tycker nog inte "du kan skita i att ingå avtalet, men då blir du åtalad och dömd till tvångsarbete" är en OK förhandlingsposition. Men ålrajt, då vet vi att banjohögern tycker att hot om allmänt åtal inte är orättvist.
När det gäller anställningsvillkoren för FN-tjänst så kunde man givetvis säga upp sig i förtid, vad fan tror du?
Förfärligt med alla sjukdomar och hög barnadödlighet på den tiden.
Intressant post, men jag tror att du slant lite på tangentbordet när du angav Johan Otto Olofssons giftesår till 1984.
Kanske inte heller en slump att ett torp lite på marginalen tillkommer just 1835. Sveriges befolkning började öka på allvar under 1800-talet när vi hade lagt av med krigandet, vilket antagligen skapar ett tryck på att ordna mer bostäder och mark. Det är ju det trycket m fl andra faktorer som så småningom ledde till USA-emigrationen som så pass tömde landet på arbetsföra människor att det blev förbjudet att utvandra i bästa nordkoreanska stil.
Det var laga skiftet som gjorde att det tillkom ett torparsystem.
Lantmäteriet tog betalt utefter gårdens areal av skog och odlingsmark när gårdarna skiftade ut.
Så det var mer ett sätt där de som inte hade råd att betala lantmäteriavgiften fick bo kvar i byarna.
Emigrationsförbud fanns knappast.
Det var fram till 1920-1930 som folket emigrerade till USA.
Däremot tillkom den så kallade baggbölerilagen till för att förhindra emmigration.
Resonemanget i Riksdagen gick ungefär såhär:
"Folket kan ju sälja sin gård till skogsbolagen och köpa sig en amerikabiljett.
Så kan vi inte ha det ju?"
Totalt förbud mot att utvandra, plus att man skulle ha flyttningsbetyg från prästen och fan och hans moster. Visserligen inget förbud per se men rätt kul att se nån som kanske inte är helt positivt inställt till t ex länsstyrelsen försvara det med att det inte var ett förbud.
Totalt förbud mot att utvandra innan fullgjord värnplikt, skulle det stå.
Vilket så klart inte är ett totalförbud, men m h t när folk bildade familj var det ju kanske bara kring 16-18-års ålder de var lösa och lediga. Folk väntade ju inte till 35 med att skaffa barn som idag.
Så det var det statliga pliktverket som satte käppar i hjulen vid eventuell tanke på att flytta?
Det finns gott om anteckningar i gamla Kyrkböcker att folk bara hade försvunnit.
Sen efter ett tag fick oftast prästen ett brev från Amerika om flytten.
Det var nog inget som hindrade folk från att utvandrade.
Du får läsa på lite tror jag.
Vilhelm Moberg gjorde en bok som heter Utvandrarna.
Där beskriver även huvudpersonen skälet till utvandring bättre än vad som sägs i TV-serien.
Det var att han tyckte de hade, citat:"för många herrar att tjäna"
Så kanske det var så att Moberg var först ut med att beskriva banjohögern via Karl-Oskar?
Nej, men däremot så kollade man ju om folk hade flyttintyg, respass mm i svenska hamnar. Det var brottsligt att försöka lämna landet utan rätt papper.
Men det är bra, då vet vi att så länge det inte finns ett totalförbud så är byråkrati, pappersarbete, tillstånd osv inga försvårande omständigheter man ska gnälla över.
Riktigt skrattretande blir det när du uppmanar andra att läsa på och sen refererar till en skönlitterär bok. Men för all del, det låter utmärkt. Jag förutsätter att den övriga inavelshögern följer Karl-Oskars exempel och packar väskan och drar? Behöver du en slant till biljetten kan jag donera.
Hm.
Allmän värnplikt tillkom 1901.
Så innan dess var det väl bara den lokala Prästen som var ett hinder, som man ändå kunde ignorera, om man ville åka iväg?
En liten anekdot är att män fick enbart rösta efter fullgjord värnplikt.
Den lagen ändrades efter 1923.
Så dessförinnan hade männen inte allmän rösträtt.
Vad var beväringsrätten, Anders?
kAnsKe dAgS aTt lÄsA pÅ lItE?
Det var ett indelningssystem dessförinnan.
Alltså ingen som helst beväringsrätt.
Men jag förstår inte vad du tycker var så negativt på den tiden.
Gillar du inte att folket stack till USA och började röstade på republikanerna?
Folket kunde ju rösta med fötterna, så att säga, genom att emigrera.
Var inte det bra?
Du har fel, bevringsinrättningen existerade från 1812 parallellt med indelningssystemet och var ett tvingande, allmänt system för att mellan 21 och 25 års ålder. Du har fel som fan.
Folk fick slå sina drängar, t ex. Det tycker jag var negativt med den tiden, som ett exempel. Vad tycker du om att legalisera våld mot sina medmänniskor? Bra/dåligt?
Vi vet att cirka en miljon lyckade, hur ska vi säga?
Fly från Sverige?
Så det var ju knappas en kommunist situation här då.
Antagligen åkte de väl iväg för att slippa riskera att få stryk av sina så kallade herrar de tjänade under?
Nej det var jävligt dåligt av dåtidens stat att tillåta våld mellan medborgarna.
För övrigt var det en idiotisk halmgubbe du kom med där.
Flera hundra tusen har hoppat av från Nordkorea också.
Ja, dåligt av staten att tillåta giriga jävla bonnjävlar att slå sina anställda. Nuförtiden är i alla fall staten bättre.
Jaså? Idiotisk halmgubbe? Hur var det med beväringsinrättningen? Hade du rätt i att det bara fanns indelta soldater före 1901? Eller hade du fel kanske, samtidigt som du satt och kaxade om att andra ska läsa på?
Indelningssystemet fanns paralellt från 1812 och fram till 1901.
Men fortfarande var det knappast ett hinder att dra iväg från landet.
Det var väl bara förbjudet att emigrera under själva tjänstgöringen.
Är det det du är kritisk emot?
Att soldaterna inte kunde dra under sin tjänstgöringsperiod?
Nä, nu har du fel igen.
Spännande egentligen, där är flera människor som genomlevde svältåren 1867-69. Kan du inte fråga Hembygdsföreningen om de vet hur din hemby påverkades lokalt? Sommaren 1868 ska ha varit nåt djävulskt torr och varm i i stort sett hela södra Sverige. Dog det fler än vanligt i Sätila? Eller var trakten kring Sveriges golvbrunn tillräckligt regnig till och med ett sånt år, så att dom fick en OK skörd?
Anders Jonasson hade hunnit bo in sig som torpare när svälten slog till, medan Johannes Andersson var ett ganska litet barn under den tiden. Hur påverkade det dem, tro?
O.T.
Nu handlar det om energipriser.
Yara har lag ner sin konstgödseltillverkning i England på grund av för höga energipriser.
En restprodukt är co2 som används till att bedöva djur inför slakt och inom förpackningsindustrin för ökad hållbarhet av livsmedel.
Nu är inte detta ett argument för att äta mer vegetariskt eftersom det är konstgödseltillverkning som är huvudprodukten medan co2 är en biprodukt.
Det är svårt att ersätta konstgödsel med annat än stallgödsel.
Du kan ersätta konstgödsel med det mesta, men får ha koll på fosforn. Men det växer kanske i te lika mycket…
Det är tillverkning av ammoniak som har blivit olönsam i Europa.
Nu har Yara visserligen börjat med att importera ammoniak från övriga delar av världen i stället.
Men med vad hade du tänkt ersätta kväve med?
Fosfor?
Som du säkert redan vet så är det antingen växelbruk med kvävefixerare eller naturgödsel som man ersätter konstgödelkvävet med.
Haber-Borsch metoden är, som sagt var, en ganska energikrävande process.
Sen är det biprodukten co2 som bristen bli mer påtaglig nu i början.
https://fortune.com/2021/09/20/uk-shortage-carbon-dioxide-food-industry-christmas-turkey/
Jag tycker det är dags att bilda små grupper och disskutera igenom hur vi ska få fram fossilfria drivmedel utan konstgödelkvävet nu.
Eller vad tycker ni?
Anders. Haber-Bosch.
Det har du rätt i.
Ursäkta min felstavning.
Det var ju tur du förstod vad jag menade trots mitt misstag 😉
Fosfor är en dålig ersättare för kvävem
Kalium har vi gott om i form av vedaska om än för basist.
Fosfor är bristråvara. Vi har en del i slagghögarna vid malmverken iofs.
Men kvävefixerafe fungerar om än med lägre produktivitet.
Haber Bosch kräver billig naturgas och billig el. Men utsläppen från detta är en bråkdel av vad vi släpper ut i övrigt. Jag skulle anta att miljörörelsen är emot konstgödning för att
De är emot storskaligt jordbruk generellt med allt det medför.
Väljer vi mellan svält (ingen konstgödning) och Thailandsresor, tar jag Thailandsresan.
Jag är nyfiken på mer information om personen Johan Otto Olofsson född 1868 över, gift 1984. Det är en spännande sak att fundera på! Han kanske rentutav är i livet fortfarande 🙂
Enda jag vet om gården man bor på är att den flyttades till nuvarande plats från bycentrum vid skiftet. Var ju en halvstor gård på den tiden. I en bok om Väddö socknens byar så fanns det runt 15-1600 talet 2 gårdar i byn varav den ena bonden fick äran att åka hela vägen till Uppsala på riksdag.
Sen är det ju som överallt annars i Roslagen, inget som stod upp efter början på 1700 talet.
Vi har fortfarande en muntlig tradition i släkten hur svältande människor 1867-68 gick från gård till gård och tiggde mat. Den kommer från min farfar, i vars syskonkull det var 50%-iga förluster före sju års ålder. Och det var ändå i en välsituerad familj …
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sv%C3%A4lten
Bra bok. Där kan man bl a läsa om hur riksdagsmannen Wallenberg inte tycker man ska skicka nån nödhjälp till norrlänningarna eftersom de riskerar att bli lata bidragstattare om man räddar dem från att svälta ihjäl.
Nu är jag inte jättepåläst, men samtidigt satt skåningarna hyfsat mätta men i en kopiös kyla, borteldad med torkad tång och hamlad pil.
Misär i båda fallen.
Tycker att torpare och statare fick mycket fokus i tråden. Själv har jag rötter på ett håll från en backsugesittare. Har fått det förklarat för mig att det var ett snäpp under torpare i rang. Markägaren tillät backstugesittaren att ha ett litet skjul, ofta var en berghäll/backe en av väggarna som stöttade de tre andra väggarna. De fick en mindre täppa att odla lite grönt för eget bruk men fick göra dagsverke åt markägare storbonde.
Backstugesittare skall det vara. Vad fel det kan bli…
Jo, de var bland de största förlorarna när marken skulle skiftas i byarnana.
Apropå pigor och drängar, så är min mamma ett resultat av en dräng-pig-romans. Dock med tragiska följder, pga att drängen hamnade i ungdomsfängelse "Nuppulinna" dvs "Knopp-borgen" efter att ha lånat husbondens cykel utan lov (=ungefär som en bilstöld idag). Det sägs att drängen skulle låna cykeln för att hämta medicin till någon allvarligt sjuk närstående. Jämmer och elände!
Plus att hans far avrättades på ett fångläger i Tavastehus som Röd krigsfånge efter inbördeskriget 1918, ett mycket skamligt öde, som man inte vill berätta för någon utomstående i Finland, pga att man riskerar att få stryk. Det är fortfarande ett nationellt trauma, som det skrivs och pratas väldigt lite om. Sovjetunionen var nämligen också med i kriget på de Rödas sida, men de Vita vann som bekant. Mammas farfar var dock en hårt arbetande, fackligt ansluten fabriksanställd läderarbetare, likt många andra på de Rödas sida.
Jag har hittat morfar på MyHeritage med rätt namn och väldig likhet med min vackra mamma utseendemässigt. Att han var Röd krigsfånge underlättade stort i letandet, trots ett vanligt efternamn; mormor ska ha letat efter honom i arkiven på 30-talet efter mammas födelse, utan resultat.