Nedanstående är ett gästinlägg författat av bloggläsaren Håkan. Bloggen har fullständiga kontaktuppgifter och identitet på gästskribenten, men har rekommenderat att utelämna efternamn för att inte för all framtid bli googlingsbar.
Många debattörer hävdar med självklarhet att vi bör tillämpa försiktighetsprincipen när vi hanterar coronapandemin. Tyvärr finns det ingen enkel lösning eftersom alla åtgärder får mer eller mindre allvarliga konsekvenser.
Vårt uppdrag bör vara att rädda så många som möjligt från en för tidig död vare sig det är nu eller om tio år.
 |
| Utsikt över Sätilaskolans F-9 |
Som många andra har jag följt pandemin sedan början av februari förra året. Efter att från början verkat vara ett avlägset kinesiskt problem infann sig snart en overklighetskänsla i början av mars när många människor smittades och avled i Italien och land efter land stängde ner. Känslan var att befinna sig mitt i en katastroffilm.
Efterhand började jag ställa mig ett antal frågor som lämnades obesvarade i medierna:
– Varför är regeringar ibland mer benägna att ta till mer omfattande åtgärder än dess smittskyddsmyndighet? Regeringar är ju trots allt ansvariga för helheten.
– Varför blev Sverige hårt kritiserat i omvärlden när istället andra länder borde kunna dra nytta av bra eller dåliga erfarenheter av en annorlunda strategi inför nästa pandemi?
– Hur skulle en bra strategi sett ut om vi inte lyckats få fram ett vaccin på rekordtid utan först efter mer normala 5-10 år?
Den viktigaste frågan är dock den om en försiktighetprincipen.
Bekämpningen av smittan har beskrivits som ett val mellan att rädda liv och att rädda ekonomin.
Men egentligen är det en avvägning mellan att rädda ett antal människoliv nu och att rädda ett antal de närmaste decennierna från en för tidig död.
Vi vet att nedstängningar påverkar hälsa och livslängd. Vår goda ekonomi har till exempel gjort att vi har råd med en sjukvård som gör att många fler kan få leva mycket längre än i fattigare länder.
Vi vet också att barns möjlighet till god utbildning är starkt korrelerad till deras hälsa och livslängd. Anledningen är att försämrad utbildning men kanske främst avhopp från studier av vissa elever påverkar möjligheten att försörja sig och leder till att de lever mindre hälsosamt. Skadan av stängning för en enskild elev är i sig låg men exponeringen är mycket hög i form av tiotals miljoner elever. De flesta elever kommer alltså inte alls att påverkas i långa loppet men en del kommer få förkortat liv.
Skolstängningarna i USA beräknas enligt vissa forskare kosta fem miljoner livsår. Källa: www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-8942667/School-closures-cut-lifespan-average-child-THREE-MONTHS.html
Om beräkningarna är korrekta skulle detta innebära att 500 000 amerikaner kommer dö i genomsnitt 10 år i förtid. För de som följer Worldometers tabell över döda i världen finns dock ingen information om dessa sidoeffekter av pandemin.
Om vi stänger till exempel skolor så kommer åtgärden att döda ett antal människor i framtiden. Detta vet vi. Samtidigt kan det rädda liv nu om det är en effektiv åtgärd.
Har vi som vuxna rätt att offra en del av dagens unga för att skydda oss från en pandemi orsakad av en djurhantering som vi själva ansvarar för?
Det kanske vi har om det är så att vi räddar många vuxna nu och få av dagens unga dör i förtid. Vi är åtminstone skyldiga att beakta konsekvenserna av våra handlingar.
/Håkan
35 kommentarer
Bloggen kan som first post tillägga att detta även gäller ekonomin i stort. Arbetslöshet, försämrad välfärd och försämrat välstånd kommer också leda till förkortade liv relativt sett för dagens vuxna mitt i livet, dvs även effekter på ekonomin dödar om än inte idag, så längre fram.
All utebliven/uppskjuten vård som vi inte hinner ikapp innan folk dör, det är nog en kortare och ändå stor puck. Själv går man ju inte till tandläkaren eller vårdcentralen. Det kan anstå. Men på nationell nivå måste ju det innebära att många sjukdomar och problem som borde behandlas nu försenas eller uteblir totalt. Det borde ge ett antal fall som när de väl blir så allvarliga att man söker vård ändå, eller när det blir lite mer "vanligt" får behandling men för sent. Nån som vet dessa siffror?
Tror det är helt etablerat att många cancerpatienter inte kommer få livsräddande vård. Vi kommer se det på statistiken för 5- och 10-årsöverlevnad på cancer om några år. Men siffror på det där håller sig våra makthavare från att gå ut med eller spekulera kring.
Regionerna kommer dock visa "stora och glädjande" bokföringsmässiga ekonomiska överskott för 2020 och 2021 när man inte genomfört operationer. Operationssalar etc dras av som en kostnad per operation, medan personalen är en fast kostnad oavsett. Det är således billigt att vårda Covid-19 jämfört med att operera folk. Så stora överskott och politiker och makthavare som kommer slå sig för bröstet över att de "trots pandemin lyckats hålla ekonomin i balans".
Jag håller helt med dig i dessa två inlägg. Det är ju själve f*n att inte media tar sitt ansvar och pressar på med frågor om detta. (Eller så är det jag som inte läser nog dyra dagstidningar…)
Inte bara regionerna är min gissning. Min kommun kastar sig med frejdig iver över alla möjligheter att stänga ned så många verksamheter som möjligt med pandemin som ursäkt 'i förebyggande syfte'. Det går inte undgå en gnagande känsla av att man här ser möjligheten att spara pengar under förevändningen att man 'räddar liv'. Win-win och omöjligt att argumentera mot utan att bli kallad för mördare, psykopat och andra tillmälen.
Det är högst tveksamt att man kan ta studier om avhopp och översätta det till effekter av tillfälliga nedstängningar. De har ju helt andra orsakssamband.
Ingen skulle väl påstå att t.ex. sommarlov är skadligt på detta sätt trots att barnen inte går i skolan då.
Det tror jag med. Anledning till frånvaro är nog stor när det gäller hälsa. Arbetslöshet kontra frånvaro av pandemi, skollov eller semester.
Att inte kunna resa pga pandemi eller att man inte har råd etc.
Studien har inte specifikt tittat på avhopp pga av skolstängningar. Jag tog det bara som en av många effekter på stängningen.
Det finns dock mängder av andra studier sedan decennier som undersöker utbildningen effekt på hälsa och livslängd. Dessa tittar dock inte på skolstängningar specifikt. Anledningen är väl att tidigare beslutsfattare förstod vikten av att hålla skolan öppen även om det så förekom krig i landet så det finns ganska få skolstängningar att studera.
/Håkan
Avhopp är bara en av många möjliga konsekvenser som jag gav som exempel.
Att studera skolstängningar är svårt eftersom vi tidigare så ogärna stängde skolor så det finns inte så många att studera.
Dock finns sedan decennier mycket studier på hur utbildning påverkar hälsa och livslängd.
/Håkan
Skolan är inte stängd. Det är fel att tala om skolstängning. Skolan bedrivs på distans. Finns det studier på hur distansstudier påverkar livslängden? Cornu, vad tillför detta inlägg?
Hur tror du distansundervisning fungerar för svaga elever eller elever utan föräldrarna hemma dagtid eller från studieovana förhållanden? Alla är inte distansarbetande medelklass och genier.
Har du ens pratat med någon lärare om problemen och hur det går för en del elever?
I många städer och skolor finns det möjlighet för vissa elever att få lärare stödd undervisning. Just för den grupp du nämner eller av annan anledning inte kan eller får studiero hemma.
Bedriver viss undervisning i skolan trotts att skolan är stängd.
Nej, distansundervisning infördes aldrig på grundskolan i våras i Sverige. Detta räddar ett antal liv. Det kostade eventuellt ett antal liv om det skulle varit en effektiv åtgärd att stänga lokalerna.
/Håkan
Jag har låtit bli att låta klippa mig i snart ett år för att minska smittorisken.
Man kan säga att jag har _haft_ "frisörskräck".
Nu har jag _blivit_ en frisörskräck — som jag ser ut. 😀
Håkans inlägg hänvisar till en studie som säger att flickor förlorar 0,21 år och pojkar 0,31 år med 11 veckors skolstängning. Betyder att man i snitt skulle bli kanske 87 år istället för 87,3 år. Hur nu man komma fram till detta med 98% sannolikhet är i sig otroligt.
Skulle det uppväga det extra lidandet i intensivvård, långtidscovid samt konsekvenserna med inställd vård av befintliga sjukdomar, varav många dödliga. Knappast.
+1
Nej självfallet kan man inte veta så säkert. Konfidensintervallet handlar om den statistiska behandlingen av ingångsdata. Dock vet man ju inte om ingångsdata är relevant eller korrekt.
Däremot innebär inte 3 mån kortare livslängd för populationen att alla dör 3 mån tidigare.
De flesta påverkas inte alls förmodligen. En dör vid 19års ålder istället för att ha blivit 78 år. En annan dör vi 65 istället för 93. Och så vidare.
/Håkan
Sjukdomen har i Sverige orsakat ca 77000 förlorade livsår (7år * 11000 pers).
För du över de amerikanska siffrorna på sveriges folkmängd får du 150000 förlorade livsår orsakade av skolstängningar.
Dessutom hade detta inte räddat ens alla 11000.
/Håkan
Lever vi nu. Eller i framtiden?
Eller lever vi nu som om det inte fanns någon framtid?
/Håkan
Om vi nu (hemsk som jag är) bortser från att sjukhusen överbelastas och massa andra operationer ställs in, samt att vi nu kan behandla det bättre så att färre dör…
så har det hittills dött ca 120 personer som är mellan 0 och 50 år, dvs åldersgruppen som representerar mer än halva befolkningen. Totalt har det smittats ca 550k personer som vi känner till, men antagligen rejält många fler. Det ger ett snitt på ca 0,022% (höftat 275k testade positiva) i den åldersgruppen. 0,3% i gruppen 50-60 år, ca 2% gruppen 60+ (aftonbladetsiffror). Såklart ej tagit hänsyn till data ang vilka åldersgrupper som blivit testade positivt.
Ser mina siffror ut att stämma nåt så när? Lätt att ta fel på nån decimal.
6,4 miljoner var det visst i åldrarna 0-49. Räkna med att antagligen många fler blivit smittade utan att ha testats kan va det dubbla så kan vi va nere på 0,01% där, antar majoriteten av dom hade rejäla bakomliggande sjukdomar.
Det här var en intressant koppling att en försämrad skola skulle ge kortare livslängd. Nu är det ju så att sett över den tidsperiod som gått sedan enhetsskolan/grundskolan införts så har nivån ständigt sjunkit. Min svärmor som var lärare i matte på grundskolan klagade på 80-talet att de uppgifter hon i nian kunde ge eleverna var sådana hon för tio år sedan kunde ge till eleverna i åttan. Själv har jag upplevt att nyexaminerade civilingenjörer hade ungefär motsvarande kunnande och tänkesätt som de gymnasieingenjörer jag en gång mötte som nyexaminerad civilare. Så kopplingen utbildning – livslängd är irrelevant. Kopplingen är istället lön – livslängd. Dagens skola, där alla hålls samman och man kan "ta studenten" med minimala kompetensprov kommer att vara förödande för svensk ekonomi – typiskt är att den största tillväxtbranschen verkar vara spel. Värnar man om dagens ungdom och allt vad de missar i skolan, så finns ett enkelt botemedel. Låt dem gå kvar i skolan ett halvår! Då kanske de kan ta igen det de har missat. Och ännu bättre låt dem gå om när de inte lyckats ta in de kunskaper de förväntas ha fått under ett år. Det fordras både piska och morot, för det är tack vare dessa två som välfärds-Sverige skapats.
Ett helt annat problem är regeringens inkompetens och passivitet. Så här i efterhand kan man ju tydligt se att Folkhälsomyndigheten inte hade tillräcklig kapacitet och kompetens att handha pandemin. Regeringen borde ha insett detta och satt in resurser till dess förstärkning. Ett råd av professorer och specialister som bollplank och förankring av besluten samt stora resurser att kommunicera med allmänheten via media. Regeringens passivitet att införa en genomtänkt pandemilag och dess i hast hopkomna dito föskräcker.
Håkan, du skrev att: Bekämpningen av smittan har beskrivits som ett val mellan att rädda liv och att rädda ekonomin. Det stämmer inte. Som jag ser det bestämdes bekämpningen enbart av att inte överbelasta sjukvården.
Prioriteringarna för vaccineringen kan också ifrågasättas. I och med att många gamla dog i början av pandemin, så verkar det som om man nu vid vaccinering som kompensation för dessa döda prioriterar nästan enbart efter ålder och inte efter hur mycket kontakter med gamla man har i sitt arbete. Jag har god hälsa, klarar mig utan många kontakter men jag tillhör en prioriterad riskgrupp och ska få bli vaccinerad inom kort, men min husläkare hen får inget vaccin förrän senare. Det kanske inte var bättre förr, men det är värre nu.
Utbildning -> högre lön -> längre livslängd (individnivå)
Medicinsk utveckling -> längre livslängd (samhällsnivå)
Återkommer med mer utförligt svar i kväll.
/Håkan
Slutsatsen "irrelevant" kan man inte dra eftersom utbildning bara är en faktor som påverkar livslängd. Det har ju hänt en del annat sedan 80-talet. Speciellt på behandlingsområdet. Lycka till med att hitta en forskare inom socialmedicin som inte tror på sambandet.
Regering och myndigheters kompetens kan man alltid diskutera. Ganska få av oss lekmän är kompetenta att bedöma den saken. Många hade säkert känt sig trygga med åtgärder som verkat kraftfulla (men kanske verkningslösa).
Första målet var att bekämpa smittan såpass att sjukvården klarade den.
Men man gjorde inte allt som gick eftersom man antog att konsekvenserna av åtgärderna troligen skulle vara än värre. Tyvärr kan vare sig regering eller FoHM säga detta öppet.
Prioritering av vaccinering är typexempel på en fråga där man måste balansera utifrån bästa tillgängliga kunskap.
Äldre först eftersom de är känsligast. Men då kommer smittotalen inte gå ner lika snabbt som om man vaccinerar yngre och mer socialt rörliga personer vilket slår tillbaka på de äldre.
/Håkan
Bara för att det finns en samvarians mellan två företeelser, behöver det inte betyda att den ena beror av den andra. Att det finns en samvarians mellan formell utbildning och livslängd förnekas inte. Om nu dagens elever får ett mindre kunnande i skolan, så kommer det inte att påverka deras formella utbildning, så därför tycker jag hela resonemanget om deras kortare livslängd faller. För övrigt betackar jag mig för forskare som tror, om det är vetenskap de håller på med så vet de eller söker vetskap oberoende av vad de tror.
Så till kompetens. Visst är det svårt att avgöra direkt om regeringars och myndigheters kompetens, jag var mycket nöjd till att börja med. Kompetens är dock något som avslöjar sig i efterhand. Och nu i efterhand tycker jag mig se att FoHM inte hade tillräcklig kompetens. Det fanns tidigt tecken på detta när ett antal forskare vände sig mot den. Likaså FoHM:s presskonferenser är urtråkiga. Jag har ingen aning om hur FoHM är organiserad eller hur mycket folk där finns. Men jag kan misstänka att en pandemi fordrar helt andra resurser än den normala lunken i FoHM. Huruvida regeringen förhört sig om FoHM hade tillräcklig kapacitet för denna extra uppgift eller inte vet jag inte, i vilket fall så verkar ingen förstärkning ha skett. Regeringen har legat internationellt sett väldigt lågt, måhända för att vi har sådan lagstiftning. Regeringen har sedan efter att hela hösten underlåtit att ta fram en genomarbetad pandemilag plötsligt forcerat fram en tveksam sådan. Jag kan tänka mig att regeringen med sin laissez-faire-politik tycker att de delegerat frågan. Jag kallar inte detta kompetens, men det stör mig inte att andra kan tycka annorlunda.
När det gäller vaccineringen tycker jag att inte att prioriteringen är det viktigaste. Det som stör är att vaccineringen verkar komma som en överraskning. Vi har haft flera månader på oss att planera för hur göra när vaccin kommer, men det verkar ha varit en överraskning och information om hur eller om man ska ställa sig i kö eller bli kallad lyser med sin frånvaro. Att en pandemi skulle komma är ju ingen överraskning, lika lite som att vaccin mot det skulle komma. En pandemi har av experter varit väntad i flera år. Man undrar vad våra kompetenta myndigheter sysslar med.
Men Håkan låt dig inte nedslås, jag uppskattar ditt välskrivna inlägg, även om jag inte håller med.
Njae, Det finns en gräns för när ens reella kunskap inte når upp till de formella kraven. Så visst påverkar ens reella kunskap din formella (antar du menar examina). Kopplingen mellan formell kunskap och livslängd gör du själv så den behöver jag inte argumentera för.
Kompetensen. Jag resonerar så här när jag inte har domänkunskap: Hur trovärdig är avsändaren? De "22" skrev att Sverige då i April hade högre dödstal än Italien baserat på medelvärdet av 3 specifikt utvalda dagar där Sverige låg dåligt till och Italien bra till (cherry picking). Då försvann mitt förtroende för dem eftersom jag förstod att det var medvetet missledande (lögn). Den gruppen kunde nämligen omöjligt gjort det av misstag fär så dålig matematisk kompetens kan de inte ha. Ändamålet helgar medlen antar jag att de resonerade. Men de offrade sitt förtroende och skadade min något naiva bild av professorer (Kanske var nyttigt för mig).
Det var synd speciellt att bland annat Björn Olsen som ju faktiskt har expertkompetens inom området gick med i detta gänget som bestod av andra som inte är specifikt kompetenta för detta.
Det hade varit värdefullt att få balanserad kritik från vissa av dem men de brände sina skepp ganska omgående. Folk tog ställning för sitt "lag" (även på andra "sidan") vilket bara blir fördummande.
Kom ihåg att det fanns massor av kompetenta epidemiologer som valde att stå utanför pajkastningen eller mer lågmält delta.
Regeringen ÄR inkompetent på pandemibekämpning. Likaså alla andra regeringar.
Skillnaden mellan klok och en oklok regering är att den vet om det. Speciellt i hyperkomplex fråga som kräver kunskap både i medicin och matematik.
"Kan själv" politiker tenderade att både skada samhället(=framtida liv) och få höga coviddödsfall. Mycket "regndansande".
Tegnell: "Vi kommer få leva med det flera år". Där hade han (nog, hoppas jag) helt fel. Vi slog sexor med båda tärningarna och fick vaccin på extrem rekordtid. Om vi inte fått vaccin, vad hade världen gjort då? Förstört samhället under 5 års tid genom att bara fokusera på EN sjukdom av många. (Norge med sin oljefond är väl de enda som skulle klarat sig lite mer helskinnade).
Vad gäller vaccineringen så händer det nog saker i bakgrunden som vi inte har insyn i. Jag antar att de inte sitter och rullar tummarna tills den först vaccinlådan ramlar in genom dörren.
Men här blir rapportering dåligare än vanligt. FoHM sägeratt man ska använda i princip allt man får in som i Danmark. I början tjuvhåller regionerna på andra dosen. Sannolikheten för att leveranserna upphör helt får anses som väldigt liten (och då är det ändå kört).
Men nu blir folk upprörda på regering och FoHM. Kräv istället politiskt ansvar från regioner/kommuner istället. De har kommit alldeles för lätt undan. Eller också får vi väl föra över ansvaret till Staten kanske?
Nej, jag låter mig inte nedslås utan uppskattar att vi kan föra ett civiliserat samtal och tackar för de vänliga orden.
/Håkan
Ja regioner och kommuner behöver skärpa sig.
Jag ringde min vårdcentral och frågade om läget. Inget vaccin än och de har inte fått namn från kommunen om vilka som har hemtjänst samt vill bli vaccinerade.
Ringde kommunen igår och frågade om läget. De hade börjat ringa i fredags och lovade komma igen med hur många de ska ringa upp.
Min slutsats är att regioner inväntar att kommuner först lämnat över listor till vårdcentraler på prioriterade innan regionen skickar ut vaccin. Förmodligen kommer media snart vakna och kolla hur långt olika kommuner hunnit med arbete de kunde till stor del klarat redan år 2000.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Jag vet inte svaret på de svåra frågorna som pandemin har rört upp. En sak som känns väldigt märkligt är att för oss som lever i små "bubblor" även naturligt på landet med låg smittspridning har i stort samma restriktioner som Stockholms innerstad och andra mer tätpopulerade områden.
Där vi bor blir det vinter på riktigt i stort varje år. För många äldre är motionssimning enda motionen de får (eller gymmet som ligger i samma anläggning). Det är också en otroligt viktig social kontaktyta för många av de som har ett ganska litet socialt umgänge förutom med det som uppstår i och runt motionsanläggningen.
Vi är snart inne på tredje månaden med helstängt badhus. Som många vet så behöver man aktivt hålla uppe motionen för att inte förlora muskelmassa osv.
Prislappen för att dessa relativt pigga äldre nu går miste om 2-3 motionstillfällen i veckan, vad blir den?
Vad blir prislappen för alla de unga som kommer att tappa kontakten och kanske intresset med sin idrott, musicerande, dans osv. För många unga (speciellt tjejer) så är t.ex. regelbunden dans (under ledning av kvalificerade danspedagoger) vitalt för det psykiska välmåendet.
Ser man på länderna som inför hård lockdown så verkar det inte finnas någon väg ur dem. För även om tillräckligt många kan bli vaccinerade så att immunitet i samhället uppstår, så kommer utgången ur lockdown att föra med sig en topp av andra sjukdomar som varje år medför ett ganska stort antal sjukdomar. Är det någon som tror att man nu kommer att kunna acceptera att äldre i större utsträckningar kommer att börja dö igen på grund av influensa, vinterkräksjuka etc etc? Så länge som ingen dör med Covid, så är allt frid och fröjd?
Så länge någon dör av hjärt- och kärlsjukdomar på grund av en för stillasittande vardag så är det lugnt, bara de inte också dör med Covid?
Så länge folk dör av överdoser, självmord på grund av accelererande psykisk ohälsa så är det lugnt, bara de inte också dör med Covid?
Kommer världen någonsin bli tillräckligt säker för att öppna upp igen?
Jag har många frågor, men få svar.
Visst är det så. Med dagens mått mätt kanske världen aldrig skulle ha varit öppen?
Sub-optimering kallas det.
/Håkan
Hej,
Har några läkare i vän-kretsen. De gillar alla Anders Tegnell. Han är tydligen respekterad av många epidemiologer i världen. Problemet ur deras synvinkel är väl att Anders kanske inte är det bästa kommunikatören. Han är en vetenskapsman.
Det som flera inom hälsa/sjukvård reagerade på i höstas var, att när man gav särskilda råd till Uppsala vid höstlovet, var inga politiker med. Det var bara folkhälsomyndigheten som pratade och de fick ta emot kritik som kanske politiken skulle ha svarat på. Det var väl i mitten av November som politikerna klev in på allvar. Hade man beslutat från politiker nivå om en vecka distansundervisning och munskydd vid rusningstrafik i Uppsala och de andra regioner som följde, då hade allmänheten haft något att pyssla med och inte ifrågasatt så mycket som en läkare inom smittskydd sa. Många i Sverige jämför med hur politiker kommunicerar och beslutar i andra länder, där smittskyddet är mer rådgivare åt politiken. Sedan om det är rätt eller fel att politiker fattar beslut än en myndighet är väl en annan diskussion. Men att politikerna behövs i kommunikationen är nog bevisat. För Sverige hände väldigt mycket efter statsministerns uppmaningar. Allt detta sett från läkare inom bla smittskydd i en region.
Allt handlar tillslut om att allmänheten inte ska träffa så många personer, dvs hindra smittspridning. Som många inom smittskydd/läkare säger, att folk är ute är inte problemet, utan vad man gör…att låsa in folk, är väldigt dåligt för den allmänna hälsan. Att det finns lite normalitet ger väldigt mycket för folkhälsan i det långa loppet. Med lite begränsningar förstår folk att det är allvar.
Som vanligt kommunikation är 99%
Ja Tegnell är definitivt en nörd. Vissa personer uppskattade nog att en person till synes helt utan medieträning klev fram. Andra blev nog irriterade på kommunikationen.
Vid ett tillfälle i våras tyckte han att "det här var ju väldigt intressant" när smitto eller dödstal gick upp på ett ställe. Det var säkert väldigt intressant ur ett epidemiologiskt (nörd) perspektiv. De påföljande presskonferenserna sa han varje gång att "det är fruktansvärt många avlidna" typ. Jag antar att någon sa till honom att han var tvungen att säga så.
/Håkan