Socialstyrelsen har precis släppt en rapport med statistik över den psykiska ohälsan och antalet självmordförsök under pandemin. Det finns inga inrapporterade tecken på att vare sig psykisk ohälsa eller självmordsförsök ökat, utan befintliga trender är intakta och fallande, inklusive fallande utskrivning av antidepressiv medicin.
 |
| Inrapportering av depressioner (nya fall) feb – jun åren 2015 – 2020. Källa: Socialstyrelsen |
Det finns de som menar eller spekularar att den psykiska ohälsan och antalet självmord skulle öka under coronapandemin, på grund av socialdistansering och att man inte kan leva sina liv som vanligt. Socialstyrelsen publicerade nyligen en rapport som motsäger detta. Normalt får man annars vänta tills helåret är avslutat för att få statistik
Rapporten (PDF) baserar sig på februari – juni 2020 och jämförs med samma månader åren 2015 – 2019.
Såväl inrapporterade nya fall (dvs patienter som inte har haft detta de senaste nio åren) av depressioner fortsätter att falla. Även ångestsyndrom fortsätter falla i befolkningen och den plana trenden hos ungdomar 18 – 24 år har rent av tagit en kraftigare dipp.
 |
| Ångestsyndrom. Källa: Socialstyrelsen |
ADHD-trenden fortsätter uppåt linjärt från 2018.
Självmordsförsök (suicidförsök) är fortsatt linjärt, och har rent av minskat hos kvinnor.
 |
| Inrapportering av självmordsförösk. Data: Socialstyrelsen. |
Faktiska genomförda självmord finns inte data på än.
Uttag av antidepressiva läkemedel minskade efter att ha legat plant eller ökande de senaste åren, och är den lägsta sedan 2015, med ett särskilt kraftigt fall hos kvinnor. ADHD-medicin är upp likt diagnoserna och sömnmedlet melatonin fortsätter sin ökande trend, även om den mattas av.
Socialstyrelsen sammanfattar:
“Det har också funnits farhågor att pandemin kan ha påverkat suicid eller suicid- försök. För perioden studerad här, det vill säga februari till juni 2020, har varken en ökning eller minskning av suicidförsök skett jämfört med tidigare. När det gäller suicid har myndigheten för närvarande ännu inte data att analysera.
Socialstyrelsen kan konstatera att det generellt inte skett några stora förändrin gar vad gäller inrapportering av psykiatriska tillstånd eller uttag av psykofarmaka under pandemin jämfört med tidigare. De personer som sedan tidigare har ett vårdbehov för ett psykiatriskt tillstånd eller behov av läkemedel har fått behovet tillgodosett. Dock har det skett en minskning av inrapporteringen av nya fall av psykiatriska tillstånd (undantaget neuropsykiatriska tillstånd). Om detta kan få långsiktiga konsekvenser återstår att se men det är angeläget för Socialstyrelsen att följa utvecklingen. En aspekt är att pandemin kan innebära att fler i befolkningen upplever nedsatt psykisk hälsa och i förlängningen kan behöva psykiatrisk vård. En annan är att de som redan har ett vårdbehov inte har sökt hjälp under pandemin, enligt att nya fall av sökande uppenbarligen har minskat under pandemin.”
Så var det med den saken.
Rapporten hittas här och är det bästa som finns på ämnet just nu, oavsett vad någon annan anekdotiskt vill hävda.
Man kan förstås diskutera om folk undvikit att söka vård och mår illa hemma, eller om många faktiskt mått bättre av att stanna hemma från jobbet, högskolan eller gymnasiet under våren. En del vantrivs förstås (men kanske inte på psykisk ohälsa-nivå), men andra kanske mår bättre av att slippa (åtminstone vissa) arbetskamrater eller studiekamrater. Stress vid pendling och livspusslet kan också ha minskat av att fler stannat hemma. För många kanske ett avbrott från den normala moderna livsstilen varit positivt? Men likt mycket annat får forskningen ge svar på det där flera år efter pandemin.
26 kommentarer
Det där är intressant. Jag har insyn i en bransch som tyvärr drabbas hårt av suicid. Person under tåg, PUT var under en period mycket hög i våras. Under en vecka i Maj månad kördes 5 personer ihjäl när de valde att avsluta sina liv framför en specifik operatörs tåg.
Antalet observationer av misstänkt suicida personer under samma period var mycket högre än normalt. Men nu under hösten ser det ut som att det minskat men av erfarenhet vet jag att framåt storhelgerna brukar dessa händelser öka igen.
Tragiskt, men vad är normalfallet?
85 personer begick självmord under 2019 på järnvägen. Det var en ökning mot 2018 då 79 personer tog livet av sig. Det är snitt nästan 2 personer i veckan men så jämnt fördelat är det såklart inte under året. Men statistiken för 2020 blir inte klar förens nästa år.
Men inom branschen finns det en upplevd känsla av att psykisk ohälsa har ökat under corona men samtidigt vill inte Trafikverket varken dementera eller bekräfta detta.
Källorna är från Transportstyrelsen.
Det är generellt känsligt med suicid. Man vet att om fall skriver om det så ökar det. Strök det från rubriken för övrigt.
Stridspitt: har bekant som bekräftar det du säger, i våras såg hen en ökad frekvens av självmord i den "offentliga" miljön (dränking,spårspring,brohopp etc)
En stor anledning till att psykiatrin inte har dokumenterad ökning av psykisk ohälsa är att det är personalbrist och lång väntetid. Få "nysjuka" som åker och får hjälp på psykakuten.
Kan man tänka sig att ökat hemarbete/hemstudier tar bort mycket av vardagsstressen och skapar utrymme för mental återhämtning? Många var också permitterade och hade i princip betald långtidssemester (hoppas ingen tar illa upp). Likadant att den sociala närvaron ökar i hemmen osv. Nu när andra vågen slår till hårdare och näringslivet också signalerar att nya stöd behövs så kanske tyvärr siffrorna kommer se annorlunda ut.
Min egen anekdotiska bevisning håller med dig om barnfamiljer som fått en mycket lugnare livssituation. Dock verkar 20-30 åringar ta en värre smäll då flera är ensamhushåll och många är inflyttade till Stockholm. De har inte så stora nätverk och har jobbet som socialt nav och upplever stundtals påfrestande ensamhet.
Som någon med två barn, 1 och 3 år, kan jag med utan tvekan säga att jag och flera kollegor och vänner i samma sits mår avsevärt bättre. Om vi ska använda "livspusslet" som politiker var så kåta på att använda för ett par år sedan så kan man nu säga att det har blivit så _jävla_ mycket bättre.
Jag sparar ca 1½-2h pendling, + sparar i alla fall 30-45 min förberedelse på morgon för att ta mig till jobb etc. Detta läggs nu istället på gå upp samtidigt med barnen och äta frukost/mysa och lämna på dagis, eller sambon lämnar och jag hämtar lite tidigare istället.
Ingen stress eller trängsel med idioterna på pendel, tunnelbanan, Odenplan eller Hötorget. Jag slipper alla idioter småfikor/prat och alla frågor som folk kläcker ur sig innan de ens tänkt 5 sekundär. Jag är lugnare, sover bättre, mår bättre och allt är fanemig bara bättre. Innan jag fick barn löpte jag 3-4 ggr i veckan, efter första barnen så fick vi inte ihop det pga. jobb och barn. Nu springer jag igen 3 dagar i veckan, på lunchen så det påverkar inte familjelivet öht. och det om något får mig att må bra.
Sen att slippa alla sura diskussioner om hämtning, lämning (vems tur är det, vem har viktigast sak på jobbet etc.), kan dra igång en enkel gryta efter lunch så allt är klart till middagen etc.
Den som kommer ta det härifrån mig kommer fan åka på dansk skalle >:|.
Tänkt att vi har kunnat haft det såhär hur länge som helst men pga. gamla människor som uppenbarligen är idioter så har det inte blivit något av det. Gah!
Oj, du låter lite arg. Frågan är hur man överhuvudtaget bosätter sig så långt ifrån arbetet så man tvingas lägga 2,5h/dag på att ta sig fram och tillbaka.
1) Sambon kanske bor närmare arbetet?
2) Alla har inte oändligt med pengar
3) Han kanske vill bo i villa?
4) Han kanske vill bo nära släkt, vänner etc?
5) Han kanske hade ett jobb närmare bostaden när de flyttade dit?
Finns massor med anledningar till varför man inte enbart bosätter sig utifrån "närmast till jobbet".
När jag tog jobbet bodde jag 30min gång från det. Sen fick jag barn och då var inte Södermalm särskilt intressant, och om man vill vara snål och köpa hus i Stockholms län, kombinerat med att man inte vill bo för nära mindre trevliga områden – då får man flytta en bit.
Kan tillägga att jag kommer om ca 3-4 månader börja söka annat jobb, som ligger närmare. Varit på samma arbetsplats nu i över +5år så det är dags.
Och ja, jag är nog arg, av två skäl.
(1) Att man inte har tillåtet denna typ av distansarbete tidigare då den, från mitt perspektiv, leder till ett så mycket bättre liv för många (om inte majoriteten)
(2) Att det finns folk som fortfarande resonerar att man ska vara på kontoret 5 dagar i veckan med argumentet "hur ska jag annars ha koll på dom?"
Ja, jag tror att många INTE kommer vilja börja jobba på kontor heltid igen. De arbetsplatser som tillåter fortsatt distansarbete kommer ha lättare att rekrytera. Och sparar pengar på kontorsyta.
Innan man skyller på andra så får man ta en rejäl titt på sig själv. Flytta till en mindre kommun. Bosätt dig mellan skola och jobb så kan du ha det såhär resten av barnåren. Det du har insett är att dina prioriteringar har varit fel.
En myndighet någonstans runt Östermalm har tagit fram en kalkyl på att om de växlar om till aktivitetsbaserat och man sätter ett riktmärket att två dagar är man på kontoret så har de en besparing på, beroende hur man väljer mer exakt, på uppåt 6-10 MSEK.
Om ni googlar hur många myndigheter som sitter i Stockholms innerstad, och sen inom Stockholm stad och sen leker med tanken att alla kan göra en besparing på 10% av t.ex. sin kostnadsbild.
That´s a lot of money som kan läggas på verksamhet, eller bara låta staten spara, istället för på t.ex. hyror, städ, el, värme, etc. etc.
Struts, absolut. I grunden så finns det bara en som är ansvarig för mitt liv och mående och det är jag.
Med det sagt så är jag ändå arg på de som inte har möjliggjort distansarbete tidigare.
#Niklas
Många arbetar inte på samma arbetsplats hela livet. Ibland byter man arbetsgivare och ibland flyttar arbetsgivaren lokaliseringen av arbetsplatsen.
Exempelvis har Telia flyttat huvudkontoret från Farsta i södra Stockholm till Solna norr om Stockholm. Ericsson som tidigare hade stor verksamhet i södra Stockholm har i dag all verksamhet norr om stan. Om man sedan har en partner som har ett arbete på ena sidan stan är det kanske långt ifrån självklart att flytta för den andra partnerns arbetsplats flyttar till andra sidan stan. Det är inte så enkelt att man inte alltid kan välja om man skall ha lång resväg till arbetet om man inte vill splittra familjen eller bo i flyttsäck.
… och barnen kanske inte vill behöva bli av med sina skolkompisar bara för att arbetsgivaren flyttar sitt kontor? Öht är det svårt eller mindre lämpligt att flytta när man väl bildat familj. Som singel kan man hoppa runt bäst f-n man vill, så är det inte med partner och barn. Dessutom kanske arbetsgivaren flyttar igen, eller så byter man jobb.
Ja okej, det kan vara dåligt för barnen att flytta om de är i skolåldern och har bra klasser och kompisar runt skolan (gjorde det själv till femte klass och det var tufft men lärorikt). Men nu skrev ju Kommunaltjänstemannen att barnen var ett och tre år gamla. När min familj flyttade med vår ettåring var närheten till en bra skola prio ett (5 min), prio två var max en halvtimme till jobb. Man får ju givetvis prioritera hur man själv vill. Det kanske är många som har kommit fram till vad som är viktigast för dem nu när de får se hur mycket tid de tjänar på att jobba "nära" hemmet. Håller med Kommunaltjänstemannen att fler möjligheter att jobba hemma borde förverkligas och att det kan bli en "förmån" företag och myndigheter lockar med alltmer.
Jag hade förut 1.5 h restid i enkel riktning, men jag var alltid först och satte på fikavatten till kamraterna som kom en halvtimme senare. Cheferna ville, att man skulle jobba obetald övertid ett par timmar om dagen och efterskänka en del av sin semester till arbetsgivaren, så det var tufft. Sedan fick jag en kvart kortare restid med 1.25 h i enkel riktning, vilken lycka! Kortvarig lycka, visade det sig, för sedan skulle man jobba två timmar obetald övertid där också, attans! Då sa jag upp mig.
Betänk även hur mycket lokalyta som frigörs med "Work From Home". Omvandla dessa till bostäder så har man snabbt löst en del av bostadsbristen för de som nu prompt vill bo i smeten, samtidigt så kan landsbygden leva upp igen om folk kan kombinera försörjningsarbete med livskvalitet.
Sen blir Greta säkert glad om vi inte behöver massa onödiga transporter längre.
Moderna kontorsbyggnader är ofta väldigt "djupa" byggnader som knappast är lämpliga att bygga om till bostäder. Då återstår rivning och nybyggnad på tomten.
Missade att det handlade om Stockholm. Ja, det är kanske en uppoffring man få göra där ifall man ska bo i hus där. Här i Skåne är det verkligen ett ickeproblem.
Att flytta med små barn är oftast inga problem. Lite värre när de börjat skolan förstås. Annars är jag av åsikten att barn behöver kvantitetstid med sin föräldrar. Men fortsätter hemarbetet så är ju det en lösning på din frustration med pendlingen.
Jaja 99,9% här lär ju ligga en bra bit över mensabegåvning enligt egen utsago. Så ni kan väl arbeta likt innan var ni vill, då ni troligen är nyckelkompetenser. Så fungerar det iaf på min arbetsplats för de extrema "talangerna", de går som de vill. Så ett icke problem för bloggläsarna här ifall ni varigt ärliga. Sen kan jag inte förstå att man väljer att avstå så många timmar ifrån sina barn medvetet och dessutom vill ha sympati. Så nä, man gör sina val som Struts säger ovan.
Likt Cornu som radar upp punkter utan att tänka på barnen. Handlade visst har om han där. Så snark.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.