Riksbankens tidigare chefsekonom Krister Andersson säger i en intervju hos SvD att det var ett misstag att spika 2% inflation som definitionen av prisstabilitet. Det fanns och finns ingen motivering till just den nivån, och han hade hellre sett att man bestämt sig för under 2% i inflation. I övrigt föll officiell infllation tillbaka i januari, vilket motsägelsefullt fått svenska kronan att falla när marknaden tappar hoppet om fortsatta räntehöjningar.
 |
| KPIF. Data: SCB |
Det finns alltså ingen grund för just valet av exakt 2% i inflationsmål. Tidigare chefsekonomen på Riksbanken Krister Andersson berättar hos SvD om hur man gjorde detta misstag.
Målet var egentligen prisstabilitet, vilket ju för vanliga människor innebär 0% inflation, men inflationen var mycket hög i Sverige under 90-talskrisen och man bedömde att ingen skulle ta ett annat mål än 2% på allvar. Därmed skulle inte förtroendet för svensk ekonomi och penningpolitik stärkas om man valde något annat än den onödigt höga nivån 2%. Så man valde exakt 2%, och kunde luta sig mot att även Kanada och Nya Zeeland gjorde samma misstag.
Andersson konstaterar att det hade varit bättre om man satt ett mål att “inflationstakten skulle vara under 2%”. I princip alltså acceptabelt med de önskvärda 0% i inflation, men den får inte stiga över 2%.
Riksbankens uppdrag enligt lagen är att upprättthålla ett fast penningvärde. 2% i inflation, eller som Andersson konstaterar en halverad köpkraft på 30 år, är knappast ett fast penningvärde.
Andersson tycker att Riksbanken bör revidera sitt mål till “under två procent” och alltså tillåta variationer mellan 0% och 2% utan krav på åtgärd i form av styrräntan reporäntan.
Man kan ju konstatera att Riksbankens fixering vid 2% är i det närmaste sjuklig, men för att inte framstå som funkofob eller ableist kanske man ska hålla sig från att dra upp några specifika sjukdomar eller syndrom som kan leda till denna typ av fixering oavsett dess konsekvenser.
En utredning har nu föreslagit att de odugliga amatörerna i riksdagen ska få bestämma inflationsmålet framöver, vilket knappast kommer bli en förbättring och leda till verklig prisstabilitet, utan snarare skulle nog målet höjas. Om inte ens proffsen hos Riksbanken kan göra rätt, vad kan man då vänta sig av odugliga amatörer i riksdagen, vars enda merit generellt är att de gått med i en politisk klubb, där de sedan kunnat fjäska med rätt överordnade för att göra karriär och till slut hamna på valbar plats på en valsedel?
SvD:s intervju hittas på denna icke-länk www.svd.se/inflationsmalets-arkitekt-angrar-sig. Betalvägg förstås.
Inflationen föll i januari, vilket fick svenska kronan att rasa mot världsvalutor som USD och EUR. Anledningen till raset, trots att alltså svenska kronans inhemska köpkraft inte försämrats lika mycket som tidigare, är att fallande inflation utesluter ytterligare räntehöjningar från Riksbanken, och kan rent av göra att de reviderar sin räntebana och börjar tala om sänkningar.
I en värld utan räntor blir räntan viktigare och blotta misstanken om att räntan ska sänkas försvagar alltså den svenska kronan. Och med den alla svenskars internationella köpkraft. Men som tur var har vi så enormt höga löner, skatter och lokalhyror i Sverige att importerade produkter inte påverkas så mycket av den försvagade svenska kronan. Påslagen efter import är enorma och några procent hit eller dit hos importören märks knappt i slutändan när personal ska ha fått sin lön, fastighetsägare sin hyra och Magdalena Andersson sin skatt.
20 kommentarer
Dollarn har stärkts nära 5% bara i år mot Svenska kronan. Detta efter en dip årets sista månader 2019. Samtidigt har ju Euron också sjungit med nära 4% mot Dollarn i år. Översätter man det till årsbasis skulle det bli ca 25% och då talar vi om kollaps. Det börjar se besvärligt ut för Europa?
Det är ett extremt osannolikt scenario som du målar upp då valutor går upp och ner hela tiden baserat på ett stort antal parametrar inklusive hur stjärnorna står och om hunden lyfte på vänster eller höger ben för att pinka den morgonen… Jag tror inte vi behöver oroa oss för någon Euro-kollaps i år i alla fall.
En stor anledning till att de valde 2% var väl för att ekonomer är livrädda för deflation – skulle man då ha ett mål för inflationen på under 2% så skulle inflationen kunna ligga och nosa farligt närma 0% en längre tid (vilket skulle vara bra då om målet var under 2% inflation) men sedan börja krypa ner under 0% – dvs deflation. Då skulle det ta tid innan åtgärder skulle fungera och vi skulle befinna oss i deflation (kanske självförstärkande) en längre tid.
Bättre då att rikta in sig på en låg inflation.
Personligen tror jag inte det skulle funka med 0% inflation en längre tid.
"Personligen tror jag inte det skulle funka med 0% inflation en längre tid"
Varför?
@MorganVek: Många skulle sluta ta risker med sitt kapital vid 0% inflation. Då är ju cash wealth preservation. Mardröm för ekonomin.
@Goofy: Förstår nog inte ditt svar, varför skulle man sluta ta risker vid 0 % inflation? Det borde ju i så fall innebära att det inte skulle existera några företag som tillverkar elektronik (eller några som investerar i dessa företag) där priserna generellt faller över tid.
Dessutom kan inflationen vara 0 trots att vissa priser ökar (medan andra faller).
@MorganVek: Om du har negativa realräntor vilket idag är fallet måste du ta risker med ditt kapital för att du inte ska förlora i köpkraft förutsatt att du inte tänker konsumera dina livsbesparingar i elektronik. Hade vi haft 0% i inflation tror jag att många småsparare kanske valt att inte ta någon risk på börsen.
Sen kan jag ha fel men det är det jag hör från många bekanta: "Man måste tyvärr köpa aktiefonder om man inte vill tappa i köpkraft p.g.a. inflationen".
@goofy, trams utan belägg. En av de stora vinnarna på inflation är staten.
Hur fungerade det innan vi hade inflation?
Svara på Morgans argument.
@Osquar: Varför är staten vinnare vid inflation då? Jo för att pengar minskar i värde och vi måste konsumera. Vid 0% inflation minskar inte pengar i värde och då måste vi inte konsumera. Då kan vi lägga pengar på hög istället då köpkraften ändå inte minskar.
När det gäller just elektronikföretag på börsen så tjänar dom pengar oavsett. Äldre teknik blir billigare. Ny teknik blir dyrare och mängden teknikprodukter och efterfrågan på dom ökar.
Sen är väl inflation det bästa som kan hända oss svenskar som är så högt skuldsatta. Då kan vi hoppas på att kollektivavtalen ger oss lika hög löneförhöjning så att vi kan betala av bostadslånet lättare.
Inflation är en "osynlig"skatt på kapital. Om det finns 100 äpplen som köpkraft, sen skapar staten 100 till. Då har du 50 % av din köpkraft. I vilken värld är det annat än ett rån?
Den största tankevurpan som Keynesianer gör är antagandet att konsumtion driver tillväxt. Det finns en korrelation men definitivt ingen kausalitet. Produktion driver tillväxt.
Inflation och utspädning av valutor är det som har kraschat imperier (läs USA).
Som många sagt tidigare, hoppet är det sista som överger människan.
Vi får hoppas att valutan bevarar sitt värde samtidigt som räntan är på noll, om inflationen börjar visa sig. Om räntorna går upp med rekordskuldsättning blir det inte roligt för folk som bor i Sverige.
Det är därför en officiella inflationen skiljer från den verkliga, för att citera ekonomen John Maynard Keynes.”Genom den gradvisa inflationsprocessen kan stater hemlighetsfullt och obevakat, konfiskera välståndet från dess invånare. Därtill innefattar inflationsprocessen alla hemliga och destruktiva ekonomiska krafter och gör det på ett sätt som inte ens en man på miljonen kan diagnostisera”.
Sent ska syndaren vakna…
KPI-ökning om 2% eller lägre hade varit ett bättre mål. Det är vad Schweiz har haft i årtionden. Verkar inte gå någon nöd på dem
Det är helt ofarligt med en KPI-ökning på 0%, eller lägre.
Det som är problematiskt är fallande penningmängd. Det ar vad som hände på 30-talet och vid finanskrisen. Mindre pengar i omlopp och folk kan inte köpa varor. Företag går i konkurs. Banker stramar åt kreditgivningen. Penningmängden minskar ytterligare. Man får en negativ spiral. Den behöver centralbanken bryta (om man nu ska ha ett kreditbaserat monetärt system).
När penningmänden faller så kommer företagen sänka priserna, och KPI minska, men det är inte där vi är nu. Man ska inte blanda ihop orsak med verkan. Priser kan falla av andra anledningar, tex. billig import från Kina eller fallande oljepris. Detta är bara positivt, då folk får mer pengar över att köpa annat.
På 70 talet fick vi lära oss att inflationen skulle hållas runt 3% för det var ungefär så mycket världens framgrävda guldmängd ökade med varje år när Nixan släppte Dollar lös.
"En utredning har nu föreslagit att de odugliga amatörerna i riksdagen ska få bestämma inflationsmålet framöver, vilket knappast kommer bli en förbättring och leda till verklig prisstabilitet, utan snarare skulle nog målet höjas."
Oh noes.
Då är det ju ändå tur att KPIF är mer selektivt… Så världens högst belånade folks ränteutgifter inte räknas med.
Att pressa in elefanter i rum, är ju ändå den nya regeringssporten.
Var inte 2%-målet satt för att med marginal ligga över deflation? Att det sen blev just 2 % skulle möjligen ha att göra med säkerheten på skattningarna.
Tycker att det är ironiskt att det är prisstabilitet som är målet. Jag har bytt bostad den senaste 3 åren och 65% av allt jag köpt under den tiden har varit min bostad, men priset på bostaden räknas inte in i inflationen. Bostädernas prisstabiliteten är irrelevant tydligen. Min rädsla för att prisstabiliteten på bostäder ska vara en illusion är också den anledning att den procenten inte är högre.
Inflationen är vår tids största bluff. Även om den är högre kan vi räkna med att SCB modifierar sitt sätt att mäta så att KPI hålls under 2%. Oavsett vad som händer med priser i den reella ekonomin.