Vad pratar ni om vid fikabordet på jobbet, egentligen? Något måste väl ha hänt med fikakulturen på de tretton år sedan jag sist satte min fot på en vanlig arbetsplats?
 |
| Café Sirius på SF-bokhandeln i Göteborg. Ibland en arbetsplats för mig. |
Jag har som bekant inte jobbat en hederlig dag som anställd och från en extern arbetsplats sedan 2006. Således är det rysligt intressant om fikabordskulturen har ändrats på arbetsplatser.
På min tid var fikabordssnacket rätt intetsägande tidsfördriv. Mina sista år som IT-konsult var jag förvisad till Volvo PV (numera Kina-Volvo, då USA-Volvo). Pratade man där inte om jobbet var det inte i någon särskild ordning trafiken, vädret, senaste eller nästa alkoholintag, senaste reklamfilmen på tablåteve (fanns inte streaming on demand på den tiden), den egna bilen, den egna hästen eller den egna bostaden. Politik pratades det inte om.
Spontant kan jag tycka att alla former av åsikter, inklusive specialintressen och politik, borde dryftas någon annanstans i ännu större utsträckning än på den tiden – trots allt finns idag sociala medier där man kan ösa ur sig all möjlig skit. 2006 var Facebook helt nytt i Sverige, och nivån var ungefär poke, superpoke eller Farmville. Och man skrev “känner sig trött”, vilket blev “Lars känner sig trött” i flödet på Facebook. Ingen smartphones även om många hade så kallade kameramobiler, men dessa hade ingen programvara för Facebook, så bilder var fortfarande rätt ovanliga på fejjan. (Själv skriver jag inte ett ord om politik på mitt privata FB-konto, och brukar ta bort onlinebekanta som gör det, eller sätta dem på ignore. Vill jag diskutera politik gör jag det främst på bloggen, annars finns det separata forum på FB för sådant och är inget man behöver slänga i ansiktet på bekanta. Mitt privata FB-konto är således ungefär som ett fikabord – söta bilder på djur och kattungar, mat, samt rapporter om träning. Ändå får jag hela tiden förfrågningar från “political pundits” som vill följa mitt privata konto, trots att det står “privat konto”, i tron att jag ägnar mig åt politik privat.)
Men hur ser det ut idag? Sitter en massa rövhattar och vräker ur sig politiska åsikter runt fikabordet, precis som de gör på Internet och i sociala medier, eller finns vanligt hyfs och intetsägande neutralitet kvar, där man inte trycker upp åsikter i ansiktet på folk? Om det senare är fallet – varför trycker ni i så fall upp era åsikter i ansiktet på folk på Internet som inte aktivt letar efter dem, t ex genom att spy ut dem på platser där de är off-topic och inte efterfrågats? Idag lever allt fler allt mer av sina liv online, och rimligtvis borde samma hyfs gälla där som runt ett fikabord. Ja, jag tänker på en del kommentatorer här och på andra platser i sociala medier – kör ni samma stil runt fikabordet på jobbet? Om inte, varför gör ni det här?
Går ni in på den här bloggen vill ni uppenbarligen läsa vad jag skriver. Annars har ni svåra överutmaningar.
62 kommentarer
Ovanstående ämne men även politik, men inte som att bara slänga ur sig skit utan att faktiskt diskutera. För mig gäller även en hel del snack om kulturella skillnader då majoriteten av kollegorna inte är svenska.
De beror väl litegrand på viljen dag det är, t.ex. på fredagar brukar det vara mer lättsmälta ämnen såsom monofysitism mot dyofysitism.
Som du befarar så sitter en massa rövhattar och vräker ur sig politiska åsikter runt fikabordet på jobbet numera.
På mitt jobb så orerar en massa rövhattar och har antipolitiska åsikter att man inte får ha politiska åsikter. Så, begreppet rövhatt är subjektivt.
Allt möjligt, inklusive politik skulle jag säga. Men vädret, bostaden, och jobbfrågor dominerar nog. Så det är inte direkt stor variation. Men jag fikar inte så mycket.
Men det handlar även om vilken nivå det är på fikadiskussionerna eller diskussioner i allmänhet.
Att jag läser bloggen beror ju både på temavalen, men också för att det finns ändå en diskussion som är rätt bred jämfört med många övriga platser i vardagen. Trots allt.
Idag råder mer PK-diktatur så folk vågar inte uttrycka obekväma åsikter, speciellt om ekonomin går ner.
Sedan uppfattar jag det som att de flesta seriösa forum, t ex Flashback, har moderatorer som aktivt rensar åsikter som inte har med forumet eller tråden att göra.
Trycker du upp veganåsikter i fejset på Flashback jaktforum i en tråd som handlar om slaktmetoder lär du få höra att du bryter mot trådens diskussionsunderlag.
Personligen försöker jag alltid hålla mig till ämnet i trådar alternativt vara tydlig i rubriken vad tråden handlar om så inte lättkränkta personer måste sjukskriva sig en vecka.
Sedan tycker jag personligen det är bättre med en kultur där folk diskuterar politiska åsikter än där alla Säger att de håller med statsministern fullt ut.
Hur märker du av "PK-diktaturen"? Ifrågasätter inte, utan nnyfiken.
Teheimar
Om du känner att du inte vågar dela dina politiska åsikter eller politiskt innehåll du står för, i ditt Facebook-flöde.
@Doktor Syn Ja, på Facebook tex kan det vara så (har inte märkt av det). Uttryckte mig lite oprecist, tänkt mer på hur det märks på arbetsfikat.
Jag fikar aldrig, men äter lunch på kontoret med kollegor i princip varje dag. Jag tycker vi har väldigt roliga diskussioner på luncherna. Många är unga, några få är vad jag skulle säga tok-feminist-miljömupp-socialist (dom undviker jag). Ovanligt många är libertarianer (många följer och lyssnar på Bubbla). Det ger att lunchdiskussionerna är ganska lika ett radioavsnitt av radio Bubbla. Nu är ju mina kolleger ypperligt smarta människor vilket troligen höjer lunchpratet över normal nivå. Trots att några av dom äter lunch med åtminstone är Liberal-Center-röda så blir det aldrig otrevlig diskussion, man försöker förstå motpartens argument och komma med vettiga invändningar. Jag brukar slänga ur mig saker, t ex att sätta upp en solcell i Sverige måste vara det värsta man kan göra miljömässigt. Sen startar diskussionen. Bra för matsmältningen!
Det finns vissa som slänger ur sig vad som helst. Ibland blir det genant. Men de flesta för en normal diskussion. Ungefär som på nätet.
Jobbade ihop med en "aktiv" sosse (kommunfullmäktige). Han hade en sosse -kaffemugg och -vattenflaska. Läste politiska tidningar. Men framför allt var han oerhört sosse-aktiv på Facebook. Där hade han en aggressiv inställning till alla som inte var sossar. Men, han sa aldrig något på jobbet, mer än hej när han kom och hejdå när han gick, annars var han helt tyst. En dag blev han stoppad av polisen när han körde på fyllan. När media skulle fråga ordförande i S om honom fick de till svar att han aldrig var med på fullmäktigemöten. Han var en riktig näthatare som levde sitt liv i avskildhet.
Nåja, åtminstone hade han hyfs nog att hålla tyst om politik på jobbet. Med sossemugg, så inbjuder han förstås folk att fråga, men om de inte gör det så är det rätt att hålla tyst. Muggar kan fylla den funktionen, dvs inbjuda till frågor.
Men som du säger, typisk näthatare.
"åtminstone hade han hyfs nog att hålla tyst om politik på jobbet"
Och varför är det hyfsat att inte prata politik på jobbet?
Jag undrar med, varför är det ohyfsat att prata politik?
Som sagt Billy, varför fixar inte vissa människor att man har åsikter?
Det vore bättre att cornu( och har ett par andra i min omgivning som inte heller fixar att prata politik utan ta åt sig personligt) att ni flyttar till Nordkorea. Där pratar man heller inte politik på jobbet.
Vilken sprit som smakar bäst att halsa med näsblod.
Sex, droger och våld.
En normal helg i Malmö alltså.
Försök inte lura oss, Ian Drury har varit död i flera år nu.
Nej inte bara det väl? Vår älskade malmö utmärker sig även med stölder, bilbränder, kollektiva påhoppningar och mycket mycket mer.
Storföretag med värdegrund som gör att det bara går att prata väder allt annat är minerad mark.
Att du vågar, om man ska tro vissa så är vädret ett oerhört laddat ämne.
Ja, särskilt Cumulonimbus.
På min arbetsplats finns många som spelar Ingress, så det blir en del prat och aktivitet kring det.
Finns det kvar? Jag trodde det var mest för att kartlägga världen för Pokémon den fanns.
Majoriteten sitter numera och stirra/knappar på sina mobiler istället för att prata med kollegorna.
Vi är en drös med 40 åringar som mest pratar träning och alla skador det för med sig. Just nu pratas det också mycket om trädgård och odling.
Den stora skillnaden är nog hur försiktigt det skämtas. Ingenting som alls kan betraktas som kränkande mot nått.
Då är det kanske dags att byta jobb. Hos oss är inget heligt, även om diskussionerna mest handlar om mat, vin och Bagger 288.
På mitt jobb med, vi kan prata om precis allt och stöta och blöta det mesta utan att någon tar illa upp. Tur det annars hade jag inte kunnat vara där. Eftersom vi är på jobb blir det mycket jobbsnack.
Vad folk har tränat, vad folk ska träna, vad folks barn tränat, vad folks barn ska träna framöver. Inkluderar alla underrubriker som hur jobbigt det var, hur lång tid det tog m.m.
Brukar skippa fikat/gemensam lunch av den orsaken (jo, jag tränar men tycker det är sjukt ointressant att prata om).
Vad tränar du?
Ha ha tränar du Tim?
Fickpingis.
För 15 år sedan – platteve
För 7 år sedan – robotgräsklippare
Nu – elbil
Gissa yrket!
Jobbar du med data, eller?
Korrekt!
Min erfarenhet är att lunchen numera har blivit "amerikaniserad" enligt mitt sätt att se på och beskriva det.
Jag jobbar som teknikkonsult med några längre åtaganden hos flera kunder vilket gör att jag roterar mellan två/tre olika arbetsplatser per vecka. Det som jag upplever är att lunchrutinerna blivit tydligare uppdelade. En idag ganska liten grupp personer tar nästan alltid långa luncher företrädesvis på restaurang. En större grupp har alltid matlåda och äter den hastigt i gemensamt lunchrum. En växande grupp äter ingen specifik lunch eller har en matlåda med kall mat som de äter vid sin kontorsplats samtidigt som de fortsätter jobba eller skannar av media. Den senare gruppen har blivit allt vanligare bland tjänstemännen inom ingenjörsyrkena.
De konversationer vilka förs vid luncherna idag tycker jag har blivit avsevärt ytligare än förr. Jag upplever att det finns en ängslan bland folk att säga något som kan misstolkas, vantolkas eller kanske t.o.m. vara i strid med någon av alla dessa värdegrunder vilka florerar på samtliga företag. Den stora nersidan, som jag ser det, är att ingenjörer överlag blivit rädda att ifrågasätta eller reflektera. Detta har även spelat över på själva arbetet där antalet "nickedockor" numera är många.
En annan sak som jag också tror komplicerar sitationen är att många IT-tunga arbetsplatser har ett stort antal inhyrda utländska arbetare och kulturskillnaderna är påtagliga. På den ena arbetsplatsen jag är varje vecka är ungefär en tredjedel av personalen indier och där märks skillnaderna.
Möjligen kan jag spekulera kring det faktum att vi nästan uteslutande pratar engelska på många arbetsplatser idag har en hämmande effekt på mer givande samtal. Det är t.o.m. så att vi kommenderas att prata engelska i alla sammanhang för att inte vara exkluderande. Detta gäller alltså i såväl kontorslandskap som i lunchutrymmen.
Då jag jobbat några år till och från i USA tycker jag mig se en utveckling vilken i Sverige gått åt det amerikanska förhållningssättet kring lunch och samtal.
Vilka defekter våra närmaste chefer bär på och hur jäkla dåligt allting sköts. Och hur dålig lön vi har (vi har inte dålig lön, vi har jävligt bra lön med tanke på vad vi egentligen utför)
Vilket av allt som behöver göras som egentligen är just våra arbetsuppgifter, eftersom vi inte har någon detaljerad arbetsbeskrivning så finns det vissa flytande gränser.
Alkohol, mat, bilar, motorcyklar, motionsträning. De andra diskuterar lagsport som de själva inte skulle klara av att deltaga i. Jag brukar håna dem för att det är deras eget fel (då de inte röstade på SD) när de bla ondgör sig över att kommunen lägger miljoner på baracker och andra dyra byggnader för att hysa invandrare.
Samma sak när de hetsar upp sig över någon annan nyhetsrubrik, som då är en konsekvens av att de röstade fel, men inte insett det ännu. Annars diskuterar jag inte "politik" de har inga argument och det vet de om.
Vi har också en tyst överenskommelse att alltid låtsas ha skitmycket att göra och sällan hinner fixa akuta saker när vissa frågar..
Och vi diskuterar sälla saker som skapar dålig stämning, för vem vill ha det?
Vi försöker istället skoja om de problemen, tex flytta bak klockan så att även de 2 utlandsfödda ser ut att komma i tid och sedan gratulera dem för att de lyckades.
På min byggarbetsplats så blir det diskussioner om politik, ekonomi och religion. (nu är det kanske bara hälften som förstår svenska och flera av dem får inte rösta pga endast uppehållstillstånd men skulle vilja säga av ca 50 svenskar har vi nog bara två sossar, en kommunist sen resten är väl mer eller mindre SD)
Ekonomidiskussionerna står mestadels jag för, vi är många som diskuterar aktier och jag har tvingat de yngre att inte ta några lån utan spara ihop pengar innan de köper sin bättre begagnade tyska statusbil. Tjänstepensionen har vi alla sett över.
Det finns ett gäng som diskuterar dagens ord på fittkramppunktse, högljutt. (leder ofta till kommentarer av typen : för helvete!)
De yngsta sitter med snapchat och Instagram m de inte spelar skitgubbe med undertecknad.
Sport både utövad och sånt man sett på tv, hus/lägenhetsköp (någon letar alltid), vad man gör i helgen och allmänt skämtande. Renovering och trädgård. Väldigt sällan politik. När en på jobbet (som är muslim) sa att sverigedemokraterna hade en del bra förslag till jobbets Vänsterpartist ville jag bara hämta popcorn 🙂 trodde jag skulle dö av innehållet skratt. Det är bara runt valet det diskuteras. En äldre kollega sa till mig att inga kvinnor röstar väl på kd. Jag röstar på kd eller moderaterna vilket jag sa med ett leende. För mig är det inte sån stor grej vad man röstar på för alla i min familj har haft så olika åsikter politiskt.
Jag sitter på Säter, fikar mest ensam med tidningen.
Mjo en del rövhattar.
Försök hålla en saklig diskution med en ultra sosse.
Jag har sluta försöka iaf.
En avgörande skillnad mellan 2006 och i dag är att den gången var lunchrummet delat i två delar, en för rökare och en för icke-rökare. Sedan var det också så att i princip alla satt i rökavdelningen, även de som inte rökte. Därför att det var där "det hände". Icke-rök var i princip tom.
Sedan röklagen kom slutade påfallande många att över huvud taget gå till kantinan. Vilket också betydde att mycket av den sociala delen upphörde därför att den gången var trots allt icke-rökarna en liten minoritet. Här tror jag att det också finns en pusselbit kring hur saker och ting på arbetsplatser har ändrat sig.
Ett stående inslag de sista åren har vart huruvida det var bättre förr eller ej.
Jag är i en mycket teknikintensiv bransch, men det gäller både styrsystem, mekanik och Anna Nicole eller arnold kontra modernare varianter i resp. ämne.
Mode var på förresten på tapeten härförleden, när stoikheion var i puberteten var topless högsta mode. Bra eller dåligt bloggläsare?
Tilläggas bör att åldersfördelningen är jämn, andelen kvinnor 16%(de var 0% när du slutade lönearbeta), de tjänar lika männen och deltar även i Anna nicole disskutionerna. Nivån är således inte lika rå som förr, men behållningen av fikasnacket är högre.
Förr var det bara sossefackpamparna som berättade att de minsann var sossar/vpk- nu gör sd:arna också det utan blygsel. Men ingen annan bryr sig längre, låt dom berätta det så kan vi prata om något intressantare sen.
"var topless högsta mode. Bra eller dåligt bloggläsare?"
Min omgivning brukar klaga när jag gör det.
Nu eller då?
Vi snackar skit hela arbetspasset inte bara på fikapausen. Jobbar två och två i taget. Det blir mycket analyserande av frånvarande kollegers personligheter men också en hel del om oss själva. Ibland svävar vi ut i fria fantasier om kundernas liv eller annat trams, och så blir det en del politik också, men oftast på ett bra sätt faktiskt.
Man avhandlar nyheter och sånt som är intressant, helt beroende på vem man pratar med. De flesta har olika intressen, men ofta svänger ämnesområdena vilt om man är en grupp som fikar. Det senaste handlade om ISK, politik, värme/kylpumpar, etymologi, svarta hål, fenotyper, dna-analys om hur mycket neanderthalare man är och ifall dna informationen kan användas i illvilliga syften, semesterplaner, plus en del annat som jag inte kommer ihåg. Men framför allt skämtas det vilt åt alla håll. Man har helt enkelt roligt en stund, och kommer därifrån mentalt vederkvickad redo att lösa nästa problem.
Pratar oftast om kryptovaluta.
Jag fikar aldrig med folk på jobbet utan tar mitt kaffe framför datorn som nån jävla enstöring.
När jag vill diskutera politik så gör jag det på Facebook och lägger upp mina åsikter i ansiktet på min familj, vänner och övriga följare bl a från jobbet.
Det konstiga är att ingen kommenterar eller gillar mina politiska inlägg men alla kattbilder och andra "vanliga" inlägg gillas och kommenteras.
Är jag konstig?
Svar till: Osäker
Du har förmodligen hamnat i slasken, och blivit "avföljd". Ingen törs ta bort dig av PK-skäl men alla har blockerat dig så att de slipper se dina inlägg. Du skriver förmodligen ut i tomma luften. Men det kan också vara bra, en slags mental onani för dig.
Angår dig inte.
Jobbar på golvet i en industri. De vanliga ämnena är fiske, sport och kvinnor. Ibland slinker det igenom lite politik och vardagsrasism. Jag sitter för det mesta nersjunken i mobilen och bryr mig inte så mycket av det de snackar om.
Varför skulle det vara rövhattaktigt att föra upp politik på fikapausen på jobbet? Det är där vi tillbringar större delen av våra vakna liv. Där åstadkommer vi inte bara någon slags arbete utan bygger relationer som kanske varar i åratal. Pockar inte allt som gnisslar, gnäller och hackar i den stora samhällskroppen på att dissikeras, synas och trätas just i möten med människor vi umgås med, även på jobbet? Självklart är det omöjligt, meningslöst med vissa pga deras pk inställning, men många av oss utvecklar nog en radar för att känna av vilka det går att snacka samhällsfrågor med. Jag väntar på att någon författare tar upp det här fenomenet.
Just det, George Orwell skildrade det ju mästerligt i 1984 hur Winston tror sig se vilka personer som nog hyser tvivel om Partiet. Ännu en likhet med dagens Sverige. J Ganman har förresten vid upprepade tillfällen poängterat hur aktuell denna dystopi är.
Vad är inte politik i en värld där man fått för sig att politik skall dominera mångtalet aspekter av människors liv? T o m vädret har en underton av politik, där vädret nu för tiden blivit extremt väder orsakat av you know what.
Barn, barn och även en del om barn. Om 20 år kommer det att pratas barnbarn. Som icke-förälder kan det vara lite jobbigt. Men jag brukade styra om samtalet till att handla om Putin och Trump istället. Förvisso är ju iaf den senare ett stort barn han också men det fick vara mitt bidrag till ämnet 🙂
Blir sällan gemensam fika numera då dom flesta är tråkig medelklass med trista intressen.
Jag gillar att prata om aktier, ekomomi, finans, investeringar, trading, entreprenörskap, företagande, start-ups, bostadsmarknaden, sport, resor och äventyr, etc.
Äh öh… Blondinbella, blandade influencers, trädgårdsskötsel, kultur (musik, film osv alltså). Barn. Ibland, men sällan, politik. Alla sköter sig dock och har hyfsat hyfs.
Till den som detta berör
Vi är registrerade privata företag vi erbjuder lån till överkomlig ränta intresserad person bör kontakta oss på e-post för mer information
kontaktinformation: [email protected]
Hur ansöker jag? Vänligen fyll i detta ansökningsformulär nedan till det här e-postmeddelandet: [email protected]
LÅNEANSÖKNINGSFORMULÄR
Fullständiga namn:………………..
Stad:…………..
Telefonnr:………..
Lånebelopp :………..
Lånperiod: …………………..
Syftet med lånet: ……………………
Mr.Agapeto Ibbie