Bloggen kan nu publicera foton och lite formalia kring Dalbataljonens privatfinansierade ambulans. I övrigt visar det sig att många hemvärnsbataljoner har privatfinansierat utrustning, även om det kanske inte handlar om fordon. Läs vidare nedan.
 |
| Ambulansen. Återpublicerad med tillstånd. |
Killgissningarna kring det formella för 17:e hemvärnsbatlajonens ambulans visade sig vara korrekta. Bataljonchefen skriver till bloggen:
“Mycket riktigt är bilen privatregistrerad som tung personbil, 4-pass på Dalafänikan. Får köras på B-körkort om utfärdat före 1 juli 1996, annars C1. Röda-korsskyltarna på skåpet är av magnettyp så bilen enkelt kan strippas på dekaler och meranvändas för andra syften.”
Kort sagt stämde det att fordonet är privatägt, och det finns alltså inte så mycket Försvarsmakten egentligen kan göra åt det hela. Underhåll etc sker rimligtvis därmed också privat och med privat finansiering.
 |
| Amublansen framifrån. Återpublicerad med tillstånd. |
Bloggläsare uppger att fenomenet att hemvärnet finansierar viss egen utrustning inte är ovanligt. En läsare skriver t ex:
“Eget förband har fått fällbara bord och stolar från intresseförening, men även andra saker som fler stabstält, fotogenkamin osv. Även lokaler som ägs av intresseförening och inte försvarsmakten nyttjas pro bono regelbundet vid övningar.
Systerförband har köpt in kikare för runt 40 000 kr.”
Således nöjer man sig inte med att “tilldelad materiel är tillräcklig materiel”. Inom det yrkesbaserade försvaret är det mycket vanligt att enskild personal anskaffar viss egen utrustning för egna pengar – allt från egna kängor till utrustningsfickor, sjukvårdsutrustning, ficklampor och knivar. Det är inte så att Försvarsmakten och FMV alltid upphandlat något som är optimalt eller kanske ens funktionellt i verkligheten.
Bataljonchefen för 17:e bataljonen hoppas att Försvarsmakten framöver beställer, köper in och placerar ut sjukvårdsversioner av den personbil 8 (Sprinter), som hemvärnet har fått sig tilldelade som modernisering istället för tidigare äldre fordon.
25 kommentarer
Vi hade en kamratförening som köpte en spis så kocken kunde laga mat och cyklar så vi kunde röra oss snabbt inom objektet. Dett var på 90 talet.
Kontrollfrågor:
1) Är den så kallade ambulansen inredd för bårtransport med för patientsäkerheten godtagbart fästsystem anpassat för försvarsmaktens bårmateriel?
2) Är majoren också Moderat politiker?
Om svaret på fråga 1 är nej lär vårdverksamhetsansvarig läkare på bataljon knappast medge att transport (i fredstid) av patienter sker på annat sätt än sittande på bältesplats i potemkinambulansen.
2) Om svaret är ja så är detta med stor sannolikhet en potemkinambulans även om svaret på fråga ett är ja.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Om tgb13 hade godtagbart fästsystem krävs ju inte så mycket. Sedan vill jag se den ryggradslöse politiker eller stabsofficer som vill ha åtal när ambulansen räddat liv i fredstid.
En camofärgad chrysler pickup med röda korsets och islams halvmånesymbol plus Dalarnas landskapsflagga. Jag får lite NMR-vibbar när jag kollar på bilden.
Men jag är väldigt konspiratorisk. Vore intressant att se senaste besiktningsprotokollet för den bilen. Troligtvis är det körförbud och bilden visar bara ett sminkat svin i ett garage. Igen, konspiratorisk.
Jag fick en smärre hjärnblödning av ditt inlägg.
"Ambulansen" ser väldigt baktung ut; mycket last? Nä, troligtvis bara dåliga fjädrar bak. Regnummer?
Det syns att det är amatörer som byggt det här fordonet. Skåpet bak är helt klart byggt i för tunga material (stål och plåt). Man ser på första bilden att minst 90% av tyngden ligger på bakhjulen. Jag antar att skaparna av detta missfoster förstod att de var tvungna att använda ett gammalt fordon/design med bakhjulsdrift istället för moderna europeiska framhjulsdrivna dito för att få nån trovärdighet.
Det är en Chevrolet pickup, inte Chrysler.
Av en snabb titt på bilderna så ser det ut som exakt samna bil/chassi/skåp som tex uppsalaläns ambulanser.
Att hävda att det är amatörmässigt är grovt fel.
Med stor sannolikhet en begagnad ambulans från något "lantis" landsting.
Altså fredde har en amatörmässig bedömning, för att vara tydlig då…
Om jag ser rätt så är åtminstone en av de där bilderna inte tagen i Dalarna.
Och vad ser du då? exif data?
En interiörsbild av "ambulansen" vore intressant att se; alla livsuppehållande system som defibrillatorer och lungräddare, blodbanker etc, vore intressant att se. Sen förväntade jag mig mer än en FM antenn på taket, de flesta blåljusfordon har fler antenner än så.
Ok, två då. men Rakel och mobildata använder andra antenner än spröten som visas på bilden.
Alltså vad ör ditt problem?
1 fordonet är privat anskaffat
2.av anledning av punkt 1 så lär budegten vara begränsad.
3. De lär ha handburna rakelenhter?!?
Är detta ett skämt eller?
Vad är ett skämt? Kommentarerna?
Jag gjorde lumpen 1983 med kpist som beväpning. M45/B VAR ETT SKÄMT. Det här är ju ändå ett väl menat försök. Men jag hade hellre satsat på en beg utsliten E klass i ambulansversion.
Fältambilans behöver inte så mycket utrustning, handlar mest om snabb transport. Fältsjukvårdaren går göra så gott han kan med innehållet i sjukvårdsväskan.
Tror du vi i bataljon 66M hade eeg och defibrillator? Auto- Injektor och morfin var det som fanns. C-skydd bestod av cykelponcho. Vi blev tillsagda att snörpa av blodflöde med livrem och släppa fram lite blod var 30:e minut för att förhindra kallbrand.
Äh 1983 fanns det knappt den utrustning du nämner i civila ambulanser. 45an med 39 bertil. Oslagbar kombination.
M45 med 39B ammunition är inte oslagbar, den var bara bra nog och hade fortfarande varit bättre än Ak4 för personalkategorier som som inte förväntas bedriva avancerad infanteristrid och som har ont om plats för en stor bössa på sina tjänsteplatser i fordon, staber och sjukvårdstält.
Men nedsmält är nedsmält, M45 kommer inte tillbaka och när det köps nytt finns det bättre att köpa, lite lägre vikt, stadigare "kolv" och bättre sikte.
För fler ambulanser är det bättre förutsättningar då de kontinuerligt slits och omsätts. Vi behöver inte köpa dubbelt så många nya ambulanser för att dubbla antalet tillgängliga vid krig och katastrofer. Öka budgeten med 10-20%, skaffa fler garage, serva dem rejält när nya köps in och ställ sedan den gamla ambulansen med intakt utrustning i garaget med eller utan camouflagemålning och öva med den ett par gånger om året. Öka personalstyrkan en liten aning så semestrarna klaras, håll ingång en frivilligrörelse och vid katastrofer bemannas reservambulanserna av dessa, avbrutna ledigheter samt genom övertid utan hänsyn till körtidsgränser men med fingertoppskänsla hos cheferna.
Kan bara meddela att den här ambulansen har använts av räddningstjänsterna bl.a. i Mora under många år och kanske fortfarande enl. bild från nyligen när en bandvagn började brinna.
Så nog lär den väl vara utrustad för transport av skadade, sen är det åt helsefyr att i ett av världens rikaste länder behöva ta till nödlösningar som denna då våra politiker gärna vill se billiga boots on the ground enl. citat från vår försvarsminister – vi har i alla fall beställt 80.000 marchkängor till försvaret – var väl vänsterkängor!?
Bra att du bringar klarhet i "ambulansens" vara som "ambulans"
Så alla skrivbordsvärldsmästare kan lungna ner sig.
Noterar att du citerade min kommentar från ditt förra inlägget, Lars.
Lite historik kan delvis hjälpa till att förklara dessa påhitt.
Vid det försämrade säkerhetspolitiska läget på 30-talet och krigsutbrottet 1939 så fanns en stark försvarsvilja i Sverige, som däremot inte hade samma stöd i Riksdagen.
Flera initiativ ledde till att organisera vad man skulle kunna kalla milis och stora insamlingar av pengar för att finansiera övningar (ammunition). Därigenom växte ett par starka ekonomiska föreningar fram. Exempel Föreningen för Göteborgs Försvar.
Till slut blev situationen med, i princip, olagliga kårer på gränsen till ohållbart för Riksdagen. Men samtidigt var opinionen sådan att det var uteslutet att lagföra. Lösningen blev att förstatliga folkrörelsen. Därigenom var Hemvärnet bildat och "frivilligföreningar" definierades i lagtext.
Alltjämt sedan dess har hemvärnet en stark tradition med intresseföreningar, där tex Föreningen för Göteborgs Försvar har sittande landshövdingar som ledamot. En hel del pengar finns även i dessa föreningar. Det mesta av kapitalet kom att förvaltas av Rikshemvärnsrådet och är än idag separat kassa.
Fram till mitten av 90 talet, och även kvar på sina håll, väljs plutons och kompanichefer av sina soldater.
Sammanfattningsvis har Hemvärnet alltid levt sitt eget liv och har en tradition av att finansieras av privata initiativ.