“I’ll tell you something
I am a wolf but
I like to wear sheep’s clothing
I am a bonfire
I am a vampire
I’m waiting for my moment” – Garbage, Temptation Waits
Dags för lite musikaliskt/litterärt fredagsmys. Jag lyssnar på musik på hög volym om jag är ensam eller i hörlurar om jag inte är det när jag skriver mina romaner. Tematiskt har musiken skilt sig lite, och musiken till mitt pågende bokprojekt blir mycket Garbage. Lite genomgång av skrivmusiken genom åren nedan och lite information om min nästa roman.
 |
| Garbage på O2 Academy i Brixton nu i september. |
Ända sedan Midvintermörker har jag lyssnat på specifik musik vid skrivandet av mina romaner. För Midvintermörker och Midsommargryning var det en ihopplockad låtmix. Det samma gällde för Stjärnklart-serien, där skrivmixen skiljde sig lite mellan böckerna.
Där hittades t ex Garbage med Temptation Waits och Kents Allt har sin tid i skrivmixen för Stjärnfall. Låtvalen är inte helt slumpmässiga. Det kan vara en känsla, en musikstil eller för den delen några rader text.
“Du dödar med ett leende
Jag dödar med ett leende
Du träffar alltid mitt i prick
Jag träffar alltid mitt i prick
Hos dig finns ingen tveksamhet
Hos mig finns ingen tveksamhet
Du träffar alltid hjärtat mitt och Ingen tar oss levande
Dom tar oss aldrig levande
[…]
Döda stjärnor gnistrar, som diamanter, diamanter…” – Kent, Allt har sin tid
För Höstsol och Höstregn lade jag inte ner någon tid på en skrivmix. Istället körde jag Marillion under Fish-tiden på repeat, samtliga albumen. Började dock alltid med Clutching at Straws-skivan.
“I saw a war widow in a launderette
Washing the memories from her husband’s clothes
She had medals pinned to a threadbare greatcoat
A lump in her throat with cemetery eyes
I see convoys curbcrawling west german autobahns
Trying to pick up a war
They’re going to even the score” – Marillion, Blind Curve
Just nu skriver jag på nästa bok, som blir en fristående samtidsthriller och kanske en generationsroman. Jag brukar beskriva den som bostadsbubblan möter Breaking Bad, även om det är en överdrift. Det kommer inte handla om hur en bolånetorsk försöker överleva genom att koka meth, men arbetstiteln är just Bolånetorskar.
Musikvalet denna gång landar i Kent som skivval för tillbakablickar under huvudpersonernas bostadskarriär, med val av Kentskivor utifrån vilket årtal jag skriver om. Nutida handlingen blir dock ren Garbage på slumpmix av alla skivorna, för rätt stämning.
Youtube har ett fantastiskt utbud av musik, och då tänker jag framför allt på liveuppträdanden. Ren musik behöver man inte titta på, men det finns en enorm mängd professionellt inspelade eller numera allt mer med mobiltelefon amatörfilmade liveupptagningar att välja och vraka bland. Riktigt kul.
I mitt tycke står sig Garbage fortfarande, trots att banden nu har 23 år sedan första skivan med samma namn. Producenten och trummisen Butch Vig var redan 1995 40 år gammal, men hade bland annat hunnit med att vara producent åt Nirvana mfl legendariska band under tidigt 90-tal. Steve Marker var lite yngre med 36 år på nacken och Duke Erikson var 44 när bandet släppte första albumet. Förgrundsfiguren och sångerskan Shirley Manson var 29 år. Basist är extern.
Stilen har utvecklats både visuellt och musikaliskt över tiden, men det är ändå rätt hoppingivande när man ser hur lite medlemmarna egentligen har åldrats genom åren.
Nedan följer ett urval av liveframträdanden, företrädelsevis professionellt filmade. Live säger betydligt mer om ett band än studio är åtminstone min åsikt. Håll till godo. Jag kör inledande låt från varje skiva och en till från respektive epok. Försöker också välja låtar som visar bandets framträdanden hyfsat.
Första skivan Garbage öppnar med den passande namngivna Supervixen. Make a new religion och bow down to me konstaterar Shirley Manson, och det har publiken gjort i 23 år nu. Manson är 30 år på nedanstående filmer.
Andravalet för framträdande från blir Vow.
Uppföljande skiva Garbage 2.0 anses väl vara bandets största skiva. Inte säkert att jag håller med, men Temptation Waits är ändå något speciellt live även om Manson är lite mer tillbakadragen i nedanstående uppträdande.
Manson är här 32 år.
Avslutande låten på skivan You look so fine har periodvis varit en sorts anthem för bandet, och avslutar än idag konserter i förlängt utförande med eller utan en kompletterande text från Fleetwood Macs låt Dreams. Manson 33 år nedan och brukar ha gitarr i den förlängda delen av låten.
En fröjd att se låten live på riktigt i sin förlängda version för övrigt.
Efterföljande skiva Beautiful Garbage anses ofta vara bandets svagaste skiva, men kvaliteten och låtarna står sig ändå. Inleds med Shut your mouth, som nog ska ses som en kommentar på en del branschmogulers åsikter om den ofta frispråkige Manson. Riktigt bra livevideos från skivan dock.
Manson är nu 36 år. Butch Vig 47 men orkar med trummorna ändp. Duke är 51.
Balladen Cup of coffee visar både på Mansons sångröst och hur hon som förgrundsfigur kan äga scenen och bandet. Det suveräna ljudet till trots är detta inte ett studioframträdande.
Sista riktiga skivan innan samlingsalbumet Absolute Garbage och bandets paus blev Bleed like me. Manson är nu 39 år gammal, och kanske självsäkrare och kraftfullare än någonsin. Vig är 50 år, men kör vidare på trummorna till synes utan att åldras vilket också verkar gälla Marker och Erikson. Man kan fundera lite över texten i Temptation Waits, men de verkar iaf synas i dagsljus ibland.
Den återkommande basisten är Eric Avery, ursprungligen från Jane’s Addiction, och Avery har även spelat bas på de senaste två plattorna, även om han inte anses ingå i bandet, men alltså turnerat med dem sedan åtminstone 2005. Manson frågar sig Why Do You Love Me? nedan.
Bandet tog vad som sedermera kallades paus efter detta, efter att ha turnerat sönder sig i tio år.
Manson gick över till att spela terminatorn T-1001 i teveserien The Sarah Connor Chronicles. Supervixen, indeed.
Bandet återförenades återupptog verksamheten efter sin paus med albumet Not Your Kind of People 2012. Manson är nu 46 år, Vig 57 år. Erikson 61 år. Marker 53. Ingen verkar åldras. Albumet inleder med Automatic Systematic Habit.
Nu börjar det bli svårt att hitta professionella inspelningar och allt mer handlar om kameratelefoner, med tillhörande kvalitet, obefintlig klippning och miserabelt ljud. Å andra sidan kom bandet loss från sitt tidigare skivbolag och kör helt eget och independent på riktigt. Så finansiering av professionella inspelningar kanske inte är prioriterat. We are extraordinary people.
Man följde upp med Strange Little Bird 2016, även denna på eget bolag.
Nu är Manson 50, Vig 61 år, Erikson 65 år och Marker 57. Skivan inleder visserligen med introt Sometimes, men på andraspåret Empty drar det väl igång. Återigen får vi nöja oss med mobilkamera.
Blackout nedan är åtminstone professionellt filmad, men ljudet kunde varit bättre. Givin an old bitch like me a chance tonight.
Garbage är på turné nu, men ska komma med ett nytt album nästa år. Singel låten Destroying Angels med en cover på Bowies Starman, som ibland spelas som extranummer på nuvarande 20 years paranoid-turnén. Man släppte också den Depeche Mode-liknande No Horses, en protestsång mot Trump, som singel förra året. This is the apocalypse. Manson är nu 51.
Alltid gör lite anti-Trump någon läsare förbannd.
Nu bjuder jag mestadels herrskapet ett fortsatt gott fredagsmys. Ni kan alltid roa er med att kryssa vilken version av Shirley Manson ni föredrar nedan.
Exakt hur man som man ska göra för att inte åldras berättar inte vi som hittat nyckeln till detta.
42 kommentarer
Ser mer att lyssna på musik som en slags mental onani utan möjlighet till utlösning. Således en helt meningslös och för tankeverksamheten störande sysselsättning som jag helt slutat med.
Förövrigt kan man fundera vad förmågan att uppskatta av musik har för roll i det naturliga urvalet. Förmodligen något med sexuell selektion att göra, så tacka kvinnorna ni som gillar musik, att era förfäder blev utvalda.
Singel?
Nej då inte alls, träffade min nuvarande när vi var 15 och vi har hållit ihop sen dess, många decennier. Har förmodligen andra egenskaper än intresse av musiklyssning som värderas högre av selektionen.
https://open.spotify.com/track/1WyGv83SFOI4ra1qX3UReE?context=spotify%3Auser%3A21xhbodokb5lslwhfifblwyuy%3Aplaylist%3A0dzVWugqrK4DjB322rikaT&si=BNEvMfTjROeAT4rdJ7bMCQ
Gissar att du gillar en vetenskaplig förklaring, så här kommer den.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4321129/
Den minimala sammanfattningen, attrahera en partner, binda samma en social grupp vilket ökar överlevnadschanserna och sist en del i den mänskliga språkutvecklingen.
Det lät torrt och tråkigt, dags att öppna en öl istället.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Oh,Shit.. 22 år av Garbage.
Ber om ursäkt.
Trodde bloggarn menade svensk politik.
Inte kokar meth? Kan det vara så att han syntat spice och får problem med amorteringarna när legaliseringen av cannabis pajar hans business?
Om du inte förstått det är Manson (Shirley, inte Marilyn) en Terminator och sådana åldras som bekant inte.
Däremot kan skynet sluta komma med uppgraderingar för modellen.
Jag stängde av automagiska uppdateringar på min Iphone. Den är äntligen så gammal så jag slipper skiten och får en ny jobbtelefon.
Många av Nirvanas fans hittade nog till Garbage när Kurt Cobain checkade ut. Själv hittade jag till Seether som väl är uppe i 6-7 skivor nu:
https://www.youtube.com/watch?v=FZLILV18ut8
Finns ett kluster utifrån Nirvana. Osäker på vem som är centralpunkten, kanske Vig, kanske Grohl. Foo Fighters kom ju också ur Nitvana m Grohl. Grohl spelar trummorna på albumversionen av Bad Boyfriend för att Vig inte hann med, och Vig har producerat minst ett av FF:s album. Vig var även med i FF:s skämtvideo om att bandet splittrades.
Curt Cobain var en tungsint ung man, musiken växlade mellan lugn depression och primalskrik.
Grohl har ju dragit mer åt heavy metal-hållet, men får nog min röst ändå när jag tänker efter. Och han borde definitivt ha fått mer cred för Nirvana redan när det begav sig, man insåg inte hur viktig han var för deras sound förrän det var för sent.
Skulle nog mer klassa FF som hederlig rock och knappast metal.
Han har en otrolig bredd, och har väl lugnat ned sig i FF med åren, men Probot-projektet från 2003 ihop med folk från Venom och King Diamond och Motorhead och Voivod är en av de tyngsta skivor som gjorts.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Probot
Gillar du att spela på hög volym så är klipsch högtalare något jag varmt kan rekommendera.
Klipsch RF-7 ger en garanterad "byxfladder" volym med djup bas.
Känner du att du har råd med ett par klipshorn så kommer du lätt upp i brutala "näsblod och brutna revben" volymer.
För övrigt kan man bara respektera ett företag vars ett av deras slogans är: pissed off your neighbor since '46
Har inga grannar.
Vill man få ont i skallen är Klipsch jättebra.
Ungefär som på 80-talet när Cerwin-Vega gav huvudvärk till marknaden.
Pfft,
C.W. är för de som inte har råd med klipsch.
Huvudvärk sa du?
Hm, lanserade inte cerwin vega 1215se på 80 talet?
En låda som var klart bättre än dali 40.
Och det är inte kattskit.
Ja just det, Cerwin Vega på 80 talet byggdes av dali fabriken i Danmark.
Inom Hi-fi kretsar är 80 tals C.W. högtalare väl respekterade.
Du la fram din åsikt, jag min.
Vore ju tokigt om folk sprang och köpte Klipsch och skaffade sig huvudvärk på köpet.
Jag hade Thiel högtalere, de var klockrena.
Undrar vad det skulle bli för bok om Cornu (tvingades?) lyssna(de) på Within Temptation? och lyckades bortse från de kitchiga visuella effekterna?
https://youtu.be/_aYivBntOC4
https://youtu.be/JwWRUVVadQg
https://youtu.be/iOgy_No29cs
https://youtu.be/ZGH8R5VwI2k
Min samlade erfarenhet säger mej att folk som lyssnar på Kent har fan inte levt livet.
Kul frågan jag inte tänkt på – gråter du någonsin när du skriver? Glädje eller sorg, alltså en riktig tår.
Möjligen av utmattning och trötthet.
Nej, seriöst, jag skriver fiktion. Jag kan känna att en del passager blir riktigt bra och bli berörd när jag läser igenom dem efter första utkastet. Finns några sådana i Stjärnklart vet jag, där särskilt småbarnsföräldrar inte klarat av att läsa vidare.
Läsare har sagt att de börjat gråta, både i Stjärn-serien och Höstsol-serien. Så även andra kan tydligen bli berörda.
Sedan kan det vara känslomässigt att skriva en del, särskilt avslut för enskilda perspektiv ("huvudpersoner") som man jobbat och levt tillsammans med väldigt länge.
Men gråta, nej. Jag är ju en känslokall jävel, så det vore konstigt om jag kunde få mig själv att gråta.
Inget att skämmas för att man som man kan gråta. Med åldern kommer det lättare. Och, man känner inte längre att man behöver försvara den etablerade mansrollen. Mina barn (döttrar) häcklar mig för att jag gråter, fast jag är riktigt hård. Men det skiter jag i, och de accepterar det och skrattar, vilket gör mig glad.
Förr skulle man ju gråta i Riksdagen. Kan man inte gråta saknas något, tyvärr. Har svårt för det själv.
Tipsar om det kanadensiska bandet Metric. De är asbra och låter som en blandning av Kent och Garbage etc.
Även de har hållit på länge men är av någon anledning inte så jättekända utanför Kanada. Såg att deras producent har spelat bas i just Garbage.
Intressant Lyssnade på Breathing Underwater. Kan se hur du kan göra kopplingen Kent/Garbage.
Garbage har en del likheter med Kent för övrigt, bryter t ex mot klassiska låtupplägget vers, refräng, vers,refräng,mellanspel,vers,refräng, låtar kan ha titlar vars ord aldrig nämns i sången, i synnerhet inte i refrängen. Låtar kan byta stil mitt i, flera ggr osv.
Just nu är det Greta Van Fleet som går på stereon.
Definitivt Led Zeppelin vibbar.
Skrev ett väldigt långt inlägg om min favoritgenre framför tvn med frugan, men hon somnade och min mobil dog mitt i ivern, därför får ni kortversionen.
Hiphopen är i mina ögon en mycket missförstådd musikgenree, både av hyllarna och hatarna. De som ogillar det tycker bara det är massa idiotiskt strunt om droger, sex och våld. Den stora massan som hyllar det fastnar för det kontroversiella och rebelliska i kombination med den musikaliska rytmen (vilket är väldigt grundläggande fyrtaktsbeat i princip i varenda låt).
Hiphopen i sin essens, är dikt i rytmisk form, en enorm lek av ord, inte bara som rim i slutet av en rad (som många tror) utan inom och utom raden, flerstavig, på flertalet ord mellan varje mening, när den görs korrekt såklart. Något som kräver en otroligt kontroll och kunskap om det skrivna och hörda språket.
Det som når hyllorna är däremot det som är allt annat än detta. Det som spelar 110% på hooken i låten, alltså den berömda slingan som på några få sekunder får folk att fastna, helst kombinerat med en kontroversiell text som får folk att reagera. Skrivet av industri, utan känslor, utan verkliga erfarenheter, utan passion.
Jag hoppas någon mer kan ge den riktiga hiphopen en chans och i alla fall ägna detta klipp en stund i ett försök att bredda sina vyer:
https://www.youtube.com/watch?v=QWveXdj6oZU
Även om ni inte gillar det har ni lärt er mer om den genre som sedan något år tillbaka är den mest lyssnade i världen.
+1
Rap är underskattat. Jag gillar det sällan för det musikaliska, utan för lyriken och leken med takt.
Skramligt, skränigt och eländigt! Just Garbage!
En som trollbinder en är ingen annan än vår egen Sophie Zelmani med band, 12:e albumet på gång att avlyssnas gm en yammamixer ut i ett Mackie PA-system inkl. sub!
Hade jag haft ett riktigt PA-system med sub skulle jag testat att lyssna på Audiomashine.
Call of duty albumet på hög volym är bra motion för en ljudanläggning.
Herregud ja, Garbage. Lyssnade grymt mycket på dem i min studentlya. Ihopsnickare högatalare med 18db filter, kopplade till Thule stärkare och Marantz Ki signature CD så lät det fantastiskt bra. I min mitt av 90tal så var det Cranberries med Dolores som gällde. Gillar du Garbage så gillar du säkert Cranberries. Ett tråkigt slut för Dolores dock..
@Lars, hur kunde du förresten missa "Special"? Den borde ha en egen plats i sammanhanget "INTJ".
Rekomenderar Motorhead Ace of spades, den enda skiva man behöver.
Nja, man klarar sig inte utan Overkill
Böneutrop? Då är det på sin plats att lyssna på Queen:s fina bit Mustapha på engelska och mumbojumbo arabiska/persiska. Från den i övrigt trevliga LP:n Jazz från -78.
https://www.youtube.com/watch?v=5-zh0a6nDTo