Förfogandelagen och sålda bergrum

Vid händelse av svensk beredskap eller krigsrisk kan de som köpt bergrum från gamla totalförsvaret få en spännande överraskning. Med stöd av förfogandelagen kan nämligen staten åter ta över dessa bergrum och rent av tvinga ägarna att tömma dem på utrustning.

Förfogandelagen gäller staten, vilket innebär att landsting och kommuner inte kan ta tillbaka sina utförsålda bergrum. Det kan dock länsstyrelserna (=statens representant ute i provinserna) i de fall de sålt sina. Staten kan också använda förfogandelagen till att förfoga över anläggningar och egendom åt kommuner och landsting (eller för den delen försvarskritiska företag), men kommuner kan inte på eget initiativ göra detta.

Bergrum som t ex kan vara lämpliga för förläggningar, ledningsplatser eller förråd kan alltså behöva upplåtas till Sveriges totalförsvar vid krigsberedskap. Gamla förrådsbergrum kan alltså på kort varsel bli förråd igen om svenskt totalförsvarsmaterial behöver distribueras ut till skyddade platser, detta till och med utan att man övertar äganderätten av bergrummet, utan bara begränsar sig till nyttjanderätt.

Dessutom kan befintliga ägare av bergrum tvingas tömma dem så att bergrummet blir användbart för totalförsvaret. Från förfogandelagen:

“Ägare eller innehavare av egendom som tages i anspråk är skyldig att innan han avstår från egendomen se till att den sättes i sådant skick att den blir användbar för avsett ändamål, om åtgärden enligt vad som är brukligt skulle ha vidtagits av ägaren eller innehavaren vid frivillig överlåtelse eller upplåtelse av egendomen.”

Exempelvis är det ju brukligt att man flyttar bort all lös egendom från en fastighet vid frivillig försäljning (“frivillig överlåtelse”) eller uthyrning (“upplåtelse av egendomen”) och det samma gäller om förfogandelagen åberopas.

Aeroseum i Göteborg kan åter förfogas av Försvarsmakten vid krigsrisk.

Enda undantaget är egentligen om en anläggning används som bostad – då har ägaren rätt att i princip fortsätta förfoga över ett sovrum, kök och badrum, om det inte hindrar totalförsvarets verksamhet på anläggningen. Dock är det få eller inga bergrum som är godkända att använda som bostad, men det kan finnas byggnader ovan mark på fastigheten som används till detta. Om man nu vill bo kvar bredvid ett potentiellt militärt hårdgjort mål i händelse av krigsrisk.

Det finns ett möjligt undantag till, och det är om bergrummet används för telekommunikation, som kan förmedla public service-radio och -TV. Så en del serverhallar i Internetinfrastrukturen kan klara sig från förfogandelagen. Men rena serverhallar, som inte är mellanpunkter i distributionen av Internet, utan slutnoder, kan behöva utrymmas för försvarsändamål.

Köpare av bergrum bör ta fram en krigsplanering kring dessa, och hur de ska utrymmas och alternativa lokaler för verksamheten ska ordnas om staten åter kommer förfoga över dem.

Svenska staten både äter kakan och har den kvar, då man både kan få betalt och slippa driftskostnaden för bergrum, samtidigt som man vid en beredskaps- eller krigssituation kan ta dem tillbaka. Dock krävs det ju både tid och omfattande arbete att åter ta bergrum i bruk för försvarsändamål, men å andra sidan kan man alltid använda förfogandelagen till att ordna arbetskraften för detta. Och vid en akut situation har nöden ingen lag och även ett oförberett bergrum kan vara ett bättre förråd eller grupperingsplats än en oskyddad plåthall.

Dessutom utgör utförsäljningen en massiv maskirovka där den lede fi på inget sätt kan luska ut i förväg vad tidigare bergrum åter ska användas till. Om man ens har brytt sig om att hålla koll på de bergrum som sålts av…