Swedbanks chefsekonom Anna Felländer konstaterar i en artikel hos Schibsted/SvD att robotiseringen har dödat räntevapnet, och är orsaken till deflationen och deflationstrycket. Ytterligare räntesänkningar kommer inte dra upp inflationen till 2%-målet.
Visserligen kallar Felländer robotiseringen för digitaliseringen, och pratar uteslutande om mjukvarurobotar. Men dessa mjukvarurobotar är fullt väsentliga, då de i allt högre grad ersätter tjänstemän, t ex dagsaktuellt med deklarationen.
Felländer:
“Men jag tror inte att ytterligare en sänkning skulle få särskilt stor effekt.[…] Inflationstrycket hålls också tillbaka av att samhället digitaliseras i allt snabbare takt och omfattning.”
I artikelingressen konstateras att Felländer menar att en räntesänkning bara leder till högre hushållsskulder utan att höja inflationen. Vilket förstås stämmer – lägre ränte leder till ännu hetsigare tävlan om vem som kan skuldsätta sig för att köpa en befintlig bostad, dvs den sk bostadsbubblan. Vilket inte ökar inflationen eller stimulerar svensk ekonomi.
Sedan kan man ju diskutera varför just 2% KPI-inflation ska vara ett mål? Kom t ex ihåg att deflation är bra för ungdomar, och vem klagar egentligen över att saker blir billigare? Svaret är förstås de som är skuldsatta och måste skuldsätta sig för att behålla makten gnäller över deflation. Annars kan vi ju aktuellt konstatera att ingen klagar över att t ex datorer blir billigare och billigare, enligt sättet att beräkna KPI, dvs med kvalitetsjusteringar.
 |
| Hushållens skuldbubbla. |
Trots att saker blir billigare så skjuter inte folk upp sin konsumtion. Platt-TV slog igenom stort och snabbt, trots att det hade varit billigare att vänta med att köpa. KPI-deflation är positivt. Vad politiker och makthavare däremot inte vill ha är riktig deflation, dvs minskade skulder.
Kanske borde i så fall inflationsmålet styra på skuldstorlekens tillväxt och inte konsumentprisindex. Konsumenternas (hushållens) skulder ökar nominellt ska 4% mot BNP och det monetära deflationsspöket lyser med sin frånvaro.
Dags att släppa KPI-diandet kanske i vår ärorika robotiserade framtid?
Deflation via teknikutveckling och processeffektivisering är önskvärd, då teknikutveckling och effektivisering friställer resurser och utnyttjar resurser bättre, och inget att bekämpa. Den som säger annat vill att vi ska sitta kvar med en datacentral per stad och hålkort.
65 kommentarer
Fick vi inte till en liten spännande paradox här?
Platt-TV blir, antar jag, billigare och bättre för att man skaffar erfarenhet, förenklar, förbättrar och tillverkar i större och större serier. Allt detta kräver dock investeringar.
Om alla sköt upp sin konsumtion av platt-TV, funnes det ju inga pengar att bygga bättre fabriker och utveckla bättre platt-TV av – och då skulle de ju inte heller kunna bli billigare i framtiden?
Nej, det är ingen paradox, det är verkligheten. Struntpratet om att man skjuter upp sin konsumtion är just struntprat. Om maten blir billigare, ska folk sluta äta mat då? Om hyrorna går ner, ska folk sluta bo? Om telefonin blir billigare, slutar folk ringa?
Naturligtvis inte.
Rimligtvis är det ju så att x % skjuter upp sitt inköp av platt-TV och 100-x% inte gör det.
Jag ser inga som helst möjligheter att bevisa eller motbevisa att x är 0 som du påstår.
Varför ska jag motbevisa? Var har jag påstått att x är 0?
Även vid inflation skjuter ett antal upp sin konsumtion. Motbevisa det.
Poängen är snarare att det inte är ett problem, och speciellt inte vid önskvärd deflation. Att X är 10% är inget problem när försäljningen ökar varje år. Kom ihåg att våra BNP-kramande politiker är ute efter ekonomisk tillväxt. Och då spelar det ingen roll att 5% skjuter upp sin konsumtion, så länge den älskade konsumtionen stiger.
Trots att saker blir billigare så skjuter inte folk upp sin konsumtion. Platt-TV slog igenom stort och snabbt, trots att det hade varit billigare att vänta med att köpa.
Ovanstående kan man ju lätt tolka som att x=0, men jag kanske läser det fel, vad vet jag?
Beror väl på att du blivit underbegåvad.
De som avsett att konsumera skjuter inte upp sin konsumtion. Redan tidigare hade en del tänkt skjuta upp sin konsumtion och de gör det oavsett.
Ingenstans står det "x=0".
Iså fall får jag ripostera med det allmängiltiga standardförsvaret 1A då man blivit påkommen med att tillskriva motdebattören åsikter denne faktiskt inte har:
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta!
Dessutom är väl inte uppskjuten konsumtion problemet snarare konsumtion i förtid.
Uppskjuten konsumtion låter i mina öron ungefär som när dagens demokratiskt valda politiker tycker vår lön är deras att fördela, undantaget det de inte tar i skatt.
Jag håller med Cornucopia, prisdeflation påverkar folks köpbeteende marginellt, man köper det man behöver ändå. Ur vanligt folks perspektiv är då inflation mycket värre, eftersom man snabbt kan prisas ut ur marknaden och tvingas avstå eller skjuta upp nödvändiga inköp. (En snabb historisk koll kan säkert visa att folk i en deflationär miljö i allmänhet både äter och klär sig bättre, än i en inflationär miljö…)
Det riktiga monstret i rummet är ju att frånvaron av inflation, a.k.a. den dolda skatten som överför kapital från fårket som får pengarna sist, till i första hand staten som får de nya pengarna först (och därefter får bankerna lägga vantarna på dem), gör statens ekonomi ansträngd.
Men det kan man ju inte säga…
@Greenious
Kanske är det just det som bedöms vara problemet för BNP-kramare. Köper man bara det man behöver och inte förrän man behöver det så slår det ju på BNP jämfört med scenariot att folk köper även sånt de inte behöver och dessutom eventuellt innan man behöver det.
Sen angående (monetär) inflation så är det inte så att staten får pengarna först, det verkar vara mest en myt som vissa penningsystemshaverister odlar. Den som får pengarna från riksbanken är ju de som deltar i RIX, främst banker och de som får pengarna som M1-inflationen utgör är ju främst BLK (fast får är ju fel begrepp då man ju bara får dem till låns).
Anonym, staten tjänar på inflationen först av alla.
Inte minst genom att budgeten ligger fast, och inflationen ökar skatteintäkterna. Man kan svälta sina budgetposter genom att bara tilldela samma summa år efter år, när verksamheten blir så dålig så att folk klagar höjer man lite grann, och kan hävda att man satsar.
Sen är det just genom att köpa statspapper som riksbanken ökar penningmängden.
Så jo, visst är det staten som är den första, och största, vinnaren på inflationen. Därefter bankerna. Folket betalar.
@Greenious
Skatteintäkterna dyker upp först efter att den skattskyldige fått pengarna – så att använda tesen att staten tjänar på inflationen eftersom att de får pengarna först håller inte riktigt (det var främst det argumentet som jag invände mot).
När det gäller riksbankens köp av statspapper så vet jag inte om sveriges riksbank gör det, men framförallt så får de inte köpa dem direkt av staten – det kommer alltså inte vara staten som först får pengarna från riksbanken även om riksbanken köper statspapper. Vidare får du gärna ge källa på att det dessutom är främst genom att köpa statspapper som riksbanken ökar penningmängden.
Anonym,
Jo, det är så det fungerar när riksbanken ökar penningmängden. Visst är det inte där den stora ökningen av penningmängden sker, när affärsbankerna får tag på pengarna så har man en multiplikatoreffekt som är mycket större.
Andreas Cervenka förklarar detta utmärkt. Det finns många andra som gör det också.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sa-gor-man-pengar_6515588.svd
Alltså, hur pengar skapas är inte ett kontroversiellt ämne direkt. Att ifrågasätta är inte alltid samma sak som kritiskt tänkande…
Så ja, staten får pengarna först. Den som får pengarna först, spenderar dem först, innan inflationen slagit igenom och höjt priserna.
Så den som tjänar på inflationen är den som får pengarna först.
@Greenious
"Jo, det är så det fungerar när riksbanken ökar penningmängden. "
KÄLLA på det tack. Jag efterfrågade inte bara att du skulle upprepa ditt påstående utan faktiskt ge lite belägg för det. Cervenkas förklaring för övrigt stöder inte ditt påstående då den visar hur banken lånar ut pengar till privatpersoner och ingenstans nämns att staten skulle få pengarna i första läget.
Att du upprepar ditt påstående tre gånger är inte ett belägg för det – för annars skulle jag ju kunna upprepa motsatsen fyra gånger och det skulle vara mer vederläggning av tesen.
När banken lånar ut pengar till BLK (och därmed skapar pengar) så är det BLK som får pengarna först, detta är Cervenkas förklaring (och kan antas vara den primära mekanismen som skapar pengar). När riksbanken lånar ut pengar till banken (och därmed skapar pengar) så är det banken som får pengarna först. När riksbanken lånar ut pengar till panaxia (och därmed skapar pengar) så är det panaxia som får pengarna först. När rikbanken köper obligationer av banken (och därmed skapar pengar) så är det banken som får pengarna först.
Ingenstans ser jag några fall som stödjer din tes. Mekanismer för penningskapande som går till staten i första läget är kraftigt begränsade i lagstiftning och att dessa skulle vara de huvudsakliga mekanismerna ställer jag mig ytterst tveksam till.
Men snälla nån, jag har inget ansvar för din allmänbildning.
Riksbanken står bakom den monetära basen, utan vilken inga pengar öht skulle finnas. Pga kapitaltäckningskrav så är pengarna som affärsbankerna kan skapa utifrån en given monetär bas begränsad. Alltså måste den monetära basen hela tiden växa.
Vinsten från detta kallas vanligen seigniorage, och efter riksbankens omkostnader tillfaller detta staten…
så, ja, staten får pengarna först.
@Greenious
Med tanke på att du hävdar att riksbanken håller på med olagligheter så tycker jag det är rimligt att kräva av dig att lägga fram belägg för att så är fallet. Det är knappast allmänbildning att känna till alla olagligheter som begås och isht när det inte skett någon rättslig prövning av dessa.
Vinsten av riksbankens verksamhet torde bara utgöra bara en mindre del av penningmängdens tillväxt, men för att tillfredställa dig med eget informationsinhämtade så plockade jag första siffror jag kom över. Penningmängden är ungefär 1500mdr, vinsten som riksbanken betalade in till staten var 7.5mdr (2012) och penningmängden ökar 2-6% årligen (det blir alltså 30-90mdr). Det är alltså inte rätt att påstå att dessa 7.5mdr är större delen av ökningen – dessutom vad som är viktigt att komma ihåg är att denna riksbankens vinst kommer ur redan utgivna pengar vilket alltså gör att det är tveksamt att påstå att staten ens får pengarna i första vändan (räntan på utlånade pengar betalas ju med redan utgivna pengar och dessutom kräver den att man dessutom utgivit själva lånebeloppet).
Så nej, det tycks inte finnas några belägg för att det är staten som får pengarna först…
Någon enstaka procentenhet deflation är helt betydelselöst, det på verkar inga konsumtionsbeslut. Däremot, som Cornu skriver, om folk vet att det är deflation som gäller framöver, så tar man inte på sig skulder på samma sätt som om alla går runt och förväntar sig inflation.
Fast jag har om och om igen visat att det inte är inflationen som betalar skulderna, utan löneökningarna. Och vi har, trots KPI-deflation, löneökningar.
Trots det så är troligtvis den generella uppfattningen att det är inflationen som betalar skulderna.
Så man aggerar därefter.
Korrekt, hur verkligheten är spelar ingen roll, utan det är vad folk tror som styr deras agerande. Men sedan sitter de där med skulder de aldrig blir av med, för 70- och 80-talets ekonomiska paradigmer är förkastade.
Precis Sigh… om allmänheten tror på/hoppas på/förväntar sig inlation, så skuldsätter de sig därefter. Om utfallet sedan blir deflation, då har vi ett prolblem…
Fast inflationen styr ju till viss del löneökningarna så man kan säga att inflationen betalar löneökningarna som betalar skulderna.
Det är ju något av en jakt på engångseffekter i dagens parodiska riksbanksverksamhet. Skulder skall ökas, börser skall pumpas upp, etc.
Nu har vi som tur är en spekulationsbubbla i bostäder som drivs med just lån, så i Sverige löper vi på ett tag inte alls risken att folk lånar mindre pga deflation.
När man diskuterar villalån med folk så jämför man oftast med överhettade områden som London och så…
USA..
Men är det korrekt?
I USA kan man, om man tröttnar på alltihop, gå in till banken och lägga upp nycklarna till huset på disken och gå ut därifrån…
Sedan är man kvitt skiten.
Skulden är bankens…
Hur många svenskar fattar det systemet när man pratar om fastighetspriser?
Här blir man bankens slav for ever…
Borde man inte, istället för bubbelprat, resonera om individens frivilliga slavsituation?!
Det handlar ju inte om bostadspriser utan om ett kedjebrev där risken att förlora stort bara växer….
Ett livslångt slaveri.
Hos banken…
En liten reaktion hos bankerna var ju när man nu kommer med förbud mot paketlösningar.
Där hela ens ekonomi hamnar i bankens händer och som nu skall förbjudas.
Då hotar bankerna med höjd ränta för sin "ökade" risk…
Tänk om bankerna fick ta risker som i USA?
Hela risken….
Då skulle givetvis räntan stiga, men folk torde leva ett friare liv.
Ungefär så, ja.
Det är mycket folk inte fattar när de alibiserar i sina jämförelser med t ex USA.
Jag har bekanta som kursat…
Eller nästan.
Stått med miljonskulder utan underlag.
Hela livet blir förstört.
Årtionden går utan att skulden försvinner.
Banken bara kramar dem…
Efter ett årtionde eller så går det att resonera med banken…
Efter drygt tio år – kanske – skulderna avskrivs…
Är det värt detta?
Själv har jag kämpat mot en given konkurs i årtionden.
Och slapp det…
Men det har kostat.
Var det värt att rädda sig från avgrunden?
Ja, givetvis.
Men rådet man kan ge andra är att inte skuldsätta sig idag med för höga fastighetsvärdena och deflation!
Den allt vanligare frivilliga övergången till slavståndet är något som borde diskuteras mer. En inte helt ovanligt företeelse under antiken, när ekonomin blev kärv, tror jag.
Eftersom tråden är delvis inne på citat:
"Det viktiga är inte vad som händer i världen utan hur det beskrivs"
Skuldslaveriet är en realitet som man nog bör framhålla mer.
Efter det att slaveriet avskaffades i USA så kunde södern fortsätta i samma stil som innan genom att de införde krediter för de f.d. slavarna. Genom att hålla dem arbetslösa långa perioder, och låta dem handla mat mot kredit i plantageshoppen så blev de i praktiken skuldslavar.
Jag tror inte dagens politiker tänker så långt, många av dem är lika skuldsatta som alla andra, men det är svårt att se hur det skulle kunna sluta annorlunda om vi får en kraftig konjunkturnedgång med bopriser som dyker…
Vi skulle behöva ett system som i USA, där alla lån med pant faktiskt knyts till panten. Om inte annat så skulle bankerna tvingas låna ut mindre pengar.
Svensk träldom före 1300- talet var väl också en sorts skuldträlar.
Kursare man så satte man sig vid skuldägarens bord…
Blev träl, helt enkelt.
Problemet är väl framöver att det finns inget bord att sätta sig vid…
Greenious, ja det är ju det panten är till för. Förstår inte varför banken skall ha både hängsle och livrem. Månne var det en banklobbyist med när lagen skrevs.
@kgb35
Antikens slaveri var i många avseenden rätt lik vår tids slaveri och även motsvarande i tiden däremellan – och det är inte entydigt att förändringarna har blivit till det bättre (t.ex. har man ju reglerna om frigivning av slavar i moseböckerna).
@Thomas Gunnarson
Jag tycker att det borde ha blivit bättre med skuldsaneringslagen. När väl fordringsägaren mätt ut från förmögenheten så är det inte rimligt att han skall ha rätt till utmätning på inkomsten hur länge som helst – jag tror att gäldenären behöver ha en situation där han kan se en ände på eländet och kan ha ett mål och kunna hålla motivationen uppe (det blir ju inte speciellt motiverande när man inser att allt man drar in kommer utmätas, isht inte ifall det är för all framtid).
Rimligen bör ju fordringsägaren bära endel risk ifall han skall ta ut riskpremie för lånet.
Det är inte sant att alla bara kan inte bara gå från huset i USA om man inte kan betala lånen. Det varierar från stat till stat.
På många sätt verkar det amerikanska systemet vara att föredra, ja. I alla fall för låntagarna. Men många i Sverige verkar resonera att bankerna inte skulle våga ta så stora risker om vi införde samma system eftersom de själva skulle riskera att bli sittande med värdelösa fastigheter och obetalda skulder. Problemet är att det bevisligen inte hjälpte i USA. Där fick man en punkterad bostadsbubbla trots detta. Det finns alltså även andra faktorer, som t.ex. att bankerna inte tillåts kursa eftersom de anses vara systemviktiga.
@Tompa
Jo, det skulle ju göra att bankerna var tvugna att göra en värdering av fastigheten som de själva vågar lita på. Det jag skissade på ovan skulle även ge visst utrymme för att ge krediter utöver detta (dels mäta ut andra tillgångar, men även viss tid av löneutmätning). Notera att i vilket fall som hest är det realiteter de borde ha att ta hänsyn till – det är ju inte troligt att de får betalt ifall gäldenären inte har möjlighet att betala.
Och när det gäller att ta kreditrisk så måste det finnas utrymme för att banken går i konkurs. NB om en verksamhet anses vara systemviktig så bör den säkras därefter.
Nej, det är riktigt att det inte är så enkelt i USA som det kanske framställs här, men det är själva principen.
I väldigt många delstater kan man dock lämna tillbaka huset till banken och gå därifrån skuldfri, med några men… bl.a. kan man få skatta för den efterskänkta skulden. Men i huvudsak så klarar man sig rätt lindrigt undan jämfört med sverige.
Och nej, USA undvek inte skuldbubblan, däremot så återhämtar de sig mycket snabbare än sverige, i en motsvarande situation, eftersom den skuldsatte omedelbart kan börja om, och skulderna avskrivs direkt. (normalt alltså, däremot kan jag inte hävda att efterspelet till kalibaliken 2008 varit normal)
@Greenious
Man skall nog inte stirra sig så blind på att undvika skuldbubblan eller någon annan godtycklig effekt som någon makthavare tycker är viktigare än andra. Jag tycker nog man snarare skall se till vad som är rätt och rimliga regler för hur handel bedrivs.
När det gäller rimligheten så tycker jag nog att man bör kunna jämföra förhållandet till skulder för juridiska och fysiska personer där juridiska personer kan komma undan skulden medan det inte är lika lätt för fysiska. Nu är det ju inte riktigt sant då juridiska personer "dödas" för att undfly skulderna (vilket skulle hända även för en fysisk person), men konsekvenserna för likvidation i en juridisk person är inte lika drastisk då man ju i princip kan återskapa den igen med nytt kapital.
Jag tycker att man skulle ha mer jämställda regler mellan fysiska och juridiska personer där en fysisk person också i viss utsträckning agerar under limited-liability-basis, att man t.ex. tillåts gå i konkurs och komma ur den inom överskådlig tid (något/ett par år kanske).
För att ett sånt system inte skall missbrukas kan man skärpa upp brottsreglerna när det gäller att slarva med fordringsägarnas intressen. Det är idag bara brottsligt ifall man är uppsåtligt "slarvig" med detta, det är nog rimligt att man kan kräva att man skall vara lite aktsam när det gäller att ta tillvara fordringsägarnas intressen (på det att brottsansvar skulle kunna utkrävas).
Det är vad jag tycker är rimligt och jag menar att med givna regler så kommer marknaden att finna optimal lösning (givet reglerna).
Anonym,
Allting går i cykler, och nej, man kan inte förhindra olika typer av bubblor.
Vad jag pratar om är inte att undvika bubblor, utan att försöka begränsa storleken på bubblorna (vilket antagligen är omöjligt, eftersom politikerna gärna springer framför och rensar ev. hinder när de kan, som ex.vis. en irriterande fastighetsskatt), och att begränsa efterverkningarna. (Vilket man kan göra genom att tvinga fram en utrensning av restskulderna som annars riskerar att dels bli en livslång ekonomisk ryggsäck för drabbade individer, och dels skapa s.k. zombieföretag som under lång tid åderlåter ekonomin på resurser)
@Greenious
Varför är det rätt och angeläget att söka undvika bubblor? Eller ens att begränsa storleken på dessa? Ställ det i relation till att det ofta i realtid råder ganska varierande uppfattning om ifall det rör sig om en bubbla eller inte. Ställ det dessutom i relation till att politruker kan vara väldigt involverade i eventuella bubblor på olika sätt.
Anonym, med risk för att låta som en trasig skiva, det är inte möjligt att undvika bubblor.
Man kan däremot minska deras skadeverkningar med vettiga regleringar. Samtidigt så visar ju erfarenheten att de lagar och regler som kom på plats efter 1930-talets debacle, för att undvika en upprepning, förr eller senare sopas undan, av okunskap, eller korrupta politiska ledare.
Samma politiska ledare som på olika sätt också försöker underminerat möjligheterna i USA att slippa undan skulder man inte längre klarar av att betala.
Men visst är det önskvärt att minimera skadeverkningarna av bubblorna, alla med någon form av empati för de som råkar illa ut måste väl ändå hålla med om det, men är det ens möjligt? Bubblor inträffar oavsett, och erfarenheterna från tidigare bubblor verkar ju kastas ut lagom till nästa bubbla…
Bra inlägg- håller med i allt.
Den som är satt i skuld är icke fri sa Göran Persson. Då handlade det om kungariket Sverige.
Men det märkliga är att våra politiker vill att vi privat skuldsätter oss upp över öronen. För vad är annars syftet med de generösa ränteavdragen och viljan att höja inflationen ?
Och när bubblan brister (för det gör den förr eller senare) så är det de sparsamma som får betala politikernas oansvariga röstköp.
Då ska det devalveras och pumpas in skattepengar i krisande banker, samtidigt som staten, kommuner och landsting låter underskotten/skulderna betalas av kommande generationer.
Våra barn och barnbarn kommer att straffa oss.
Ja, så sa Persson. Ofta citerad. Men är han själv skuldfri?………
Hur mäta inflation?
Om platt-TV blir billigare och billigare och bättre och bättre.
Eller för att inte tala om mobilerna.
Ger detta då lägre inflation?
Förr köpte man en TV när den gamla dog.
Vem köper mobil när den gamla dör?
Vi konsumerar vissa elektroprodukter i en allt snabbare takt.
Ändå sjunker KPI pga att dessa blir billigare!
En deflation i bostadspriserna på över några %-enheter kan nog påverka folks köpbeslut. Många är idag beredda att gå högre i budgivningar pga att de "vet" att de kommer kunna sälja med vinst redan efter ett par år. Om fler och fler börjar inse att det inte gäller längre kan vi riskera en nedåtgående spiral för huspriserna vilket många besuttna i samhället kommer kämpa oerhört för att undvika.
Varför tror vissa att vi beter oss likadant när vi köper (hyr från banken) en lägenhet som när vi köper en liter mjölk?
Köper inte folk bostäder för att bo i?
Det första som kommer hända är att folk kommer köpa mindre och/eller billigare bostäder i sämra lägen. Dvs, en bostad de faktiskt har råd med.
När man har kraftig prisinflation på bostäder så köper folk i första hand större och dyrare än de egentligen har råd med.
Sen, vilka är de "besuttna"? De som har en bostad som är värd mycket pengar?
Det är väldigt många som har "lånade fjädrar" idag, att se på dem som "besuttna" är inget annat än missriktad avundsjuka, du kan också gå till banken och låna ihop till lite fjädrar om du så önskar, men också kontraproduktivt, för du ser inte de bakomliggande orsakerna…
De ekonomiska beslutsfattarna baserar inte sin policy på löst tyckande i stil med det cirnucopia för fram utan på gedigen vetenskaplig forskning om inflation och deflation. 2 procent är inte taget ur luften.
Jaså? Ekonomi är inte vetenskap och är inte repeterbart etc.
2.000000% som optimal KPI-inflation är naturligtvis helt godtyckligt, speciellt som definitionen av KPI ändrar sig hela tiden.
Du är väldigt naiv och okunnig som tror att vetenskapliga metoder bara kan användas inom naturvetenskapen. Ekonomerna har idag mycket god kunskap om hur den ekonomiska politiken skall utformas för att gynna samhället. 2,0 procent är lika godtyckligt som när något anses vara statistiskt signifikant men det innebär inte att statistisk signifikans är gripen ur luften och meningslöst. 2 procent är helt enkelt en nivå som baserat på massiv ekonomisk forskning anses lagom.
Gustav,
Om 200 år så kommer dagens ekonomer ses på med samma ögon som vi idag ser på medeltidens läkare.
Dagens ekonomer har ingen tillstymmelse till insikt om hur ekonomin fungerar, bara en massa virriga ideér om hur den ska kunna kontrolleras…
Fniss, Gustav. Hade siffran varit 1.93% eller 2.16% hade den varit baserad på forskning. 2.00000000% är inte det. Sorry.
Varsågod att länka till icke-normativ forskning som bevisar att 2.0% i KPI-inflation är optimalt, och vilken definition av KPI-inflation som i så fall avses.
Cornucopia,
Jag anser också att ekonomi som vetenskap är hopplöst omogen, men därmed inte sagt att de är helt bakom flötet….
2% är en approximation som är optimalt.
Frågan är dock, optimalt för vem? Inte är det folket…
Du gör dig bara möjlig Lars. Googla What Is the Optimal Inflation Rate så hittar du den forskning som visar att det optimala är en svagt positiv inflation. Ditt decimalargument är bara trams och visar att du inte befinner dig på en nivå du tror att du gör. Fråga din läkare nästa gång om han kan dosera medicinen optimalt ner till molekylnivå.
Berätta mer, Gustav! Jag är rysligt intresserad att höra från dig vad jag tror om mig själv.
Vad gäller läkare, så doseras medicin mkt specifikt i sjukvården, men inte den medicin man skickar hem på recept från vårdcentralen. Äpplen och päron.
Greedious ställde en relevant, den relevanta?, frågan. För vem är inflationen optimal. Inte är det för folket menar jag, utan för politikern, för på det viset kan politikern hålla illusionen uppe om förbättringar genom inflationskompenserade löner och de som inte kan kompensera sig försvinner, utan att politikerna behöver synas. Politikers idiotsatsningar inflateras synbart bort. Dessutom uppehålles illusionen av att bankkonto är bra. Hur ofta är sparräntan högre än inflation, avgifter och ränteskatt?
@Gustav
Jag googlade på det och fann Friedman-regeln, på wikipedia står bl.a:
"Therefore, nominal rates of interest should be zero. In practice, this means that the central bank should seek a rate of deflation equal to the real interest rate on government bonds and other safe assets, to make the nominal interest rate zero."
Det låter alltså inte så tydligt att 2% inflation skulle vara optimalt på något sätt, det låter ju nästan som att han hävdade att man skulle ha deflation istället för inflation.
Har du själv googlat på det?
"Optimal approximation" lol! Tack för den. Det ska jag köra med nästa gång min chef eller någon annan undrar…
-"Ser ju lovande och intressant ut Pelle, hur kom du egentligen fram till detta?"
-"Jag använde mig av Feynmans algoritm och härledde mig sedan fram till en optimal approximation."
happft,
jag bjuder på den, fast i ärlighetens namn är det ekonomernas uppfinning, fast de skriver det snyggare, mer vetenskapligt liksom… 🙂
Digitaliseringen underlättas av låga räntor, och ser man på trenden i USA, där nu tillverkningen börjar öka igen och faktiskt börjat hämtas hem från asien, så visar det sig att det ofta är robotar som sköter tillverkningen.
Robotar begår varken självmord, strejkar inte och jobbar gärna 24/7…
De (konstgjort) låga räntorna gör bara att robotiseringen går fortare…
De som påstår att vi inte har inflation har fel.
Villor, bostadsrätter och bilar blir dyrare för varje år.
Bränslet till våra fordon blir bara dyrare och dyrare.
Elpriset och nätavgifterna stiger. osv osv.
Mobiltelefoni och mobilt internet har blivit dyrare den senaste tiden.
Hantverkare har blivit dyrare att anlita, men det döljs av ROT-avdragen.
Det stämmer att TV-apparater och annan hemelektronik har blivit billigare.
Viss mat har också blivit billigare, framförallt importerad fuskmat med okänt innehåll.
Men det kan knappast få så stort genomslag i ekonomin att vi har för låg inflation.
Lägg därtill att betygsinflationen i skolorna är astronomisk och att
inflationen i professorsutnämningar skenar. Kraven och normerna luckras upp i samhället.
En helt och hållet riktig iaktagelse, det är en utveckling jag påpekat i flera år nu, att allt som är nödvändigt blir dyrare, medans allt som inte är nödvändigt, tenderar att sjunka i pris.
Och det kommer bli värre.
Vilket nonsens av Swedbank. Man är blind för The Big Picture. Allt är cykliskt och det gäller att förstå detta och agera därefter. Det mest anmärkningsvärda är att politiker och banker tycker att skuldsättning för konsumtion(och välfärd) är bra när räntorna är låga. De är låga av även andra skäl än teknikboom och produktivitet…nämligen monetär inflation(=skulder).
Det tråkiga i sammanhanget är att tekniken skapar en massa nya stora företagsjättar(t.ex i USA) medan Sverige bara säljer ut sina kassakor och andra företag inom ledande ställning (storleksmässigt eller teknikmässigt) utan att skapa nya. Trenden sedan 90-talet har varit att skaparna säljer ut(för pengarna) istället för att bygga.
Politikerna har nu 25 år pekat med hela handen att utbildning/kompetens är nyckeln till framtiden. Varför låter de Sverige konstant tappa i kompetens-kraft? Har kan vi prata om deflation.
Ja när hörde du en internationell storchef vilja flytta huvudkontoret till Sverige för där vill denne bo för det trevliga samhället och möjligheterna för barnen?
Börja med att sätta en maxskatt. Så de har råd att bo här. Sedan kommer de påverka samhället i rätt riktning. Nu är Sverige på väg att bli en internationell föredetting och avstjälpningsplats.
Ja en marginalstat vid polcirkeln efter att Sthlm som det nya NY/London 🙂 falnar i snabb takt! Visst Sverige har hittills klarat sig från bobubbel-problemen men de kommer de oxå.
Detta är ytterliggare en nyhetsartikel i en serie av artiklar från banker där man argumenterar för ett högre ränteläge. Högre ränteläge ger bättre marginaler för banken.
Ett bra och aktuellt exempel från hipster-söder:
http://www.svd.se/naringsliv/kontroversiell-satsning-pa-lagpristaxi_3528462.svd