Dags för en upprepning av ett tidigare inlägg, angående tekniknaivism och de tre villfarelserna.
Jag tycker egentligen inte om att upprepa mig, men med en konstant tillströmning av nya läsare kanske det är lika bra att ta kontentan av ett inlägg från 2011 en gång till. Det handlar om de tre faktorerna tillämpning, volym och tid och att tekniknaivister (okunniga optimister) har svårt att skilja existensen av en teknik från tillämpningen av den samma.
De tre villfarelserna är trollstavsvillfarelsen (eng the magic wand fallacy), helikoptervillfarelsen (eng the helicopter fallacy) och månfärdsvillfarelsen (eng the moon shot fallacy)
Trollstavsvillfarelsen handlar om tid och att det faktiskt tar enorm tid för ny teknik att ta någon plats som är relevant för mänskligheten. Exempelvis upptäckte Einstein den fotoelektriska effekten i början av 1900-talet, och fick nobelpriset för detta 1921. Än idag får vi mindre än 1% av världens energiförsörjning från solel, 93 år efter Nobelpriset tilldelades för detta. Ett annat exempel är kärnkraften, med den första kontrollerade kärnreaktionen 1942 under Manhattanprojektets anrikning av kärnbränsle till atombomben. Den första reaktorn som gav elenergi stod klar 1951 och än idag står kärnkraften bara för 4% av världens energiförsörjning. Ny teknik tar tid. Det gäller inte bara energifrågor. Internet skapades på 70-talet och fick inte sitt genombrott förrän 25 år senare.
Helikoptervillfarelsen handlar om att ny teknik i praktiken oftast har begränsade tillämpningar och i verkligheten inte kan användas till allt. Vi flyger inte alla runt i helikoptrar, trots att detta förutspåddes när helikoptern lanserades. Tekniken fungerar inte överallt, den är dyr och den kräver utbildning och kompetens som inte alla klarar av. Däremot ger den jobb och nytta ändå, i sin nischtillämpning. På samma sätt kan knappast elbilar ersätta all fordonstrafik, t ex för tunga och långväga transporter. Vindkraft kan inte ersätta all elproduktion. Relaterat kan sägas att de enkla och självklara upptäckterna, med massiv tillämpning redan är gjorda, och det är svårt att komma på eller upptäcka något nytt med samma breda genomslagskraft.
Slutligen har vi volymfrågan och månfärdsvillfarelsen. Argumentationen är “vi kan åstakomma fantastiska ting, vi kan skicka människan till månen”. Ja, vi har skickat människan till månen. Sex gånger. Totalt tolv människor har satt sin fot på månens yta. Att skicka hela mänskligheten till månen, eller ens upp till rymdstationer för kolonisering av rymden är ett fullständigt enormt projekt. På samma sätt byter man inte ut en miljard bilar så lätt, eller gör mänskligheten oberoende av vägtransporter. Man byter inte enkelt ut de 84% av världens energiförsörjning, inklusive den enorma infrastruktur som existerar från gruva eller brunn till konsumentens eluttag eller bensinstationens pump, som kommer från fossil energi, över en natt. Speciellt inte som det är en infrastruktur, inklusive stödfunktioner och förbrukningsenheter som t ex bilar, som tagit över 100 år att bygga upp och ut.
Så ha dessa villfarelser i åtanke innan ni börjar vifta armarna över någon ny teknik som fungerar i ett labb, testas på ett universitet eller rent av används på några ställen kommersiellt. Fråga er varför, om detta är så fantastiskt bra och enkelt, det inte redan finns överallt?
Allt modernt är inte bättre och allt gammalt är inte dåligt.
Frågan man ska ställa sig är om vi står inför en helt magisk tid för speciellt västvärlden, där vi på sexton år, fram till 2030 ska förändra precis allt, genom att vifta med ett trollspö och skicka alla i helikoptrar till månen? För det räcker inte att vi med ny fantastisk teknik löser världsproblemen för en liten handfull människor.
27 kommentarer
Fast även om vindkraft, vågkraft, solpaneler, elbilar, bränslecellsteknik m.fl. inte rakt av kan ersätta fossilt bränsle, och inte fungerar överallt så kommer den och annan teknik förhoppningsvis så att säga dämpa fallet. Jag slår antagligen in öppna dörrar, men jag hoppas i alla fall att, även om vi inte kommer hitta en "silverkula" som löser alla problem helt magiskt, så kommer vi steg för steg med olika befintliga och nu ännu inte existerande teknologier kanske se till att vi inte hamnar i någon slags domedagsspiral tillbaka till järnåldern. Men ja, det kommer ta tid och det kommer kosta..
Jag väntar fortfarande på att det första fungerande fusionskraftverket skall öppna.. 🙂
Apropå magisk teknologi.. har inte hört nåt om den där E-cat eller vad den hette på ett tag.. borde inte den löst världens energiproblem vid det här laget? 😉
Vi kommer aldrig hamna i någon domedagsspiral tillbaka till järnåldern. Om vi så skippar de fossila bränslena helt så är vi bara tillbaka på 50-talets energiförbrukning.
I övrigt har du rätt. Det finns ingen silverkula, men det finns en hagelsvärm av lösningar som kommer dämpa effekterna.
Precis..
Järnålder och järnålder.. allt före 2007 är järnålder.. 😉
Tyvärr är väl världen inte beredda att frivilligt ta steget tillbaka till 50-talets nivåer, utan man föredrar nog att behålla dagens nivåer om det kan ske till priset av att nån annan får kliva tillbaka, och det är väl den situationen som uppstår då som är det som oroar mig mest. Risken är väl då att det verkligen blir järnåldersnivå på de överlevande spillrorna. Alternativt har jag sett för mycket på Mad Max och spelat för mycket "Mutant" i min ungdom..
Jag föredrar dock att försöka tro vi på något sätt lyckas lösa framtidens problem genom fredlig forskning snarare genom krig. Jag hoppas på "hagelsvärmen" med lösningar (bra liknelse). Därmed inte sagt att vi inte behöver ett försvar i fall att.. just sayin..
Tack och lov har Ryssland gott om egna resurser.
Vad var det för fel på 50-talet?
Det väsentliga i livet var väl så bra på den tiden.
Anatomi, Du Pont etc…
@Cornu
Du skriver "Vi kommer aldrig hamna i någon domedagsspiral tillbaka till järnåldern". Näe, enligt Urban Persson så leder domedagsspiralen tillbaka till stenåldern. En märklig stenålder där människan t o m tappat språket dessutom (har jag för mig att han hävdade i någon kommentar).
Cornu, kan inte du skriva ett inlägg om Urbans teorier. Skulle vara kul att läsa.
Läs boken Collapse:_How_Societies_Choose_to_Fail_or_Succeed
av Jared M. Diamond
Där beskriver han hur mänskligheten, när den varit isolerad i avgränsade samhällen stått inför potentiella katastrofer, ibland har valt att hantera problemen på ett bra sätt och ibland valt att ignorera problemen vilket lett till undergång.
Det finns ingen determinism i vad mänskligheten ska välja.
Påskön: Här valde man att avverka alla träd för att tillverka meningslösa statussymboler (stenhuvuden). När träden var borta var det för sent. Missär och civilisationenens undergång blev resultatet.
Island: Jordbruk av skandinavisk typ fungerade ej på Island med sina lätta vulkaniska jordar. Jorden blåste bort. Genom ett kollektivt beslut så gick man ner i levnadsstandard. Levde i jordkulor och åt fermenterad haj osv. Där räddade man civilisationen och befolkningen överlevde. Idag har Island en av världens högsta levnadsstandarder.
http://en.wikipedia.org/wiki/Collapse:_How_Societies_Choose_to_Fail_or_Succeed
Eschaton Shiva, jag har en policy att inte mata vilda troll.
tango smurfen, jupp, vi har makten i våra händer och väljer tillsammans vårt öde.
Det jag kan tycka som okunnig tekniknaivist är att utvecklingen går fortare när man inte har något val. Om vi hade haft konstant energikris sedan 1950 kanske kärnkraftsgenombrottet hade gått fortare?
Idag är det ju inte bara frågan om att kunna bygga ut ny teknik; den nya tekniken måste dessutom konkurrera ut den gamla. Vad gäller energi är det ju tydligt att ingenting nytt har konkurrerat ut kolet, mest beroende på pris och att energiförbrukningen har ökat så snabbt att vi varje gång har behövt den nya källan som komplement och inte ersättning.
Mekaniseringen av jord och skogsbruk (+ bygg och anläggning) gick ju hyfsat fort. Men det var ju tack vare produktivitetsvinsterna, något blev fort billigt. Nu handlar det tyvärr om att bromsa en prisökning.
Det är bara tack vare den snabba mekaniseringen av jordbruket befolkningen i världen har växt så mycket som den gjort. Men utan dieseln, vad händer då? Massvält runt hörnet?
Cornu tror att vi landar på 50-talets energiuttag. Jag är inte fullt så optimistisk.
Framförallt tror jag att andra problem, t ex klimatförändringar, kommer att se till att alla former av mjuklandning för jordens befolkning är omöjlig.
Kaos snarare än nån sorts ordnad omställning alltså.
Nej, jag tror inte vi landar på 50-talets nivå. Jag konstaterade att om vi tar bort alla fossila bränslen landar vi på 50-talets nivå.
I verkligheten lär vi landa på 80-talets nivå, då vi fortsätter bygga ut andra energikällor och de fossila bränslena kommer inte försvinna helt förrän om 200-300 år. De kommer minska snabbt fram till 2050-2100, men inte försvinna helt. Dessutom finns det energieffektiviseringar att göra.
Så 80-talet är fullt hanterbart, vilket iofs innebär ett tapp i BNP etc på 60%.
80-talet är för övrigt ingen "tro", utan en gissning som jag kan lägga fram en massa belägg för.
Det roligaste du har skrivit på länge. Ibland på sistonde känner jag mig konstigt oinspirerad när det gäller peak oil, eller klimatförändringar. Men så plötsligt läser man en text som den här och får märkligt nog energin tillbaka.
Jag hoppas på att åka i helikopter till månen, gärna redan nästa år…. 🙂
Det blir svårt.. det finns flera anledningar till varför helikoptrar är olämpliga för månfärder.
Först och främst har vi ju problemet att lämna jorden. För att lämna jorden och ta sig till omloppsbana behöver man hålla en ganska så hög fart, runt 7,8km/s för att vara mer specifik.
En helikopter har dock en maxhastighet som är mycket lägre än så. Maxhastigheten hos en helikopter begränsas av att det rotorblad som går bakåt i färdriktningen måste ha tillräckligt hög fart för att ha lyftkraft. När helikoptern flyger för fort blir luftströmmen över bladet för långsam och bladet stallar. Möjligen skulle det fungera med någon form av compoundhelikopter där lyftkraften vid hög fart genereras av vingar eller annan anordning.
Helikoptern är också olämplig på hög höjd och i rymdens vakuum, eftersom rotorbladen inte har någon effekt där. Man kan ju då tänka sig, åter igen, att man har en compundlösning med separata raketmotorer för framdrift.
Vid närmare eftertanke så finns det en halvfärdig lösning för rymdhelikoptrar:
http://en.wikipedia.org/wiki/Rotary_Rocket
Bra balans i dina kommentarer Cornu!
Vi har resurser så det räcker trots att de är knappa, problemet är vårt ekonomiska system med en evigt expanderande penningmängd. Ett sådant system allokerar resurserna på fel ställe och är predestinerat att kollapsa.
Anledningen till att det tagit tid innan vi börjat använda solceller och andra teknologier KAN ju ha å göra med kostnaden – så länge oljan var billig fanns det ingen anledning, men nu kryper ju kostnaden för solceller närmare våran nuvarande elproduktionskostnad (som du visade i något inlägg typ förra året)
Samtidigt är kostnaden för exempelvis solceller "subventionerad" av att de är framställda av råvaror från gruvor som utvinns med dieseldrivna fordon samt framställda i fabriker drivna av el producerad med fossilbränslen. Förnybar energi skulle vara betydligt dyrare om vi inte hade fossila bränslen.
@Anders
Givetvis är det en faktor, men jag är ganska övertygad om att även fördröjningen beror på just trollstavsvillfarelsen (och dels på att vi inte hade hela tekniken klar förän 30-40-50-talet). Större delen av tiden beror på att det dröjde innan man intresserade sig för solceller – så jag skulle nog tycka att man även i detta fallet kan tala om en-ett par decenier.
Jag påpekar att på min blogg att Cornus trollstav inte duger, särskilt inte när det gäller kärnkraft.
http://nejdetkanviinte.se/2014/03/31/cornus-trollstav-duger-inte/
@jeppen
Jag tycker inte att dina siffror motbevisar tesen utan snarare visar på att man har den fördröjningen som påpekas. Planerna att använda kärnkraften för fredliga syften och därmed i förlängningen till energiproduktion las redan på 50-talet, ser man uppbyggnaden på 70-talet så rörde det sig om ett drygt decennium långt projekt för andra generationens reaktorer som dessutom föregått av ungefär lika långt projekt med första generationen.
Det förefaller knappast rimligt att utgå från att första generationen av en teknik skall vara den som kommer vara den som gör det stora intåget – dels av anledningen att det kan uppdagas brister som man behöver åtgärda, men även för att man vill skaffa sig uppfattning av tekniken i fall där andra generationen inte innebär några nämvärda förbättringar (early-adopters är en minoritet och late-adopters kommer nästan in i andra generationen).
Vidare så visar ditt exempel inte på att ökningen av kärnkraft skulle kunna göras i större takt än så. Ökningstakten ligger i storleksordning på den nivån som ökade energiproduktionen har legat på – vilket gör att ifall hubbert-teorin stämmer så skulle man ungefär kunna förvänta sig att energiproduktionen kan hållas på en platåfas.
Visst finns det fog för att hävda att tekniskskiften tar tid, men sen mitten av 70-talet har världen haft möjlighet att rampa kärnkraft ungefär hur snabbt man vill. Det visar föregångsländernas exempel. Ditt sista stycke begriper jag mig inte på – du får gärna utveckla. Vill du ha svar med större säkerhet kan du kommentera på min blogg.
@jeppen
Jo, man hade nog kunnat rampa upp rätt rejält efter 70-talet också. Dock inte för sverige just (eller säkerligen många andra länder som satsade på kärnkraften) eftersom upprampningen var överdrivet stor på så kort tid (för sverige).
Exemplet visar som sagt inte att man kunnat öka kärnkraften i högre takt än man gjorde på 70-talet (även om man ser det globalt) – ett exempel på att man byggde 500 reaktorer på 10 år visar bara att man kunde göra just det (varken mer eller mindre). Räknar man på hur många reaktorer som skulle behövas för att ersätta fossila bränslen helt så ser man att det antagligen skulle ta betydligt längre än tio år.
Skulle det vara så att hubbertkurvan stämmer så kan man förvänta sig att produktionen av fossila bränslen kommer sjunka i samma takt som den stigit och en utbyggnad av andra energislag i det läget skulle kunna uppskattas kunna hålla i stort sett samma takt som nedtrappningen av fossila bränslen (under en tidsperiod).
Det finns inga direkta hinder för att skala kärnkraft förutom bristande vilja. Det bästa exemplet kan alltså replikeras i andra delar av världen.
Visst, kärnkraft kan antas ersätta fossila bränslen när behovet verkligen uppstår. Tyvärr finns det på tok för mycket kol, olja och gas för att det ska bli ett skifte i närtid pga sådan nödvändighet. För att inte bli växthuseffekt-kokta behöver vi välja att gå över på kärnkraft.
@jeppen
Jag håller med om skalbarheten, men är benägen att tro att man inte kan rampa upp godtyckligt snabbt. Dessutom är jag benägen att gissa att en upprampning kommer kräva både tredje och fjärde generationens reaktorer för att nå hållbarhet i den skalan vi talar om. Det sistnämnda blir också en faktor i trollspåvillfarelsen.
Jag tror också att uppskalning av kärnkraft inte blir aktuellt förrän behovet blir tämligen akut förestående – förhoppningsvis kommer besluthavarna ta höjd för rimlig framförhållning när det gäller behoven. Det finns inga (tydliga) tecken på att växthuseffekten inverkar på användningen av fossilt (grundämnet) kol och jag är pessimistisk när det gäller utsikterna för att det skulle bli orsaken till peak fossil.
Jag vidhåller att kärnkraft kan skalas godtyckligt snabbt, men jag håller med om takten inte visar några tecken på att duga. Å andra sidan ska vi minnas att det är Kina och Indien som är nyckelspelarna här och deras kärnkraftsplaner är helt enorma. Om de levererar får vi se, men deras svåra luftkvalitetsproblem talar för att de fortsätter rampa upp.