Fredagsmys: Krigshetsare vill tända den syriska krutdurken

Med veckans påstådda insats av C-stidsmedel går nu krigshetsare efter krigshetsare ut i media och vill att den ständigt moraliskt överlägsna västvärlden ska gå i krig mot Assadregimen. Låt oss hoppas att det inte blir så, dels för att det skulle vara på väldigt lösa grunder, men också för att det skulle kosta 1000-tals liv, kanske 10 000-tals liv, bland västvärldens unga män och kvinnor om vi försökte oss på att gå in.

För det första är inte detta Afghanistan. Syriens inbördeskrig är ett fullskaligt krig med minst tre sidor och flera 100 000-tals stridande i en uppsjö av politiska och etniska faktioner, med full utrustning och vapensystem på alla sidor – artilleri, stridsvagnar, pansarvärnsvapen, helikoptrar, flyg, luftvärnsrobotar etc. In i mixen finns också biologiska (B) och kemiska (C) stridsmedel, som man uppenbarligen tappat kontrollen över.

Även om man skulle lyckas störta Assadregimen, så skulle ett “befriat” Syrien falla sönder i sekteristiskt våld, som skulle få Irak att se ut som en mild sommarvind, då man kommer ha B- och C-stridsmedel i mixen och alla sidor redan är fullt beväpnade från början.

Inte heller kan det bli aktuellt att gå in med fredsframtvingande trupp. Det skulle krävas kanske 100 000-tals man ifrån NATO och EU och det skulle handla om fullt krig, inte om att bekämpa bondearméer med kalashnikovs. De västerländska dödsoffren skulle räknas i 1000-tals, kanske 10 000-tals. Inte för att det ens finns tillräckligt med trupp att uppbringa om man inte drar in USA, som knappast orkar med ytterligare ett markkrig.

Den som förespråkar en intervention i Syrien bör föregå med gott exempel och dels själv söka värvning till Försvarsmakten (ja, du också Carl Bildt och även du Magnus Norell – ni har gjort lumpen och är välkomna) och även börja snickra likkistor. Vi kommer behöva dem.

Inte för att Sverige har något att skicka. Vi har i princip inga fullbemannade och fullt övade kompanier att skicka, än mindre bataljoner. Vi saknar artilleri, endast den beryktade rikspjäsen finns, stridsvagnarna är på ombyggnad och endast en pluton stridsvagnar finns redo för ökenklimat. Vi har inte samövat någon bataljon på flera år, och skulle behöva skicka minst flera kompletta mekaniserade bataljoner, en artilleribataljon och minst en underhållsbataljon, plus antagligen ingenjörstrupper mm. Vi har inte tillräckligt med CBRN-personal för att kunna hantera sanering av t ex en hel bataljon om vi tvingas slåss i C-belagd miljö.

Läget ser inte mycket bättre ut på andra håll, speciellt inte för Tyskland och Nederländerna vars yrkesförsvar floppat. I princip alla övriga EU-länder går redan på knäna ekonomiskt.

En NATO-insats mot Syrien skulle också vara en krigsförklaring och Syrien skulle ha full rätt att angripa NATO-landet Turkiet. Situationen skulle snabbt kunna urarta.

Tittar man hos Wikipedia så listar man tre sidor inblandade i inbördeskriget. Dels kurderna med 15 000 man och dels regimen och rebellerna. Rebellerna är uppdelade på Fria syriska armén om 80 000 man, islamistiska Syriska islamistiska befrielsefronten (37000 man),  islamistiska Syriska islamistiska fronten (13000), terroriststämplade al-Nusra (6000) och utländska mujahedin (10000). Dessa lär knappast sluta inbördes fred vid ett regimfall och lär knappast respektera minoriters rättigheter eller är ens intresserade av demokrati, utan av en islamistiska shariastat eller ett nytt arabiskt storkalifat, plus Israels förstörelse. På regimsidan hittar man syriska armen på 110 000 man och säkerhetsdirektoratet med 8000 man. Dessutom har man Shabihamilisen med 10000 man, lokal hemvärnsmilis med 80000 man, shiaislamistiska al-Abbasbrigaden med 10000 man, Al-Jaysh al-Sha’bi-milisen med 50000 man, och slutligen terrorstämplade Hizbollah med 5000 man.

Plocka bort Assad och försök håll ordning på det. Iraks inbördeskrig kommer som sagt framstå som en semester. Och nämnde jag grannländerna Libanon och Israel också? Släng in i mixen, rör om, smaka av.

Inte heller finns det några tydliga fronter, utan det hela påminner mycket om Bosniens inbördeskrig. Det går inte bara att gå in på en linje och skilja de stridande åt. Dessutom har man hela spektrat av “modern” krigföring, från regelrätta fältslag, skärmytslingar, IED:er, terrorbombningar, artillerimattor, självmordbombare, blixtkrig, stridsvagnsdueller mm. Detta är helt annorlunda än Afghanistan.

Återstår då en flyginsats likt i Libyen. Problemet är att utan USA har EU och NATO helt enkelt inte tillräckligt med bomber för att slå ut Assadregimen. Vi pratar här om över 10 000 stridsfordon och stridsvagnar, 6 000 artilleripjäser, 500 pjäser raketartilleri och mer än 4000 luftvärnspjäser. Tekniskt är det mesta underlägset USA, men inte nödvändigtvis Sverige. Assad förfogar också över toppmodernt luftvärn, om än i liten skala, samt moderna Bastion-kustartillerirobotar som kan slå ut eventuella hangarfartyg eller andra krigsfartyg på långt avstånd. Man kan inte likt i Libyen gå in på nära håll mot kusten med fartyg.

Samtidigt skulle en sådan flygkampanj alltså ge Assad legitim casus belli att anfalla Turkiet och NATO-baser i självförsvar, något han är fullt kapabel att göra. Dessutom förfogar Assad alltså över BC-vapen. Iaf enligt de som vill gå i krig mot Assad.

När det gäller flygvapnet så har Assad bl a Mig-29, vilket är likvärdigt svenska JAS. Naturligtvis kan en omfattande NATO-kampanj via SEAD (supression enemy air defense) slå ut flygvapnet och mycket av luftvärnet, men kom också ihåg att rebellerna förfogar över luftvärn och har skjutit ner regimflyg. När väl Assad faller måste man också slå ut rebellernas luftvärn om man vill fortsätta “slåss för fred” i landet, när det faller samman i ännu grymmare sekteristiskt våld.

Men i slutändan finns det inga som helst bevis på vad som egentligen skett och vem som ligger bakom det hela. Att gå i krig på bristfälliga uppgifter som helt klart används som psyops av åtminstone rebellsidan är vansinne.

Det kan finnas en uppsjö av anledningar. Listar några.

• Assadregimen har förlorat kontrollen över sina egna förband, som på eget initiativ sätter in C-stridsmedel. Det betyder att C-stridsmedel, sannolikt granater, är på drift i en krigszon. Där vill man inte gå in.
• Enligt Assadregimen har rebeller åtminstone vid ett tillfälle kommit över lager av C-stridsmedel. Det betyder inte att de själva har satt in dem mot civila för att provocera fram en intervention. Men t ex kan ett lager av C-stridsmedel sprängts av regimens artilleri och läckt ut.
• Det kan handla om en kemisk olycka, där strider sprängt kemiska fabriker eller lager.
• Assadregimen har avsiktligt satt in C-stridsmedel
• Rebellerna har avsiktligt satt in C-stridsmedel
• Allt är rent påhitt och ren psyops, med arrangerade bilder ur sitt sammanhang

Innan det ens är utrett är det vansinne att ropa på krig. Kom ihåg att Irakkriget startades på helt felaktiga grunder, då Saddam Husseins regim faktiskt hade gjort som de var ålagda och förstört alla sina massförstörelsevapen. Lärdomen av det är att vi bör vara mycket försiktiga innan vi går in i det vansinne som kallas Syrien.

Det finns inga vinnare i krig, krig är bara tragiskt. Inbördeskrig desto värre. Men låt oss inte eskalera detta till att också omfatta ett fullt krig mellan nationer. 

Den som vill ha krig kan anmäla sig till Försvarsmakten. Det finns gott om tjänster att söka. Det är mycket nu! 

Och ni (vänsterfolk, som alltid tycker det är bra om en regim störtas) som så naivt applåderade den underbara arabiska våren – 100 000-tals döda i Syrien är vad ni fick, återstår att se hur det blir i Egypten härnäst…

Tillägg: För att understryka att det handlar om fullt krig, så infogar jag nedanstående filmsnutt, som av allt att döma är 100% legitim. Vad vi ser är en (äldre) syrisk regimstridsvagn som precis missas av en pansarvärnsrobot, utan att märka det. Skyttesoldater får stridsvagnen att börja backa ner i skydd fort som bara f-n… Hänger ni inte med på språket, så kanske ni åtminstone förstår ordet Jalla!