Nordnets mediaplåster Günther Mårder, fd VD för Aktiespararna, och Avanzas mediaplåster Claes Hemberg ryter till mot de svenska hushållens skuldbubbla hos Schibsted/SvD. Samtidigt gör Fria Tidningen folkhemsfundamentalistiska Fria Tider ett referat av några av mina blogginlägg om bostadsbubblan och uppmärksammar vice riksbanksordförande Per Janssons uttalande i höstas att enda vägen ut ur skuldbubblan är en krasch.
Per Janssons uttalande förtegs i media, så det är bra att Fria Tider sprider det till en vidare krets, då det knappt uppmärksammats utanför den här bloggen tidigare. Men uttalandet finns inspelat på riksdagens webb-TV och går inte att feltolka.
Det är också glädjande att Mårder och min ärke-nemesis Hemberg tar bladet från munnen och skäller ut svenska folket. Nu är de förvisso representanter för två banker som är fokuserade på sparande, istället för på det slösande som svenska folket dyrkar och kan ses som en partsinlaga, men det är likväl bra att dessa herrar plockar upp bollen. Bara konstigt att de inte sagt något tidigare, utan att det krävdes Schibsted/SvD:s bolånekarta för att få dem att vakna.
Bolånekartan visar dessutom bara delar av skulderna, de som är tagna med bostaden som pant.
Skulderna till bolåneinstituten står bara för ca 58% av de svenska hushållens skulder, där resten är olika former av blancolån (32%) eller lån från olika ockerbolag. Studieskulderna är endast knappt 7% av de 2 983 200 000 000:- SEK som de svenska hushållen var skyldiga vid årsskiftet enligt SCB:s “sparbarometer”.
De totala skulderna för hushållen är nästan dubbelt så stora (ok, 72% större) mot var som framgår hos Schibsteds bolånekarta, som dessutom bara visar medianer och inte den tredje kvartilen där många av framtidens krisande hushåll befinner sig.
 |
| Skuldbubblan |
Svenska folkets skulder har ökat från ca 47% av BNP till över 84% av BNP sedan 90-talet, vilket innebär en ökning från retoriska 700 miljarder SEK till 3 000 miljarder SEK. Vi kan vänta oss ett nytt rekord när kvartalssiffrorna för första kvartalet 2013 är inne för BNP och Sparbarometern, speciellt som KPI-inflationen och med det också BNP-deflatorn är obefintlig och man i det här fallet förstås tittar på nominell BNP i förhållande till nominella skulder. Vi har inte alls fått ut en real BNP-höjning på denna lånefest, trots att bostadspriserna inte ens räknas in i KPI-inflationen. Det finns en del stolpskott som tror att allt som behövs för att höja BNP är att låna mer pengar, men när man pratar om BNP pratar man om real BNP, dvs justerat för prisökningar och mer pengar och krediter i ekonomin leder bara till prisökningar om de inte matchas av ökat sparande och ökade investeringar och med det ökat resursutnyttjande och ökad produktion och produktivitet. Boende är inte en investering, utan konsumtion.
Günther Mårder vågar prata om slopat ränteavdrag, vilket är en mycket god idé. Ränteavdraget är uteslutande en subvention av bankernas vinster och inte ett stöd till bolåneknarkarna. Lämpligen sker en sådan strykning i form av ett generellt höjt grundavdrag för alla, jobb eller ej, för att dämpa de omedelbara effekterna men sluta med det statliga stödet till skyhög belåning.
Tills vidare gäller det att ha popcorn hemma, redo att iakta cirkusen när bubblan förr eller senare smäller.
46 kommentarer
En skatteväxling mellan arbete och ränteavdrag, sänkt inkomstskatt som finansieras med slopat ränteavdrag, är en ekonomisk självklarhet.
Det hela hänger sannolikt på att de som är mest beroende av ränteavdraget är den överskuldsatta nomenklaturan i Stockholm.
Svd:s skuldkvot talar om var man skulle tjäna på en dylik skatteväxling. Där man har låg skuld genom inkomst (och därmed låg räntekostnad genom inkomst) så tjänar man på en sådan skatteväxling.
Hyra är ren konsumtion.
Ser du ingen skillnad mellan hyra och boende i egen BR/villa?
Vad är då skillnaden som får dig att påpeka att även de sistnämnda är konsumtion?
Vad blir då ägande av Hyresfastigheter-är det också konsumtion?
Sen blir jag konfunderad om det stämmer att folk lånar utan att ha en säkerhet i något värdebeständigt (som ett boende, 58%). Är det skog och egna företag som ingår där? Eller utbildning? Ok! Men är det SMS lån tills nästa lön/bidrag så är det illa!
Jag tror att feltänket kommer att missa skillnaden mellan att bygga bostad (investering) och att bo (konsumtion). Man bygger förstås bostad i hopp om att det kommer att vara värt ansträningningen genom att i framtiden njuta av att förbruka den. Att bygga bostad är investering på samma sätt som att baka kaka.
Att bara köpa bostad för att konsumera den genom att bo i den, är ett steg längre bort från vad som är investering, än vad byggandet är.
Vidare så tror ju alla bokföringstroll stenhårt att solguden Ra finns på riktigt. Därför är solåret heligt för dem. Så det som spenderas ett år för att konsumeras nästa år, det bokförs som "investering" i deras skrifter. Siffran hamnar i ett annat konto i en annan kolumn. En annan del av deras religion säger att pyramider bör byggas…
En definition på investering är att satsa kapital för att få (bättre) avkastning i framtiden. I praktiken innebär detta att mycket blir att betrakta som investering, men "bokföringstroll" inte ser det så eftersom efter redovisningsperioden så har vissa investeringar redan gett sin avkastning (t.ex. den bakade kakan är redan uppäten).
Men i detta avseende är också hyra en investering då du faktiskt betalar hyran först och bor sedan. Även att köpa bostad kan i viss omfattning vara en investering i den mån man faktiskt satsar eget kapital i bostaden (banken satsar normalt kapital så för banken är det normalt en investering – i hopp om att få räntebetalningar och lånesumman åter).
När det gäller privata ekonomins månadscykel så är ju faktiskt arbetsinsatsen en investering – du arbetar ju normalt sett 25 dagar (eller till och med 1 månad + 25 dagar) innan du får betalt. Du satsar alltså kapital (arbete) för att få avkastning (kunna konsumera det du köper för lönen). Eftersom det alltid kommer vara så att vissa kommer behöva leverera innan de konsumerar så är det rimligt att vissa gör det omvända. Att använda kredit (konsumera innan man levererar) utan säkerheter i viss omfattning är inte så förkastligt, men det kanske är onödigt att ta till SMS-lån för att få denna kredit – trots allt så har ju de flesta hushåll endel krediter på sin konsumtion (tele och el brukar ju köpas på kredit).
Jag kan inte riktigt se att ägande av privatbostad kan ses som en investering. Den ger ju ingen avkastning utan äts bara upp av tidens tand? Precis som vilken annan kapitalvara som helst? Visserligen kan man ju spekulera i fastighetspriset men de flesta spekulationsvaror är ju mer likvida än bostäder som man själv bor i?
@belii
För detta måste man som sagt antingen spekulera i att man kan få avkastning genom att sälja den vid senare tillfäll eller faktist betrakta själva boendet som avkastning (eller uttryckt i pengar man satsar pengar genom att köpa en bostad och får framtida billigare boende i avkastning). NB att en investering behöver inte syfta till att man skall få avkastning i form av utbetalningar utan det kan faktiskt lika bra vara avkastning i form av framtida besparingar.
@Anonym; Nu är du fel ute. En investering kan betraktas som en diskontering av betalningsströmmar under en viss bestämd period. Flöden som sedan jämförs. En bostad är alltid en konsumtionsvara och den ger inga inkomstflöden så länge du inte hyr ut, bygger och säljer. När du säljer din bostad så får du visserligen en vinst eller en förlust och därmed ett jämförande betalningsström MEN du glömmer bort att du från början inte bestämt att bostaden ens skall säljas eller förstås när den skall säljas. Och skulle du ändå ha den planen är det förstås bara att jämföra med spekulation. För att en investering skall kunna vara en investering så måste du kunna anta betalningsströmmar under investeringsperioden. Investeringar är alltid att betrakta som näringsverksamhet.
På liknande sätt har ni blivit lurade att ni ägnar er åt investeringar när ni köper befintliga aktier. Det enda ni gör är att spara så länge ni inte deltar i nyemissioner där företaget verkligen gör investeringar med indraget kapital etc. Att ni hävdar att ni genom aktieköp t.ex övertar en tänkt ursprunglig(nyemitterat belopp) köpares aktier och därför bidrar till en företagsinvestering är förstås också i stora delar nonsens. Kapitalmarknaden är ett sätt att skaffa kapital men aldrig har andelen kapitalanskaffning varit så låg som under tiden från 2001 sett till omsättning. Däremot är marknaden mer villig att satsa i nya bolag när kurserna är höga(stora värdeökningar). Så berätta gärna hur stor andel av era portföljer över tiden som varit investeringar i dess rätta bemärkelse. Kommer ni upp i 5% av er portfölj över tiden? Eller varför inte hur mycket av ert kapital över tiden som lagt på nyemissioner?
Glöm inte heller att många nya marknadsnoteringar handlar om att grundarna skall kunna sälja ut aktier för att realisera "värdet" av deras arbete. Ibland rena förmögenhets-speck som ICA-fallen visar där de s.k direktörerna utanför själva butiksägandet kan få chans att göra sig en hacka.
@rttck
Om man tittar på betalningsströmmarna så skall man rimligen jämföra alternativen, men det hela beror ju på hur man definierar en investering. I mitt tycke behöver inte en investering vara inskränkt till att bara röra sig om betalningsströmmar utan kan röra sig om andra värden och uppoffringar.
När det gäller aktier så är ju exemplet med betalströmmar klockrent, du köper en aktie i förväntan att du skall få utdelning (om man inte spekulerar dvs). Vem man köper aktien av ändrar inte situationen.
@Anonym; Tycka vad som helst kan man alltid men ett vokabulär underlättar diskussionen och därmed möjligheten att inte skapa t.ex dålig politik och dåliga lagar®ler. Man måste alltså vara överens om grundförutsättningar. Att aktiesparande kallas för investeringar (men inte köp av obligationer) innebar att pensionskapitalet kunde förlösa ett enormt kapitalinflöde till börsen och nya bubblor…liksom riktiga investeringar. Plus och minus mao. Aktiesparande ger mao avkastning tack vare vinstackumulation och utdelning. Problemet är om alla skulle placera i aktier och inte spara traditionellt. Då skulle världen få en typisk svensk trend där bankerna tvingas låna utomlands alltmer och där bankerna internationellt snart saknade kapital eftersom alla skapade pengar ur tomma luften inte kan finansieras utan nyskapade centralbankspengar. Skulle vilja se en sådan internationell utveckling. Det skulle bli konstanta finanskrascher med planmässig räntesättning. En katastrof ur allokerings-perspektiv. Faktiskt en liten aning om vad dagens situation liknar med den skillnaden att idag använder man syntetiska derivat inom banksfären för att de själva inte skall bli utan pengar att låna ut. Inte minst visar det sig när alla vill sälja och ingen vill köpa. Eller så gör man som inom euron/EMU och sätter upp ett clearing-system som Target2 som aldrig clearas där bruttosaldona bara ökar mellan långivare och låntagare.
Du kanske skulle invända med att säga att alla kan inte köpa samma aktier eftersom "floaten" är begränsad liksom att alla köp också innebär en försäljning. Men jag menar att ett ökat intresse alltid innebär ökat utbud. Frågan är bara vilken sorts utbud!
När det gäller betalningsströmmar är aktier inte klockrent ur en renodlad definition eftersom det normalt sett tar ca 70-100 år att få igen pengarna, dvs dubbla dem(t.ex att betala tillbaka lånet) (direktavkastningen ligger normalt kring 1-1,5%)utan vinsttillväxt. Med normal utdelningstillväxt av 5% blir situationen helt annorlunda vilket speglas i priset förstås. Du kan inte räkna in värdeökningen som betalningsström då den i likhet med bostaden saknas fram till försäljningsdagen då bolaget plötsligt kan vara i kk. Att låna ut pengar t.ex till banken är likväl enligt dig en investering då du får ränta. Därför bör man vara lite mer specifik när man bedömer vad som är en investering rent metodologiskt. Men visst är aktiekapital mer än investering jämfört med bostadshus. Just nu är båda placeringsformerna mer aktuella när pengar på banken snart riskerar att konfiskeras när bank-insolvenserna i Europa till slut måste rättas till.
Investeringar är inte riktigt samma sak som passivt ägande. Investeringar är förenade med osäkerhet, dvs risk. Nu råkar aktieköp ske under risk men bara för att man har en marknad där aktierna ständigt prissätts (noterad eller icke noterad marknad)efter bl.a lönsamhet. Det fina med investeringar är att lönsamma sådana ökar värdet för samhället där de sker. Lån som upptas betalas tillbaka vilket minskar negativa kreditexpansioner. Placering i aktier där bolagen inte nyinvesterar hemma kommer på sikt att leda till arbetslöshet och förfall för samhället i stort. Att du investerar klokt i dessa aktier må rädda din ekonomi men inte samhällets och landets! Utan investeringar dör ekonomin. Och det är dit vi är på väg under dignande skulder. Och det är den diskrepansen när det gäller investeringar som jag anser vara betydelsefull.
@rttck
Angående vokabulär så kan man läsa t.ex. på wikipedia:
"En investering är en kapitalinsats som förväntas leda till framtida avkastning. Kapitalinsatsen sker ofta som en utgift i pengar, men kan även vara en insats av andra former av resurser. Avkastningen kan antingen komma i form av ökade intäkter eller i form av minskade kostnader."
Jag tycker det är en ganska rimlig definition av investering – kanske med tillägget att även avkastningen kan vara i värden av icke-monetär form också.
När det gäller aktier så ingår i de flestas kalkyler att man skall kunna sälja aktierna – ofta till och med med en realisationsvinst. I konceptet investering ingår även denna formen av avkastning. NB att rimligt pris enligt fundamental analys skall ligga i linje med diskonterade värdet av utdelningar för all framtid; så att det tar väldigt lång tid att få tillbaks investerat kapital via utdelning är inget egentligt hinder (givet rätt förutsättningar) då man kan vara flera som delar på utdelningarna under bolagets verksamma tid.
Dock framförallt så undrar jag lite varför du diskvalificerar aktier köpta på börsen som varandes investering?
Måste en bubbla spricka? Kan man inte släppa ut luften sakta?
Eller rättare sagt, om man har överbelånat sig, så att den personliga flexibiliteten minskar i livet, så behöver det väl i sig inte vara en katastrof. Så länge som man INTE ökar sin skuldbörda, utan har jobb och gnetar av lånen, så borde det väl inte vara läge för en generell marknadskollaps?
Det är väl först när man vill skiljas, flytta osv. som problemen kommer. Dvs. det finns ingen ny bolånetorsk som vill betala överpriser för en fastighet. Då blir ju fastighetsinnehavaren (ägaren är banken) tvungen att realisera en förlust, eller acceptera att man måste bo kvar och kanske inte skilja sig…
Jag tror att det är viktigt att skilja på mikro- och makroekonomiska effekter i systemet.
Mikroekonomiskt sett så borde en arbetsför individ med anställning kunna klara av att betala sina lån över tiden, även med en måttlig ränteökning. Därmed inte sagt att man har en flexibilitet i livet som ger total handlingsfrihet, vilket torde vara ovanligt, oavsett förutsättningar.
Makroekonomiskt bör man införa styrverktyg, så att den normala mikroekonomin med anställda/arbetande personer inte kraschar och inte heller kan öka sin skuldbörda baserat på bostaden.
Som jag ser det, så borde man kanske ha ett obligationssystem, motsvarande det danska, där bostaden i sig knyts till en obligation på lånebeloppet. Då blir värderingen på fastigheten vettigare och både banker och mäklare blir tvungna att genomföra en mer korrekt värdering av fastigheterna. Skillnaden mellan ett pantbrev och en obligation är ju faktiskt att banken med pantbrevet gör en analys av din betalningskapacitet inom rådande marknad, medan man med en obligation gör en analys av objektets värde på marknaden.
För att växla över till ett nytt system, så skulle man kunna införa ett obligationssystem idag, där banker/mäklare genomför en värdering av fastigheterna. Obligationsvärdet införs som säkerhet på fastigheten och pantbreven minskas med motsvarande grad. Då skulle t.ex. en idag överbelånad villa värderas till säg 1m SEK och pantbreven minskas med lika mycket. Och då minskar den personliga skulden samtidigt. Dock med förbehållet att nya panter inte får upprättas med fastigheten som säkerhet.
Kanske för enkel lösning för att accepteras av alla, men helt klart funktionellt. Och det skulle driva ner villapriserna på ett kontrollerat sätt, då många antagligen kommer att amortera bort sin personliga skuld. I alla fall om de har något att tänka med.
mvh
Statsmannen
Först, vad är bäst, att gå med halvkass mage i 40 år eller ligga i galnakräksjukan i ett år? Med andra ord, söker vi verkligen ett långsamt skeende? Skall samhället pysa i 10 år för att överbelånade skall ha en möjlighet att betala av? Vad innebär det för obelånade som skall betala för dem som är belånade? Går de med på detta? För kom ihåg, det finns ingen väg ifrån detta utan smärta.
Dock anser jag inte att detta är så enkelt som en bolånehistoria. Hela samhället är ju mer eller mindre andligt förvirrat där sunt förnuft har packats in i en låda på Shurgard.
En bubbla brukar ju involvera många oberoende aktörer och då är den svår att pysa eftersom alla vill ut fort när bubblan blir uppenbar.
Men jag antar att man skulle kunna pysa en bubbla med nån slags intervention, typ subventioner eller förbud mot att sälja. Frågan är väl in det är önskvärt.
Eller genom att slopa ränteavdraget, folk kommer då att kunna låna lite mindre trots att det nästan är gratis och bubblan kommer att få pyspunka. Sen kan man väl införa riktigt amorteringskrav och bubblan kommer att sjunka ihop ytterligare.
Att springa med huvudet före rakt in i väggen är inte bra för varken de som sparar eller de som lånar…
@josefl
Halvkass mage i 40 år, men då borde skulderna vara avskrivna. Poängen med en långsam tömning av bubblan är just att få ett kontrollerat fall, där de som har klivit på i bubblans olika faser kan tas ner på en rimlig skuldsättning över en relativt lång tid. För konsekvenserna av en personlig konkurs går inte över på ett par dagar, snarare kanske de kvarvarande 40 åren. Och då föredrar jag att ha halvkass mage under 40 år än att leva på existensminimum under samma tid.
Och vad andligheten har med saken att göra, det fattar jag inte.
/Statsmannen
tillika ateist
Bostadsbubblor är tyvärr alltid ett resultat av statlig manipulation och politik. Både uppgång och nedgång alltså. Och sedan 2008 är manipulationerna större än någonsin som ett resultat av tidigare manipulationer. Så därför återstår frågan om politikerna kommer att tvingas att anpassa sig till verkligheten eller om de kan fortsätta och manipulera verkligheten? Jag kan med stort stöd av historien säga att de garanterat kommer att misslyckas där antingen politikerna tvingas till skatteändringar/reformer etc alternativt att marknaden till slut anpassar priserna. Eller både och. Vi har nu börjat se sanningen i vitögat trots försök att dölja problemen under flera år(kicking the can).
Precis som Cornu alltid sagt här. Ingen sektor är mer subventionerad än bostadssektorn genom tiderna. Oavsiktliga konsekvenser inträffar alltid och borgarnas stimulanser ökar förvisso bostadsbyggandet men till vilket PRIS i dubbel bemärkelse eftersom marknaderna aldrig fungerar som man antagit. Det finns ingen vits överhuvudtaget att bostäder skall öka i pris. Men eftersom hela samhället bygger på inflation och där bygg- och banksektorn är kartelliserad så blir resultatet alltid bubbel-tendenser till samhällets totala nackdel. Tänk om vi till skillnad från förr(50 åren) tvingas leva med deflation och överskuldsättning framöver? Makten använder alltid samma verktyg för att undkomma problem. Verktyg som i deflation inte fungerar när skulderna blivit för stora. En anpassning blir då mycket svårare och där de skuldsatta fortsätter att subventioneras på de övrigas bekostnad vilket kommer att förstärka en kommande sanering och återhämtning.
@Statsmannen
Med tanke på ditt alias, så handlar just detta om staten inte någon husbubbla som man egentligen kan tro. Husbubblan är ju bara, iaf som jag ser det, en konsekvens utav att staten Sverige faller.
Det är ju inte så att det här med huspriserna kommer som en blixt från ovan. Vi passerade all form av verklighetsförankring för länge sedan. Det krävs ett barns intellekt för att kunna förstå det anser jag.
När då smartare folk inte klarar av att se verkligheten finns det två alternativ. Antingen gör det med flit. Alltså de byggt upp instabiliteten med ett syfte. Eller, så är de andligt förvirrade och kan inte se problemet.
Jag som kristen anser att man kan bli andligt förvirrad, du som ateist skulle nog kalla det någon form av masspsykos eller någon liknande medicinsk term.
Mitt inlägg 15:29; Rättelse
jag skrev "vilket kommer att förstärka en kommande sanering och återhämtning." Ordet "förstärka" skall förstås bytas ut mot "försena".
Beklagar den slarviga skrivningen!
Visst kan man få bubblan att sakta pysa ut och ändå göra det på ett sätt som blir mer rättvist mellan sparare och låntagare. Nyckeln tror jag ligger i att göra det förutsägbart över en längre tid.
Nyckeln är räntebidraget som dessutom är rätt unikt för Sverige. Besluta nu (helst blocköverskridande så klart om möjligt för att skapa än större tillförlitlighet) om att dra ner det successivt 2 procentenheter per år på ränteavdraget tills det är helt borta. Det som kommer hända då är att alla vet förutsättningarna, bostadspriserna får en naturlig broms utan att krascha och vi över ett antal år kan hitta tillbaka till en bättre jämvikt.
Vad är en rimlig boendekostnad eller rimligt pris för ett hus?
Exempel göteborgs närområde: tomt med va c:a 2 msek ett normalt stort kataloghus 2,5 msek summa 4,5 msek ränta 3% = 135000 sek/år.
Landsbygden tomt 0,5 hus 2,5 summa 3 Msek = 90000 sek/år dvs 7500 sek/månad.
Inga driftskostnader medtagna ingen skattereduktion heller.
Kostnaden för ett nytt hus på landsbygden tex Vårgårda torde vara billigare än en sk normaltrea i stan, i stan tillkommer parkering, på landet behöver man oftast två bilar.
Oavsett var du bor så tillkommer ju driften på ca 4 tusen kronor så fullt så stort blir inte skillnaden i procent mellan stad och landsbygd.
Driftskostnad på 4000/mån ligger väl högt. 2000 är mer rimligt.
Sedan har man 2000 – 5000 i ackumulerat slitage och underhållsbehov per månad för en villa och 1000 – 2000:- i månaden för en lägenhet. Siffror de flesta helt struntar i.
Belli, nja, inte speciellt. Med "gratis värme" så ligger min boendekostnad, helt utan räntor och amorteringar, på ca 4000:- i månaden, varav 3000:- är driftskostnad, 1000:- är reparationsfond. Då ingår iofs vägförening på ca 400:- i månaden, men vatten och avlopp är å andra sidan "nästan gratis" jämfört med kommunalt. Skulle man betala för uppvärmningen blir driften lätt 4000-5000:- i månaden för den här storleken på hus.
Fastighetsavgift ingick i driftskostnaden ser jag, liksom försäkring, sotning, el, sophämtning, vägförening, tömning av trekammarbrunn. Blir 3000:- i dagsläget i "kalldrift".
4 tusen är kutym i Sverige. Då ingår även fastighetsavgiften samt naturligtvis el, sopor, vatten samt försäkring.
Elen är en allt större kostnad, funderar på att installera solvärme, men det tar väldigt lång tid innan den är betald, man kan ju värma varmvattnet på sommaren och långt in på hösten.
I hyreslägenheten betalar man för skötseln, i det egna huset får man stå för det själv men det är väl ingen som räknar timpeng på det.
Stiger räntorna så stiger även hyran i en hyresrätt, fast i ett litet långsammare tempo.
Sen ska man ju ha klart för sig att det är en väsentlig skillnad på att värma upp ett småhus i Gbg och Gefle. Jo högre upp i landet desto dyrare blir det så klart. Snittet på 4 tusen/mån ligger på hela landet ifall ni tycker det låter högt/lågt.
Rimlig kostnad.
Förutsatt att kommunen äger marken, så kostar marken precis så mycket som en kommun vill ta betalt. Alltså allt från noll kronor till flera miljoner. Om man vill ha långsiktiga inkomster medelst skattepengar, så bör man sälja tomtmark till husbyggen relativt billigt. Inom eller i anslutning till stadsplanerat område borde någonstans mellan 200-400tkr med VA anslutning kännas rimligt för ett villaområde. Därefter pålitliga skattebetalare som kanske lägger in 100-200tkr/år i skatteintäkter till kommunen.
Villaproduktion, bedömt 1000-2000 mantimmar á 500kr inkl. moms. Dvs. 500-1000tkr i arbetskostnad.
Material för villabygge, 160m2. Cirka 800-1200tkr.
Slutsumman blir alltså 1500-2600tkr för en normalvilla. Allt annat är bara aktörer som rånar bolånetorskarna. Sen om det är kommunen, husleverantören eller byggfirman spelar ingen roll. Du blir blåst. Räkna med att en normalvilla ger mellan 1-2mkr i VINST till den som producerar. Gissa hur länge du betalar på den vinsten?
Ännu mer korkade är de som köper gamla renoveringsvillor (70-talet och äldre) för fantasipriser och sen blir överraskade över renoveringsbehovet och kostnaderna. Nåja, än är inte den sista oekonomen född.
/Statsmannen
Snickesnack.
Sophämtning 750 kr/år, VA 3750 kr/år, försäkring 2000 kr/år. Sotning har jag inte. Fastighetsavgift är knappast en driftskostnad. Summa 550 kr/år, sen tillkommer visserligen elförbrukning och uppvärmning men det kostar knappast 3500 kr/mån.
550 kr/mån ska det givetvis vara.
Om jag minns rätt gör jag av med ca 7-8000 kWh/år i el, vilket kostar grovt sett samma i kronor. Det motsvarar kanske max ytterligare 750 kr/mån. Jag kommer knappast upp i ens 2000 kr/månad, och då bor vi ändå i en villa på 140 m2.
@belii
Som sagt, siffrorna jag skrev är ett snitt.
Bara hushållselen är i min familj 6 tusen kWh/år så dina 7-8 tusen kWh/år på totalen är extremt lågt.
Återigen så pratar jag om ett snitt i landet och i norrland är det kallt på vintern.
Det gör mindre skillnad än man tror i energikalkylen vart man bor.
Jag kan fatta att driftskostnaden är 4000 om man har direktel och bor i nån 1800-talskåk som det blåser rakt igenom.
Lönar sig således att köpa moderna hus med bättre energistandard.
@belii
Det spelar en VÄSENTLIG roll vart man bor energimässigt.
Som tur är har norrlandskommunerna tillång till relativt billig ved som inte ingår i driftkostnaderna då den oftast köps svart.
Rikssnittet drift är 3378/mån exklusive vedkostnad.
Kul att detta ämne hamnar i rampljuset, åtminstone tillfälligt. En liten rättelse bara: Artikeln som nämns ovan återfinns på Fria Tider. Denna sajt är inte densamma som Fria Tidningen utan snarast dess rakamotsats. Fria Tidningen = miljöpartister och socialister. Fria Tider = "folkhemsfundamentalister", väl uttryckt och hämtat från denna blogg. Detta har visserligen ingen betydelse för budskapet i sig men är ändå värt att påpeka.
Fria tidningen har väl syndikalistisk bakgrund? Visst fanns den i pappersformat på 90-talet?
Det stämmer säkert. Jag gjorde bara en ytlig bedömning utifrån artikelinnehållet på respektive sajt. Någon papperstidning med samma namn känner jag inte igen, men så har jag aldrig varit aktiv sydikalist heller. Har dock närstående som varit/är det så det blir att kolla upp vid tillfälle
Vill bara meddela att bostadsprisökningar ingår i KPI-inflationen som del av fastighetspris-index vilket ingår det s.k Kapitalstock-indexet som används vid KPI-beräkning. Problemen är dock stora eftersom indexet bara tar hänsyn till egna hem(villor) och inte bostadsrätter. Prisändringar slår bara igenom vid nybyggen eller när de omsätts, dvs överlåts. Då bara en liten andel av stocken överlåts under en period så påverkas index naturligtvis i samma proportioner. Fastighetspris-index anger istället prisändringar för hela stocken utan att den omsätts i sin helhet. Kapitalstock-index multipliceras sedan med ett räntesats-index för att ge själva bidraget(räntekostnadsindex) till KPI-index.
Bostadsinflationen är mao kraftigt underskattad eftersom prisökningarna slår igenom i index först efter att alla fastigheter bytt ägare(till samma ökade pris).
I USA tillämpas hyresekvivalent-index istället för reella prisförändringar. Det kom att bli en totalt värdelös uppskattning av fastighetspriser eftersom hyrorna sjönk under hela egna-hems-bubblan under 2000-talet. Orsaken var förstås att "alla ville köpa eget och ingen ville hyra".
Greenspan och Lars E.O Svensson ansåg att inflationen inte var underskattad.
Det är inget konstigt med att attityderna ser ut så här även om det i längden naturligtvis straffar sig. Vi har allt mer uttalat ett samhälle där
1. individen måste slänga in flera miljoner för att över huvud taget få komma in på banan in emot en rimlig vuxen tillvaro, en karriär, bilda familj etc. Bostad, studier, att skapa ett snyggt cv under studierna (bara en examen räcker inte, du ska ha fräcka extraknäck, styrelseposter i föreningar etc och gärna en firma eller två startad medan du pluggade – coh att initiera sådant kostar ofta investeringar här och där), datorer, tefoner och prylar etc kostar kosing.
2. inkomster av kapital smäller mycket högre än av yrkesarbete, och d'är många tvingas att bilda egen firma för att kunna jobba med det de är bra på (=ökade kostnader)
3. där inga myndigheter lyssnar på vanliga medborgare, och inte heller bankerna gör det.
4. där det råder ungdomskult och åldersdiskriminering – om du inte fått fart på karriären vid 35 eller vill göra ett byte av karriär vid 50, utan att redan ha kunder/avnämare backar upp det, är du i praktiken ofta rökt.
Det här betyder helt enkelt att indviden tvingas pumpa in mycket pengar för att kunna vara med och konkurrera, satsa på en vettig utbildning etc – annars är det ingen som upptäcker dig, eller du ramlar ifrån redan på inkörningssträckan (du kommer t ex in på KTH men lyckas inte hitta en bostad och/eller ett extrajobb som gör det möjligt att bedriva studierna på ett fokuserat, effektivt sätt). Regeringen, Svenskt Näringsliv, de större tidningarna och ofta facket lägger armarna i kors, gäspar och låtsas att det råder meritokrati. För att komma fram måste du antingen ha täta föräldrar eller bra sponsorer/gudfäder/kompisar. Simsalabim!
Dagens ironi är att ovanför artikeln på SvDs webbsida (med citat från "sparekonomen" Hemberg om att "Räntan måste bli mer verklig") ser jag en jättebanner över hela webbläsaren som erbjuder mig att låna mer pengar från… Avanza. "Utnyttja superlånet" … "låna pengar till Sveriges lägsta ränta" etc.
"… Ränteavdraget är uteslutande en subvention av bankernas vinster …"
Inte alls. Inget kunde vara mer fel.
Det handlar bara om vem som skall betala skatt på räntebeloppet.
Med beskattning av ränta och därmed avdrag, så blir det den som lånar ut som betalar skatten.
Utan beskattning av ränta och därmed inget avdrag, blir det låntagaren.
Banken = mellanhanden, påverkas inte av om det är låntagaren eller långivaren som staten beskattar.
Banken lever på räntenettot och det påverkas inte av hur staten väljer att beskatta långivaren eller låntagaren.
Det här är bara grovt okunnigt alternativt bedrägligt och populistiskt av Cornucopia. Avpixlat (för att ta ett av Cornus hatobjekt) är ett föredöme av saklighet och korrekthet i jämförelse med Cornucopia.
Alla vinster beskattas i företagssektorn t.ex. Spelar ingen roll om det är en räntemarginal eller en bruttvinstmarginal inom livsmedelshandel.
Skulle ränteavdraget försvinna skulle kanske 30% av utlåningsvolymen minska c.p. Och inte bara det. Priserna på bostäder skulle varit betydligt lägre utan avdrag. Vid en låg nominell ränta krymper givetvis bankernas marginaler i absoluta tal vilket ökar kraven på ökad utlåningsvolym vid samma avkastningskrav. Alltså är det bankerna som marknadsför utlåning maximalt när räntan faller. Skulle ränteavdraget försvinna skulle svenska bankaktier störtdyka eftersom kunderna skulle börja amortera intensivt. Likaså kommer bopriserna att sjunka som en sten vilket ökar kreditförlusterna etc.
Det är uppenbart att ränteavdraget är en statssubvention till bankerna. Att kunderna kan låna mer och driva upp bostadspriserna är bara en Potemkin-kuliss om man tror avdraget gynnar bostadsbyggandet på lång sikt. Bättre hade det varit att ha en avtrappad subvention bara för unga människor typ. I en effektiv marknad är inträdet på bostadsmarknaden alltid lika svårt. Att få dra av räntan är knappast en förmån för låntagaren om man inte ägnar sig åt riktiga investeringar istället för det alla gör på bostadsmarknaden!
xycorr: Du ser inte skogen för alla skatte-träden. Bara att göra en liten balansanalys av bankernas kapitalstruktur vid hög resp låg marknadsränta.
Haha, cornu är för okunnig alltså! I den mån FT har någon politisk hållning så är den långt borta från SD. "You ppl all look alike" som den slöe och fördomsfulle säger 😀
Är FT paleokonservativt? Eller nationalliberalt? Eller bara vad den skribent som skriver för tillfället är?
Partsinlaga? Om svenskarna amorterade sina miljonlån, hur skulle de då ha råd att köpa fonder och aktier på avanza och nordnet?
OT Tips; För er förnekare av finans-skojarna liksom till er som tror att allt är frid bara man inte kan bevisa att brott begås! Ni har förstås aldrig jobbat "in the real world". Här ett bra program från BBC om Libor-skandalen som är ett utmärkt exempel på hur finansmarknaden kan fungera. För alla som jobbat i branschen är skandalen inget märkvärdigt. Bara ett bevis på hur långt förfallet gått inom en bransch som en gång levde på sin integritet.
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=iu5dVxjO1f8
Det vimlar av försök att stämma bankerna för korruption och bedrägeri men det är inte lätt att jobba mot en motpart som har obegränsat med advokater. I NY har det hittills varit omöjligt tack vare statskorruptionen och Revolving Doors-principen.
En av de som bäst vet hur WS funkar och som inte skräder orden eller har en egen hand i den gemensamma syltburken är Martin Armstrong;
http://armstrongeconomics.com/2013/05/09/california-sues-jp-morgan-chase-for-illegal-practices/
http://www.latimes.com/business/money/la-fi-mo-california-ag-files-suit-against-jpmorgan-chase-alleging-debtcollection-abuses-20130509,0,6695376.story