Ännu ett, om än samhällsekonomiskt litet, men privatekonomiskt stort, exempel på gruvbolags externalisering av sina kostnader har vi nu i Norrland (Public Service/SR).
Staten i form av Bergstaten tvår sina händer och meddelar att markägarens merkostnader på en halv miljon kronor ska är prospekteringsbolagets ansvar och att det är “bolagen som skall bedöma hur stor säkerhet det skall vara”.
Kort sagt är det upp till gruvbolagen själva att bedöma hur stora avsättningar de ska göra för att undvika externaliseringar (förskjutande av kostnader från bolagen till samhället).
I det här fallet är det en enskild renägare som drabbats av kostnader på en halv miljon pga bolaget Blackstone Nickel AB:s härjningar. Bolaget har avsatt 50 000:- kronor och har i övrigt försvunnit från jordens yta. Grundregeln inom kapitalism är att man som företag inte betalar ett öre när det inte finns någon vinst att göra, och eftersom man inte hittade något av värde så är det bara att dra.
Bolaget är inte ens satt i konkurs, utan med utländsk styrelse så har man bara övergivit problemen. En äkta externalisering alltså. Hos Ratsit står det följande att läsa om Blackstone Nickel AB, där endast en utländsk styrelsemedlem finns registrerad..
“Uppgift om firmateckning saknas. Styrelsen ska bestå av 4 ledamöter och 0 suppleanter. Bolaget saknar följaktligen registrerad behörig styrelse, i följd varav uppgift rörande rätten att teckna firman saknas. Då minst halva antalet ledamöter och eller suppleanter ska vara bosatta inom EES uppfyller bolaget numera inte bosättningskravet.”
Med ett Sverige med världens antagligen generösaste villkor för gruv- och prospekteringsbolag, där de kan göra i princip vad de har lust, utan att behöva ersätta samhället i princip alls för att tömma landet på ändliga mineraltillgångar, så är det Vilda Sverige som gäller. Och staten och Bergstaten samarbetar fullt ut.
Kom ihåg att när riktiga fyndigheter väl är färdigexploaterade, så sätter man sina svenska bolag i konkurs och lämnar knappt kvar symboliska summor för upprensning av skiten, eftersom det är bolagen själva som avgör hur lite man ska sätta åt sidan.
20 kommentarer
Nej det är ingen rolig bransch på något vis, ändå flockas gamarna som flugor kring skit-bolag som Northland och BlackPearl.
Vad nu Black Pearl öht har med detta att göra.
Black Pearl är ett oljebolag som inte sysslar med gruvdrift och inom oljesektorn råder en helt annan kultur än inom rövargruvsektorn.
Black Pearl är verksamt i Kanada.
Black Pearl betalar 23% i royalties på bruttot till bland annat delstaten där de verkar, i jämförelse med den promille som gäller i Sverige.
I praktiken betalar man ca 1/3 av sitt royaltyfrianetto i royalties, netback från verksamheten efter 13 CAD i royalties per fat olja är 24 CAD.
Något att ta efter för svensk del. Jag har föreslagit 10% enligt en viss modell, istället för dagens 2 promille.
http://cornucopia.cornubot.se/2013/01/v-hoj-mineralavgiften-fran-2-promille.html
Vi skulle dock lika gärna höja till 20% i mineralavgift. 10% är bara ett exempel. I den mån resurser blir för dyra att utvinna då, så finns de kvar för framtida generationer istället för att ges bort gratis idag.
Du behöver inte läxa upp mig om Black Pearl, jag har hyfsad koll på bolaget och oljeindustrin.
Att oljeindustrin skulle ha "en helt annan kultur än inom rövargruvsektorn" får stå för dig, min erfarenhet är att det inte är så.
Sen gäller det gamla rådet, blanda inte ihop känslor med investeringar. Det är fortfarande sälj på Black Pearl som gäller.
Självklart. Finns ingen upptrend i Black Pearl.
Hur det ser ut i Sverige beror på LKAB…och Wallenberg
Dags att fondera på externa låsta konton, dvs reducera rörelsekapitalet eller försäkra för skadeutfall&återställning.
Du skriver att det är grundregeln inom kapitalism, men i det här fallet hade det väl fungerat bättre om det verkligen var kapitalism. Dvs att markägaren kunde fritt säga nej till exploatering, eller komma överens om ersättning i fritt tecknade avtal.
Markägaren var med och bestämde. Markägaren var i detta fall staten. Renägaren äger sällan marken som hens renar betar på.
Alltså har alla inblandade partner godkänt exploateringen och ersättning och ett skolexempel på hur kapitalismen fungerar.
Sedan så är detta ett exempel på att ekonomiska teorier och verkligheten sällan sammanfaller.
Problemet är Staten som ägare i fall där Staten har andra hänsyn än vad en privat ägare har. Staten har ansvar för kollektiva resurser och önskemål som kan strida mot de privata, t.ex att gruvnäringen skall ge jobb, något som privata intressen inte prioriterar. I vart fall måste Staten säkerställa att de kollektiva resurserna inte tvingas bära större kostnader än de privata om det t.ex finns målkonflikter. Detta exempel visar på hur man misslyckats.
Beträffande avtalsfrihet; Kanske vi skall slänga våra associativa regler överbord? Nej..detta exempel visar att man vill ha regler för hur ägarrättigheterna måste ha vissa begränsningar. T.ex hur miljö-problem måste hanteras. Uppstår skador i miljön på (privat)mark så återstår för den (privata) ägaren att återställa själv om han ingått avtal om exploatering där exploatören externaliserat kostnaden.
Det är ju politikerna som har avtalat och reglerat det här. "Mer av samma", alltså ännu mer esxtremt makt- och penningkoncentration till våra inavlade livstidspolitiker, lär inte lösa problemet. Däremot skulle ju total avreglering och tillåtandet av äganderätt direkt eliminera alla slags "externaliteter".
@Cornu!
Meningsbyggnadsfel: "kronor ska är prospekteringsbolagets"
Ta bort denna kommentar.
I Australien avsätter bolagen riktiga pengar på låsta konton …
Och dom betalar royalty för varje uns eller ton eller vad det nu kan vara …
Mera kapitalism typ …
Det är då ett otroligt tjat om kapitalism vs socialism.
Orka säger jag bara.
Dags att skrota dessa -ismer då de i realiteten bara är tomma ord.
Amen.
50 000 kr i säkerhet borde ha räckt för prospekteringsborrningar.
Men i detta fall gick det på tok. Grans sameby på 8600 renar, årskalvar oräknade, består av tiotalet familjer som bildar var sitt rennäringsföretag. Det aktuella företaget låg under vinterbetet vid kusten i Robertsfors kommun och låg sist i flyttkön västerut.
Flytten tillbaka mot fjällen gick långsammare än normalt. Det fanns inte tillräckligt bete på grund av snö och is ovanför odlingsgränsen i Sorsele kommun, nu då ett av kalvningslanden var upptaget av prospektering. I en av de sista flyttningshagarna började vajorna kalva för familjen.
Av djurskyddsskäl fick familjen stanna nedanför odlingsgränsen under 1,5 månad men måste då utfodra djuren manuellt, eftersom renskötsel efter 30 april inte får äga rum nedanför odlingsgränsen. Bevakningen av kalvning i hage är arbetskrävande med dagens rovdjurstryck.
Bergsstaten beslutade om drygt en miljon kr i ersättning. Blackstone Nickel överklagade. Miljödomstolen i Umeå beslutade om en ersättning på 807 874 kr.
Varför inte bolaget betalar, vet jag inte. Minst två i styrelsen är bosatta inom EES. Flera har svenska namn. Möjligen förbereds överklagan till miljööverdomstolen.
Jag vet inte var du hämtar dina uppgifter men enligt bolagsverket så finns det en person i styrelse, vederbärande är bosatt i Kanada. Vidare har styrelsen inte varit fulltalig på flera år. Att bolaget skulle betala en enda krona är högst osannolikt.
Detta är lagen söder om Dalälven och öster om Norra Stambanan.
Lagen i ett tänkt "Inland" hade varit mera i överensstämmelse med internationell praxis. Som gynnat den egna befolkningen.
Spännande att det är en renägare som har drabbats av externaliseringen. Rennäringen i sig är ju experter på att eternalisera sina kostnader, t ex genom att låta renarna beta gratis på statlig mark, erhålla bidrag rakt av per kilo kött, få ersättning för rovdjursdödade djur, etc med mera.
Oerhört ironiskt, på min ära. Jag kan riktigt se hur han står där på fjället i en lustig mössa och stampar med sina små fötter i ilska över uteblivna bidrag.