Svenska folket har idag drygt 194 miljarder SEK i studieskulder som ett resultat av onödiga satsningar på meningslösa högre utbildningar för att hålla nere arbetslöshetsstatistiken. I takt med ökade skulder så ökar nu också betalningsanmärkingarna.
![]() |
Förändringstakt i procent av de
totala skulderna. Källa: Soliditet |
Kreditupplysnings- och kreditvärderingsbolaget Soliditet rapporterar nu att drygt 130 000 svenskar har betalningsanmärkningar från CSN på 2.1 miljarder SEK, eller drygt 16 000:- SEK per person (pressmeddelande, PDF). Det är en ökning av skulderna med 8% och antalet drabbade med 2%.
Samtidigt handlar det alltså “bara” om en drygt procent av de totala studieskulderna. Än så länge.
Soliditet konstaterar också att myndigheter som CSN är snabbare på att skicka “kunder” till Kronofogden än företag. Redan efter en månad sitter betalningsanmärkningen där.
Därmed får CSN-kunden ingen möjlighet till några krediter framöver, åtminstone under tre år. Det innebär att man inte kan köpa en bostad för lånade pengar och inte heller kan teckna hyreskontrakt, åtminstone inte i första hand. I värsta fall är man förvisad till svarta 2:a- eller tredjehandskontrakt där den riktiga hyresvärden inte känner till något. Man kan inte heller teckna mobiltelefonabonbemang, bredbandsabonnemang, telefonabonnemang, tidningsprenumerationer etc och blir förvisad till kontantkortsmobiltelefoni, i den mån man inte redan är kund någonstans. Man kan inte heller handla online mot faktura eller köpa något annat på kredit. Listan kan göras längre, men livet blir definitivt mer omständigt med betalningsanmärkning för den som inte har kapital i ryggen.
Hur som, så är det ingen bra start i livet.
Det är fullt möjligt att det är samma personer som har betalningsanmärkningar via CSN som har betalningsanmärkningar på annat håll, men en bra start i livet är att som förälder se till att barnen slipper studielån om de tvunget ska läsa vidare. Skjut till lånedelen själva under förutsättning att barnen bara tar ut bidragsdelen som studiemedel. Sparar man som förälder 1000:- SEK i månaden åt ändamålet, vilket förstås inte alla har råd med, så räcker det för att ta dem igenom 4 – 5 års högre utbildning utan studieskulder.
Studieskulderna står bara för drygt 6% av svenska folkets skulder1. förra kvartalet, men gissningsvis har problemen bara börjat. Givet detta är det positivt att alliansregimen nu drar ner på högre utbildningar och trappar ner experimentet med att för skattepengar i onödan utbilda folk bara för att frisera statistiken. Det är enklare att bara ljuga i statistiken rakt av, åtminstone är det billigare.
Se även Bonnier/DN.
En liten trailer för Martin Borgs film Utbildningsfabriken nedan.
Citat från filmens hemsida:
“Högskolan är inte som den brukade vara. Idag kan man lära sig att tala med orkidéer, plocka svamp eller spela golf, och få studiemedel och högskolepoäng.Samtidigt är svenska studenter i genomsnitt 29 år när de tar examen. Bara sex av tio får ett kvalificerat jobb efter examen. Studieskulderna är bland de högsta i världen.Har universiteten blivit utbildningsfabriker där man tillverkar högskolepoäng, i stället för bildning?”
1. 194 miljarder av 2 971 miljarder är ca 6.5%, så man kan förstås kalla det knappt 7% istället.
40 kommentarer
Ytterligare ett skäl att bosätta sig storstadsnära alltså. Då kan ju barnen bo hemma medan de läser på universitetet som ju oftast ligger i större städer.
Nu finns det ju "universitet" i varenda mellanstor ort och "högskolor" i resten.
Räcker väl annars med goda pendlingsmöjligheter?
Kvalitetsuniversiteten ligger fortfarande i/nära storstäderna och pendlingsmöjligheterna beror ofta på avståndet (mest pga fysikens lagar).
Alltså storstadsnära.
Dock är storstadsnära ett ganska stort område. Det är inte någon ovanlighet att man pendlar 5mil enkel sträcka, även om man är student.
Andrahandskontrakt kan också bli svårt, då många som hyr ut i andra hand numera också tar kreditupplysning på andrahandshyresgästen.
Själv tog jag studielån även om jag inte behövde (arbetade vid sidan av studierna) och satte in pengarna på ett konto med bra ränta samt lite aktier. Jag sparar de pengarna tills jag ska köpa bostad. Tar man inte CSN-lån är man lite dum tycker jag, mindre än 2% i ränta hittar du ingen annanstans.
Så mitt tips! Ta alltid CSN-lån även om du inte behöver. Spara pengarna till tex bostadsköp så får du bästa möjliga ränta.
Och tipset för att undvika betalningsanmärkningar är att betala sina skulder i tid i första hand. I andra hand kan man göra lite dribblingar för att komma undan, men det brukar kosta endel.
Ett litet tips till de som riskerar uppsägning och planerar barn i närtid.
Om man blir uppsagd och planerar barn vid tiden för studier lönar det sig att leva på sparade pengar för att behålla sin SGI. En krona i lån via CSN och man hamnar på lägsta dagersättning via föräldrapenning. T.o.m banklån är då bättre.
Betald utbildning och ett körkort tycker jag nog hört till en förälders ansvarsområde. Då har man gett bra förutsättningar åt sina barn när de startar livet på egen hand.
Men det verkar som thailandsresor och högre bolån står högre i kurs hos vissa föräldrar.
CSN var mer till för att socialgrupp tre skulle få möjligheter till studier. Inte att hela folket skulle hoppa på låne-studier.
I Sverige har man valt att skyffla över ansvaret för många saker till staten och övriga samhället. Då kan man i lugn o ro fokusera på semesterresor och meningslös konsumtion. Tror nog att det är otänkbart för många svenska föräldrar att spara för och betala sina barns utbildning…
De finns tydligen många föräldrar som är väldigt egoistiska gentemot sina barn. Över huvud taget ifall barnen läser vidare eller inte så verkar mottot vara att de skall skickas ut på egen hand utan några tillgångar att tala om…
Varför ska föräldrar betala ens utbildning? Jag känner väldigt få som ens fått en krona av sina föräldrar i samband med sin utbildning. Och körkort är inte längre något viktigt att ha så länge man inte bor på landsbygden.
För att man som förälder kanske vill att ens barn skall få en bra start på livet (speciellt vuxenlivet), men som sagt många verkar vara ganska egoistiska där. Även om man inte studerar så kan ett startkapital vara bra att ha.
Betala tillbaka gäller för svenskar.
Pengarna från CSN:s förmånliga invandrarlån ska täcka kostnader för att ”köpa möbler, saker till köket och annat som du behöver i hemmet”, står det i information från CSN. Lånet kan uppgå till maximalt 35 000 kronor.
Regeringen budgeterar rekordmycket pengar till husgerådslån under utgiftsposten ”integration” under 2012. Hela 1 200 miljoner kronor har avsatts till att finansiera CSN:s särskilda lån till invandrare – hela 142 gånger mer än under 2011.
Om invandraren ”bedöms sakna förutsättningar att betala tillbaka sina lån” kommer inte Kronofogden och mäter ut tillgångar, utan lånet ”efterskänks” och behöver aldrig betalas tillbaka. Det innebär att lånet omvandlas till en gåva från skattebetalarna till den enskilde invandraren.
Under förra året efterskänktes lån till ett belopp som motsvarar en tredjedel av de nytecknade lånen under samma period, visar statistik från regeringskansliet
Som vanligt så sådana här uppgifter korrekta eller inte…
Är det korrekt, så är det en sorts politisk harakiri.
Oavsett så är det att hälla bensin på en eld om inte rätt uppgifter kommer fram…
Att börja livet utan möjlighet till högre utbildning är definitivt sämre än att ha studielån! CSN har eftersläpande och nu låga räntor och inte särskilt hårda regler. Den här bloggen hade väl inte funnit om bankerna har låtit folk betala max 5% av inkomsten i bolåneränta?
Kanske CSN skall köpa rättigheterna till Spara och slösa från Swedbank (om de nu fått överta dem?)
Håller med. Trist med det utbildningsförakt som ofta vädras på denna blogg. Låter ofta som bitterhet eller mindervärdeskomplex. Eller ska folk bara studera "rätt" saker (för politiker har ju som bekant fingertoppskänsla för att förutse vilken kunskap som kommer att komma till användning i framtiden)? Bortsett från det personliga värdet i utbildning så har samhället stor nytta av en utbildad befolkning, och det kommer att behövas för omställning till ett mer hållbart samhälle post peakoil/klimatförändring/ekonomikollaps/väljsjälv.
Problemet är väl vilken utbildning man har fått medans man dratt på sig skulder vilket ju visas med denna observation. Det är nog inte de som har fått välbetalt jobb tack vare utbildningen som hamnar hos kronofogden. Det är nog snarare de som trots högre utbildning inte lyckas få något jobb så de kan betala tillbaks lånen (i dagens system är lånen tydligen inte så förmånliga som de en gång varit).
Ökning av folk som har problem med studieskulder kan ju tyda på tesen att det gått inflation i utbildning.
Finns gott om välbetalt folk i Kronofogdens register. Att hamna där handlar inte om vilken inkomst man har utan förmågan att hantera utgifterna.
Det här inlägget andas förakt, tyvärr. Nu kör ju Cornu generellt med mycket generaliseringar men här blir det fel. Personligen tycker jag att det är bra att alla i Sverige har en möjlighet att läsa. Jag kan hålla med i sak att det finns för många utbildningar och att det råder en viss utbildningshets men med en högre utbildning så öppnar sig många dörrar och valmöjligheter som annars inte skulle ha funnits där. De som är bereda att jobba hårt för att utvecklas inom sitt yrke kommer ha stor nytta av sina år på universitet. Om fler kan göra detta via lån av CSN så är det bara bra för samhället på sikt. Att det skulle vara som några skriver föräldrars skyldighet att spara upp till sina barns utbildning är bara trams. Visst om man kan är det ju bra men tänk också då på att barnen sätter sig i "skuld" till sina föräldrar och inte är lika fria i sina val av utbildning. Något som generellt är vanligt i övriga Europa. De jag diskuterat saken med håller med om att det svenska systemet med högre skuldsättning för den enskilde ändå i slutändan är mer positivt än att föräldrarna betalar. Sen kan man ju alltid ha det som i Danmark med betydligt högre bidrag och lägre lånedel
Verkligheten är att vi utbildar högutbildade i meningslösa utbildningar. Lägger in en relevant filmtrailer ovan.
Som sagt jag kan hålla med dig till en del absolut. Jag tycker själv att man bör plocka bort VG på universiteten och höja kraven på godkänt till tidigare VG nivå alltså ca 75 procent. Vissa utbildningar har det redan så som tex socionomer. Då kan man fokusera på att de som går igenom utbildningen verkligen har lärt sig något och man undviker samtidigt de som egentligen inte ska gå på universitet/högskola. Det jag ville få fram med tidigare inlägg var att det inte alltid är så som du beskriver men det vet du ju såklart 😉
En fråga är om det finns något krav på att nivån för godkänt skall ligga på någon speciell nivå, men det spelar inte så stor roll. Frågan är om man lär sig något vettigt och användbart och inte hur pass bra man lärt sig det. Även om man kan tala med 75% av orchideerna, eller plocka 75% av svamparna eller spela golf på 75% av hålen så lär man inte få jobb för det – och därmed lär man inte kunna betala av studielånen pga studierna.
"Har universiteten blivit utbildningsfabriker där man tillverkar högskolepoäng, i stället för bildning?"
Bildning eller Utbildning?
Det är en stor skillnad!
Problemet är inte fd studenters inkomst. Det finns massa lågavlönade akademiker tex bibliotekarier och arkeologpar ute i samhället som snålar på och betalar skulderna.
Den givna lösningen är väl att man måste ha en rudimentär kurs i privatekonomi för att få studielån. Men det tycker jag som lycklig fd bostadsrättsinnehavare och akademiker skulle varit slöseri med min studietid.
Ja, det är många elementära ämnen som missas i skolan. Här är några exempel förutom privatekonomi:
* Lite grundläggande psykologi (självkänsla, beteendekunskap, mm)
* Förståelsen om att "allt hänger ihop" och är mer komplext än det man kommer lära sig på sin nischade utbildning.
* Logiskt tänkande och argumentationsteknik (Det ingår visserligen lite i Svenska B men det är ytterst begränsat)
* Populationsekologi (genom biologin).
* Mer fokus på energi i fysiken.
Intressant.
Visst har Cornu rätt i att många yrken har akademiserats, med mina ord överutbildats.
På sikt håller det inte att överutbilda då lönen inte kan möta de extra kostnaderna för utbildningen.
De flesta akademiker har en lägre livslön än personer som börjar jobba direkt efter gymnasiet.
Nu är det dessutom rekryteringsproblem ex vis till lärare.
Varför utbildar man sig till ett jobb så att livslönen blir plus minus noll eller negativ?
Glöm inte att skulden som KFM försöker mäta ut måste vara betald innan det gått tre år för annars är det en ny anmärkning på ytterligare tre år som gäller.
Dessutom blir det utmätning på lön, lösöre, aktieportfölj och även i vissa fall pensionspengar.
Sverige har det hårdaste skuldregleringssystemet i världen. Det är mycket svårt att komma tillbaka när man hamnat i KFM:s register.
Ungefär, förekomsten av skuld till KFM är väl i sig skäl till betalningsanmärkning. Anmärkningen sitter kvar tre år efter att man betalt.
Det är dock inte "skuldregleringsystemet" som gör att man får problem, det är att betalningsanmärkningarna till följd av detta får så stor betydelse. Säkerheter, god inkomst och medlåntagare verkar ha svårt att väga upp ett utslag från KFM.
De flesta länder har nog motsvarande där man kan göra utmätning på egendom på något sätt – hur skall man annars kunna se till att få betalt ifall den som är skyldig att betala helt enkelt totalvägrar.
I USA och Kanada exempelvis lämnar du in chapter eleven och lever tre knapra år, sedan är du fri. I Sverige blir du aldrig fri förrän du betalt bortsett från skatteskulder som har fem års avskrivning. Inkassoföretag kan väcka liv i oreglerade skulder om och om igen medan det tickar värsta ockerräntan på beloppet.
Blir man sjuk i ett par år med medföljande skilsmässa och ekonomiska bekymmer så är det bara att leta upp närmsta tågspår.
Skillnaden är att ch11 gäller väl företag. I sverige kör man lämpligen med aktiebolag och skulle det bli problem så likviderar man bolaget och problemet med fordringsägare är ur vägen. Och för privatpersoner har man möjlighet till skuldsanering.
Jag tycker det inte verkar som att vi har ett system som är orimligt hårt mot gäldenären så det är nog fel att säga att vi har det hårdaste – enstaka exempel räcker inte för att visa att vi har det hårdaste…
Scenariot med att man blir sjuk och hamnar i skiljsmässa har i den här bloggen nämnt som ett scenario som gör att det inte är så riskfritt att skuldsätta sig som många verkar tro – det kommer finnas folk som torskar dit på sina bolån.
Både privatpersoner och företag har möjlighet till chapter 11 men endast när det inte finns någon utväg kvar. I en enskild firma/handelsbolag står du för säkerheten så alla har inte aktiebolag.
Jaha? Så skuldsatt resten av livet mot nästan hela livet är helt okej enligt dig? Nej, det är dags att bankerna tar ansvar för sina dåliga affärer och det är precis det de tvingas göra i USA exempelvis.
Som sagt så krävs det inte speciellt mycket för någon om man trillar ner i skuldträsket och jag anser det inte vara mänskligt med livsskuldsättning. Detta borde vara ett brott mot de mänskliga rättigheterna.
Skuldsanering är 5 år har jag för mig, chapter 11 är 3 år (enligt dig). Detta utgör ingen sådär drastisk skillnad. Jämför man med andra länder så tror jag du överlag ser att sverige inte har så värst hårda regler i jämförelse.
Sådana är reglerna och det bör man känna till innan man drar på sig skulder. Och jag tycker inte är i närheten av ett brott mot mänskliga rättigheterna, man skuldsätter ju sig av egen fri vilja – man har ju trots allt rätt till skuldsanering (dvs rätt att frånträda avtalet på fordringsägarens risk).
Fast skuldsanering får du enbart om dina skulder är omöjliga att betala tillbaka dessutom måste du ha haft skulderna i ett tiotals år för att ö.h.t ha en chans att få skuldsanering.
Vem som helst kan hamna i fällan. Det kan starta med ett lån till en vän som man inte borde ha som vän, borgensåtaganden, skilsmässor, arbetslöshet och sjukdom. Dock kan jag tycka att personer som bestämt sig för att inte göra rätt för sig från dag ett mycket väl kan få dras med sina skulder livet ut.
Du har händelsevis inga belägg för att man måste ha haft skulderna i ett tiotals år för att ha en chans till skuldsanering? Eller kanske skulle det kunna vara så att sverige inte är så avvikande på den här punkten som du föreställer dig?
Ett lån till en vän som man inte borde ha som vän leder ju bara till att man blir fordringsägare, men du kanske tänkte dig att man tog lån för att låna ut – ja då får man ju fundera på varför personen ifråga inte kan låna av någon annan. Samma sak gäller borgensåttaganden och öht andra åtaganden – man bör givetvis förvissa sig om att man kan fullfölja sina åtaganden och inte leva i naiva tron att åtaganden man drar på sig bara är "på låtsas".
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skuldsaneringslag-2006548_sfs-2006-548/?bet=2006:548
Tja, driver du ett företag så får du oftast ta privata lån eftersom företag är paria i bankernas ögon. Oftast utökas lånen på låntagarens hus i dessa ärenden.
Om regleringar infördes mot banker som begränsade utlåning och galen kreditexcercis så skulle saker och ting ändras drastiskt. Som det ser ut idag tar bankerna knappt någon risk och risken skjuts över till staten istället vilket är helt fel. Den huvudsakliga risken för ett lån ska banken stå för. Vi lever i en kamikazeekonomi.
Vilken paragraf är det som säger att man måste ha haft skulderna i ett tiotals år för att få en chans till skuldsanering?
Jag har inte upplevt att företag är paria i bankernas ögon, det kanske är för folk som förväntar sig för mycket av bankerna som hävdar det. Jag behövde bara gå i borgen på begränsat belopp för att banken skulle bevilja krediter – vilket jag tycker är ganska rimligt krav.
Jag är benägen att hålla med om att det inte är sunt att bankerna inte står för sin egen risk, men att bortse från kundernas ansvar för att de blir skuldsatta är att överförenkla det för sig.
Du kan kolla information från organisationerna Insolvens/Fattiga Riddare om de finns kvar. KFM:s hemsida nämner inget om skuldernas ålder, men som jag minns från när jag intervjuade personer om detta så krävs det i praktiken att man har haft skulderna ett antal år.
Precis. Det gäller även att nya lån inte tillkommit under de senaste åren innan skuldsaneringsansökningen skickades in.