Efterlyste igår någon från de tysta vittnenas kyrkogård, någon som torskat dit och blivit bolånetorsk på riktigt på den fantastiska bostadsmarknaden, som bara ska gå upp, UPP, UPP! Detta är ett gästinlägg av bloggaren ägamintid, som just är ett sådant vittne. I botten är budskapet positivt, då paret lyckades ta tag i sin situation och idag har ordning på sin ekonomi igen och verkar lyckligare än någonsin, då man insett att det finns annat här i livet än jakt på materiell status. Det enda vi kan vara säkra på är förändring, och ibland tar livet oväntade riktningar i krisen.
Jag driver bloggen “ägamintid” tillsammans med min sambo. Bloggen handlar om hur vi inom 10 år ska äga vår egen tid, dvs ta oss ur ekorrhjulet (jobba, jobba jobba, äta, sova, jobba jobba jobba, äta sova osv) som snurrar allt snabbare.
Vår resa mot att äga vår tid startade i samband med att vi fick oss en känga av den svenska bostadsbubblan. Vi bodde för några år sedan i Stockholm och köpte en lägenhet i centrala stan för flera miljoner. Vi inbillade oss att priserna bara kan stiga i Stockholm. Det var i alla fall den allmänna opinionen när vi skulle flytta dit. Kanske är det så över tid, men vi skulle lämna Stockholm snabbare än vad vi från början trodde.
Allt startade med att vi kikade på några lägenheter i innerstan våren 2008. Det var på den tiden fullsmockat på visningarna och det kändes jobbigt att titta på lägenheter då det var köer och väldigt stimmigt på visningarna. Vi hittade efter ett tag en lägenhet som vi föll för och bestämde oss för att buda på den.
Allt gick sedan i en rasande fart påhejat av en mäklare som gjorde allt för att stressa upp köparna. Bud efter bud inkom per telefon. Och det gick snabbt, budgivningen var över på några dagar. Det känns så här i efterhand obehagligt hur snabbt allt gick. Priset steg med nästan 1 MSEK från utgångspris till att vi stod som “vinnare” ett par dagar senare.
Jag har funderat många gånger på om den här typen av budgivningar är riggade med bulvaner som är med och höjer priserna?! I vårt fall var det väldigt intressant då det visade sig mitt i budgivningen, då priset hade stigit si så där 500 kSEK, att säljaren själv jobbade på samma mäklarbyrå som skötte försäljningen. Det kändes hyfsat ruttet men när vi var mitt uppe i drömmen om en lägenhet så körde vi på. Något vi bittert ångrade när vi sedan skulle sälja lägenheten ett par år senare…
Banken lånade gladeligen ut pengar upp till skorstenen och ingen amortering krävdes. Det ska sägas att vi är två personer i hushållet utan barn som tjänar bra så kostnaden var, för oss, inget problem. Det är mer bankernas slapphet som så här i efterhand förbryllar.
Med lån upp till skorstenen, ingen amortering eller sparande så levde vi storstadslivet med god mat och shopping. Man kan säga att denna tid präglades av en konsumtionshysteri som jag idag skarpt tar avstånd ifrån. Alla som nu läser vår blogg känner till förvandlingen från lånetorsk till jakten på att äga vår tid.
Försäljningen av lägenheten ett par år senare gick trögt och efter att ha haft den ute till försäljning men inte fått tillräckligt betalt så sålde vi den senare, på andra försöket, med ca 400 000 SEK i förlust. Vi körde då med ett “acceptpris”. Jag har förträngt den exakta förlusten men i storleksordningen så här mycket var det, mäklararvode inkluderat.
Man kan lätt säga att man vaknar upp ur dvalan och inser att man måste förändra något i livet efter en sådan kallsup. Dels måste man få ordning på den egna konsumtionen och dels sänka skuldsättningen. Att sitta med ett blanco-lån på 400 000 SEK plus ett par andra skräpkrediter kan få de flesta att vakna till och det gjorde även vi…
Tiden efter försäljningen var ångestfull och jobbig. Att amortera 15 000 SEK per månad är inte kul. Det känns fruktansvärt att kasta iväg 15 000 SEK i skattade pengar och inse hur mycket man istället skulle kunna göra för dessa pengar. När man dessutom inte har någon tillgång som man betalar på gör inte saken roligare. Samtidigt umgicks vi med vänner och bekanta som använde pengarna till, som vi då tyckte var “roliga” saker, shopping etc. Något som jag också har tänkt på i efterhand är att hela perioden som vi bodde i Stockhom så funderade jag på värdet på lägenheten. En märklig orokänsla infann sig titt som tätt. Jag anade rätt tidigt att vi ägde en lägenhet som hade ett lägre värde än lånet.
Ibland när det var som tuffast så var det smått deprimerande. Vi hade turen som var två personer som kämpade tillsammans och räddades av våra förhållandevis höga löner. Vi hade också turen att vi båda fick behålla våra jobb. Ibland tänker vi tanken på vad som hade hänt om någon av oss hade blivit arbetslösa. Hemska tanke!
Samtidigt som det var jobbigt att sitta med en enorm blanc-kredit så börjar här den roliga delen av sagan. Vi flyttade från Stockholm och bestämde oss för att göra något åt vårt liv. Vi vill inte löneslava resten av livet utan istället försöka komma ur ekorrhjulet. Vi fortsatte att amortera med stora belopp. 15 000 kronor varje månad amorterades. Dessutom sattes 10 000 SEK för köp av värdepapper. Vi tyckte i detta läge att det var viktigt att både sänka skulden och bygga upp våra tillgångar så vi valde en medelväg. Med två bra löner så gick detta alldeles utmärkt. I samband med att vi satt i skuldfällan började vi också förändra vårt konsumtionsmönster. Vi gjorde upp en budget. Vi slutade handla kläder. Vi började storhandla. Vi såg över våra kostnader. Vi sade upp tv-kanaler. Vi bytte elbolag. Vi bytte försäkringsbolag. Vi slutade gå ut att äta. Vi satsade på varandra och gjorde saker som inte kostade pengar. Utöver detta började vi på “lyxfällanmanér” att sälja saker på Tradera och Blocket och det inbringade inte oväsentliga belopp som hjälpte oss att amortera ytterligare.
Idag, några år efter bolånesmällen, har vi lägre belåning, högre inkomster och högre sparande. Vi mår bättre. Vårt förhållande har aldrig varit bättre. Vår ekonomi har aldrig varit bättre. Den tuffa tiden har gjort att vi har tagit tag i vår privatekonomi och nästa steg blir nu att äga vår tid. Det vill säga att vi ska ta oss ur löneslaveriet och på sikt leva på avkastningen från vår aktieportfölj. Vi behöver inte vara rika men vi ska inte vara beroende av förvärvsarbete.
Reflektioner och diskussion
Att köpa en bostad kräver att man inte behöver sälja den på minst 10 år. Det är ungefär som med aktier, man ska använda pengar som inte behövs de närmaste 10 åren. Vi flyttade tidigare än beräknat. Hade vi sålt lägenheten 2020 så kanske vi hade fått tillbaka pengarna.
Mäklarna använder sig av bulvaner som är med och trissar upp priset. Sätt upp ett tydligt maxpris som ni är beredda att betala.
Med hög belåning så slår prisuppgångar och prisnedgångar oerhört hårt. En 10 %-ig nedgång slog i vårt fall ca 400 000 kronor. Hävstången blir enorm åt båda håll. Vem lånar upp 4 MSEK och köper aktier för 100 % lånade pengar?
Det låga ränteläget lurade oss att köpa en lägenhet som vi från början tyckte var för dyr. Räkna inte med att räntorna alltid kommer ligga på dessa nivåer.
Att ta sig ur skuldfällan tar tid och resan är tuff. Ibland har det känts hopplöst och omöjligt. Sätt er i inte i situationen med en för hög belåning. Amortering är ett bra sparande men glöm inte heller att bygga upp tillgångar (buffert).
När man ändå ska leva som fattig bolånetorsk i några år så passa på att göra det fullt ut. Vi la om våra vanor och anpassade oss till ett liv som fattiga. När vi nu har kommit över ytan så har vi kvar våra låga omkostnader men också våra relativt höga löner vilket gör att vi nu har en stark privatekonomi. Att ha en medelklasslön och omkostnader som en student ger pengar kvar varje månadsbokslut.
61 kommentarer
Hur ser er situation ut i dag, hyr ni ert boende eller har ni köpt en bostad som ni amorterar på, hur stor del av lönen avsätter ni i dag i så fall?
Hej!
Idag så bor vi i en hyresrätt i en mindre stad i Sverige. Det lär ta ett tag innan vi köper hus eller bostadsrätt. Dock har vi fått ordning på vår privatekonomi och har idag "bara" 200 000 kr i skulder men också ett stort sparande så vida överstiger våra skulder.
mvh
ägamintid
Välskriven och givande berättelse. Ni har nu läget under kontroll, undrar just hur många som inte har det.
Önskar er lycka till!
Tack, det var kul att höra!
mvh
ägamintid
Felet ni verkar ha gjort vid köpet var att ni inte värderade lägenheten, utan istället bara gick efter priser och andras bud. Att värdera någonting är alltså att avväga vad man är villig att avstå ifrån för att kunna genomföra köpet. Det är något av en hemlighet, så gott som alla verkar förväxla värde med pris. Och då blir det väldigt konstigt, eftersom man bara bör köpa sånt vars värde är högre än dess pris. Om man betalat mindre än vad det är värt för en själv, så behöver man inte bry sig om ifall andra bjuder allt mindre för det. Det påverkar ju inte ert värde av bostaden. Bara ifall de skulle bjuda högre än ert värde, så bör ni sälja. Sen kan ert värde plötsligt rasa, som ifall ni gärna vill flytta till en annan ort av oförutsedd anledning. Men det var ju tur att det då fanns bud som översteg er nedvärdering av er bostad när ni ville flytta, så att ni kunde göra mellanskillnaden mellan ert försäljningspris och er nedvärdering i vinst.
Du har rätt i att man ska skilja mellan värde och pris. Det gäller för övrigt också när man köper aktier vilket jag regelbundet gör. Dock spelar andra faktorer in när man köper fastighet. Processen är stressande och det går snabbt med mäklare som gärna stressar på ordentligt. Ungefär som "mr market" som bjuder ut aktier till olika priser i en rasande takt. Ibland upp och ibland ner. Dessutom var vi tvugna att på ganska kort varsel skaffa oss ett boende vilket gjorde att vi tog ett dåligt beslut och köpte en fastighet till ett för högt pris. Jag förstår ditt synsätt i din sista mening men någon vinst kändes det inte som för oss då allt mellan vårt inköpspris och försäljningsvis kändes som en förlust.
Så länge vi har jobb och karriärer som kan få oss att återigen behöva byta stad så kommer vi inte att köpa vårt boende. Att köpa ett boende skulle jag idag, med min nuvarande erfarenhet, bara göra om jag visste att jag skulle bo på orten i minst 10 år. Detta för att vara säker på att inte behöva sälja bostaden när försäljningspriset understiger bostadens värde.
mvh
ägamintid
Det blir ju lätt så att om man själv betalar pris x, så antar man att nån annan åtminstone betalar lika mycket senare när man säljer.
För övrigt lever jag på samma sätt, dock utan att ha genomgått nån dålig bostadsaffär. Äger ett hus skuldfritt, men faen vet om jag riktigt skulle få tillbaka pengarna om jag sålde det i nuläget. Lyckades finansiera köpet i huvudsak genom "bostadskarriär från 2001-2009 då vi köpte huset.
Inga impulsköp, veckohandla, begagnad bil, två inkomster och sparar varje månad. Sådär har jag levt hela mitt vuxenliv, men så är jag ju född smålänning också 🙂
Håller med dig om det. Då tänkte jag så. Om jag köper för X kr så kommer någon annan att köpa för minst samma X kr.
Härligt att höra att man inte själv om att försöka leva ett liv utan materialismen som en våt filt hängande över sig! 🙂 Ibland känns det som att man är en utomjording i sitt egna land när man håller igen med konsumtion.
Lycka till!
ägamintid
tack för en bra berättelse, är själv 22 år och jobbar för fullt för att kunna spara och investera, kanske låter lite trist^^, fast jag har en magkänsla som säger att det är rätt väg att gå. Du är inte ensam om att känna dig som en utomjording, både föräldrar, kompisar och kollegor undrar varför jag inte köper en fin bil, dyra kläder eller åker iväg på någon semester.
Lycka till
MVH
Alistair
Ja, det är lätt att bli bortkollrad. Det går som på reflex att det där med att köpa bostad, eller aktier, är något annat än att t.ex. köpa en banan. Byter man bort 10 kronor mot en banan, så gör man det inte för att man planerar sälja bananen till ett högre pris. Utan för att man värderar bananen högre än värdet av 10 kronor. På samma sätt ska man köpa bostad. Sen ska man givetvis sätta köpbuden så lågt och säljbuden så högt som möjligt. Men så länge man inte betalat mer än värdet, så ska man känna sig nöjd med en god affär som gjort ens liv bättre.
Till dagens priser är det enorm risk att köpa bostad, om man inte med säkerhet verkligen stadgar sig för 10+ år p.g.a. t.ex. familj eller ålderdom. Folk väljer en säkrare aktiefond som de sparar 500 kr i månaden i. Fan, de borde gå på casinot och satsa hela lönen på avlöningsdagen istället, för att matcha den finansiella risken i deras boende!
ALI B
Du gör helt rätt i att bygga för framtiden. Det behövs fler som du! Jag mår bra av att vara annorlunda, dvs att inte köpa alla tekniska prylar som finns eller köpa de dyraste märkeskläderna. Känslan att veta att jag kan köpa allt jag vill räcker gott och väl! Tycker mer synd om skuldslavarna i de dyra bostadsområdena…
Lycka till!
ägamintid
Kapitalist: det är inte rimligt att man skall undgå att ta en ekonomisk risk när man köper en bostad. Det är inte rimligt att man skall veta om eller när man behöver flytta ifrån bostaden och det är därmed stor risk att man behöver flytta innan ekonomiska livslängden på bostaden har löpt ut, därmed har man alltså inte nyttjat hela värdet av bostaden och risken är att man inte kan få ut resten av värdet av bostaden vid en försäljning.
Dessutom så finns det många variabler i värderingen som inte är kända när man köper något som förväntas ha lång ekonomisk livslängd vilket kan göra att värderingen vid köptillfället visar sig vara felaktig.
ägamintid skrev: "Dessutom sattes 10 000 SEK för köp av värdepapper. Vi tyckte i detta läge att det var viktigt att både sänka skulden och bygga upp våra tillgångar så vi valde en medelväg…"
Snacka om att hoppa ur stekpannan och landa rakt in i elden! Hur nöjda är ni med avkastningen på värdepapperna? Vilken typ av värdepapper investerar ni i?
Stå på er och lycka till!
Vi är nöjda med inköpen av aktier. Dels så köper vi regelbundet varje månad vilket gör att risken minskar och dels får vi en utdelning varje år, i %, som överstiger vår låneränta. Vi köper främst stora globala företag med en god historik och starka finanser och de ska helst ge utdelning. Dessutom försöker vi köpa dom till ett pris som understiger dess värde, något vi inte gjorde när köpte lägenhet…
Avkastningen på aktierna är positiv sedan inköp och räknar vi även med utdelningen så blir det ytterligare bättre. Man kan säga att jag är bättre på att köpa aktier än fastigheter och fastighetsaffären har lärt mig mycket om investeringar. Det som skiljer mellan att köpa en bostadsrätt från att köpa en aktie, dvs en andel i ett företag är stor.
Fastigheten genererar inget kassaflöde medan en aktie (en andel i ett företag) genererar ett kassaflöde årligen som i bästa fall ger en avkastning på 10-15 % beroende på inköpspris (price/free cash flow på 7-10).
Att bygga upp tillgångar i den situation som vi satt i var självklar. Att sitta med ett gigantisk blanc-lån utan några tillgångar kändes för risky. Därav byggde vi även tillgångar samtidigt som vi amorterade.
mvh
ägamintid
Här skriver jag lite mer kring de bolag jag investerar i:
http://www.agamintid.blogspot.se/search/label/strategi
mvh
ägamintid
Förstod jag er rätt att ni nu spelar på börsen istället? Det låter lite riskabelt med tanke på att vi seglar rakt in i årtusendets ekonomiska storm?
Och för den delen att leva av en aktieportfölj? Även oaktat att det i i princip uteslutande handlar om blodspengar så tror jag för min egen del att jag skulle uppleva en meningslöshet av ett sådant levebröd. Men vi är ju alla olika.
"Spelar" är fel ord. Det finns en tydlig gräns mellan att investera och spekulera enligt mitt sätt att se det. Jag ser inga lysande framtidsutsikter i världen just nu men det gäller att köpa bolag som tidigare har klarat kriser. Värderingarna anpassas dessutom till rådande framtid. Men en krigskassa vid större nedgångar är bra att ha och självklart måste man kunna hålla aktierna i många år. ALDRIG satsa pengar som man behöver för sin dagliga drift.
Att leva på aktieportföljen är målet men att sluta att arbeta är inte lika självklart. Det finns en mängd saker som vi funderar på att göra när vi inte längre är tvingade att jobba. Allt ifrån att jobba mindre, starta eget, jobba ideelt, jobba med välgörenhet, jobba med frågor som berör oss. Att leva på avkastningen handlar egentligen om att ha makten om sin egen situation och ta sig ur den stress som vi idag upplever i samhället.
mvh
ägamintid
Skillnaden är väl att investera med egna pengar och lånade pengar. Stoppar man in egna pengar så visar det genom direkta uppoffringen att man har råd att avstå från pengarna. För övrigt är det inte helt uppenbart att alla aktier kommer att vara dåliga investeringar bara för att vissa gissar på att vi är på väg in i årtusendets ekonomiska storm.
Sen är det ju rätt uppenbart utifrån siffrorna som nämns i inlägget att de inte lever av aktieportföljen (än iaf). Sen hur du får det till blodspengar skulle vara "intressant" att veta.
"Värdepapper" behöver ju inte vara aktier heller. Skillnaden är ju att aktier oftast är väldigt likvida och man kan ha en stoploss. Även om årtusendets ekonomiska storm är på väg (rolleyes) så är det ju relativt lätt att kliva av när det börjar blåsa – om man förberett sig på rätt sätt.
Nej, det finns ingen likhetstecken mellan en dålig aktieutveckling och en kris. Alla bolag har ett värde och det gäller att köpa bolagen till ett pris som understiger dess värde. Vi har idag utdelningar från våra aktier på ca 5000 kr per månad vilket i dagsläget täcker 25 % av våra månatliga kostnader.
mvh
ägamintid
Aktier har en tendens, i dagens media, att klumpas ihop till ett riskfyllt begrepp, dvs man skiljer inte på bolag och bolag utan säger nämner bara aktier med en negativ underton.
Detta skrämmer upp gemene man mycket. Exempelvis så äger svenskarna för få aktier vilket gör att diversifieringen är för låg. Många svenskar ägde bara ericsson när kursen kollapsade 2002 och detta hänger fortfarande i. Hade man istället ägt 5 aktier i olika branscher istället för bara ericsson så hade man idag varit betydligt rikrare.
Det är en oerhört stor skillnad mellan att köpa en aktie på en lite "skitlista" i Sverige med en verksamhet som är under uppstart kontra att köpa aktier i etablerade företag som Coca-Cola, Procter & Gamble, Unilever och Nestle. Dessa företag är enligt min mening som en obligation, fast en säker sådan.
mvh
ägamintid
Med fossilbränslenas industrialisering har en hundraårig börsuppgång satt griller i huvudet på folk. När vi nu under pågående sekel ser slutet på vartenda råvara och biosfären samtidigt kollapsar så är det inte orimligt att vi istället får se en hundraårig börsnedgång. Valet mellan att köpa mat eller aktier är inte så svårt. Värdet på aktierna kommer att kollapsa.
Jag delar inte din svarta syn på framtiden men jag kommer försöka se till att trygga min framtid med diversifierade investeringar som kan vara allt mellan aktier till mat och mark.
Ett eget litet torp med odlingsbar mark kan vara en del i diversifieringen men aktier kommer utgöra huvuddelen.
Sen finns det ju bolag som fyller viktiga funktioner i vårt samhälle, som läkemedel, mat, försäkring, hygienprodukter och råvaror mm som kan ingå i en sådan aktieportfölj.
mvh
ägamintid
Så som lantbruket har utvecklats de senaste trettio åren så skall man nog inte ha större ytor än man behöver för eget bruk.
De flesta lantbruk jag känner till är nästan på fallrepet idag.
Kommer man i krisens EU att försöka spara pengar på jordbrukspolitiken så klämtar klockan för många lantbrukare.
Försämrad köpkraft hos konsumenterna trycker ner jordbrukets produktpriser ytterligare, ner under alla svarta siffror….
Själv köpte jag en gård för trettio år sedan, för en miljon. Med kraftigt stigande räntor efter bara några månaders ägande så lämnade jag in 250 000 kr om året till banken för lånen på gård, djur och maskiner.
Efter sex-sju år var jag färdig att ge upp, men insåg att en konkurs hade jagat mig till döddagar.
Så det blev att hänga i med dubbelarbete genom hela nittiotalet…
Idag är problemet ganska så lätt, men orket är ju inte detsamma…
Hur mycket pengar har jag förlorat? Miljoner.
Men jag står upp fortfarande.
Tyvärr så har du helt rätt TG. Det är skamligt att jordbruket inte har högre politisk prioritet. Pressen är hög på stordrift, försämrad djurhållning, mekanisering, monokulturer osv. och ändå är jordbrukarna i bästa fall ändå beroende av bidrag och sämsta fall så tvingas de till nedläggning med personliga tragedier, förlorad kompetens och importerad mat som följd. Finns det överhuvudtaget några vinnare på rådande situation? Konsumenterna kan tyckas, men jag är övertygad om att stordriftsbruket och allt som följer med det får konsekvenser på maten.
Nej, att köpa mark är ingen lysande placering idag – men det är ett sätt att säkra tillgången på föda och värme för egen del.
Ja, det är ungefär så jag ser det också. Ett sätt att säkra tillgång på mat och värme men även ett sätt att leva ett liv som är mer miljömässigt uthålligt. Mindre konsumtion och mer hushållning med jordens resurser. Kanske till viss del för att stilla det dåliga samvetet. Men jag känner att jag har råd att försöka dra mitt strå till stacken för att skapa en något bättre och uthållig värld.
mvh
ägamintid
BO du verkar blanda ihop spekulation och investering. När man gör en investering gör man (om man är förnuftig) en analys av vad investeringen är värd i termer av framtida avkastning, när man spekulerar gör man en bedömning av vad andra är villiga att betala för tillgången i framtiden.
Har man gjort en korrekt analys av investeringen så är man inte beroende av vad andra kan tänkas vara villiga att betala för tillgången i framtiden.
Om man tror på kollaps av ekonomiska systemet som du verkar göra kan faktiskt köpa mark vara en lysande investering – avkastningen av investering (tillgång på föda, värme och virke) kommer man fortfarande ha ifall ekonomiska systemet kollapsar.
Anonym:
Du har helt rätt.
Men när jag satsade, för att bli lantbruksföretagare, så var det givetvis en risk. Men vid 30 år ålder så tror man ju att man är Stålmannen…
Dessutom så hade jag 1970-talet i backspegeln. Jordbrukets bästa period sedan kriget 1940-45.
Vi hade en utmärkt jordbrukspolitik som gav bra priser till lantbruket och höll nere konsumentpriserna genom de subventioner som riktades till de svenska basvarorna som mjölk, nötkött, fläsk, potatis och spannmål. Importvaror tvingades att hålla nere sina konsumentpriser för att kunna hävda sig…
Men det var för bra…
Så politiken ansåg att lantbruket kunde konkurrera på världsmarknaden, vilket sedan dess varit grundtanken i svensk jordbrukspolitik.
Inte kunde jag förutse det?! Så även framtiden kan komma med överraskningar…
Vad som däremot är märkligt är den svaga omvärldsanalys som lantbrukets huvudorganisation LRF gjort och gör sedan diskussionen om ett svenskt medlemskap i EU.
Man tycks inte fatta något alls, utan kommer med så väldigt olika uppfattning att en lantbrukare som skall få något vettigt råd i sina framtidsinvesteringar borde bli fullständigt förvirrad.
LRF hade inte ens en korrekt information om EU:s blivande jordbrukspolitik vid omröstningen 1994…
Trots att informationen fanns.
Så här efteråt måste det ju kallas för en totalkatastrof för en lobbyorganisation.
Ett fullständigt avslöjande med byxorna långt dragna nedanför knäna….
Och: Tyvärr har LRF inget lärt. Man lever fortfarande i den "företagskultur" som vid introduktionen 10 juni 1932, ungefär, när Sverige kopierade Nazi-Tysklands lantbruksorganisation….
(Sök på Reine Ryden och hans avhandling om svensk jordbrukspolitik mellan 1900-1950)
Jag köpte hus för ett år sedan, och ett av kraven när vi letade hus var att mitt pris inte skulle överstiga marknadsvärdet. Det var en trivselfaktor – jag hade inte velat sitta i ett hus som köpts för dyrt.
Det gjorde du helt rätt i! Med facit i hand hade vi gjort samma sak! Ibland är misstag nyttiga vilket var fallet för oss då vi har haft turen att kunna komma tillbaka efter smällen. Det ska kännas rätt när man köpt. I vårt fall kändes det för dyrt från början och så tror jag det är för många som nu köper mellan 60-70 000 kr kvadraten i Stockholm.
mvh
ägamintid
Vad är då marknadsvärdet? Ja, inte samma som igår i alla fall. Och i morgon kan det vara nåt helt annat. Släpp spekulationsekonomin grabbar, man ska titta i den egna plånboken istället för att se vad man orkar med.
Marknadsvärdet är ju det priset tillgången säljs till (eller eventuellt kan säljas till). Marknadsvärdet är alltså priset, och värdet för köparen skall vara högre än marknadsvärdet, annars kommer man ju inte göra en vettig affär som köpare. Vad pelpet letade efter verkar inte vara meningsfullt, priset man får betala ÄR marknadsvärdet och att leta efter något som man värderar lägre än så är bara dumt – antingen kommer man göra en förlustaffär eller så kommer man inte få göra en affär.
Hej,
bra skrivet inlägg, starkt att du delar med dig.
Mvh
Plutusson
Tack, kul att höra Plutusson!
mvh
ägamintid
Jag måste tillägga att det är till viss del förnedrande att göra en så dålig affär. Det är inget jag har skrytit med på jobbet utan jag och min sambo har i stillhet, med knutna nävar, fått kämpa oss igenom det. Dels att ha en tung ryggsäck med ett stort lån och dels känslan av att vara en "förlorare". Det var stundtals oerhört deprimerande.
mvh
ägamintid
Har ni genomfört några privatspaningar kring eventuella bulvanbud? Det är möjligt att brottet isf är preskriberat men det finns ju fortfarande utrymme för en personlig vendetta. Om jag hade blivit blåst på så mycket pengar så hade jag, i all hemlighet förstås, låtit kräken få lida.
Nej, vi har inte gått vidare med det men tanken har slagit mig många gånger att det var riggat. Särskilt med tanke på att säljaren jobbade på samma mäklarbyrå som sålde bostaden. Ruttet är bara förnamnet! Men vi orkade inte ta i det då det begav sig. Kanske borde vi ha gjort det. Hade det hänt idag hade jag gått vidare då jag idag har ett grepp om varje krona som lämnar plånboken. Nu försöker jag lägga allt bakom mig och gå vidare i livet. Man glömmer fort och förnekelsen har varit stor…
mvh
ägamintid
Livet är långt ifrån rättvist. Jag har alltid varit snål och hållit i pengarna men jag inser också att din historia kunde likaväl kunna varit min. Jag köpte hus i Stm tidigt 90 tal. Vi casha hem för ca 10 år sedan och bor nu i en mellan stor stad nästan skuldfria. Historien med räntesänkningar osv har spelat mig i händerna. Jag kan inte ta hela äran själv även om jag skulle önska att jag kunde.
Jag tycker du skall vara stolt för hur du ser nyktert på situationen och har lyckats vända tåget. Jag kommer läsa din blogg eftersom jag delar din dröm att få äga min egen tid. Dock lyckas jag inte så bra med förankringen hemma 🙂
Lycka till!
Tack Sonny, fint skrivet! Jag känner mig lycjligt lottad som är frisk, har ett bra jobb, en underbar sambo och är född i Sverige! Jag har fått chansen att förvkliga mina drömmar! Jag hoppas du kikar in i bloggen så kan vi höras vidare!
Lycka till själv så får vi tillsammans nå vår dröm!
ägamintid
Vad var anledningen till att ni sålde bostaden så snart?
Det verkar som ni bara bodde där i ett par år. Var det tänkt så från början?
Om man bor länge i en bostad så blir en prisändring kanske inte så mycket utslaget per månad. 400 KSEK utslaget på 20 år är 1700 i månaden. Och 1700 i månaden är en merkostnad som en del kan ta för att få bo precis "rätt").
Om det inte var en tvingande flytt så hade ni kanske kunnat bo kvar där och amortera. Jag antar att ni då hade haft lägre ränta än ni fick efter försäljningen.
Vi trivdes inte i stan och fick jobb på ny ort. Vi hade från början tänkt att bo i Stockholm betydligt längre. Du har en poäng med att slå ut kostnaden över tid. Jag tror, som jag skrev i en tidigare kommentar här, att man måste bo minst 10 år för att man ska ta risken att köpa in sig på fastighetsmarknaden så som den ser ut idag.
mvh
ägamintid
Det spelar ingen roll hur länge man äger sitt boende – köper man på en topp har man "förlorat" oavsett om inflationen sen till synes äter upp förlusten. Dvs om man köper idag och sen säljer till samma pris om 10 år så är det ungefär lika illa som att köpa idag och sälja med 15% förlust imorgon. Det kanske känns psykologiskt värre med det senare, men det är i stort sett samma sak.
Du verkar ha svängt från en extrem till en annan. Jag ser inte poängen med joakim von anka-stilen, men huvudsaken är iofs att ni lever det liv ni vill leva. Jag skulle dock diskontera framtiden mer än vad ni verkar göra nu.
Vi lever det liv vi vill leva just nu. Vi har allt vi behöver och lite till. Pengarna räcker till för att både leva nu och avvara för framtiden.
mvh
ägamintid
Ett tillägg till min kommentar. Jag tycker inte att vi lever som extremer nu. Snarare gått från ett onormalt konsumtionsbeteende som iofs ses som fullt normalt i Sverige nu för tiden till ett mer uthålligt och sunt levande. Problemet är mer att framgång och status idag mäts genom att se vilken bil eller hus en person har snarare än vad de uträttar. Hellre mindre prylar och ett roligare levande än en fin bil och ett fett hus och tomt i plånboken den 24:e varje månad.
mvh
ägamintid
Faktum kvarstår att ni lägger pengar på hög och har "omkostnader som studenter". Vill ni jobba mindre, varför inte jobba mindre idag? Vill ni resa mer, varför inte resa mer idag? Är det verkligen roligare att jobba mindre eller resa mer när man är närmare pensionen?
Ni kan dö i en bilkrasch innan ni hinner börja använda pengarna eller få nån trist sjukdom som gör att pengar inte spelar någon större roll. Framtiden är mindre värd – inte mycket, men iallafall lite mindre värd. Den som struntar i detta faktum riskerar att ångra sig.
Nja, vi lägger undan 7000 kr per månad till resor och har i år varit på 3 längre resor. Vi siktar på att sluta jobba om 10 år.
Problemet med dagens samhälle är att "alla ska ha" allt direkt. Fin bil och hus köps på kredit. Gå tillbaka några år i tiden och man sparade först och konsumerade sen.
I min blogg har jag skrivit ett otal inlägg om just balansen mellan att spara och konsumera och där tycker jag att vi nu har hittat rätt.
Vad ska jag göra av pengarna som vi drar in varje månad? Jag är inte intresserad av prylar och vill inte kasta dom i sjön så då bunkrar jag för sämre tider. Ekorrhjulet kan haverera när som helst. Om jag vill köpa hus i framtiden så gör jag nog det kontant.
Jag har aldrig varit lyckligare än med det liv jag nu lever. Fler borde testa att leva ett mindre materialistiskt liv och istället ägna sig åt varandra. Det tror jag alla kommer tjäna på. Bara en sån skön sak som att slippa ha 100 tv-kanaler är en ren och skär njutning.
mvh
ägamintid
Som sagt, är ni nöjda med ert liv (och inte ångrar er senare) så är allt bra. Det ser ändå lite schizofrent ut såhär på distans. Du lever inte ett materialistiskt liv, säger du, men ändå är din hobby så uppenbart att ackumulera pengar, eller hur? Det är inte nödvändigtvis en sämre hobby än att gå i kyrkan, tälja träfigurer eller spela pingis, men likväl en hobby.
Jag lever ett liv med betydligt mindre sparande (även om det blir en hel del sparande ändå när lånen och inflationen tickar på och man plöjer in lite pengar i husförbättringar mm). Det är en avvägning jag är väldigt nöjd med, och varken pengar, prylar eller mode är någon hobby i sig för mig.
Tja… kan ni lägga undan 30k per månad så är ni skuldfria inom 1,5 år och även om ni bara amorterade 20k och sparade 10k så är ni skuldfria efter 2 år och har ett sparat kapital på ~200k.
Inte direkt ett kraschat liv. Visst, surt att sumpa 400k men ingen katastrof för er…
Nja, man kan förringa vår insats om man vill, det är upp till var och en. Jag säger inte heller att man ska tycka synd om oss.
Att spara 30 000 kr per månad gör man inte utan ansträngning. Jag kan garantera dig att det har krävt uppoffringar och förändringar i sättet att leva som få personer (än så länge) behöver uppleva vilket jag är glad för.
mvh
ägamintid
Jag läser inlägget, läser några kommentarer, går till bloggen "ägamintid", ser hur jävla mycket pengar ni tjänar varje månad, tänker på min och frugans sketna dryga 20k var brutto i månaden trots universitetsutbildningar på över fyra år var, blir lite deprimerad, tänker att det är ju jävligt lätt att spara en massa pengar om man drar in det dubbla mot vad vi tjänar, läser vidare en stund, tänker att ja ja, det får väl ta sin tid.
Grattis till er resa så här långt och tack för lägenhetsanekdoten. Ska läsa lite mer i er blogg.
Det intressanta när det gäller sparande är inte inkomsten utan utgifterna. Det går att spara mycket med begränsade resurser också. Jag skulle säga att vi har väldigt låga kostnader i förhållande till inkomsten vilket gör sparandebeloppet väldigt högt. Jag jämför mig med goda vänner som med liknande inkomster som sparar småpotatis jämfört med oss. Att upprätta en budget och kartlägga sina utgifter är en bra start. Det går att göra mycket men man måste först och främst se vilka kostnader man för att kunna göra något åt det.
Tack och välkommen att läsa mer i bloggen!
ägamintid
Intressant läsning, om det kommer barn in i bilden så kan kalkylen / livsstilen dock förändras kraftigt. Vare sig man vill det eller ej…
Hur som helst, lycka till i fortsättningen !
Ja, barn kan komma in i bilden förr eller senare och då får vi justera kalkylen/livsstilen. Det ska bli väldigt roligt om det någon dag händer!
Tack för din kommentar!
mvh
ägamintid
Ha ha, ja, när det gäller barn ska man ju också ha den senaste barnvagnsmodellen för 10 000 kr. Med dryckeshållare för lattemuggen. Seriöst, jag har barn och i de där barnaffärerna framträder konsumtionshetsen som allra tydligast måste jag säga.
Glöm inte att barnet ska få allt det pekar på med, för det fick vi ju allihopa när vi växte upp?.. Men nu när man ser tillbaka på det, är man ändå inte på nåt sätt glad att föräldrarna visade hur åtminstone en del av verkligheten såg ut? Det där med att pengar inte växer på träd, eller på betongplattor för den delen heller. Minns när en gammal bekant till mig snackade om att köpa skor till sin baby för 1000 kr?!? Säger en del om folks syn på pengar.
Ja, jag får också kalla kårar kring barnhysterin och detta får bli ett eget inlägg i min blogg. Den industrin är höjden av konsumtionshysteri! Att köpa kläder till barn för tusentalskronor som barnen växer ur på några månader/veckor är vansinne men tyvärr verkligheten i många svenska hem.
mvh
ägamintid
Jag hänger inte riktigt med i siffrorna – ni köpte lägenheten våren 2008, sålde "ett par år senare" (2010 eller 2011 antar jag?) så säljer du med 400 k förlust + att du har nån kredit. Ni amorterar 15000, sparar 10000 – och nu har ni ett aktiekapital som ger er 5000 i månaden i utdelning – dvs. antagligen mer än 1 miljon sparat i aktier – det här går ju omöjligt ihop då ni missade den stora uppgången 2009, sedan ni gick in så har ju börsen inte gått upp så jättemycket direkt, och ni har på sin höjd lagt undan 300000, mer än 3-dubblat kapitalet alltså…
Det är inte så lätt att hänga med, det förstår jag.
Vi hade lite sparade medel när vi fick restlånet vid bostadsförlusten och sen har vi ökat insättningen till aktier till 30 000 kr per månad det senaste året i takt med att vi minskat vår amorteringstakt. Sen har vi sålt saker som gjort att vi kunnat extraamortera ett flertal gånger. Nu har vi aktier till ett värde av knappt 800 KSEK med en direktavkatning på nästan knappt 7 % vilket ger 5000 kr per månad ca i utdelning. Mer detaljerad information finns på min blogg. Hjärtligt välkommen in och läs!
mvh
ägamintid
Hade det funnits krav på bolånetak + amorteringar så hade ni aldrig hamnat i situationen att ni betalat överpris för bostaden och ni hade kunnat lämna den utan att ha stort lån hängande över huvudet.
När jag köpte min första bostad så var var det 75% bottenlån + krav på högst 30 års amorteringar från banken. Hade de kraven funnits idag så hade vi inte haft någon bubbla att tala om.
Så Svart-Vitt detta känns. Att inte se sitt boende som en investering är ändå naivt. Hittils har ingen lyckats införa en planekonomi, varken i Väst eller Öst.
Tittar man på prisindex från 1912, vilket faktiskt finns i Sverige, så kan man konstatera att den som lånade ut 5000 SEK till en gård på 100 år amoteringsfritt gjorde en fruktansvärt dålig affär ur köparens vinkel. Låt säga att gården skulle gå i 3 generationer på ett sådant lån.
Jag kan förstå många här som ser kortsiktiga placeringar som sparande o andra sidan förstår jag inte hur de kan kalla sånt sparande för långsiktigt, då långsiktigt sparande är per definition något som följer inflationen.
För övrigt, Banker skapar inte pengar, den som skuldsätter sig är den som skapar pengar, genom att denne lovar att jobba mer för mindre än sekunden innan skuldbrevet skrevs på.